27 april, 2014

En sorgens dag

Hade tänkt skriva något positivt för en gång skull, just idag.
Tänkte berätta att min mamma och pappa har fått lägenheten som de ville ha! Jätterolig nyhet, ju.
Mamma behövde inte ens se den, sa hon. 
Hon ville verkligen flytta till lugn och ro.
Men nu vet vi inte om det blir just den lägenheten överhuvudtaget.
Den var på tre rum och kök. Så stort behöver inte pappa...

Mamma gick vidare till ett bättre ställe i natt.
Äntligen får hon vila och ta det lugnt, andas och släppa allt ansvar.
Frid över hennes minne.



Min mamma kallades för Tant Ulla av alla dagbarn hon hade genom åren. 
Min pappa kallades för Pappa Kaj trots att han inte hade så himla mycket med barnen att göra. Men så fick de heta. Och det (Tant Ulla) fick ett korsstygntypsnitt tydligen heta också. Roligt, då har hennes namn fått ett vidare liv här i världen : )

Dagens citat:"Du kan inte välja hur du ska dö. Eller när. Du kan bara välja hur du ska leva. Nu." Klokt talat av Joan Baez.

Dagens gilla: Vi tog en cykeltur, det luktade torr skog, fåglarna kvittrade och vitsipporna lyste vita överallt i solskenet. Det är vår. Det gillar jag. 

Såklart tycker jag det är så otroligt synd att mamma inte fick en sista sommar i en härlig lägenhet. Jag ringde inte heller till henne efter Melodikrysset, som jag tänkte igår... Hon var så trött att hon inte ens orkade prata mer än några minuter åt gången, så det blev att man inte ville störa för ofta.
Men sånt är livet.

6 kommentarer:

Ulricha sa...

Kära, kära du... Många tankar och en stor kram till dig!

SPRAKFÅLEN sa...

Tack kära du! Vi ska alla den vägen vandra. Suck. Kram till dig också!

AnBr sa...

Alla mina kramar o tankar till er! Jag har så många minnen från tant Ulla o Kaj o Wallsta. Har tänkt mycket på det idag. Hade önskat träffa henne en gång till, men ringde i alla fall för några veckor sedan innan hon började sina sjukhusvistelser. Det känns bra att tänka på i alla fall. I övrigt är det inte rättvist... nu när det började ordna sig....

SPRAKFÅLEN sa...

Tack Ninni!
Ja, du har ju alltid varit en klippa när det gäller att höra av sig och det har varit otroligt uppskattat förstås.

Man är ju aldrig riktigt redo för liemannen... varken den som dör eller de som är kvar. Bara några veckor till så hade jag träffat henne igen. Men så funkar det ju inte, tyvärr.

Vi hörs, kram!

Freja sa...

Min mamma gick hastigt bort för snart ett år sedan. Det är så tungt, det känns fortfarande overkligt. Jag sänder dig varma tankar genom cyberrymden.

SPRAKFÅLEN sa...

Å så sorgligt. Jag förstår den där overklighetskänslan. Framför allt när det sker oväntat.
Här var det ju väntat, men då jag bor så långt bort känns det overkligt bara därför.

Tack för tankarna!