08 april, 2014

Städtant

Som en virvelvind. En tornado. Så har jag farit fram idag. 
Eller kanske mer som de där saneringstanterna i TV. Min mamma är en hoarder och en sopsorterare av högsta rang. ALLT kan sorteras in i minsta tråd, te-etikett eller vad du än kan tänka dig passerar ett hem. Och när det är sorterat ska det sparas...
Men nu ligger hon på sjukhus och då slår jag till, obarmhärtigt.
Med risk för min egen hälsa har jag röjt i soporna.
Men ganska listigt har jag ändå lämnat kvar litegrann såklart, så att det inte ska bli alldeles för tydligt. 
Och ärligt talat har jag bara skrapat lite på ytan under de timmar vi var där.

Imorgon kommer hon hem tror jag, och då är frågan om hon inte får hjärtsnörp av min rensning... Hon lär bli jävligt sur i alla fall. Eller så inser hon att detta är det enda rätta.

Så alla ni som gillar att samla på saker... pass opp så de inte blir en börda till slut!

Dagens citat:"Jag kom, jag såg, jag städade."

Dagens gilla: Att städa, rensa och styra upp, det gillar jag. Funderar på att starta ett saneringsföretag.

4 kommentarer:

Ulricha sa...

Jamen välkommen till Mossen, lilla städtanten! ;-)

Skönt att resan verkar ha gått bra och att mor din får komma hem. :-)

Gunilla Byström sa...

He he he. Passa dig för vad du önskar...

Ja, problemet är att hon blir sjuk av att vara hemma... om det är att hon inte kan vila extremt nervig och aktiv eller om det beror på alla sopor därhemma vet vi inte. Så frågan är hur positivt det är att komma hem.
Å andra sidan har hon utsatts för psykisk tortyr med en dement kvinna som rumskamrat som skriker på hjälp dygnet runt! Är man inte sjuk så blir man ju det. hon var på väg att lämna sjukhuset idag då hon inte stod ut längre! Spännande fortsättning följer...

Karin sa...

Sätt upp mig på kölistan! Jag har tagit över farfars hus, för att det var för mycket att slänga och mina föräldrars hus, av samma anledning och själv vansläktas jag inte, om man säger…

AnBr sa...

Lät mig bara tala om att jag vet EXAKT vad du pratar om, hur det känns o vad man tänker. Upp o ned fram o tillbaka. Nu börjar vi se ljuset dock men men... många kramar till er alla där uppe o speciellt till tant U!