30 april, 2014

Piiiiiip! ... Piiiiiiiiip!

Varje morgon när jag cyklade förbi sura tantens hus så hörde jag ett högt pipande ljud. Jag fattade inte varifrån det kom.
Höll sura tantens gubbe på med snickeriarbeten dagarna i ända? 
Det lät som en vinande fräs. 
Jag kände mig paranoid. Kanske var det en spionkamera som filmade alla som rörde sig i närheten av deras hus? 
Eller var det kanske gatulampan? Kanske det var fel på den?

Det pep inte konstant, utan bara några sekunder i taget. Och sen tyst i en minut. Mysteriet ökade för var dag. 
Var det nåt sorts larm?
Vi är inte så förtjusta i sura damen och hennes man; de är lite... sura. 
Hälsar aldrig trots att vi bor snett över gatan från varandra. Men okej, det stör inte ossmycket. Vem vill hälsa på sura människor i tid och otid?

En dag kom sambon hem och hade förmodligen lösningen på mysteriet som gäckat oss så länge. I tallen som växer framför parets hus satt en mystisk antennliknande sak fastmonterad på stammen...

                                                     *

Förrförra året sågade rara grannfrun ner sitt allra högsta träd till hälften. 
I den övre hälften bodde det rara skatparet varje vår. Byggde flitigt nya bon varje år, men jag såg aldrig några skatungar. Chockade och bostadslösa flög de, skatparet, och såg sig om i grannskapet... Blickarna föll på närmaste höga träd. I grannträdgården! Hos det sura paret...

Krax! Så lyckliga de var. Började baxa grenar och annat bomaterial till tallen. Här ville de bygga sina nya bon i all framtid! 

Detta var inte det sura paret villiga att gå med på. Vi såg dem stå och peta med krattor och långa pinnar uppåt tallgrenarna till. Undrade först vad som nu flugit i dem, men förstod så småningom att det var skatbygget de saboterade! Hemska människor. 

Och i år har de alltså köpt en infernaliskt tutande antenn som ska omöjliggöra skatbobyggande för all framtid. Jag hoppas att de själv lider av ljudet, för det piper dygnet runt. Och hörs rätt väl runt omkring i grannskapet...

                                                    *

Deras avsky för djur visade sig redan för flera år sedan, då tanten med en spade i högsta hugg, stegade i rasande takt trottoaren fram, in på en grannes garageuppfart; slängde kattskit över hela uppfarten och stegade sen lika raskt hem! 
Marinblå gabardinkärring med samma frisyr sen 1960.
Ja, skator kan vara jobbiga och kattskit är ingen höjdare, men man behöver väl inte vara sur mot hela världen för det?

Dagens citat:"Your neighbor´s vision is as true to him, as your own vision is true for you."

Dagens gilla: Kvällens middag. Spaghetti med köttfärssås. Vad kan smaka bättre en småkylig valborgsmässoafton?

3 kommentarer:

Freja sa...

Gahh, med den inställningen till djur är det klart de är sura, de säger ju nej till ett underbart nöje! Jag skulle bli superglad om skator flyttade in till oss, de är häftiga fåglar!

Ulricha sa...

Haha! Jösses! Jag förstår också att de är sura.

Gunilla Byström sa...

Vi har ju andra grannar som också kämpar mot skatorna. Ska skriva om dem också tror jag. Folk är ju för roliga ; )