100% vardag

OK, 100% vardag på en helgdag. En väldigt knapp timme i livet.

Bredvid mig sitter en pladdrande son. Han pratar om att flytta till grannarna, packa resväskan, bli mycket lyckligare i ett annat hus. Samtidigt som han mal på målar han papper efter papper med hetsiga streck i vattenfärg. Ofta får han till färgerna på ett fint sätt. 
Penselstråna är nedslitna till en halv centimeter. Inte bara mot papper utan även mot träunderlaget som ligger som skydd åt bordsytan.

I mitt huvud studsar tankarna oavbrutet. Skriva något på bloggen, svara på hans (i mitt tycke) meningslösa svammel, störd av diskmaskinens skvalpande, funderar på om storebror har ätit någon frukost innan han satte sig vid datorn, undrar vad pappan gör i källaren. Hm.

Man kan undra varför man ens försöker. 

Och vädret lockar inte till utevistelse. Regnet ligger i luften, på marken, kyler ner om man vågar sig ut. Fönstrena visar upp sig i sina mest vårslitna kläder, fläckiga, kladdiga, knappt genomskinliga. Solkig lördag.

Papperen rullar upp sig i hörnet: perfekt att slå penseln mot. Kan inte beskriva ljudet, men fan vad det tär på nerverna.

Han älskar en köksgran. Jasså, du vet inte vad en sådan är? En gran som man ser när man tittar genom ett specifikt köksfönster. Den kan man också prata om i all oändlighet. Och hungern, den ständiga kompanjonen.

Jag bränner på lite falukorv och pasta. Ät för fan! Två timmar efter vi har klivit upp och ätit frukost, är det dags för lunch. Harmonin försvann så fort jag slog upp ögonen denna dag. Ledsen att dra in dig i det. Men om du skakar på huvud och axlar så kanske du kan skaka obehaget av dig. 

Imorgon är en annan dag.