På bjudning

Redan innan vi var framme kändes det som om detta skulle bli en speciell kväll. Vinden var iskall och motsträvig när vi cyklade iväg, fyra tappra själar. Den femte fick vi lämna hemma.
När vi närmade oss målet var garageuppfarten full av fordon, så jag hoppade av som en god förebild och ledde cykeln förbi bilarna. Det gjorde inte de andra och det kunde inte hjälpas, blåsten högg tag i framhjulet och tvingade den lilla cykeln att repa upp hela sidan på finbilen. Hoppsan, mumlade vi samtliga, men lät det inte lägga sordin på stämningen.

Den nyinstallerade dörren var försedd med 2000-talets finaste kodlås och ville inte släppa in oss. Där ringklockan borde sitta hängde två illasinnade elsladdar ut från väggen. Innan vi hunnit frysa alltför länge utanför den stängda dörren steg en liten vithårig dvärg ut genom dörren. Raskt grep han tag i de två elsladdarna och förde dem samman. Istället för en elchock slog dörrklockan sitt ding-dong och vi släpptes in genom porten av den lilla grinande dvärgen.
Det första som möttes oss var ett virrvarr av skodon och ytterplagg, så vi beslöt att slänga allt vad ordning och etikett var och beblandade oss med högen av skor och kläder för att sedan fumla våra armar runt värdinnan. 
En av oss fumlade så till den milda grad att hennes öga rodnade av behandlingen. Allmänt kaos rådde och vi brottade oss längre in i ringen. Var det boxning eller brottning som påbjudits?

I köksregionerna sveddes maten vid och förrätten bestod av get och honung. 
En sällsamt lyckad förening.
Kocken hade glömt att vrida på värmen för uppkok av kartoffel varpå supén fick dröja. Men vi gladdes alla åt att det skulle bli något varmt så småningom.

En liten, liten varelse stolpade omkring och var allmänt trött. Röda kinder och gäspningar var allt som bjöds.
En rar blandning av insjöfisk och tunnskuret från stian smakade alldeles förträffligt. Med en sås där ost från parmesan var inblandad kunde inte gommen bärga sig längre utan kapitulerade ovillkorligt.
Vissa individer åt fortare än andra och ylade efter mer och mer mest hela tiden. En begränsad andel sockervatten gjorde plågan mindre än den kunde ha blivit. Glöm aldrig - begränsa sockertillförsel vid dessa tillfällen.

Paketöppning med oh! och ah! följde och födelsedagsbarnet var tillfälligt lyckligt. Vem kunde ana att rosé är det som gäller även på våren? Inte sådan man dricker utan sådan man bär i form av smycken. Se där. Man lär sig nåt varje dag.
Höga gäspningar ljöd genom huset och det var dags att tacka för undfägnaden för denna gång. 
Trassel och påklädsel och så var vi ute i kylan igen. Dvärgen höll sig på avstånd och vi ledde cyklarna förbi fordonen.Vinden var lika iskall som fyra timmar tidigare och till den slängde vi ut den femte själen så fort vi kom hem.
Det blev en kall och sömnlös natt, precis som vanligt.

Dagens citat:"Att vara annorlunda än andra är inte nödvändigtvis detsamma som att vara sämre än andra." Så klokt talat käre Ludwig Paneth.

Dagens gillar: Att helgen närmar sig sitt slut så att vi återigen får möjlighet att starta om på nytt.