12 mars, 2014

Matteproblem

Jag var riktigt dålig i matte när jag gick i skolan. En 2:a. Jag hatade skiten. 
Mycket bättre på språk. Valde humanistisk linje, såklart. Då slapp man matten år två och tre. Har aldrig saknat den sen dess. Tro mig.

Nu har jag en son som hatar matte och som dessvärre också är väldigt ointresserad av språk, förutom engelska då förstås. Men han är inte intresserad av att lära sig mer engelska än nödvändigt. Att lägga två strån i kors för att lära sig mera... det ligger inte för honom.

Och det är frustrerande, to say the least.

Imorgon har han matteprov igen, eftersom han failade grovt första gången. 
Då hade vi läst intensivt minst tre kvällar i rad och jag trodde verkligen att nu, nu har han förstått. Men nej då, inte ens det mest basala hade gått in.

Hade det hängt på mig så hade han gärna fått slippa matte, för är det nåt man inte behöver så är det väl det. Ha ha ha. 
Okej, ibland kan det vara bra att kunna räkna, men livet funkar utan alltför komplicerade kunskaper i just matte.

Problemet är att nuförtiden är matematik så extremt viktigt att få åtminstone godkänt i, att man inte bara kan ignorera eländet.
Men om man inte har en mattehjärna så är det extremt svårt att förstå och lära sig. Jag vet. Och gör allt jag kan för att han ska lära sig. Men lär misslyckas. Imorgon är det prov igen. Och han bara hatar.
Min pappa jobbade som matte-, fysik- och kemilärare på högstadiet. 
Ärvde inte en cell där...

Dagens citat: "Bedöm inte varje enskild dag efter den skörd du skördar, utan utifrån de frön du sår." Robert L Stevenson

Jag försöker verkligen så kloka frön, men jag undrar hur jordmånen är...

Dagens gilla: Att jag alldeles strax ska kolla in några avsnitt av New Girl : )

2 kommentarer:

Camilla sa...

Åhhhh ... jag har två barn som har lätt för matte, och ett barn som har mindre lätt för det. Jag själv tycker det är buslätt, och har alltid tyckt det. Och det är jättesvårt att förstå vad som är svårt, när jag ska hjälpa barnet som inte har så lätt. Och det är oerhört frustrerande att inte förstå det och kunna hjälpa.

Alla förstår på olika sätt, det gäller "bara" att lista ut vilket sätt någon förstår bäst på. Och just det är så himla svårt ...

Jag tror alla kan mycket mer än de tror, bara man hittar just precis rätt sätt ...

Hoppas ni hittar det så småningom! Lite basic matte är mycket användbart, trots allt. Även om alla verkligen inte alls behöver kunna invertera matriser och härleda abstrakta matematiska teorem.

Gunilla Byström sa...

Ja, problemet är väl ärftligt så det är ju synd om honom. In genom ena örat och ut genom andra...
Själv kommer jag ihåg hur ingenting "made sense". Oavsett hur mycket man fick förklarat så ramlade siffrorna omkring i skallen utan att betyda något. När jag sen läste gymnasiekemi i relativt vuxen ålder var det svårt, men oj så häftigt när man fattade!
Intressant är också att jag och min sambo har helt olika sätt att förklara uppgifterna på : ) Och vi vet inte ritkigt vilket sätt som funkar bäst, ännu : )