Söndagsdis

Idag har jag putsat fönstren på insidan. Ser inte ett skit renare ut. För skiten sitter på utsidan.
Idag har jag dammsugit. Ser inte mycket renare ut. För det ligger saker överallt. Saker som jag har flyttat runt för att kunna dammsuga.
Idag har jag lagat lunch kl 11. Om en kort stund skriker någon på fika. För mat mättar inte.
Idag har jag pratat med min son men får bara tystnad till svar.
Idag lyser solen från en disig himmel och det är kallare ute än vad det ser ut att vara.
Idag spelar jag musik, men ingen annan vill lyssna.
Idag ska jag bära upp några grejer på vinden men först måste så mycket annat göras. Dra ner stegen. Känns oöverstigligt jobbigt. 
Idag grät sonen för att han såg så dimmigt. 

Ja, det är jobbigt att se dimmigt.

Men på stereon puffar Barry White ut rosa dimma och nu står altandörren öppen och fåglarna kvittrar vårglatt, så vem är jag att sitta inne och damma igen? Äsch, sånt trams. Ut och andas medan du kan. 
Tids nog andas du ej mer. Då kan du klarsynt se tillbaka på denna söndag och tänka att "den där dimman, inte var den så tät?"