07 mars, 2014

Om glädje och framgång

Lite tomt på loftet, så jag utmanar mig själv. Peka på ett citat och skriv någonting utifrån det. Så jag blundar och pekar. Ungefär som jag läst om någon gång: öppna Bibeln, peka och läs. Eller som mannen i boken Tärningsspelaren (Luke Rhinehart) gjorde: kastade tärningen och lät siffran avgöra dagens aktivitet.

Mitt pekfinger hamnade på detta citat:
"Dina möjligheter till framgång står i direkt proportion till hur mycket glädje du får ut av det du gör." Sagt av Michael Korda.

Jaha... det stämmer nog. Har det du gör ingen mening (för dig) så lär du inte vilja fortsätta att göra det, du har knappast någon glädje av det och kommer inte att ha någon framgång i det du gör (eftersom du inte kommer att göra det.)
Men om det du gör faktiskt känns meningsfullt, glädjande och tillfredsställande... betyder det att du automatiskt har framgång?

Då måste man ju först och främst komma fram till vad framgång betyder. 
Att det betyder helt olika saker för varje människa du frågar.
Handlar det om framgång i arbetslivet eller i det privata?
Handlar det om monetär framgång eller en personlig/inre framgång?

Ibland kan framgången bestå i ett hemlagat mål mat.

Kanske kan det vara så att du har otroligt mycket glädje av sjunga, måla och dansa. Men får absolut inget gensvar på det du gör. Ingen annan tycker att du sjunger, målar eller dansar bra. Vari består framgången då?
Jag tycker att det känns svårt att känna glädje i någonting utan att få en bekräftelse på att jag "känner rätt", att jag delar känslan med andra.
Visst kan jag sitta och fnissa åt någonting och känna mig väldigt nöjd, men om jag inte får någon som helst respons faller liksom glädjen ihop som ett korthus. Visst kan jag ändå känna mig rätt nöjd, men lite sorgkantad blir ju glädjen när man inte får dela den.

Då börjar man ju undra om man känner fel, gör fel, tänker fel, eftersom man tydligen är helt ensam om sina glädjeämnen. Eller, kanske har jag inte jobbat tillräckligt hårt för att nå ut till likasinnade? Eller var det fel årstid kanske, fel parfym, fel väder? Man kan älta och ifrågasätta hela sin värld när man trillar ner i det svarta hålet.

Men, det är väl ändå det enda man kan göra: försöka göra det man känner glädje i, och hoppas att man kan glädja någon annan på kuppen och känna framgång och lycka i den delade glädjen, då den ju alltid är minst dubbel.

Idag gillar jag: spontana besök i mitt kök. Prat om livet och vänskap. Det snabba, oplanerade mötet eller oväntade telefonsamtalet som kan vara början på ett nytt kapitel i livet. Kanske ett liv fyllt av glädje och framgång.

7 kommentarer:

AnBr sa...

Och jag tycker du skriver väldans bra, klokt och beundransvärt kära Sprakfåle. OK, de orden betalar inte heller hyran eller mjölken, men de kanske kan få en sekunds mörker att bli aningen ljusare i alla fall. Sånt är också viktigt... :-)

SPRAKFÅLEN sa...

Oh, det var snabb respons vill jag lova! Och så fick jag en känsla av solljus och värme i kroppen : ) Och så himla mörkt är det väl inte egentligen. Jag bara reflekterade ju över ett citat ; )

AnBr sa...

Nä, nu är ju dessutom våren här... det börjar ljusna redan vid 06 på morgonen... Efter 50 år så blir man ändå lika förvånad och förtjust... visst är det märkligt... :-)

SPRAKFÅLEN sa...

Märkligt, men tur att man fortfarande reagerar på förändringar : )
Att se en glimt sol efter den här extremt mörka vintern kan ju lyfta en hel dag.

Tove Olberg sa...

Du skriver bra i detta inlägget!

Tove Olberg sa...

Läst lite runt och jag återkommer!

SPRAKFÅLEN sa...

Roligt att du skriver! Tack, och återkom gärna!