När jag går hem från bussen hör jag jag en liten fågel pipa i högan sky. Entonigt och högt, från en gren i ett träd. Envist sjunger han samma ton så länge jag hör den. Jag blir lite fnissig.
Vad skriker du om? Varför skriker du så högt? Blev du utan fru och skriker ut din sorg nu? Eller berättar du om barnen som är på väg? Tror du att någon bryr sig om din babylycka när de själva har fullt upp med sitt eget liv?
Undras hur många dB du ropar i; det känns som öronbedövande för ett så litet öra. Har du skrikigt så att du har gjort dig själv lomhörd, kanske?
Vad du nu än skriker om så hoppas jag att du är nöjd med din röst.
Jag kan lova dig att den hörs vida omkring.
Och jag hoppas du hittar föda i sommar, trots avsaknad av myggor, flugor, nyckelpigor (nej visst, de smakar äckligt) och andra godsaker. Bladlöss, kan det smaka? För det verkar vara allt av liv som blir i år.
Men säkert kommer pingborrarna snart att svärma över gräsmattor och rosenbuskar och lägga sin ägg i jorden. Kanske äter inte småfåglar av feta larver; lite för stora för deras tunna strupar. Då får trastarna och skatorna hacka upp gräsmattan i år igen. Alla måste vi leva.
Sjung och skrik så jag hör att du lever, lilla fågel.
Dagens citat:"Att tiga är hos en sångare ett brott." Gustaf Fröding.
Dagens gilla: Fåglar,för de sjunger så ihärdigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar