Klev upp 04.30 imorse efter en sömnlös natt.
Vi skulle ut och spana på fåglar!
Tranor, beckasiner, både enkla och dubbla helst, plus en oherrans massa andra kvittrande fjäderfän.
Frosten låg tät på marken, det gnistrade som om hela världen var överströdd av diminutiva diamanter. Vackert och kallt.
På spänger (plural av spång) över frostbiten gungfly vandrade vi i gryningstimman. Vi såg solen stiga upp över horisonten, vi såg rök välla fram vid skogsbrynet, vi såg dvärgbjörkar och rosling och martall. Och fågelläten av många slag svirrade och mullrade i fjärran. Men fåglarna... tja, vi såg EN fågel av okänt ursprung. Sen såg vi inget mer.
Förrän vi kom hem igen efter 1½ timmme. Då knackade hackspetten sin trumvirvel i boken, eller om det var lönnen. Det var sannerligen en händelserik fågelskådningsrunda över frostad myrmark och nymornad skog.
Bildbevis kommer om jag bara hittar kameran...
4 kommentarer:
Åhh, spänger, vilket härligt ord! I många år terrade jag min omgivning med att be dem böja ordet få, som i fåtal. Få, färre, ? Det fanns ingen tredje variant. Förslagen jag brukade få var fåast eller färst, och jag älskade ordet färst! Och för några år sedan beslutade svenska språkrådet att det ska böjas få, färre, färst! Jag fick som jag ville, och försöker få in färst i mitt språk så ofta jag kan. Nu tror jag att jag fick ytterligare ett ord att väva in, spänger...
Ha ha! Ja, min tanke var också färst, direkt : ) Men att det faktsikt heter det är ju otroligt roligt. Grattis!
Och visste du att det heter spann (som i hink) och spänner? Alternativt spannar, men det är inte lika knasigt.
Åhh, spänner, härligt! Själv envisas jag att böja enligt regeln mus - möss, gås - gäss, mås - mäss borde det ju logiskt vara eller hur? Måsar låter ju supertrist jämfört med "Såg du så många mäss det var på åkern?"
Absolut!
Fattar inte varför svenskan ska vara så ologisk ; )
Mäss, tack för det!
Skicka en kommentar