Bouppteckning idag.
Och jag sitter och hyssjar på min debile (nej, så får man inte skriva) son som tjatar om när han får åka hem och jag hör typ ingenting.
Men jag var där, det var jag.
Mycket som ska gå till loppis blir det också. Obegripligt mycket.
För att inte tala om de tusen plastkrukorna som jag nästan slängde. Men som min bror tror att ett loppis kan ha nytta av.
Och rabarberna som växer så höga att jag inte såg gången emellan dem.
Högg ner dem med machete; blomstänglarna alltså.
Och va FAN GÖR ALLA BITSOCKERBITAR PÅ RABARBERBLADEN?!
Det fick jag höra av lillebror; han hade slängt ut dem från friggeboden, då de var urgamla och oätbara...
Träd som växer upp precis vid husgrunden är väl inte heller nåt man ska spara på? Och en kompost som består av ett område som en mindre etta med kokvrå, vad gör man med en sån? Man säljer huset i befintligt skick. Men vem vill köpa?
Detta återstår att se i en dimmig framtid.
6 kommentarer:
Ni har min fulla sympati! Jag vet hur det är.... men nu är det bara 2,5 vecka kvar. På gott o ont. Skönt! Men hur ska vi hinna...?
Tack! Alla skåp som man öppnar är proppfulla av ALLT man kan tänkas hitta här i världen. Raka plastpinnar. Youghurtförpackningar från anno dazumal. Parfymer, läppstift, smink till en hel skola. Hudkrämer, dusch d:o i mängder. Mediciner som aldrig tar slut. Tja, du vet hur det är... Lycka till på slutspurten!
Men inte var väl tant U nån användare av smink...?
Åhh, den persen ligger framför mig inom en nog inte allt för avlägsen framtid... Mamma dog för ett år sedan, pappa bor kvar i deras hus, och fyllde 90 i våras. Han klarar sig själv och har ett aktivt liv, men han kommer ju inte att leva för evigt han heller. Då har vi " barn"(vi är över 50 alla tre...) att ta vara på ett stort rött hus med förråd, vind och källare helt proppat med prylar, ytterligare ett hus med totalt 13 rum fullt med prylar, ett trevånings häbre, halvfullt med prylar och ett stort utfus med en massa mekaniska prylar i... Puhh, går det att sälja "på rot"?
Ninni: Nej, det var ju det hon inte var! Och ändå har vi fyllt två skokartonger med olika parfymer plus en till med lite sminkprylar. Jag tror hon levde väldigt mycket i drömmen om det som kunde ha varit. Innerst inne kanske hon var en flärdfull prinsessa omgiven av vackra saker?
Freja: Å, det låter inte som ett projekt jag skulle vilja ta mig an. Inte lite hus och rum ni har att rensa! Vill man kan man säkert sälja rubbet i befintligt skick. Frågan är vem som vill köpa?
Vi har hittat massor med köpta saker i oöppnade förpackningar som vi nog ska fylla ett rum med och bjuda in en auktionsfirma att köpa upp. Kan Lyxfällan borde väl vi kunna?
Åhh Gunilla... måtte det inte vara så... det låter så grymt sorgligt....
Freja: jag trodde vi var ensamma i hela världen om detta... men det finns visst flera.. vet inte om det är en tröst eller att beklaga. Vi är också tre "barn" runt 50 men brodern bor ju inte här och har varit mycket snål med besöken och att hjälpa till kan jag säga (surt).
Det går att sälja på rot, det har jag hört om folk som gjort, men personligen tycker jag det är otroligt nonchalant och osmakligt (möjligtvis med undantag om alla barn är bosatta på andra sidan jorden), det är som att kasta bort hela sitt tidigare liv, samt föräldrarnas. Det enda jag kan rekommendera är att börja fundera redan nu, utan att störa pappa för mycket. Men planera och börja rota så gott ni kan. Gör en lista i smyg om vad som ska sparas, loppas, säljas, kastas. Rensa skåp ingen använder och garderober. ALLT man kan förbereda ska visa sig vara guld värt. Vi hade inte gjort nåt... Och kom ihåg att man börjar med en liten tugga även när man äter en elefant...
Skicka en kommentar