Royal ( but not too much cheese)

Ännu en uppiggande annons i ortstidningen.
"Man har inte roligare än man gör sig", som gamla- mor-
bort- i- backen plägade säga. Så sant, så sant.

Stil

Dessa är mina principer.
Men om du inte gillar dem har jag andra.

Groucho Marx

Detta är det första i min nya serie: "Fredagscitatet". Efter över tio år som korrläsare av almanackor har jag en diger samling av citat som världen/ni suktar efter. Eller hur? Ett per fredag. Räcker många långa år framåt...

Hälsa

ur en blogg: ....Men alltså NU är jag väl ändå ute och cyklar..? Statistiken visar ju klart och tydligt att fallen av PSD minskat sedan man började lägga spädbarnen på rygg?
Ja, det är sant. Fallen har minskat sedan början av 90-talet. Men vet ni vad? Det har inget alls att göra med sovläget. Samtidigt som WHO utlyste ryggläge hände nämligen något annat mycket intressant: man tog bort kvicksilver som konserveringsmedel ur barnvaccinerna. På detta sätt drog myndigheterna bort uppmärksamheten från sambandet mellan vaccin och PSD, och lät folk tro att PSD beror på sovposition. En mycket välplanerad kupp, det var alls inget sammanträffande. WHO samarbetar med läkemedelsbolagen och får bidrag av dem - tro inte att det är en oberoende organisation som arbetar för människors hälsa...

www.alternativjournalen.se

I Japan upphörde PSD nästan helt då man beslöt att inte vaccinera barn innan de fyllt två år. I USA har man två toppar för PSD – vid två och fyra månaders ålder. Är det månntro ett sammanträffande att man vaccinerar barnen just då?

L * U * S * T

Nu vet jag. Mitt ledord ska bli lust. Jag ska göra det som är lustfyllt. För mig! OK?! Nu är det alltså JAG som ska prioriteras här. Bäva månde min omgivning.
Men. Hur gör man?

Jag började mitt nya lustfyllda liv imorse. Tog en cykeltur i guss gröna natur, lyssnade på fågelsång och andades djupt, log hult mot människor jag mötte, njöt av solens värme. Inte så dumt alls, faktiskt. Kom hem, klappade katten, gick ut i trädgården och knipsade av de vissnade tulpanerna, ryckte nåt ogräs och njöt av den relativa tystnaden i villakvarteret.
Vad månde bliva av denna dag?

(Mötte också pappan som vägrade hälsa på mig i vintras. Han vände återigen bort huvudet. Han hade två små barn med sig som tittade stumt på mig. Undrar om de kommer att hälsa på folk när de blir stora? I don´t think so!)

Ibland

får man veta saker om sig själv som man inte vill veta.
Ibland om andra som man gärna vill veta.
I möten med människor som besitter speciella talanger, oavsett vilka de är, växer man en liten bit till. Medvetandet expanderar. Det finns hur mycket plats som helst därinne och hur mycket vetgirighet som helst också.
Jag ser fram emot morgondagens tripp.

Måltid

Får jag bjuda på en måltid?

Först
gryningsblå soppa kokt på
violer

Sen
upptinade fotspår efter ett
rådjur
och en sallad gjord på
snödroppshuvuden

Till dessert
en månskiva gul som honung
och len i smaken som en
melon

Vinet?
Naturligtvis
samma vin till alla rätter:
en nyss frigiven källas
vattenglädje.

Maria Wine

Ljud från förr

Inspirerad av A.Schulman vill jag berätta om ljud från förr.
Lördagsmorgnar i köket: Ljudet av "Ring så spelar vi" följt av "Melodikrysset". Det stränga hyssjandet om man råkade prata just när P.Granberg och B.Haslum gav koordinaterna för den kommande melodin.
Lördagar eller söndagar: Vi krattar gruset framför huset i tjusiga ränder och mönster.
Och apropå gruset. Det knastrande ljudet av grus under klassiska träskor; då visste man att våren äntligen hade kommit.
Då och då: ett pinglande från bjällran som hängde på ytterdörren. Då ville katten Pysen gå ut.
Ibland: ett obestämt muller från vinden. Då var det Lissgårds-Kajsa som åkte rullskridskor. Hon var vårt vindsspöke.
Var som helst: Vår familjs visselsignal. Tre toner. Då hittade vi varandra direkt, var vi än hade gått vilse. Vi var fem barn, alltid var det någon som vinglade iväg.
I telefonen: Mamma brer ut sig på brett hälsingemål. Då pratade hon med hälsingesläkten.
I sovrummet: Min syster smaskar på ett outhärdligt sätt på sina eviga tuggummin. Då sov jag i soffan i vardagsrummet, eller storarummet som vi kallade det.
I sovrummet II: inandet av en eller flera myggor precis när man hade släckt lampan och skulle sova. Då täckte jag över allt utom näsan och försökte sova.
I trädgården: Brummandet av humlor som flög från blomma till blomma. Och det ljudet hör inte bara till förr. Det är fortfarande bäst.

Vilka ljud kommer du ihåg?

Här kommer något rosa

till dig som tycker om både vitt och rosa.
I mina land flämtar vitsipporna på sista versen.
I år var de fler än tidigare. Bra jobbat sipporna!

Gärna något rosa

Visst är väl
detta en fin
dödsannons?

Censuren står
jag för,
men själva
texten
och bilden
är ju
så bra,
tycker jag.

Vilken
härlig
människa
som tackar
för sig på
detta
vis!

Det kom ett vykort

från KP. De ville tacka mig för att jag hade valt bort värdepappersbesked per papperspost och istället nöjde mig med att kunna titta på det eventuella värdet, på deras Internetsida.
Nu undrar jag bara varför de inte skickade detta tack med e-post?

Det finns alltför många rädda mammor!

Jag är också mamma.

Vardagsnöjen

Igår tog vi oss ut i vårkvällen. Ömsom promenad, ömsom spring. Tittade på traktorn som samlade upp golfbollar vid driving rangen och skuttade sen över golfbanan till Djungelgolfen. En golfbana ute i skogen. Man spelar med innebandybollar. Eftersom vi inte hade några klubbor, gick vi två varv runt banan samtidigt som vi lekte Följa John. (Jag undrar: var var alla paparazzi?) Min yngste sons avancemang när det gäller att imitera imponerade på mig. Kul för mamma!

Min äldste sons initiativ att leka imponerade också. Ibland är han så ovanligt klok. Tur för mamma!

Dagens övningar på hab var också glädjande. Han kan ju bara han vill (och förstår) :)

Annat glädjande idag är väl vädret som plötsligt slog om från kall morgon till solig dag och att jag äntligen har ansökt om ett nytt ICA-kort. Det är de små detaljerna som gör det, eller hur?

Snart ska vår katt möta en hundvalp. Kan bli intressant...

Om gårdagens alla minuter med A o K

"Vid ett tillfälle satte sig Alexander vid en mur samtidigt som Kate lutade sig fram och kysste honom."

Oj, va spännande!!! Tänk... att hon gjorde det samtidigt.

Att få följa A.Skarsgårds och K.Bosworths varje steg och sen skriva om det också. Vilket jobb!

Praise the Lord!

RiDi radio har äntligen
välsignat oss lyssnare
med ännu ett
knastrande
härligt
program!
Jag suger på
godbitarna
och ägnar mig
åt annat
sugande
på SVTPlay
så länge.

Fiddelanten!

Åh, va jag gillar Ulf Löfgrens stil!
Ikväll läste jag Ludde får besök. Jag har läst den ett antal gånger och tycker faktiskt den är lika bra varje gång :) Varje djur måste ges en egen röst och varje gång det knackar på dörren måste man knacka i boken och spela övertygande överraskad. Sånt kan roa mig alldeles väldigt...
Och det är nog den enda Luddeboken jag har läst!
När jag var något yngre läste jag Fiddelanten. Den var visst författad av Birgitta Bohman (praise the Internet) men det är bilderna och texten som jobbar så bra tillsammans!
Jag har en bok om Marlotta också. Köpte den för bildernas skull och en vacker dag ska jag läsa den också.
Nu vill jag bara ÄGA boken om Ulf Löfgren.

http://ulflofgren.nu

Ap(r)o(på) liva(et)

Så har svenskarna fått något att yvas över igen. Den nya reklamfilmen för Apoliva har "släppts"! Och jag fattar inte riktigt... Och jag fattar allt.
Jag gillade reklamfilmen direkt när den kom för ca ett år sedan. Musiken är precis så melankolisk som jag vill ha den och modellen har ett eget utseende som inte sitter på vilken dussinmodell som helst. Att hon skulle vara skrämmande/ha ett skrämmande utseende kan jag inte riktigt hänga med på. Nej, hon är inte blond, kan det vara det? Hon har mörka ögonbryn, kan det vara det då?
2009. Många som HATAR denna film i bloggvärlden. Här är en kommentar: det är väl inte graden av djävulskap det handlar om utan att Apoteksbolaget i ett sista försök att profilera sig före privatiseringen köpt ett så uselt reklamkoncept. Det är puckat!
Det återuppståndna vattenliket för oss tillbaka till DDR-Sverige: lyd och tig.
Aha! Det är alltså det grå ruskvädret som för tankarna till DDR, lydnad och tystnad?

I den senaste reklamfilmen går samma tjej runt i ett rätt typiskt Sverige. Varken skönare eller fulare än det är, men inte det turistland man vanligtvis visar upp i reklamsammanhang. En fin melodi även denna gång, tycker jag. Nu talar A.Schuman om att hon ser ut som ett lik som legat i vatten ett bra tag... Mjaaa... jag håller nog inte riktigt med där. (Har han läst kommentaren ovan månne?)

Läs och titta på denna länk om du vill veta mer om dessa reklamfilmer.
http://www.pleasecopyme.se/2010/05/apoliva-engagerar-de-skramda-i-nya-reklamfilmen/

Eller är det det att hon inte smeker sig i förföriskt lödder, över sin nakna brunbrända hud, i duschen, tar den fluffiga handduken och smeker sig torr för att sedan sensuellt smeka in doftande hudcreme på sin platta mage och fasta byst?!

Ja, just det. Försäljningen påstås ha gått upp med 125%. Och det är väl det reklam går ut på?

Aj då

Från njutning till smärta. Tog några timmar. Vaknade på morgonkvisten och hade ooonnnttt. Som om jag hade fött barn och sytt därefter. Sen blev det inte mycket sömn i den kroppen, let me tell you. Lika jävla ont mest hela dan. Går som om jag har solkat mina byxor, som Amanda skulle uttrycka det :) Men vi kvinnor knäcks inte så lätt! Jag har cyklat som ett jehu framåtebaks sex gånger. Vart är ointressant. Efter ett hett bad har den lättat något, smärtan.
Kanske är det gamla kroppsminnen som har väckts till liv av massagen?
Jag vägrar gå till doktorn för att det gör ont, om jag inte vet att jag har skadat mig. Då får det göra ont längre än en dag. Ja, så får det bli.

Min nuna

Ah, jag har upplevt en ny njutning. En behandling ansiktsakupressur. Så skönt! Doftande olja och smekande fingrar. Fågelläten i bakgrunden och en värmande yllefilt över min frusna lekamen. Och när jag kom hem höll jag på att somna på stående fot. Gäspade käkarna ur led och önskade jag fick gå och lägga mig på direkten. Tyvärr var det inte läge för det.

Jag sällar

mig till gratulanterna. Måste kännas fint att bli utsedd till veckans blogg.

Grattis, Johannes! (Mannen med kilt)

Va´ konstigt det känns

Min, ja okej, vår äldsta son är inte hemma med oss ikväll. Har inte sett honom sen i morse. Då stretade den lille, ja okej, stora son iväg till skolan i den vidriga; ja , vidriga kylan (en plusgrad) och hemska blåsten (ja, faktiskt den kallaste dagen på det nygamla året) och sen kom han aldrig hem igen. Han är på förfest. Nu ska han inte gå på nån fest, men de har ändå förfest :) Han och hans två kompisar ska hyra film och äta thaimat. Hoppas han kommer hem nån gång senare ikväll. Jag saknar honom, till min stora förvåning... Om ett fåtal år är det väl så varenda fredag och lördagskväll. Kanske går han t o m på fest efter förfesten då!
När jag var på fest och drack rom och cola för första (och nästan sista) gången blev det lite för mycket för en ovan 15-åring. Och mina nitiska föräldrar kom och hämtade mig. Och jag var utan både skor och glasögon. Samt jefvligt full. (Men jag nyktrade till jefvligt fort). Hade hånglat loss i en sommarstuga ett antal kilometer från festplatsen. Med min kompis storebrorsa. Mmm...
Jag fick inte umgås med min bästis i fortsättningen, annat än i skolan.
Japp, så var det på den tiden. Ja, så var mina föräldrar.
Det som var riktigt illa i deras ögon var att min bästis föräldrar var med på festen (inte förfesten) och tydligen inte tyckte det var så farligt :)
Oh, ett sådant moraliskt förfall!
Min mamma är uppvuxen med IOGT. Inte konstigt att hon var nojjig.
Och nu återstår att se vilken förälder jag blir.
Min sambo fick åka hem med polisen efter att ha sänkt en kvarting whiskey under cykelturen till en fest (tog väl en tjugo minuter). Jag tror hans föräldrar fnissade lite och "så glömmer vi den saken" ;)
Håhåjaja, huru olika man kan uppfatta alkoholens nöjen.

En liten talgoxe

Bilden lånte jag från saltakvarn.wordpress.com

...har varit närvarande hela dagen. Imorse (ja, ca 11.30 alltså) satt den uppe på grillens handtag utanför vardagsrumsfönstren (de där med fingeravtryck på) och satt kvar, trots att jag stod och spanade på den och min sambo kom in i bilden för att titta också. Det tillhör inte vanligheterna att småfåglar sitter stilla och låter sig betraktas, inte. Senare satt den i grannens träd och spanade in på oss, vid två tillfällen. Jag anar att han/hon vill mig något! Men vad, det är frågan. Kan det vara en avliden släkting som antagit talgoxens skepnad för att kolla in vad jag gör? Vassego och kolla, säger jag bara. Jag har intet att dölja!
Min son pratar just om att han vill gå tilbaka till det gamla stenröset/stengraven vi var och gick på idag, på skogskyrkogården. Men regnet öser ner, och man ska kanske inte gå på gamla gravrösen, så det tar vi en annan gång. När solen skiner. Den stad där jag bor är inte känd för dess soltimmar, dessvärre.
I sommar vill jag ta en tur till Kinnekulle! Har läst att det är en fantastisk plats. Och jag älskar fantastiska platser. Jag behöver fantastiska platser. När jag var i textilriket tidigare i höstas hamnade jag förmodligen på en ganska fantastisk plats. Om man vet vart man ska styra sin kosa. Vackra vita hus på kullarna. Mycket fint.
Och nu sjunger talgoxen i högan sky igen!

Valborgsmässoafton 2010

Utanför vräker regnet ner, hur ska man kunna tända brasor ikväll? Det blir väl ett antal liter tändvätska och bensin som man vräker upp mot vårhimlen då, eller?
Nu gäller det att hålla ögonen på helspänn varje dag! När du vaknar kan det vara knallgrönt i alla träd och innan du vet ordet av är det sommar! Regnet, värmen. Där har vi det. Två listiga partners. Korpgluggarna öppna. Dygnet runt. Detta år ska jag inte missa våren!

Jisses...

Kolla här ovanför på min nya rubrik. Och så kolla nedanför på Önska-loggan. Nääeee... är jag helt knäpp, eller? Tycker du att de liknar varandra? Bara färgerna isåfall, hoppas jag. Annars kan du skriva en spydig kommentar. Om du vill.

Talanger

Oj! Man kan göra underverk med färgpennor. Det är tydligt.

Näääeee...

Näe, jag kan inte förstå hur man kan göra en så ful logotype. Och att man väljer en så ful logotype. Vad ska den föreställa? Vad vill den förmedla för känsla? Vad betyder de två röda strecken och den svarta punkten mitt i det fyrkantiga o:et? Typsnittet ser ut som nåt futuristiskt från 60-talet. Finns det som ett helt typsnitt eller är det någon som har suttit med penna och linjal och skapat? Om man ska köpa porslin eller presentartiklar så vill man väl? att butiken ska förmedla något glatt, prassligt, förväntansfullt. Inte något svart, stelt, fyrkantigt, ogästvänligt?
Då tycker jag att den gamla loggan för Inspiration förmedlade det glada budskapet så mycket bättre! Den var bullig och hjälptes fram av massor med små illustrationer i ett snirkligt sammanhang. Prassel och glädje. Precis!

Har sökt som en galning efter Inspiration-loggan men kan inte hitta den på nätet!

Printemps

Nu ska här dokumenteras hurusom våren stämmer upp
i franska chansonger och äntligen kan man slänga vinterns kalsonger.
Packa ner i stora kartonger och
bege sig ut i vårens tunna pantalonger.
Jag tar på mig vårärmen och stiger ut i vårvärmen
med vårpärmen under ärmen.
Ut i vårens vidunderliga environger.

Gammal och ?

The Real Group på stereon hela dan, samt 18 klassiska visor och Olle Adolphson. Som ni förstår är jag GAMMAL som kan uppskatta den "svenska visskatten" en hel dag. Då kan jag gala med i högan sky i min relativa ensamhet. Katten håller för öronen och försöker sova. Åsså måla en tavla (se min bildblogg) till en 11-åring som ville ha en cool tavla. Hon sa det samtidigt som hon höll Milo i famnen, så motivet var givet. Nu återstår att se om hon tycker den blev cool...
Kartan (på samma bildblogg) kommer att få plats i en broschyr över sagda ställe. Och ja, jag har ändrat stavningen till det korrekta Stenemosse nu. Kommer nog att göra skyltar till en utställning där i sommar också. Alla jobb är mycket välkomna!
Ju mer de skiljer sig från varandra desto mer får jag lära mig. Och det är aldrig fel att lära sig.

Bilden hittade jag på http://vindensmelodi.blogg.se

The Real Group

Var och lyssnade på The Real Group igårkväll. För fjärde gången. Man blir aldrig besviken på den gruppen. Fantastiska talanger. Den här låten är sååå vacker.
Beklagar slut-trudellutten. Vilken osmak att lägga till den!

Jag gör nog bäst i att förbli ogift, tror jag.

Minsann, igår var resorna billigare och alla sträckorna var belagda med spår! SJ tar sig... Så nu bär det av till metropolen Järvsö den 1 juli. Tjohoo! Jag tar med mig yngste sonen medan den äldsta vägrar följa med (!)
Ja, en elvaåring ska väl klara en sommar på egen hand?
Se bara Reine i Barnens ö. Eller Flickan...
Jag brukar tänka att i andra länder, där jobbar ju treåringar och sköter sina småsyskon och hushållet.
Då ska väl Elliott klara av att överleva utan lillebror
och att bara sköta sig själv. Va?
(Ja, att pappa är hemma efter jobbet och att farmor kan kolla
till den lille, det räknas väl inte?)
För övrigt tror jag, på allvar, att det bara är bra att ta lite eget ansvar innan man blir en bortklemad tonåring.

Ibland

...blir jag bara så trött.
Möten som suger musten ur en och lämnar mig som ett tomt skal. Har jag gjort bort mig nu igen, eller? Någon sa mig vid ett annat tillfälle att jag skulle ha tillit. Tillit till alla andra, eller tillit till mig själv och mina eventuella förmågor, det sa hon aldrig. Tillit till tillvaron och livet, kanske? Att allt är som det ska vara och att allt blir som det är planerat? Kanske det.
Ska jag luta mig tillbaka och betrakta livet eller ska jag in och peta och bråka, ifrågasätta och riskera att bli idiotförklarad, eller vad ska jag göra?!
Jag har så jävla svårt att bara finna mig i saker och ting!
Jag känner en kille som bara flyyyter, som bara bryr sig om sig själv och sitt välmående, som aldrig ägnar en tanke åt morgondagen och aldrig skulle engagera sig i något som inte gagnar honom själv i slutänden.
Är det modellen, kanske?
Frågar du mig så kan jag inte säga annat än NEJ! Jag skulle aldrig kunna leva mitt liv på det sättet. Aldrig i helvetet!

Vad har jag gjort?!

Torsdag: Kurs i deklaration. Jamen då ska det väl inte vara nåt problem längre!
Fredag: Rita rita på datorn.Tvättar. Lyssnar på boken "Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann" av Jonas Jonasson. Väldigt mycket Arto Paaslinna. Rätt underhållande då boken utspelar sig i trakter jag känner igen.
Lördag: Jobbade om den stenlagda gången så att den nu är kantad av lavendelrabatter. Sticklingar från rabatterna på baksidan. Kan fungera, kan misslyckas. Rensade rabatterna från fjolårets grönska. Bar ner en soffa så vi slipper trängas fyra i en Klippan från -88. Oj, vilket lyft!
Söndag: Klev upp, åt frukost, försökte fatta backgammonregler, åkte till Öhr, fick lunch, spelade piano, åkte hem. Grävde en till rabatt, fick så mycket hjälp av sonen att jag gav upp. Rensade i häcken (inte min egen). Middag. Såg filmen Dagboken. Fin story. Gillar miljön; södern, 50-tal och att den växlar mellan nutid och dåtid. Läste i boken "If I Told You Once" av Judy Budnitz; en speciell bok med speciella kvinnliga karaktärer. Faktiskt en bok jag hittade i en blogg en gång. Påminner liitegrann om en favoritbok som heter "Crazy Ladies"av Michel Lee West som handlar om just det.
Måndag: Försökt beställa biljett till Järvsö den 1 juli. När jag började kostade biljetten 440:- när jag efter sju svåra år åter försöker beställa kostar samma resa 509:- . Mitt i allt finns inte tredje sträckan (Sthlm-Järvsö) längre. Priserna stiger och sträckorna försvinner och jag har fortfarande inte beställt nån biljett. Jag lutar åt att hata SJ just nu. Sämre kan det inte bli. Att det tar extra tid för att flygen inte går, ja, det kan jag stå ut med, men inte det andra. Sitter det nån jävel och kollar att jag försöker beställa den billigaste resan och saboterar mina försök?!
Hade jag inte haft punka på båda däcken hade jag cyklat dit! 75 mil ska jag väl klara av och till dess har nog Noah lärt sig cykla också.

Känner att jag lever ett spännande och händelsefyllt liv. Inre iallafall. Lite "crazy" sådär...

Om MMR , autism och förstörda tarmar

http://behandlaautism.nu/ban/index.php/component/content/article/6-laenkar/45-dr-andrew-wakefield-wakefield-interview

Och jag är glad att jag inte vaccinerade mitt ena barn i späd ålder. Och den andra kommer förmodligen aldrig att vaccineras. Inte med MMR-vaccin iallafall.

I gårdagens Sverige

Trodde aldrig att min son skulle hamna bakom stängsel, men se bara på denna bild! Fångnummer och allt. Och bara fyra-fem år gammal. Lille vän. Kommer du att bli lönsam en dag?

Vaccin, any one?

Till dig som utan att reflektera över nyttan och nödvändigheten av vaccination; som utan att tänka en extra gång rusar iväg och vaccinerar både dig själv och dina barn, utan att veta vad sprutan innehåller eller vilka biverkningar som kan drabba dig och ditt barn: här har du lite läsning.
http://www.alternativjournalen.se/obesprutat
Jag tänker närmast på de som stod i den låånga kön för att få en spruta, i höstas. Flera unga, förmodligen friska individer samt föräldrar med barn, stod tålmodigt och köade. Varför? undrade reportern. -Jag vet inte. För att alla andra gör det, svarade de med ett idiotiskt skratt.
Exakt så fungerar det väl när man får folk att göra de mesta vansinniga saker i krig. Man gör det bara för att alla andra gör det. Människan är förvisso ett flockdjur, men vi har väl fått vår hjärna för att kritiskt granska vad som sker? Eller, va?!

Mig äger ingen

Lyssnade färdigt på en bok idag. Mig äger ingen, av Åsa Linderborg. Den var verkligen bra! Kan varmt rekommenderas. Jag tycker det är så beklämmande hur barn kan framleva sina dagar i märkliga, osunda förhållanden. Utan att barnet förstår att det är något osunt med det. Ett barn har ju inga referensramar utan tar bara verkligheten som den är. De som verkligen kan göra skillnad gör inte alltid det. Och mitt i alltihop växer ett barn upp.

Nu älskar hon sin pappa fortfarande, så han var iallafall ingen elak pappa! Bara alkoholist...

Nä, nu jä...

vlar!Jag blir så galet frustrerad på folk som påstår sig vara så braaa på saker och ting, så himla kompetenta och allt ska bli så bra, så bra! Som sedermera inte håller måttet, som svarar undanglidande, som inte tar den hjälp som erbjudits och erbjuds, utan bara låter månaderna gå. Så att ingen ska fatta hur det står till egentligen. Till men för min son som behöver all hjälp han kan få! Jag som hade lutat mig tillbaka från den stridyxesvingande positionen. Jag som trodde att allt var så bra det kunde va´.
Men OK, jag kan gräva upp stridsyxan igen och börja svinga så blo´n skvätter. Just watch me!
Men fy faan vad det tar emot...
Blir så fylld av energi att jag direkt beslutar mig för att släng/ge bort/sälja ALLT som jag inte behöver eller använder. Här ska rensas in i minsta vrå, rensas i minsta mentala skrymsle också när jag ändå håller på och kliva ut på andra sidan med en klarsyn som kommer att förbluffa både mig själv och min omgivning. Jahaa??? Var det sån hon var? Kan hon göra så? Typ så. OK, just watch me.
Märkte ni hur jag liksom bara gav mig hän? Ja, här sitter jag med skitigt hår och svett under armarna av pur förbannelse. Nu ska här röjas! Äré nån som vill ha nåt så säg bara till! Jag har det mesta någon annan kan behöva. Grrr!

Söndag i trädgården

flora.bruphoto.com

Nu borde jag smyga omkring i en härlig garden outfit och knäppa härliga vårfoton på härliga knoppande blommor i det härliga, härliga solskenet. Men det har jag inte haft en tanke på idag faktiskt. Jag har mest krupit omkring och klippt av fjolårets torra blomstjälkar och plockat icke ont anande sniglar, som verkar sova lite vintersömn fortfarande, och slängt dem längst ner i sopsäcken. Igår kapades häcken in till grannarna jäms med fotknölarna, så nu är det fritt fram för grannmys hela sommaren... I häcken växte också lite vintergröna som jag flyttat till lavendelrabatten, som jag klippt ner och sparat toppar av som fortfarande var levande och goa, som jag faktiskt funderar på att göra två lavendelhäckar av på framsidan, där jag ska gräva upp buxbommarna som aldrig har trivts och flytta dem någonstans och så bara fortsätter det och fortsätter det tills det är höst igen misstänker jag. En annan gammal plan jag ska (sl)utföra i vår är att sälja den stora rekordeliga tvättställningen för att lämna plats till en stenlagd (av mig) plats för basketspel, i allafall studs. Sen vete fåglarna var den nya nätta tvättsnurran ska få sin plats. Ska jag fimpa rabatten som aldrig blir bra och sätta den där kanske? Då blir det många växter som måste flyttas och beredas plats. Hmm. Här gäller stenhård planering, disciplin och fotografering, det kan man väl bara glömma.

20030410

Jaha, så var det sju år sen man stod i en dusch hetare än nyttigt i en timme för att något senare klämma ut denna rara son. Det sägs att det tar sju år för kroppen att återhämta sig efter en förlossning, men det kan jag berätta att inte tusan såg min kropp ut som det gör nu, för sju år sedan!
Ljugs det ute i världen, eller?
På tallriken ligger majs, riven morot, gurka, tomat, kokt ägg och paprika. Festlig lunch, inte sant? Vi försökte stävja hans enorma matlust i några timmar då vi till middagen planerade en otippad rätt: lutfisk, dagen till ära. Av lunchen åt han upp paprikan och tomaterna samt lite morot. Av lutfisken hade han lätt kunnat trycka i sig hela kilot alldeles på egen hand. Men fick nöja sig med ett halvt... Han får resten imorgon.
(Väggen? Äkta 1970-tal. Inget jag vill kännas vid... I bakgrunden de kladdiga fönsterrutorna (se tidigare inlägg). Fortfarande kladdiga. Inga jag vill kännas vid!)

Jag är så kleeen

Påsken gick förbi utan större väsen. En vin och godiskväll hos väninnan gjorde mig lite seg i kolan dagen efter (sällan dricker jag en flaska vin alldeles själv). Men sen, efter påsken. Typ i förrgår, då jävlar bröt eländet ut och allsköns bakterier hade letat sig in i mina tarmar. Illamåendet som tack och lov inte gick över i kräkningar, men inte långt ifrån. Och idag ooont i kroppen och trots solens värmande strålar frös jag mig ner i ett bad. Prisa Gud för badkar! Efter den uppvärmningen känner jag mig lite bättre.
Jag och alla andra i denna familj har varit hemma idag och mått spunk.
Jag undrar om farmor lade nåt gift i fläskfilén i söndags?
Den kvinnan vet man aldrig var man har.
Milo är väl den enda som inte mår dåligt, men inbillar sig att han vill gå ut nu, kl 22 på kvällen!
I don´t think so!
Nu är det snart dags att blo´a ner sig igen med veckans True Blood. Slurrp!
Och, jag har köpt en ny kamera! En Fujifilm Finepix F100. Och vet ej var kvittot är... När man för en gång skull köper något till förtaget så har man inte koll på papperen! Jeeesus!

Glad Påsk!

Må solen lysa över alla påskharar och kycklingar
och framförallt, över dig!

Trist

" Kärleken skär djupa sår" heter en bok jag lyssnar på. Skriven av Helena von Zweigbergk, uppläst av densamma. Åh, vad hon läser tråååkigt! Entonigt och mjukt mässar hennes röst. Inga toppar, inga dalar. Samma långsamma, opersonliga röst oavsett om någon ligger knivskuren eller om huvudpersonen kysser sin älskling. Ibland tror jag knappt att hon känner texten hon läser! Hon låter håglös, stackars Helena. Och boken då? Mja, kanske är den rätt OK, faktiskt, men jag hade nog vunnit på att läsa boken, med min egna ljuvliga berättarröst :)

Järvsö

Jag har varit på en resa. Hela familjen inklusive vår nya katt Milo, tog oss ca 80 mil norrut. Hamnade denna gång i Järvsö (som om det inte är där vi hamnar nästan varje gång...). Solen stod som spön i backen och åtminstone A och E hade tre härliga dagar i Sveriges närmaste alp. Jag och Noah gick upp och ned för backen, spanade på liftar. Det finns knapplift, byygellift, ankarlift, släplift, sittlift åsså draaagbaaana förstås. (Internt skämt, ursäkta).

Vi gjorde ett försök att få Noah att prova på slalom också.

Det slutade i samma sekund som han kände att pjäxorna var tunga. Då gick det inte längre, och vi vet när det inte är någon idé att insistera. Det går preciiis lika bra att gå i backen!

Sist jag åkte var 1994.

Vi firade jul i Fjällnäs, Härjedalen, tillsammans med kompisar (Last Christmas, Wham, say no more). Sprang barfota runt stugan i meterdjup snö: en gammal fin tradition i min familj på julaftonskvällen. Vår teori var att man måste härda sig inför det kommande året. Inte så dumt, kanske? Nu var det några år sen jag gjorde det sist. Å fryser gör jag nästan alltid om fötterna.

BB - Barnbus

1. TomteNisse 2. RisOtto 3. SvartAlf

Tusan va svårt det var att pilla dit riskornen och få dem att sitta still!

Sånt här kan man roa sig med när barnen är små, sen blir det betydligt besvärligare.

Vi har en

Kedddy. Den ska man elda i för att spara på uppvärmningskostnaderna. Man ska också elda i den för att värma upp TV-rummet som befinner sig i källarplan. Man ska också elda i den regelbundet för att hålla skorstenen igång. Jag brukar hålla mig på avstånd från den där eldningsmaskinen. Låter sambon sköta den där grejen. Hugga ved och spänta stickor, hämta ved och städa glaset som svartnar fortare än själen på en mördare. Men igår var det kallt och sambon jobbar kväll denna vecka. Jag byggde en fyrkant och la in lite fluffat tidningspapper, men späntstickor fanns inte så det struntade jag i. Lämnade ena dörren på glänt och såg papperet brinna fint och sprida elden till veden.

Men sen. Ljudet av döende eld, phhuii, och så denna förbannade rök som snabbt vräker sig ur kaminen och ut i rummet! Jag slängde igen dörren direkt, men skadan var gjord. Dum och envis tänkte jag att det måste gå att få eld nån enda jävla gång, även för mig, så jag gjorde ett till försök en stund senare, med ett än värre resultat eftersom jag inte ville ge mig. Nu stank det i hela huset av rök. Och jag fick öppna alla dörrar som fanns ut mot kalla vinterkvällen. Släppte in all friskluft och svepte täcken omkring oss. Det var betydligt kallare efter än innan jag försökte värma oss vid Kedddyn.

No more, I tell you! No more.

Snart

funkar inte det här längre! Jag har ingen fungerande kamera. Fattar ni?! Man kan inte ha en blogg om man inte kan fylla den med foton. Måste handla. Måste.

Okej...

vissa tycker att det inte är något att bry sig om. Själv har jag med tiden lärt mig att inte hetsa upp mig över dessa, i mångas ögon, petitesser.
Men idag fick jag i min brevlåda ett exemplar som fick mig att undra över hur det går till? När man ska tillverka en katalog för att sälja kläder. Plockar man ihop ett gäng som får gå lös på texterna som de vill? bonprix, it´s me!
På framsidan kan man läsa att detta är en "annorlunda, trendig och spennande" klädkatalog. Jag vänder spänt på bladet och får läsa "Äventyr, sand, liv, noje, natur". Man hittar "mer accessoarer" och "klackhöjd på 8 cm" och hoppsan! på sidan 62 får jag beskrivningen på tyska! Och känner man inte sug efter denna klänning? "Stor, fantasifull urringing, små ärmar och halvöppet i ryggen med ett litet knyt. Från midjan ner i vävmaterial, slits bak och blixtlås i sidan. I midjan sitter dessutom ett plastskärp med klammer." Rätt fin klänning faktiskt, men beskrivningen!?
Jeansshorts. Med häftig tvättning och uppvikta. - Kjol. Häftigt material. - Fritidsjacka. Mjuk och högvärdig, dubbelsidigt stickat material. Ovan marinblå, nere röd.
Klänning. Stickat material. Breda axelband med imiterad öppning... (hmm, hur kommer man genom den öppningen?)
Topp kvalitè! - 2 former, 2 materialer. - 3 formern. - Den riktiga jeansen för en underbar figur. - 5 online-kunder rekommenderera.
"Vävd klänning. Med resårgummi vid ringningen och ärmsluten. Mycket bred linning vid sömkanten. Optisk längd ca 86 cm." (Förlåt min okunskap men vad är optisk längd?)
"Denna klocka är särskilt snygg... och det ca 2,5 cm stora sifferbladet i läckra färger."(man ser bara vita urtavlor)
GÖR SHOPPANDET Enkelt för dig[...]

Asch, inte vet jag. Är jag för petig? Spelar det någon roll?
Kläderna kanske är i utmärkt kvalité även om de flesta är skitfula (inte i min smak), men jag kan fan inte förmå mig att beställa kläder från ett företag som inte ens kan (anställa folk som kan) stava till kvalité!

Om

jag inte besvarar, eller inte verkar ha besvarat eventuella kommentarer, så vet jag inte vad det beror på. Det kan stå 1 kommentar fast det finns flera att läsa och det kan stå 0 kommentarer fast det visst finns kommentarer! Vissa siffror har försvunnit och vissa uppdateras inte. Så synnerligen retfullt! Skall undersökas.

Södersol

Om jag tittar ut genom fönstret som vetter åt norr så ser jag en knallblå himmel! Fantastiskt trevligt. Snön lyser fortfarande vit på taken (och där gick grannen förbi. Naken) Men om jag vänder mig snett bakåt och tittar ut genom söderfönstren... då ser jag bara damm på utsidan och en massa kladdiga handavtryck på samtliga fyra fönster. Solen - ett mirakel som visar på vissa brister.

Per Åhlin

är så bra! Dunderklumpen, Sagan om Karl-Bertil Johnssons julafton, Hundhotellet, Resan till Melonia och serien om Alfons Åberg samt I huvet på en gammal gubbe som jag inte har sett. Noah har sen en tid tillbaka slukat Alfons Åberg om och om igen och teckningarna är suveräna. Björn Gustafsons röst gör verkligen sitt till. Hundhotellet är Elliotts favoritfilm och jag gillar ju Karl-Bertil jag. Och Picasso, såklart. En riktig charmör i Hundhotellet. Han med urtavlan på huvudet, på bilden.


www.pennfilm.se

Så kall ni är om handen

Sitter här och tänker. Utanför rutan är det vitt och vackert. Här inne är det så varmt jag väljer att ha det. Eldar i kaminen. Koltrastarna och skatorna har fått massor med mat och precis nu dök en björktrast upp; lika hungrig som de andra. Men blev direkt bortmotad av koltrasten. När skatan kommer dryper den burriga svarta snabbt iväg bakom hörnet. Ingen vågar mota bort en skata.
Skulle måla men tappade farten. Måste skärpa till sinnena igen och börja skapa nu! Men ibland laggar det. Precis som gårdagens filmupplevelse. Vi satte oss väl tillrätta och började titta på "Upp". I halva filmen stannar den av betänkligt och kom aldrig riktigt igång igen. Jaha... dags att rota i pappersåtervinning efter kvittot. Undras hur mycket skräp och undermåliga produkter som produceras i den här världen? Mobiltelefoner som går sönder efter en veckas användning
t ex. Själv är jag numera en ganska nöjd ägare av en sex år gammal mobil. Wow, en antikvitet, tänker du då. Den har fungerat bra som telefon iallafall. Trodde jag tappat den i pulkabacken i lördags men jag kunde inte hitta den igen trots att jag ringde upp den med lånad mobil och spetsade öronen. Ja ja, tänkte jag, den kommer väl fram till våren och jag får åka och köpa en ny imorgon. En timme senare ringer min mobil hit och har återfunnits på en helt annan plats! Och fungerade fortfarande trots att den låg begravd i snön, lilla stackaren. Ah, där kom pengarna flygande tillbaka på kontot. Phu!
Det går upp och det går ner, fram och tillbaka. Kallt-varmt, ute- inne, stor-liten, ny-gammal, nöjd-missnöjd, fattig-rik, ledsen-glad. Hela livet balanseras på nåt mysko sätt. Jag tror det är därför man aldrig vågar tro på framgång; man vet att det krävs bakåtgång på samma eller annat område för att balansen ska återställas. Är det så? Ska det vara så? Är det så vi vill ha det?

Detta

är en MYCKET ovanlig syn! Lika många i kö framför herrtoaletten som damtoaletten?! Jag skulle vilja påstå att bilden MÅSTE vara manipulerad!

Snön faller

och jag med den. Singlar som ett korn genom luften. Lätt, kall, smälter vid beröring och fullständigt unik.

Vardagsspion

* Snöskottning (fi fan va jobbigt det börjar bli)

* Mata koltrastarna (oj, va´rom äter)

* Ringa barnens farmor (hämttid)

* Dammsugning (fi fan va jobbigt det börjar bli)

* Måla en tomte (alltid lika kul)

* En kopp te (lunch, du vet)

* Jobba vidare med Pettson och Findus

(kommande almanacka)

* "Styla" Fellesons köksavdelning (tillsammans med Åsa)

* Pussa på Milo (börjar känna sig mer hemma nu)

* Tacka farmor för barnvakten

* Äta pizza (wow, det var längesen)

Sen är väl dagen slut?

Tut tutelitut

Märklig illustraion till denna blogg (håller jag på att bryta ihop?)

Tillägg: Jag skulle ju fråga "Hur ser din dag ut idag?"

Men som vanligt föll det ur mitt minne.

Du får gärna svara på hur din dag ser ut den dag som idag är, istället för hur den såg ut för flera dagar sedan...

Nedanstående inlägg är ett svar på Amandas blogg. Listig kvinna det där...

Bokkoll

Som läsare är jag: Envis och idog och glömsk. Har jag börjat ska jag jäklar läsa hela boken! Läser jämt, överallt. Glömmer alltid vem som gjorde´t.
Som bloggare är jag: Just nu; avslagen, oinspirerad.
Senast lästa bok: Väninnan (rapport från Rosenbad) av Eva Franchell
Senast köpta bok: Två faktiskt: The Gashlycrumb Tinies och The Garden of Abdul Gasazi
Favoritdeckarförfattare: Stieg Trenter
Läser allt av: Oliver Jeffers :) Läste allt av: Mary Wesley
Läser helst inte: Harlequin-böcker och "ödes-böcker" av typen "Pojken som kallades Det".
Fackböcker jag läser: Böcker om inredning, antikviteter, blommor/trädgårdar, design, handarbete/hantverk, hus. Enda krav: förförande bilder, text och layout!
Läser gärna på: Engelska. Måste testa franska! Skulle det gå?
I att-läsa-högen: Alla böcker jag köper och inte hinner med... Ingen speciell bok som väntar.
Önskebok-lista: Alla böcker av Edward Gorey
På antikvariatet: Brukade vara "Varför är det så ont om Q?" Nu: FORM-tidningar, handarbetsböcker, gamla barnböcker

Gräv ner dig!

Blev lite sur och irriterad i morse. Stod där och högg i stenhård snö. När den var skottbar för flera dagar sen tänkte jag att "va fan, post- och tidningsbilen kommer väl fram ändå!", men det gör de inte. Sorry.
Så jag står där och hugger med skyffeln för att sakta ta mig ner i den gråbruna snökakan. Kommer där en kille gåendes. En kille som har fraktat sina barn till samma dagis som jag fraktade Noah till. I minst ett år har vi mötts på ett eller annat sätt på morgnarna. Normalt funtade människor hälsar på varandra även om de inte alls känner varandra. Man känner ju ändå IGEN. Det är mer pinsamt att inte hälsa på varandra, eller hur?
Jag tittar upp och tänker mig en blick i samförstånd oss snöskottare emellan.
Hans blick är STELT riktad framåt. Han passerar mig på EN meters avstånd. Absolut avståndstagande.
Han kanske aldrig har skottat stenhård snö?
Förbannat jävla ouppfostrad är han iallafall!

Välkommen Milo!

På vår matta ligger Milo. Milo är en Helig Birma minsann! Han kom hem idag och verkar ha funnit sig tillrätt på en gång. Lekt med Elliott och sniffat runt i alla vrår och rum. Hittade ett skåp med papperspåsar; kröp in i en och myste en stund medan vi åt middag. Otroligt söt med illblå ögon. Faktiskt rätt precis som katten här nedanför. Milo är 1½ år och heter egentligen Obama :) Och har kallats Mio tills idag då vi la till ett l för att det är lättare att säga. Milo betyder dessutom kärlek, har det berättats, på tjeckiska, typ. Passande namn. Hoppas han ska trivas här.
Jag hittade honom på Blocket i förrgår, hans fanns här bara nån kilometer bort och var borttingad till Malmö, men det hela ändrades och mitt mail kom i precis rätt sekund. Ibland ska man ha tur!

Blott blått

Jag är lättförförd. Ett glatt tillrop och jag kråmar mig som den värsta primadonnan. Vill därför också visa en till bild från samma dörr. Den blå färgen är alldeles, alldeles fantastisk!
Och jag som inte är nån blå typ alls.

Den bedårande koltrasten sitter utanför mitt fönster, sneglar lite försiktigt för att se om jag tittar på henne. Hoppar ner framför garagets rensopade betongplatta och knaprar i sig av alla godsaker jag har hackat ihop till henne och hennes man. Äpple, torkade tranbär, gluten- och mjölkfritt bröd, smör, mandel. Mums, det låter riktigt gott. Hon ser sig vaksamt omkring. Är rädd för skatorna som gärna flyger in och motar bort henne. Nu har hon ätit en bra stund och flugit upp till sin vanliga viloplats, det bruna staketet.
Sitter en stund med ena benet uppdraget i den extremt fluffiga vinterdräkten. Fryser lite om klorna, kanske?
Hennes fjädrar och näbb är matt bruna, väldigt fin färg.
Inte alls så kolsvart och knallgul som makens. Undrar var han håller hus idag? Han brukar annars hovra runt äppelträden, verkar inte alls lika hungrig som lilla frugan. Vem vet, hon kanske är en fågel i grossess och måste äta för livet?
Nu hoppar hon ner igen, hugger ivrigt i det frysta smöret.
Jag tittar dit igen. Då sitter en stor skata där och attackerar burken med fågelmat med sin skarpa svarta näbb!
Jag låter den hållas en stund. Skator ska väl också få leva.

Kattlängtan

Jag vill ha en katt! Och inte vilken katt som helst, utan en raskatt. Birma. Vadan detta, tänker ni. Jo, med grannskapet fullt av bondkatter som springer runt och beter sig som bondkatter gör, vet jag att såna katter inte uppskattas.

Vi gillar t ex inte de två feeeta katterna som skiter på vår gräsmatta varenda natt! En raskatt är mycket lugnare och gillar att smyga omkring nära huset och gör sina behov inomhus eller i en för behovet färdigställd klosett utomhus (eller hur?). Just birmakatterna har ett så bedårande utseende. Brunmaskade är favoriten. Och en stillsam men glad hona, tack! Spanar på Blocket och hemsidor. Slår till när jag minst anar det.

men innan...

titta så vackert! Färgerna, slitaget, allt.

Nu har jag handlat

så nu är det bara att laga till midda´n! Lite peppar och salt, bara.

Hattresan

En söt en fann en hatt.

Hatten hade mammas mormor hatt.

-Va fin jag är, sa den söte i sin hatt,

tittar i spegeln och skrattar glatt.

Kråmar sig, vänder sig, stilar i sin hatt.

Finare hatt har den söte aldrig hatt

-Jasså, är det du som har min hatt!

Mormor ropar från himlen så glatt.

Berättar att den på henne satt

när morfar kysste henne go´natt

i hennes vackraste vita hatt.

-Titta va jag är fin i min hatt!

En pojke provar sin mormorsmors hatt.

En samnordisk kväll

Å hjälp, en kväll i känslornas upprörda hav. Först teater. Svinalängorna av Susanna Alakoski. En finlandssvensk uppsättning på äkta finländska och äkta finlandssvenska. Otroligt bra! Otroligt eländigt. Tror jag ska läsa boken.
Kom hem och slängde mig framför TV:n och såg en dansk dokumentär om Martin; en pojke som p g a att läkarna nekade kejsarsnitt, fick svår syrebrist och hjärnskador vid födseln. Hans mamma (naturligtvis) tog hand om honom ensam i sjutton åt tills han slutligen dog i en av otaliga lunginflammationer. Han hade blivit resistent mot penicillinet... Fruktansvärt sorgligt, men också vackert att se mammans kärlek till sin son. Suck, vilken kväll! Mer sån´t här och jag bryter ihop. Och som alltid påminns man hur jävla tacksam man ska vara för att man har det liv man har, trots att det stundtals har känts jobbigt. Men i jämförelse, har man inte mycket att komma med.

Jazzbönor???

Om man googlar "jazzbönor" och kollar bilder... så kommer i princip alla mina bilder från denna blogg upp! Men hur konstigt är inte det då?! Någon förklaring, någon?

Yippee!

I brist på... tankar kan jag glädja er med ännu ett nytt program från Ri Di radio! Ska bara lyssna färdigt på Äntligen morgon, sen knäpper jag på den gamla radion och njuter raspig jazz i det galna vintervädret. Man är inte riktigt van, helt enkelt. Men det är underbart! Äntligen lite tag i vädergudarna, inte det där gamla slasket som är så förtvivlat deprimerande. Praise the snow! Igår gjorde jag

t o m en hembakad fettkaka med kokos, mandel, brödsmulor och smör till de rara småfåglarna. Men har de ätit? Nej, och åter nej. De är otacksamma de små liven! Om de nu lever fortfarande...? Då är de otacksamma!

Happiness

Så här glad blir alla barn och jag

Glad i februari

när vi tar på skridskorna denna underbara vinter. Idag skrapade jag nästan en hel fotbollsplan full med nyfallen snö. Alla barn älskade mig. Hoppades jag...

Heja Ulf Brånell!

Nu är det dags för alla värmländska barn under 13 år att ta den andra sprutan mot svininfluensan. Hela 90 procent har tagit den första och smittskyddsläkare Olle Wik konstaterar att det inte finns någon anledning till varför de inte skulle ta spruta två.

SIEMs kommentar: Nej, det finns naturligtvis ingen anledning till att skolbarnen ska avstå från att ständigt bära flytväst, skyddshjälm, knäskydd och fallskärm heller, allt kan ju hända. För att inte tala om hur de måste skydda sig mot böldpest, spetälska och sömnsjuka. Kanske kan man trä på dem en jättekondom utanpå? Skadeverkningarna hamnar ju i en annan statistiktabell.

Allt fler drabbas nu av vinterkräksjuka i Sverige, i synnerhet i de södra delarna av landet. Läget ser dock ut att vara helt normalt för säsongen och inte värre än vanligt, förutom på vissa håll inom sjukvården. På sjukhusen i Skåne har några vårdavdelningar fått stänga på grund av kräksjukan. Vinterkräksjukan dröjde ovanligt länge i år, men enligt Smittsskyddsinstitutet sker nu en ökning.
SIEMs kommentar: Tyvärr missade vi att spara det tidningsklipp där Smittskyddet (Annika Linde?) förklarade att det låga antalet insjuknade i vinterkräksjuka berodde på att svenska folket genom svinflunsekampanjen lärt sig att sprita händerna ordentligt.

Ulf Brånells nyhetsbrev innehåller alltid många kloka och tänkvärda reflektioner.
Rekommenderas.

Väder

Mmm, nu är det gott att sitta inomhus och glutta ut på snöyran. Och hoppas att inte alltför många kör ihjäl sig ikväll, eller fryser ihjäl i stillastående bilar. Och att jag orkar laga en köttgryta nu. Börjar bli hög tid, barnen svälter. Det är inte bra. Jobbar som en blådåre (på tiden!, skulle somliga säga) och har inte riktigt tid att reflektera över världen och livet. Nå, det har aldrig varit min specialitet innan heller, så allt är väl som förut, förutom att jag jobbar då, alltså.

Bokklåda

Nu måste jag, med risk för att få en bok slängd efter mig, fundera lite över det här med bokklubbar. Jag är numera bara med i en bokklubb, och detta enbart för att hänga med i bokutgivningen och läsa recensioner. För att genast kolla upp den intressanta boken på nätet...

Och finna den till ett mycket billigare pris där, oavsett om den skickas från U.K. eller U.S.A. Senaste objektet jag fann intressant är en nyutgåva (ännu en) av Alice i Underlandet. Denna gång med illustrationer av Robert Ingpen (varför ändrar han det inte till Inkpen? Taget, jag vet). Kostnad 219:- plus frakt/porto 37:- = 256:- har du varit med i bokklubben i hela fem år kostar den ENDAST 179:- (+37:-) = 216:-

Går jag så in på CDON.COM kostar den 198:-inkl frakt. Inte så stor vinst. Bokus 159:-, ingen fraktkostnad. Samma på Ad libris.

Kan jag tänka mig att läsa den på originalspråket? Självklart! Det blir ju bäst så. Kollar Amazon.

Skickad från England, SEK 113:-, skickad från USA 95:-. OBS. Här har jag dessvärre inte hittat fraktkostnad, men av erfarenhet vet jag att den (kostnaden) inte är stor. OK. Jag förstår att det kostar att översätta etc. etc. men ändå... Jag förstår bara inte hur de överlever?! Bokklubbarna. För det mesta är de ju t o m dyrare än bokhandeln. Nej, jag fortsätter tacksamt att ta emot lästipsen men handlar i princip alltid på nätet.

Doris Svensson, my lady of the day!

Eller den här super(upp)studsiga låten!
Visste du att Janne "Loffe" Carlsson spelade trummor och Bernt Egerbladh spelar orgel i detta eminenta band? Nu vet du.

Ge lite kärlek

Denna låt är SÅ bra! Man blir så studsig och upprymd. Hela skivan med "Doris" är verkligen väldigt bra. "Did you give the world some love today, baby" lyder den korta och snärtiga titeln.
Men vilken titel! Gjorde du det?
Jag gav lite monetär kärlek till Haiti genom Unicef och Läkare utan gränser. Det tycker jag DU ska göra också!

Kulturell lördag

Efter en vernissage och en antikmässa samt en god fika i kulturellt sällskap känner jag mig nu nöjd och mätt denna lördagkväll. Det som mättade mest efter en sugande hungershandel var de crêpes fyllda med räkröra (crème fraîche och dill) och skinkröra (c.f. och pepparrot) samt smält ost uppå. Nästan så det liksom står mig upp i halsen, lite... I källaren spelas det pingis för glatta livet. Själv är jag sååå nöjd med att sitta framför min susande dator i all ensamhet.

Träffade en gammal vän på affären. Hade en halvtimme tidigare läst på facebook att hon hade köpt en "bögscarf" till sin man. Var ju tvungen att fråga vad en sådan var. Tydligen en "punkrutig" scarf. Don´t ask, I tell you. Han hade själv bett om en lila scarf, vilket ju kan kännas som en udda färg, men fick istället en rutig, som inte föll på läppen. Nåväl, tänkte bara att visst är det lite kul med facebook som ger en sån insyn i andras liv, utan att man nödvändigtvis pratar dagligen med varandra? Jag tycker det är en lysande inrättning. Skänker lite trygghet? att veta att min lillebror har åkt slalom idag, att min systerdotter är arg på katter som kissar inomhus, att syrran har skött sina djur och sina odlingar på Farmville, att brorsa nr 2 sitter och dricker vin i sin nya lägenhet. Cosy, liksom. Och allt detta till datorns susande sällskap.

En låt i natten

sjunger Alice Babs för dig på Ri Di radios senaste program. Fjärde programmet; denna gång med enbart kvinnliga artister. Rekommenderas till alla jazzbönor och jazzgossar.

En tår i natten

Drabbades av någon sorts inspiration häromdagen. Jag lät penseln och handen jobba bäst de ville. Så här blev det. Kunde inte avstå från lite text också. Hittade texterna när jag googlade "dikter om sorg".

Dålig mor

Vad är det vi äter ibland? Ikväll stekte jag Scans bacon. Å FY FAAN! Upp i näsan stiger en odör av lik, avskräde, grispiss, adrenalin, skräck,våld samt död. Vämjeligt. Jag avstår med nöje att äta gris i fortsättningen. Hoppade julskinkan i år och ska försöka undvika detta av urinsyra indränkta kött. Inte nyttigt för min kropp har jag fått höra av zonterapeuter och homeopater, och nu är jag onekligen övertygad att hålla med dem. Ändå serverade jag mina barn! Sorgligt, men det smakar ju så gott! Den ena fick väldigt bråttom till you know what en stund senare. Sorgligt, än en gång.

Gharäffah, any one?

Ska det vara en gharäffah? Vill du ha din gharäffah varm eller kall? Gharäffah on the rocks. Hur mår du din gamla gharäffah? Har du sett min gharäffah? Nä, nu skulle det sitta fint med en gharäffah. Gharäffah för dig, va! Nä, aldrig ska jag glömma min gamla gharäffah.

Man kunde tro

att alla barn tycker om att åka i pulkabacken, men det stämmer inte med mitt barn. Han föredrar att dra pulkan själv eller bli dragen. Med barn vet man aldrig. De är oförutsägbara. Lite skrämmande så där. Vem vet vad de tar sig till bakom ens rygg?