Ont som gör gott.

Jag har inte skrivit om denna lyckliga tilldragelse, då det sammanföll med en mindre rolig tilldragelse.
Men sommaren har varit fantastisk i flera avseenden. Soligt, varmt och... hundfritt!!!
Minns min verbala spya över grannens hemska odjur.
Den blev aldrig bättre. Åren gick och varje år var lika jävligt. Vi kunde inte ens vara i vårt kök då hunden såg oss genom fönstret och började skälla som en galning.

Samtidigt som det kokade över här hemma, blev granngubben sjuk. Synd på en trevlig (men tydligen rätt korkad) man. Och gick och dog.
I samma veva försvann odjuret. Bless my soul!
Aldrig har ett djurs frånfälle värmt min själ så till den milda grad...

Och jag är faktiskt djurvän, tro mig! Minsta spindel som jag hittar inomhus räddas till en fin buske utomhus!

Frid och fröjd. En dag bleknade mitt anlete då jag hörde skall från granntomten. Hade hunden återuppstått?! Nej, ryktet lät göra gällande att tanten nu är dagismatte till en söt shetland sheepdog. Den kan också skälla, men inte lika mycket och inte lika hysteriskt. Tack. Tack. Tack.

Retligt

Efter några timmars jobb på teatern, igår kväll, cyklade jag vidare mot nya upplevelser.
En Resan-meditation!
Om du inte känner till Resan, så kan jag rekommendera dig att läsa boken med samma namn av Brandon Bays. I korthet: Brandon får cancer, vill inte utsätta sig för sjukvården... och går istället in för att känna sig själv, sina gamla inre "sår", från barndomen och framåt. Förlåta dem oss skyldiga äro, så att säga.
Och cancersvulsten, stor som en basketboll (!) krymper och försvinner.

Detta är en rätt så dyr terapiform (men värdefull för den som får hjälp!) och när tillfälle gavs att testa terapin i form av meditation för endast 150:- tyckte jag det kunde vara intressant. 

Så vi satte oss i en ring, alla 14 intresserade. Andades och slappnade av...
Mmm...

DÅ började en av deltagarna som satt bredvid mig att HOSTA! Rethosta av värsta slaget. Två hårda hostningar rakt ut i luften, tyst ca 30 sekunder,två hårda hostningar och så vidare. Ungefär hela "meditationen", ca 30 minuter!
För nån jävla meditation blev det sannerligen inte!
Hon satt bredvid mig och drack ur en flaska, hostade, drack. Ingenting hjälpte. Jag kan lova dig att hon inte heller kunde meditera...

Jag satt där och försökte förlåta henne för att hon inte tog sitt pick och pack och gick ut. Hon måste väl ha förstått att hon störde samtliga i rummet?

Men med vissa personer är det så att de inte alls reflekterar.
Hon hade dessutom sagt att hon skulle gå fler gånger, då erbjudandet gällde fyra gånger. Då vet jag att jag inte ska gå fler gånger!

Huvudvärk

Plågas av huvudvärk. Idag ligger den och bara väntar på att bryta ut.
Igår kom den smygande på eftermiddagen och följde mig in i sömnen.
Jag som, i och av princip, aldrig har huvudvärk.
Makes you wonder...
Vad har jag gjort? Vad har jag ätit? 
I helgen hade vi vänner på besök och jag åt brieost och mögelost på kex och Finn Crisp. Och när det finns sådant hemma, äter jag det till frukost och lunch.
Kan det vara det?

Tog en lååång promenad i höstblåsten igår, men det hjälpte inte det minsta. 
Kände mig helt energilös och var tvungen att luta mig mot ett träd några minuter. Det susar i öronen också. Inget nytt fenomen men det brukar vanligtvis inte börja förrän till kvällen. 
Funderar på högt blodtryck? Jag som vanligtvis har lågt, kanske har gått över till fiendesidan? Ligger i släkten, verkar det som.
Och det är då jag protesterar och vägrar inrätta mig i släktleden. Jag ska fan inte ha nåt högt blodtryck inte!

Vare hur det vill med hälsan, jag ska jobba ikväll, sälja lite biljetter. Efter jobbet ska jag hasta ner på stan och göra en Resan-meditation. Spännande! (Då gäller det att huvudet inte spränger!)

Igår, efter promenaden, hamnade jag på altanen. Det var så skönt kallt ute att jag satt en stund på soffan. Och såg att vi hade öl på kylning där ute! Gott!
Gick sen och la mig för att mota bort huvudvärken, då en vänlig ängel viskade i mitt öra: har du betalt för skrivar-kursen?

Användbar bild, det här...

Aaaahhh! Chocken rev i mig och jag slängde mig upp för att kolla var fakturan var. Och tro mig, det var i sista sekunden som jag betalade för mig! 
Här har jag lallat omkring och sett fram emot kursen, pratat om den och känt mig så nöjd så... och så var det nära att jag inte betalt för den. 
Jag har så lätt att glömma så därför brukar jag skriva upp i princip allt jag ska göra och saker jag inte får missa. Men detta? Det hade jag missat att skriva upp... 
Men nu är jag på banan igen.
Bless my angels!

Vinter i Osaka

Dessa vackra vintermotiv gjordes, av Kawase Hasui. Född 1883, död 1957.

På Bukowskis kan man läsa följande om träsnitt.

Träsnitten som bildframställande metod har en lång historia, och har i synnerhet haft sin storhetsperiod i Japan. Här började träsnitten tillverkas tidigt, men slog igenom på bred front först under 1700-talets senare hälft. Dessa träsnitt, eller Ukiyo-e, på japanska, är bilder som visar den s.k. ”förbiflytande världen”. Den konst- och kulturvärld som var intimt förbunden med storstadskultur, främst den som fanns i Edo, Tokyo.

Bildernas motiv uppvisar berömda människor, skådespelare och skönheter, men också naturbilder, samt bilder med erotiska inslag. Vissa bilder skapades för att marknadsföra kabukiföreställningar och för att användas som omslagspapper till keramik. Träsnitten har en säregen estetik. De är direkta, enkelt stiliserade och sällan överarbetade. Motiven är fyllda med stor dramatik men är samtidigt förunderligt stilla. Kombinationer som skänker träsnitten en livslång hållbarhet.

Och Wikipedia skriver så här om tekniken. Jösses, den kräver sin arbetsdag! Och vackert blir det. Lägg märke till hur vackert det är med rött och vitt i samma bild.

Wintervinter

Winter by NoahsArk

Jag alltid fastnat för vintermotiv inom konsten. Kan det vara för att det inte finns så många, procentuellt sett? Eller är det för att det är så vitt och kallt och öde? På nåt sätt talar det till min själ : )

Carl Larsson

Okänd konstnär på Pinterest. Fler bilder från alla årstider i länken

Bruegel

Bruegel igen

Carl Moll. Här fler vinterbilder

Theodore Kittelsen

Men den sista bilden går inte att få med! Den får vara med i ett annat "konstreportage". Jag medger att mina inlägg inte är särskilt djuplodande, men jag tänker att om det är något om intresserar så kollar man väl vidare själv?

Den översta bilden ska vara med på konstutställningen på Kulturnatten 2017 i Växjö. Då lell, ska jag ha en massa vintermotiv färdiga hoppas jag!

Det hänger ju på inspirationen och jäklar anammat! 

Har jag tillräckligt av den varan? Ja, just nu tror jag det : )

Jag har en tanke om musik av en otroligt talangfull musiker som jag träffat på teatern. Va sägs om en tonsatt utställning? Och med vinterscenografi? 

I mitt huvud låter det rätt skapligt.

En helhetsupplevelse. 

Utställningen är bara en kväll så varför inte braka på med extra allt?

Problem

Igår var jag lyckligt ovetande om att vår älskade ledsagare ska lämna oss (igen). Så nu väntar tider då jag/vi måste bestämma hur vi ska gå vidare utan denna exceptionella person.
Mer kortis eller en ny ledsagare?
Och, får vi det, med förslaget om att dra in på hjälp till behövande...?

Försöker också få en bild av Noah och mig tillsammans. Jag lovar, det är inget lätt jobb. Att lägga ihop två bilder är inte heller någon hit. Nä, hur ska jag göra? Den enda jag kan be denna vecka är storebror, och han tillhör inte den hjälpsamma sorten alla gånger. Att ta selfies är inte lätt. Skulle behöva en selfiestick i såna fall...

Eller vad sägs om det här collaget?! Bilden heter "Weird couple". En hysterisk mamma och en fundersam son.

Men solen lyser utanför! Det är en vacker höst och Noah och jag har börjat promenera på kvällarna, så kanske det blir bra i allafall. Och är det något jag lärt mig så är det att det alltid blir bra. Allt är som det ska och allt blir bra.
När det gungar under fötterna så är det så man får tänka.
Ikväll blir det potatismos och korv. Bara en sån sak!
Lyckats med middag tre dagar i rad, inte illa.

Snurrigt värre

Trots att jag kallar mig korrekturläsare så kan jag tydligen ha väldigt svårt att läsa skrivna instruktioner ibland.

I mitt teaterjobb ingick en resa tre mil bort under fredagen och lördagen.
Det pratades lite löst om detta och jag uppfattade allt fel om denna resa!
Eftersom jag inte kunde åka med ensemblen som behövde vara på plats tidigare, köpte jag en tågbiljett. 
Sedan blev jag ändå inkallad för att jobba tidigare på fredagen och var färdigjobbad ca två timmar innan kvällsjobbet skulle ta vid. Att då cykla hem och sen ta mig till tåget en stund senare lockade inte.
Jag åkte då med ensemblen i "deras" bil (och slapp tågresan) och hem med en annan. Inga problem.

Dagen efter var det då dags att åka till premiär.
Samma dilemma hade då uppstått i min hjärna: skådespelarna måste ju vara på plats tidigare än mig. Och jag uppfattade ett mail från den som delade ut bilarna, som att jag skulle åka med dem, men hade då redan tidigare bestämt att åka med maken till en av skådisarna (!) i tron att jag inte skulle kunna komma ut annars...
Denna make hade med sig sin familj, från Stockholm.
Hello! Hur komplicerat kunde det bli?
Men jag åkte glatt med och senare hem med en annan bil.

Idag kollade jag det gamla mailet igen...
Och idag fattade jag att det stod att jag skulle hela tiden ha åkt med en annan bil, med regissören och scenografen, som hade en schysst avgångstid från stan!
Jag döör! Så piiinsamt!
Vad ska folk tro om mig?
Tvingar mig till att åka med den kända skådespelarfamiljen till jobbet istället för att åka med den bil som jag var anvisad! Mohaha! Som den värsta stalkern.

Jag får fan lära mig att läsa och tolka mail bättre i fortsättningen!
Och hoppas att ingen av de inblandade tänker mer på det här, funderar på hur jävla konstig hon var den där sufflören...

Crazy old woman

Inktober

Oktober. Det är o:na i ordet som gör´et!
Men just denna månad görs oktober om till #inktober.
En Instagramföreteelse, tydligen.
Så jag gör väl nåt oöverlagt som vanligt, och hoppar på grejen.
Öppnade ett nytt konto igår @gunilla.sprakfale där jag ska lägga upp mina svartvita bilder. Och, såklart, göra nya, helst varje dag!
Det kommer att bli repriser, tyvärr.
Jag tecknar så lite nuförtiden; i alla fall inget som blir nånting färdigt.

Ben.

Laddade upp en hel del bilder till telefonen, men de visade sig vara för stora, så nu måste jag sitta och minska ner dem för att de ska få plats... är jag HELT korkad nu?
Öh, Ulricha, du som vet. Varför syns inte hela bilden trots att jag vill?

Inktober alltså, håll i er för nu ska bläcket sprätta över hela instagram!

Premiär

Igår avseglade Varje våg på sin seglats över Oceanen.
Premiärkväll!
Härlig kväll!
Allt gick som på vågor, lätt och elegant. 
Jag fick supporta vid ett tillfälle och då var det bara lite nerver som spökade.
Inget som märktes för övrigt.
Så, nu är jag inte sufflör längre, nu får de segla vidare själva.
Här är recensionen som skrevs av den lokala tidningen som satt precis bakom mig och knäppte med pennan ; ) Mycket bra!

Briggen Charlotta

Jag som alltid är ute i sista sekund lyckades skriva ut några lappar och skriva en inte alls fyndig text som tack för samarbetet (jag hade ju kunnat skriva Lycka till på seglatsen! eller Må briggen Charlotta segla stolt!) Men närå - och ingen blomma eller nåt. Men till nästa gång om den kommer, ska jag lyckas bättre.
Jag tror de var nöjda med min sufflering - de sa det i alla fall : )
Vilka rara människor!

Boktok

Ninnannanna ninanna...

För dig du naturälskande bokälskare:
En bok om en man som blev hel av att umgås med naturen. Men vad jag förstår så hade han umgåtts med naturen hela livet. Men han flyttade hemifrån och blev deprimerad. Som tur var träffade han en kärlek och mådde sedan bättre. Ha, ha, vilken eländig bokrecensent jag är!
Jag läser denna bok mycket splittrat; några minuter på toa då och då... 
Kanske inte så schysst mot författaren.
Boken heter "Den helande naturen" av Richard Mabey och har hyllats över hela universum, typ.
Sägs vara skriven som en roman, men det var väl ändå en lögn.
Än så länge berättar han mest om olika naturtyper i Norfolk, England. Kärr och träskmarker. Odlingslandskap. Jordreformer. Översvämningar. Fukt. Många fåglar. Tja, jag är inte helsåld på boken, det erkännes.
Men framsidans illustration är väldigt fin! Gjord av Lina Ekstrand.
Detta nämns inte ens på adlibris; däremot formgivaren. Så jävla märkligt att en så viktig del av boken inte ens nämns vid namn! Skämmes adlibris!

"Ditt förhållande till djuren och skogen alldeles utanför din dörr kommer aldrig mer bli sig likt efter att du läst Den helande naturen. Du kommer se, känna och höra tusentals nya saker tack vare Mabey."

Jasså, det säger du...
Här en recensent som också genomskådat boken ; )

En bok som jag fortfarande verkligen vill läsa är "Skogsliv vid Walden" av Henry David Thoreau. Men den kanske också inte är så fantastisk?

Naturbok nummer två: Drawn to Nature av Holly Ward Bimba.
En "bok" jag köpte på omslaget. Visade sig vara mer en fint inslagen noteringsblock med blyertspenna 2B och ett kuvert med tio bruna påsar samt tio klistermärken. Blocket innehåller också text om olika natur"fenomen" och är väldigt fint illustrerat. Men jag som trodde jag köpte en bokbok känner mig lite dum som inte läste noggrannare om vad det var jag köpte. 
Men ångrar mig gör jag inte!
men vad ska jag använda påsarna till? Plocka fjädrar, insekter och kottar och lägga i dem? Nej, det känns väl inte särskilt spännande

Naturbok tre: Lisens gröna värld av Lisen Sundgren. Fin hemsida!
Väldigt fin bok indelad efter årstiderna. Enkla recept och huskurer med växter från naturen, som det står på framsidan av boken.
Rekommenderas!

Speleologi

Grottan av NoahsArk

När man har jobbat intensivt med en bild och ögonen håller på att ruttna på en, då är det bra att slinka emellan med en annan bild. När man sedan är färdig med den bilden går man tillbaka till den första; upptäcker eventuella fel, ändrar lite och får sedan anse sig färdig med affischen till Kulturnatten!
Ja, det är alltså inte den ni ser ovan. Det är ju bilden "jag rensade ögonen med". Papper och färg, som vanligt. 
Jag är glad att jag har så många foton av Noahs papper, för numera är det inte många penseldrag han gör : (
Men jag visste ju att den dagen skulle komma, så jag var förberedd.
Men jag saknar min vän som satt bredvid mig varje kväll.
Nåväl, en vacker dag kanske han kommer tillbaka...

Nu ska det skickas ut pressmeddelanden och ståhej.
Och ett kort på oss två?! Hur ska det gå till???
Ett fint magnetfoto finns på kylskåpet. Jag gillar verkligen inte kostnaden för klassfotografier etc., men i år kunde jag köpa ett magnetkort och en anteckningsbok med Noah på för endast 160:-. Så lagom!
Kan jag kanske fotoshoppa ihop ett gruppfoto? Säkert...

Och vips blev det en höstdag!
Regn och blåst minsann. Men herregu´, sommar fram till 27 september! Jag klagar inte. Det finns ju bussar.

Pensionsnytt

Yiiiiihaaaah!
Från AMF får jag i alla fall 160:-/månad livet ut från det jag fyller 65!

Resan fortsätter

Hemma mitt på dan. Storsonen gick i skolan i nästan tre timmar idag och sitter vid datorn såklart. Ärligt talat, vad är det med skolan nuförtiden? Väldigt många lektioner hoppas över; antar att de inte orkar eller kan få fram en vikarie? Egentligen skulle man skrika högt, men det är väl så här det är nuförtiden i Sverige. Nedmonterat, på väg till skroten. Kasserat, urkasst.

Det finns många fördelar med att jobba inom teatern. Det är roligt, det är kreativt, man träffar många trevliga människor, man får frottera sig med kända skådespelare och man får gå på finfina föreställningar som bonus.
På onsdag ska jag gå på teaterföreställningen "Ankomsten" som bygger på en bok utan ord, tecknad av mina favoritillustratörer/författare Shaun Tan.
En aktuell föreställning om att lämna det gamla för att hitta något bättre, och sedan finna sig själv på en plats där man inte förstår någonting.

Och ikväll ska jag fortsätta sufflera repetitionerna av föreställningen "Varje våg" som handlar om Karl-Oskar och Kristinas resa över Atlanten och de som korsar havet idag, för att finna sig själv på en plats där de inte förstår någonting...

Men till dess läser jag några almanackor och jobbar på att göra den perfekta affischen till Kulturnatten 2017!

Vardagsliv

Efter en "härlig" morgon på habiliteringen (men personen var BRA), där vi fick berätta lite om livet med sonen, hör vi själva hur tokigt det låter. Jobbigt liksom.
Kiss överallt typ, för att inte tala om bajs som hamnar lite tokigt ibland.
Tvättandet. Att man måste plocka undan så mycket för att det inte ska hällas ut eller ätas upp. Att man måste låsa dörrar för att det inte funkar att ha dem olåsta. Att storebror måste ha en svår tillvaro.
Och att det är läge att begära utökad korttidstid. 
Ja, tack, det skulle väl vara skönt.

Och när man pratar och berättar så känner jag den där darrningen i rösten som ibland kan signalera nervositet, men i det här fallet snarare signalerar: pratar jag mer och djupare så brister det. 

Men att bryta ihop är ju inte aktuellt, så farligt är det inte. Man kan förfasa sig över människors levnadsförhållanden: "Hur står de ut?!", men när man lever i nåt knas, så blir det faktiskt vardag.
Så här är det och så här blev det. Bara att ta hand om skiten livet dag för dag. Det finns miljontals som mår så mycket sämre!

Och, man får förmodligen inte mer än man klarar av. Man får bara anpassa sig och ducka när det känns lite jobbigt...

Jag trivs t ex med att jobba som jag gör, konstiga tider och oregelbundet, men INTE när jag måste blanda in andra (motvilliga) personer till hjälp. Det gör mig rätt så förbannad att man inte kan be om hjälp fler än två kvällar på tre veckor innan det börjar gnällas över att det är för jobbigt...
Då kommer jag att kämpa så mycket som behövs för att den personen inte ska komma hit fler gånger. Jag tar hellre in någon glad från gatan än besvärar släkten fler gånger!

Jobb och nöjen

För första gången på länge ser jag ut på en molnig himmel.
Igår hade vi tropisk värme sent på kvällen igen.
Nu har vi moderata 17 grader och det ligger regn i luften, men jag hoppas det inte bryter ut; jag ska cykla till jobbet snart.
Sitta och följa texten i ett manus jag borde kunna utantill vid det här laget.
Men, eftersom det inte är jag som ska stå på scen om två veckor lägger jag inte särskilt mycket på minnet. 
Jag beundrar verkligen de som har pluggat in varenda ord och sedan dessutom ska röra sig i speciella mönster och "danser". Innan det sitter. Innan man har dansat in varenda ord i sin kropp. Det kräver sina repetitioner.
Fortfarande ett roligt jobb!

Jag tror i och för sig att min hjärna är byggd för repetitiva jobb.
Jag har jobbat med att läsa almanackor i 16 år utan att dö på det (bara lite, ibland) och nu sitter jag och läser samma ord om och om igen utan att tröttna.
Denna hjärna behöver inga större förändringar för att trivas, åtminstone inte vad det gäller arbete.
Då är det värre med privatpersonen. 
Hon gillar förändringar och roligheter!
Så imorgon ska vi vänner på en konsert med Växjös pianovirtuos Per Tengstrand och Rottnes sångson Ola Salo. 
Det ska bli en fest! Och i Växjö har vi en världsberömd (tror Växjö) MAT-mässa som sträcker sig över hela helgen. Närodlad mat lite överallt. Och vi ska ut efter konserten och mumsa litegrann. Topp!

444

Inatt. Drömde om någon dörr eller liknande. 
Hörde på avstånd väckarklockans entoniga, envisa pipande.
Vaknade och böjde mig över sängkanten för att kolla om det verkligen var dags att stiga upp. Klockans digitala siffror visade på 4:44.
Vad är oddsen för det...?
Någon, eller några, vill mig något.

Tacksam försökte jag sova en stund till. 
Vaknade något senare och var tvungen att gå på toa.
Ytterdörren klickade igen. Sambon gick till bilen för att åka till jobbet.
Klockan var 05.35.

Att bli väckt av att någon är uppe och rör sig, oavsett hur diskret, är väl ändå rätt förståeligt. Men att bli väckt mitt i natten av en obefintlig väckarklocka, det är nåt annat det...

Boktips!

Har läst min första sydkoreanska bok.
Förtjusande liten bok!
En berättelse om människans beteende mot varandra förklädd i fjädrar, päls och näbbar. Har även satts upp som teater, musikal, animerad film etc. 

"Hönan som drömde om att flyga" av Sun-Mi Hwang.
Läs!

Värme i september

Idag är det lika varmt utomhus som inomhus. Molnen täcker hela himlavalvet. Det vilar en tystnad över nejden. Endast en fluga orkar vimsa runt på fönstret innan den flyger mot den öppna dörren.
Katten kurar under jasminbusken och njuter av värmen.
Måste vi äta idag?
Torsdagar är veckans vilodag, då man nästan kan göra vad man vill.
Hade jag varit helt ensam hade jag nog knappast lagat mat, men en 17-åring behöver väl lite näring även om han inte äter något annat än brun mat...

Jag släpper ut de sista dropparna rosévin, men t o m vinet är långt ifrån så iskallt som jag vill ha det, trots att det bevaras i kylskåpet!
Nu är det ju fortfarande sommarvarmt... betyder det att jag kan köpa ytterligare en dunk? Jag dricker nästan bara på sommaren, men om sommaren dröjer sig kvar måste det ju vara okej att fortsätta dricka, tänker jag.
Garnet jag köpte ligger i sin påse. Jag virkade tre rutor, sen kom det annat emellan och nu jobbar jag. Men tro mig, det är bara en "temporary setback".
Jag ska ta tag i projekt African flower igen, kanske ikväll?!
Precis som i livet går det inte att vänta på det perfekta tillfället; man måste bara gneta på, steg för steg, andetag för andetag, för att komma någonstans och komma igång och framför allt bli färdig med påbörjade projekt. 
En maska följer en maska, och en dag vaknar du och inser att du har maskat hela livet. Ha ha! 
Nej, men du inser att du har virkat dig något stort! Du har skapat ditt liv.
Kanske med en del tappade och några sneda maskor, men det blev trots allt ett liv. Ditt liv.
Sa jag att det är varmt? 
Hela natten låg tempen på 18 grader. Just nu, kl 17.40, är det 22 grader varmt.
Bara behagligt.
September, du sköna månad, varken för solig eller för regnig. 
Bara varm, som en kofta en kylig morgon.

NoahsArk har flyt

Igår ringde telefonen. Det kunde mycket väl vara en försäljare eller en närstående människa som jag inte riktigt orkar med. Men jag tog risken och svarade.
Och, hoppla, det var en kommunmänniska!
Och inte vilken som helst, utan en tjej som jag känner privat.
Och som jobbar på kulturavdelningen. Kultur är kul, det vet du.

Så på måndag ska kulturmänniskorna och jag ha ett möte (självklart, man måste ju mötas eye to eye) så jag får veta alla detaljer i NoahsArks kommande uppdrag: att göra affischen till 2017 års kulturnatt!
Well, hello, vilken ära! Och utmaning.
Jag tror att temat kommer att bli "kärlek".
Bra, det är brett som en ladugårdsvägg, det kan jag fantisera om ett tag.
Samtidigt är det alltid svårt att göra en bild på beställning.
Inte alltid det faller på plats lika lätt som det gör, när man bara skapar i det fria.
Well, utmaningar är till för att man ska växa, och kan jag bli längre än 162, 5 cm så gör väl inte det någonting!

En kopp höst

En fjäril kom in genom den öppna dörren, fladdrade mot fönstret på den motsatta väggen. Flög tillbaka mot de ljusa fönstren på den andra sidan rummet och dansade en stund i solen. Lätta vingslag, ingen panik. Och där - flög den ut i det vackra septembervädret igen.

Första september, och den officiella höstmånaden är här med röda rönnbär och, om man sitter inomhus med öppen dörr - kyla i luften. Om du går ut i solen känner du nog att det är väldigt varmt för att vara höst. 
Men det är så vi börjar bli vana vid att känna hösten: varm.
Så fort skolan börjar igen så slår hettan till, åtminstone en vecka.
Sen kan det vackla lite fram och tillbaka.
Morgnarna bjuder på blöt, kall gräsmatta när man går ut och hämtar in sonens första äpple för dagen. Uppfriskande nattkyla mot bara fotsulor. 
Varje dag som regnet håller sig där uppe är en bra dag. 
Nätterna, ja då får det gärna ösa ner för då är jag inte ute. 
Vad jag vet finns det inget jobb som gör att du måste vara ute på nätterna. 
Eller ja, det skulle vara nattvakt då såklart... Men den mesta tiden tillbringas väl ändå i en bil eller inomhus, tror jag.
(Och då kan jag inte låta bli att rekommendera "The Nightwatch" - Nattvakten, som går på TV4. Tittar du inte redan på den så får du gå till TV4Play. Njutbar.)

För länge sedan skrev jag ett inlägg om hösten, eller påbörjade ett inlägg, eftersom jag aldrig la ut den.
Nu känns det som om jag borde ta tag i den texten igen och se om jag kan bli färdig med den. Ska jag gå i en skrivkurs måste jag väl kunna skriva?
Kaffe - ett måste för skrivandet har jag läst någonstans. Problemet är att jag blev så himla mätt av sushin jag åt till lunch!
Känns som om det blir svårt att knö ner kaffe också. 
Men, konsten kräver sin tribut.
Och klockan är snart 15. Jag har ju missat två-kaffet med en hel timme!

Medge att man fikade med mer stil förr i världen!

I Sverige fikar man på jobbet.Säger inte att det är fel, men dagen känns lite upphackad. Ska jag tolka det som att man bara är kapabel att jobba två timmar i streck åt gången?
Själv vill jag likt fjärilen fladdra lätt och lekfullt genom arbetsdagarna (och livet). Och för att hålla sig lätt bör man dra ner på fikandet och upp på fladdrandet.

PS. Någonstans har jag läst eller hört en text av Beppe Wolgers som heter Fyra koppar snö. Gillar verkligen bilden jag ser.  

Nytt jobb

Och vips så var jag mitt i jobbet som sufflör.
Började igår med en nätt arbetsdag till kl 21. I och för sig började den inte förrän 14 på dagen. Ett intressant jobb på det hela taget, för att citera Ture Sventon, på ett ungefär. Man får en inblick i hur man kan göra en scen på många olika sätt, man får skratta åt ett antal avvikelser från manus - avsiktliga och oavsiktliga, härliga dialektbyten bara för att man blir så trött till kvällen eller för att man vill testa om det passar.
Och där sitter jag och försöker göra mig nyttig...

Ja men tjenare! Här kommer jag och vill vara duktig!

Slänger in en replik, rättar till en ordföljd ibland. Inte alltid så lätt att veta när man ska lägga sig i. Ibland kan ju konstpauserna bli väääldigt långa. Vem vet när det är läge att pipa till? Fick även läsa mot en skådis som hade många långa konstiga meningar. Inte lätt att komma ihåg alla orden då.
Imorgon är det pressvisning av höstens egenproducerade pjäser, så då får jag ta mig dit och kolla in utbudet, för att ha lite koll inför biljettsälj och dylikt.
Jag har ännu ett intressant jobb som jag ska göra några timmar om några veckor: ljusmannnekäng. Låter nästan som Lucia, men då är det inte jag som skiner.

La vie en rose

Oj, oj så spännande!
Mitt liv alltså. Nya saker händer varje dag. (Konstigt).
Idag t ex fyller jag år. Hur spännande är inte det?! (Not).
I morse sa min yngste son, som av en outgrundlig anledning (eller inte?: han hade blivit lovad äppelkaka till frukost) satt vid frukostbordet innan mig: "Jag skulle säga grattis idag".
"Jaha - är det någon i din klass som fyller år idag?" svarade jag, med noll tanke på att det kunde vara mig han skulle gratulera (sufflerad av sin pappa).

Och apropå sufflera. Kan bli ett till jobb i mitt digra CV!
Hoppas få repsufflera på teatern i september och inte vet jag hur länge man behövs, men hallå, jag ställer upp så länge det behövs! Vilket toppenjobb!

Och inte nog med det: jag anmälde mig just till en skrivarkurs på distans!
Hade gärna åkt en vecka till Frankrike i höst, men jag behövs ju här hemma: sufflösjobb och sånt ni vet, så distans får det bli så länge.

Flow. Jag ska lära mig flow i mitt skrivande. 
Ville gå en vanlig skrivarkurs (utan flow?) men den var fullbokad.
Igår hade jag ingen aning om att dessa kurser fanns ö h t, så jag är så taggad inför detta. Kanske drar jag till Frankrike nästa år...

Oh, la la, ce'st la vie en rose.

Joni Mitchell - Both Sides Now

Men det blir väl inte så mycket bättre ikväll?!

Kommer du ihåg scenen i Love Actually, när Emma Thompson kommer på att hennes make är otrogen, på självaste juldagen. 

Oooh, så sorgligt!

grace anchor

Klicka på bilden för att se nära, nära.

Titta! Ringarna jag köpte från Salt Spring Island i Canada har anlänt.
Äääär de inte fina, så säg?!
Den i enbart silver är något större så den kan jag ha på pekfingret om jag skulle vilja det en vacker dag. Den fanns inte i rätt storlek, s a s, men den sitter fint på fingret ändå. Och sådär otroligt sköna rundade inuti. 
Suveränt fina, tycker jag!
Tack för det Stephen Clement på grace anchor. com

Det kan hända att jag har köpt vigselringar. Deras instagramkonto och hemsida består av endast bröllopsfoton : D

Kreativitet

Clothogancho

En überkreativ kvinna som handarbetar fram de mest fantastiska kreationer.   Gå och se på hennes hemsida, eller på Pinterest. 

Clothogancho. Konstigt ord, svårt att memorera, men nu tror jag att det sitter.

 Själv är jag glad att denna bild uppskattas av en golfspelande kille i Skåne!

Ja, vi gör allt vi kan för att glädja vår omvärld.

Fläderbär

 Favorittidningen Lantliv

Igår gjorde jag fläderbärskapris. Inspirerad av Lantlivs egna "bonderedaktör" Petra Aschberg plockade jag ett antal klasar av de omogna fläderbären, repade dem från skaften och kokade tillsammans med en ättikslag.
Men, jag vet inte... lagen kokade nästan bort och bären såg lite mosiga ut.
Så jag googlade på fler recept, och det fanns ju ett otal andra varianter på dessa kapris. 
Så jag lägger inte ut något recept här, då jag inte har en aning om slutresultatet. Några dagar ska de väl få vila sig i form innan jag testar dem.

Sen, när fläderbären har blivit blåsvarta... då ska jag koka saft och/eller göra tinktur av dem. På sista tiden har jag shoppat loss (oj, nu igen) på bokhandlarna. Häxans trädgård, Lisens gröna värld, Hälsa ur Guds apotek, Den helande naturen, plus att jag har ett antal böcker om medicinalväxter som min mamma hade köpt i sin tur. 
Jag vill bli en örthäxa! Jag vill använda det som gives gratis i naturen för att bota eller bättra mig själv och de som behöver.
Efter att ha läst Hälsa ur Guds apotek, köpte jag raskt äkta svenskdroppar. 
De sägs bota ALLT ( t o m dövhet!), så nu dricker jag dessa fantastiska droppar morgon och kväll (om jag kommer ihåg: kom just på att jag glömt det idag).

Och mitt i min önskan att äta mer vegetariskt och nyttigt ffa, så åt jag en pizza igår. Med kött och bearnaisesås. Jag säger bara det; gott som fan, men fan vad dålig jag är i kistan idag! Så, svenskdroppar får det bli. Ett mycket bra medikament för matsmältning!

TDAC

Det finns en trevlig sida på nätet som heter theydrawandcook.
Du, jag, vem som helst, illustrerar ett recept. Lätt som en plätt!
Du kan ha turen att bli publicerad, både på nätet och i böcker som de tillverkar och ger ut!
Men så trevligt, tänkte jag för några år sedan och började grubbla på vilket recept jag skulle illustrera.
Då jag hatar, haaatar, att laga mat och frågan "vad ska vi äta idag?" får det att krypa i skinnet är inte mat något som glimrar och inspirerar mig.
Men, skam den som ger sig. Någon god mat finns det väl att teckna av?
Ja, det gör det!

 En selleripaj. Skissen är färdig, nu ska jag teckna den med tusch och kanske måste jag färglägga den? Jag gillar ju svartvitt... men alla recept är ju vanligen så färgglada. Kanske kan det då vara svartvitt och möjligen EN färg som kommer att bli inträdesbiljetten till theydrawandcook?!
Innan bilden är färdig kanske du vill prova pajen? Trots att den har selleri i sig kan man inte påstå att den smakar selleri. Den är helt enkelt bara GOD!

Selleripaj

Du får själv öka på ingredienserna efter tycke och smak. Det här receptet ser det ut att vara väldigt lite i. Men det är ursprungsreceptet, så...

Skiva upp en stjälk blekselleri/bladselleri
Skiva en purjolök
Mjuka upp dem i stekpanna, men bränn inte!
Om du använder grönsaksbuljong, släng i en sådan.
Vi tar lite vatten och kryddor och fett. Går precis lika bra.
Låt allt bli mjukt.

Rör ihop 1 burk crème fraiche
        ca 2 dl riven ost
            1 krm paprikapulver och pepparmix (svartpeppar, typ)
i en bunke. Och rör ner grönsakerna i smeten.

Pajdeg: 4 dl vetemjöl (el. hälften grahamsmjöl)
       ca 100 gr smör (originalrecept 200 g, men det blir SÅ fett!)
           ½ dl kallt vatten

Släng ut pajdegen i en form, ca 24 ¤cm och släng i "kletet"
och så skjuts in i ugnen på 200 grader Celsius i ca 20 minuter.

Massor med sallad till. Mycket gott!

Timmerhus

Hamnade på en sida för irländska timmerhus. The Little Log House Company. De ser ut som sagohus och är ca 30 kvm. Väldigt rara, men kanske lite för sagoaktiga? De kan även bygga i Sverige om man skulle känna sig sugen på det. Finns även i större storlekar.

Väldigt fint litet hus!

Men så kom jag att tänka på att Sverige är rätt så tätt på skog och timmer så varför inte se efter vad som erbjuds på svenska marknaden? 
Gick in på bilder direkt.
Tyckte de flesta såg rätt trista och svenska och normala ut... men så hittade jag en bild som tilltalade mig och hamnade på en sida där företaget ligger i självaste Ljusdal, Hälsingland! Timmerblock! Känns ju trevligt då jag vistas i Järvsö lite då och då (2 mil söder om Ljusdal).
Och de bygger små hälsingegårdar! Så fint!

Jojo, vissa bor fint.

Älskar omålade timmerhus i vinterdräkt!

Om timmerhus roar dig, och små timmerhus ännu mer, och kanske med en sagobokstwist, så googla vetja! Small loghouses, fairytale, så får du upp mycket ögongodis : )
Hade jag inte suttit här hade jag gärna lärt mig hus man bygger ett timmerhus!
Det är ju i princip som plockepinn, fast tvärtom. Ordning  och reda och den ena pinnen på den andra.
Ett friskt hus. Gud så det lockar!