Valborgsmässoafton 2010

Utanför vräker regnet ner, hur ska man kunna tända brasor ikväll? Det blir väl ett antal liter tändvätska och bensin som man vräker upp mot vårhimlen då, eller?
Nu gäller det att hålla ögonen på helspänn varje dag! När du vaknar kan det vara knallgrönt i alla träd och innan du vet ordet av är det sommar! Regnet, värmen. Där har vi det. Två listiga partners. Korpgluggarna öppna. Dygnet runt. Detta år ska jag inte missa våren!

Jisses...

Kolla här ovanför på min nya rubrik. Och så kolla nedanför på Önska-loggan. Nääeee... är jag helt knäpp, eller? Tycker du att de liknar varandra? Bara färgerna isåfall, hoppas jag. Annars kan du skriva en spydig kommentar. Om du vill.

Talanger

Oj! Man kan göra underverk med färgpennor. Det är tydligt.

Näääeee...

Näe, jag kan inte förstå hur man kan göra en så ful logotype. Och att man väljer en så ful logotype. Vad ska den föreställa? Vad vill den förmedla för känsla? Vad betyder de två röda strecken och den svarta punkten mitt i det fyrkantiga o:et? Typsnittet ser ut som nåt futuristiskt från 60-talet. Finns det som ett helt typsnitt eller är det någon som har suttit med penna och linjal och skapat? Om man ska köpa porslin eller presentartiklar så vill man väl? att butiken ska förmedla något glatt, prassligt, förväntansfullt. Inte något svart, stelt, fyrkantigt, ogästvänligt?
Då tycker jag att den gamla loggan för Inspiration förmedlade det glada budskapet så mycket bättre! Den var bullig och hjälptes fram av massor med små illustrationer i ett snirkligt sammanhang. Prassel och glädje. Precis!

Har sökt som en galning efter Inspiration-loggan men kan inte hitta den på nätet!

Printemps

Nu ska här dokumenteras hurusom våren stämmer upp
i franska chansonger och äntligen kan man slänga vinterns kalsonger.
Packa ner i stora kartonger och
bege sig ut i vårens tunna pantalonger.
Jag tar på mig vårärmen och stiger ut i vårvärmen
med vårpärmen under ärmen.
Ut i vårens vidunderliga environger.

Gammal och ?

The Real Group på stereon hela dan, samt 18 klassiska visor och Olle Adolphson. Som ni förstår är jag GAMMAL som kan uppskatta den "svenska visskatten" en hel dag. Då kan jag gala med i högan sky i min relativa ensamhet. Katten håller för öronen och försöker sova. Åsså måla en tavla (se min bildblogg) till en 11-åring som ville ha en cool tavla. Hon sa det samtidigt som hon höll Milo i famnen, så motivet var givet. Nu återstår att se om hon tycker den blev cool...
Kartan (på samma bildblogg) kommer att få plats i en broschyr över sagda ställe. Och ja, jag har ändrat stavningen till det korrekta Stenemosse nu. Kommer nog att göra skyltar till en utställning där i sommar också. Alla jobb är mycket välkomna!
Ju mer de skiljer sig från varandra desto mer får jag lära mig. Och det är aldrig fel att lära sig.

Bilden hittade jag på http://vindensmelodi.blogg.se

The Real Group

Var och lyssnade på The Real Group igårkväll. För fjärde gången. Man blir aldrig besviken på den gruppen. Fantastiska talanger. Den här låten är sååå vacker.
Beklagar slut-trudellutten. Vilken osmak att lägga till den!

Jag gör nog bäst i att förbli ogift, tror jag.

Minsann, igår var resorna billigare och alla sträckorna var belagda med spår! SJ tar sig... Så nu bär det av till metropolen Järvsö den 1 juli. Tjohoo! Jag tar med mig yngste sonen medan den äldsta vägrar följa med (!)
Ja, en elvaåring ska väl klara en sommar på egen hand?
Se bara Reine i Barnens ö. Eller Flickan...
Jag brukar tänka att i andra länder, där jobbar ju treåringar och sköter sina småsyskon och hushållet.
Då ska väl Elliott klara av att överleva utan lillebror
och att bara sköta sig själv. Va?
(Ja, att pappa är hemma efter jobbet och att farmor kan kolla
till den lille, det räknas väl inte?)
För övrigt tror jag, på allvar, att det bara är bra att ta lite eget ansvar innan man blir en bortklemad tonåring.

Ibland

...blir jag bara så trött.
Möten som suger musten ur en och lämnar mig som ett tomt skal. Har jag gjort bort mig nu igen, eller? Någon sa mig vid ett annat tillfälle att jag skulle ha tillit. Tillit till alla andra, eller tillit till mig själv och mina eventuella förmågor, det sa hon aldrig. Tillit till tillvaron och livet, kanske? Att allt är som det ska vara och att allt blir som det är planerat? Kanske det.
Ska jag luta mig tillbaka och betrakta livet eller ska jag in och peta och bråka, ifrågasätta och riskera att bli idiotförklarad, eller vad ska jag göra?!
Jag har så jävla svårt att bara finna mig i saker och ting!
Jag känner en kille som bara flyyyter, som bara bryr sig om sig själv och sitt välmående, som aldrig ägnar en tanke åt morgondagen och aldrig skulle engagera sig i något som inte gagnar honom själv i slutänden.
Är det modellen, kanske?
Frågar du mig så kan jag inte säga annat än NEJ! Jag skulle aldrig kunna leva mitt liv på det sättet. Aldrig i helvetet!

Vad har jag gjort?!

Torsdag: Kurs i deklaration. Jamen då ska det väl inte vara nåt problem längre!
Fredag: Rita rita på datorn.Tvättar. Lyssnar på boken "Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann" av Jonas Jonasson. Väldigt mycket Arto Paaslinna. Rätt underhållande då boken utspelar sig i trakter jag känner igen.
Lördag: Jobbade om den stenlagda gången så att den nu är kantad av lavendelrabatter. Sticklingar från rabatterna på baksidan. Kan fungera, kan misslyckas. Rensade rabatterna från fjolårets grönska. Bar ner en soffa så vi slipper trängas fyra i en Klippan från -88. Oj, vilket lyft!
Söndag: Klev upp, åt frukost, försökte fatta backgammonregler, åkte till Öhr, fick lunch, spelade piano, åkte hem. Grävde en till rabatt, fick så mycket hjälp av sonen att jag gav upp. Rensade i häcken (inte min egen). Middag. Såg filmen Dagboken. Fin story. Gillar miljön; södern, 50-tal och att den växlar mellan nutid och dåtid. Läste i boken "If I Told You Once" av Judy Budnitz; en speciell bok med speciella kvinnliga karaktärer. Faktiskt en bok jag hittade i en blogg en gång. Påminner liitegrann om en favoritbok som heter "Crazy Ladies"av Michel Lee West som handlar om just det.
Måndag: Försökt beställa biljett till Järvsö den 1 juli. När jag började kostade biljetten 440:- när jag efter sju svåra år åter försöker beställa kostar samma resa 509:- . Mitt i allt finns inte tredje sträckan (Sthlm-Järvsö) längre. Priserna stiger och sträckorna försvinner och jag har fortfarande inte beställt nån biljett. Jag lutar åt att hata SJ just nu. Sämre kan det inte bli. Att det tar extra tid för att flygen inte går, ja, det kan jag stå ut med, men inte det andra. Sitter det nån jävel och kollar att jag försöker beställa den billigaste resan och saboterar mina försök?!
Hade jag inte haft punka på båda däcken hade jag cyklat dit! 75 mil ska jag väl klara av och till dess har nog Noah lärt sig cykla också.

Känner att jag lever ett spännande och händelsefyllt liv. Inre iallafall. Lite "crazy" sådär...

Om MMR , autism och förstörda tarmar

http://behandlaautism.nu/ban/index.php/component/content/article/6-laenkar/45-dr-andrew-wakefield-wakefield-interview

Och jag är glad att jag inte vaccinerade mitt ena barn i späd ålder. Och den andra kommer förmodligen aldrig att vaccineras. Inte med MMR-vaccin iallafall.

I gårdagens Sverige

Trodde aldrig att min son skulle hamna bakom stängsel, men se bara på denna bild! Fångnummer och allt. Och bara fyra-fem år gammal. Lille vän. Kommer du att bli lönsam en dag?

Vaccin, any one?

Till dig som utan att reflektera över nyttan och nödvändigheten av vaccination; som utan att tänka en extra gång rusar iväg och vaccinerar både dig själv och dina barn, utan att veta vad sprutan innehåller eller vilka biverkningar som kan drabba dig och ditt barn: här har du lite läsning.
http://www.alternativjournalen.se/obesprutat
Jag tänker närmast på de som stod i den låånga kön för att få en spruta, i höstas. Flera unga, förmodligen friska individer samt föräldrar med barn, stod tålmodigt och köade. Varför? undrade reportern. -Jag vet inte. För att alla andra gör det, svarade de med ett idiotiskt skratt.
Exakt så fungerar det väl när man får folk att göra de mesta vansinniga saker i krig. Man gör det bara för att alla andra gör det. Människan är förvisso ett flockdjur, men vi har väl fått vår hjärna för att kritiskt granska vad som sker? Eller, va?!

Mig äger ingen

Lyssnade färdigt på en bok idag. Mig äger ingen, av Åsa Linderborg. Den var verkligen bra! Kan varmt rekommenderas. Jag tycker det är så beklämmande hur barn kan framleva sina dagar i märkliga, osunda förhållanden. Utan att barnet förstår att det är något osunt med det. Ett barn har ju inga referensramar utan tar bara verkligheten som den är. De som verkligen kan göra skillnad gör inte alltid det. Och mitt i alltihop växer ett barn upp.

Nu älskar hon sin pappa fortfarande, så han var iallafall ingen elak pappa! Bara alkoholist...

Nä, nu jä...

vlar!Jag blir så galet frustrerad på folk som påstår sig vara så braaa på saker och ting, så himla kompetenta och allt ska bli så bra, så bra! Som sedermera inte håller måttet, som svarar undanglidande, som inte tar den hjälp som erbjudits och erbjuds, utan bara låter månaderna gå. Så att ingen ska fatta hur det står till egentligen. Till men för min son som behöver all hjälp han kan få! Jag som hade lutat mig tillbaka från den stridyxesvingande positionen. Jag som trodde att allt var så bra det kunde va´.
Men OK, jag kan gräva upp stridsyxan igen och börja svinga så blo´n skvätter. Just watch me!
Men fy faan vad det tar emot...
Blir så fylld av energi att jag direkt beslutar mig för att släng/ge bort/sälja ALLT som jag inte behöver eller använder. Här ska rensas in i minsta vrå, rensas i minsta mentala skrymsle också när jag ändå håller på och kliva ut på andra sidan med en klarsyn som kommer att förbluffa både mig själv och min omgivning. Jahaa??? Var det sån hon var? Kan hon göra så? Typ så. OK, just watch me.
Märkte ni hur jag liksom bara gav mig hän? Ja, här sitter jag med skitigt hår och svett under armarna av pur förbannelse. Nu ska här röjas! Äré nån som vill ha nåt så säg bara till! Jag har det mesta någon annan kan behöva. Grrr!

Söndag i trädgården

flora.bruphoto.com

Nu borde jag smyga omkring i en härlig garden outfit och knäppa härliga vårfoton på härliga knoppande blommor i det härliga, härliga solskenet. Men det har jag inte haft en tanke på idag faktiskt. Jag har mest krupit omkring och klippt av fjolårets torra blomstjälkar och plockat icke ont anande sniglar, som verkar sova lite vintersömn fortfarande, och slängt dem längst ner i sopsäcken. Igår kapades häcken in till grannarna jäms med fotknölarna, så nu är det fritt fram för grannmys hela sommaren... I häcken växte också lite vintergröna som jag flyttat till lavendelrabatten, som jag klippt ner och sparat toppar av som fortfarande var levande och goa, som jag faktiskt funderar på att göra två lavendelhäckar av på framsidan, där jag ska gräva upp buxbommarna som aldrig har trivts och flytta dem någonstans och så bara fortsätter det och fortsätter det tills det är höst igen misstänker jag. En annan gammal plan jag ska (sl)utföra i vår är att sälja den stora rekordeliga tvättställningen för att lämna plats till en stenlagd (av mig) plats för basketspel, i allafall studs. Sen vete fåglarna var den nya nätta tvättsnurran ska få sin plats. Ska jag fimpa rabatten som aldrig blir bra och sätta den där kanske? Då blir det många växter som måste flyttas och beredas plats. Hmm. Här gäller stenhård planering, disciplin och fotografering, det kan man väl bara glömma.

20030410

Jaha, så var det sju år sen man stod i en dusch hetare än nyttigt i en timme för att något senare klämma ut denna rara son. Det sägs att det tar sju år för kroppen att återhämta sig efter en förlossning, men det kan jag berätta att inte tusan såg min kropp ut som det gör nu, för sju år sedan!
Ljugs det ute i världen, eller?
På tallriken ligger majs, riven morot, gurka, tomat, kokt ägg och paprika. Festlig lunch, inte sant? Vi försökte stävja hans enorma matlust i några timmar då vi till middagen planerade en otippad rätt: lutfisk, dagen till ära. Av lunchen åt han upp paprikan och tomaterna samt lite morot. Av lutfisken hade han lätt kunnat trycka i sig hela kilot alldeles på egen hand. Men fick nöja sig med ett halvt... Han får resten imorgon.
(Väggen? Äkta 1970-tal. Inget jag vill kännas vid... I bakgrunden de kladdiga fönsterrutorna (se tidigare inlägg). Fortfarande kladdiga. Inga jag vill kännas vid!)

Jag är så kleeen

Påsken gick förbi utan större väsen. En vin och godiskväll hos väninnan gjorde mig lite seg i kolan dagen efter (sällan dricker jag en flaska vin alldeles själv). Men sen, efter påsken. Typ i förrgår, då jävlar bröt eländet ut och allsköns bakterier hade letat sig in i mina tarmar. Illamåendet som tack och lov inte gick över i kräkningar, men inte långt ifrån. Och idag ooont i kroppen och trots solens värmande strålar frös jag mig ner i ett bad. Prisa Gud för badkar! Efter den uppvärmningen känner jag mig lite bättre.
Jag och alla andra i denna familj har varit hemma idag och mått spunk.
Jag undrar om farmor lade nåt gift i fläskfilén i söndags?
Den kvinnan vet man aldrig var man har.
Milo är väl den enda som inte mår dåligt, men inbillar sig att han vill gå ut nu, kl 22 på kvällen!
I don´t think so!
Nu är det snart dags att blo´a ner sig igen med veckans True Blood. Slurrp!
Och, jag har köpt en ny kamera! En Fujifilm Finepix F100. Och vet ej var kvittot är... När man för en gång skull köper något till förtaget så har man inte koll på papperen! Jeeesus!