En seg månad

Vad hände?
Jag fick borrelia och åt antibiotika i tio dagar i mitten av oktober.
Under tiden, och efteråt mådde jag rätt så konstigt. Dimmig i huvudet, tinnitus, glömde saker och kände mig allmänt konstig. Fick då göra neurologiskt snabbtest som jag passerade, men fick också ta ett blodprov för ett antal eventuella tillstånd. 
Dessvärre körde tanten nålen genom blodådern och gav mig en utgjutning samt kraftig blödning i armen. Grattis,liksom.
Har fortfarande, en månad senare lite obehag  och ont i armen!
Detta tog hårdare än jag trodde och jag tappade fullständigt styrfart och all skrivlust försvann för vinden.
Hoppade ryggmärgsprovet (kände inte för fler nålar just då) och hoppades på kroppens inneboende läkekraft. Fick även hjälp av en healer och vips så kändes det mycket bättre!

Så nu ska jag försöka varva upp inför julens ledighet : )

Idag slår jag in almanackor i paket. En ska gå till USA också, fast jag förstår inte varför hon vill ha en svensk almanacka; men vem är väl jag att förneka henne detta nöje? 

Utanför snöar det faktiskt! Blötsnö...

Och hur går det med axelvärmaren, tänker du.
Kan berätta att jag stickade halva, insåg att jag stickat för långt, repade upp, provade den och insåg att den var bautastor!
Började om från början, med en storlek mindre, insåg att även den var för stor...
Började om från början och drog då bort 40 maskor från mönstret! Och nu är jag snart färdig och hoppas att den inte blev för liten.

Men nu ska jag skaffa mig en ny hobby. Husbygge! 
Minivarianter. Hoppas kunna visa några något färdigt så småningom.

Under tiden: ta det lugnt.

Sticksugen

Höstkylan biter i kinderna under kalla nätter. Sover alltid med fönster öppet eller/och elementet avstängt. Och kallt blir det!
Det är då man förstår att väldigt många procent värme lämnar kroppen genom huvudet och jag förstår bruket av nattmössa. 
Men, det går också bra att svepa täcket över huvudet och endast spara en öppning för friskluftsandning.

Eftersom vinter och kyla står och bankar på dörren ska jag sticka mig en poncho. Hittade ett väldigt fint mönster av Eline Oftedal fra Norge. Tog ett djupt andetag och beställde garn från en trevlig liten shop på nätet. Inte många dagar senare kom paketet med härliga rostbruna garnnystan.

Men, den tilltagande förvirringen i hjärnkontoret hade slagit till och jag hade bara beställt halva mängden av nödvändigt antal nystan... Med frakt så blev det ju nästan 200:- ändå, så det kändes ju onödigt surt att behöva beställa lika mycket en gång till. 

Kontakt med stans fina garnaffär och där hade hon likadant garn som var lika fint. Och son tur var, lika billigt som på nätet! Och när jag ändå var där... ja, då köpte jag såklart rundstickor som man kan skruva på och av olika längder; 40 och 80 cm. Drygt 300:-, tack. 

500:- på en grej som inte ens är påbörjad : ) Men NU ska jag börja, fortsätta och slutföra detta projekt och DU är mitt vittne! Fråga mig vad som händer, om jag inte är färdig snart?! För det behöver jag.

Och jäklar vad snygg den ska bli och jäklar vad varm jag ska bli!

Luktar illa

Sex surströmmingar tryckte jag i mig idag. Potatis och rödlök till. Tunnbröd och Bregott. Ja, det var gott, men fyyy, så mätt jag blev!

Så mätt att jag inte klarade av wienerbrödet som skulle glädja mig. 
Jag ratade det till förmån för en glutenfri kladdkaka med crème fraîche och hallon.
Det kan ha varit efterrätten som gör att jag nu mår lite spunk.
Försöker skölja bort allt ätande med iskallt vatten.


Vi satt ute i skönt solsken (tack och lov, för strax innan öste regnet ner) och vi fick äta fort fort, samtidigt som vi viftade med ena handen. Det här är mat som drar till sig flugor i mängd... Rätt sjukt att äta sånt som lockar spyflugor att störtdyka mot tallrikarna.

Grävde ner spad och rens i trädgårdslandet och bar genast bort burken inlindad i plastpåse, till återvinningen.
Diskade tallrikarna blixtsnabbt innan de sattes i diskmaskinen för vidare sanering.

Nu återstår bara smaken av en eventuell diskret rap (som jag hoppas slippa).

Årets surströmmingsskiva är över.
Årets födelsedag är också snart över. 
Gott, nu går vi vidare.

Jasså, jaha?

Jasså, jaha? 
Var det allt? 
100 dagar, sa du?
Oj, de gick fort och inte var det så besvärligt heller.

Många nya bloggar har jag läst och en del har jag fastnat för.
Det är kul med vänner som man inte känner, men som man känner för.

Från den 28 februari till den åttonde juni har det gått etthundra dagar. 

Den 28 februari satt sonen bredvid mig och målade. Och minsann, det gör han just nu också. Nu tjatar han om en ponny. Vi cyklade till 4H-gården idag, men ponnyn var inte där. Detta kan vi prata om länge, länge. 
Men vädret är mycket bättre utomhus än i februari!

Vi cyklade förbi en kyrka där det var lite folk. "Har det varit nåt i kyrkan idag?" undrade mannen. "Jovisst, det är visst Pingstdagen", kunde jag upplysa om.
Men den försvann visst i den nationella yran...
Hörde grannen spela en fin sommarpsalm (En vänlig grönskas dräkt) och att det lät som en predikan därefter. "Är grannen religiös?" undrade jag. 
Fick sen höra att det visst var en liten prinsessa som döptes idag. (Men det ska jag inte titta på förrän ikväll ju.)

Redan den 28 februari kunde jag upplysa er om att Majvor har namnsdag idag! Snacka om koll! Sist jag var hemma i Wallsta träffade jag Majvor, min andra arbetsgivare. (Min första hette Elvy och ägde kiosken jag började jobba i som 12-åring!) Hade inte träffat Majvor på nästan 30 år... 
Jag jobbade som kioskbiträde och senare, efter utbyggnaden blev jag korvtant. Faaan, vad man luktar efter en dag som korvtant! 
Frityros är ingen parfym jag vill rekommendera. 
Men vi hade roligt, det hade vi!
En gång trodde hon att mitt täckstift var ett läppstift och smorde på läpparna när jag inte såg på. Hjälp, så äckligt!

Och imorgon kära vänner, kommer min ekonomiska hjälpreda hit. 
Och vardagen snurrar på som vanligt.

På fredag slutar yngste sonen på sin skola och sedan, i höst ska vi påbörja ett nytt "äventyr". Ibland tycker jag mitt liv är alldeles för äventyrligt...

Dagens citat:"Just nu har jag dåligt minne och dejá vu på samma gång. Jag tror att jag har glömt det här tidigare."

Dagens gilla: Att det gick bra att blogga etthundra dagar i sträck. Kan väl lika gärna fortsätta på den stigen. Bara det doftar skog, då kan jag fortsätta länge till.

Dagen efter

Livet rullar på. Besök i Wallsta igen, fika med pappa. Trodde jag skulle göra nässelsoppa. Kokade en ganska illaluktande vätska, kanske lite taskiga proportioner; inget jag orkade reda till en soppa, så vi tog hem den till Järvsö för att se vad vi ska göra av den. Om inte annat kan man ju använda nässelvatten till gödning.
Plockade stora feta rabarber och gjorde en paj. Marsánpulver från 2008. Jodå, det gick bra. Rensade bort allt torrt som fanns i land och rabatter sen två? år tillbaka. Lite finare blev det att titta på. 
En promenad runt byn. Aj du, där blev han trött. 
Plockade ut tre pelargoner som överlevt och ansade till en av dem. Funderar på om jag ska plantera om dem också, eller om det är en överloppsgärning.
Det finns att göra, överallt...
Och jag är här i en sketen vecka och lär inte hinna göra en bråkdel.

Fakta

Nu kan ni misstänka att jag har missuppfattat det hela. Att jag i min enfald tror att det handlar om 100 inlägg per dag. Men icke. 
Jag ville bara tipsa er om att det finns en ohygglig massa flera bloggare som har hoppat på utmaningen. Och listan på dem har du här.

Så nu kan du ju välja vilken eller vilka du vill följa under ETTHUNDRA DAGAR, eller i resten av ditt (eller bloggens )liv.
Vet du vad det innebär?! Minst ett inlägg varje dag ända tills sommaren står och niger i sitt vackraste flor, d v s den 8 juni.

Detta har jag inte räknat ut själv, utan litar blint på en annan bloggares uträkning. Se där, man kan lära sig mycket av andra bloggare.
Av mig kan du lära att den 8 juni är Pingstdagen, alltså en söndag samt att Eivor och Majvor har namnsdag. 
Jag korrekturläser almanackor. Betyder inte att jag har alla namn i huvudet men väl i manus.

Starkaste länken

Intressant tanke med ett hjälpsamt innehåll.

Moderskeppet tipsar om hur man gör för att få saker och ting gjorda.
Istället för att ta stora tag då och då; ta små varje dag.
Så har du snart grävt dig en grop.

Om det nu var det du ville ha gjort.

Klokt. Tack för de orden.

La famiglia

Fredag. Chris Montez sjunger så ljuvt i mina öron. Hörni, om ni gillar typ cocktailmusik från 60-talet, så kolla in honom. Albumet "Call me - The A&M years". Ja, men så bra!
Låg vaken halva natten och tänkte på 60-talet, så det passar bra att lyssna på musik från tiden.

Glad och nöjd

Oj, så små vi var!

Ah! Alla bilderna till julkalendern gjorda. Klämde till den sista inatt kl 01.00. (därmed inte sagt att jag kan gå in och ändra i dem lite då och då...). Nu skulle jag kunna nöja mig med att publicera en bild per dag och sitta nöjd med det. Men inte då!
Jag tyckte det blev lite trist med bara en bild så där rakt upp och ned, så jag skrev en litta vers till första bilden. Slängde in ett boktips också. Jaha, så skapade jag mig lite extra researcharbete för resten av bilderna. En text och ett tips om en bok, film, musik eller nåt annat roligt. Bara utifrån min egen smak naturligtvis. Ofta ur min egen digra bok, film- och musiksamling, såklart!
Så nu har jag att göra ett tag till.
Men NU ska jag teckna en tomte: ett arbete jag har svårt för att komma igång med.
Ingen inspiration...

Ibland

får man veta saker om sig själv som man inte vill veta.
Ibland om andra som man gärna vill veta.
I möten med människor som besitter speciella talanger, oavsett vilka de är, växer man en liten bit till. Medvetandet expanderar. Det finns hur mycket plats som helst därinne och hur mycket vetgirighet som helst också.
Jag ser fram emot morgondagens tripp.

Ibland

...blir jag bara så trött.
Möten som suger musten ur en och lämnar mig som ett tomt skal. Har jag gjort bort mig nu igen, eller? Någon sa mig vid ett annat tillfälle att jag skulle ha tillit. Tillit till alla andra, eller tillit till mig själv och mina eventuella förmågor, det sa hon aldrig. Tillit till tillvaron och livet, kanske? Att allt är som det ska vara och att allt blir som det är planerat? Kanske det.
Ska jag luta mig tillbaka och betrakta livet eller ska jag in och peta och bråka, ifrågasätta och riskera att bli idiotförklarad, eller vad ska jag göra?!
Jag har så jävla svårt att bara finna mig i saker och ting!
Jag känner en kille som bara flyyyter, som bara bryr sig om sig själv och sitt välmående, som aldrig ägnar en tanke åt morgondagen och aldrig skulle engagera sig i något som inte gagnar honom själv i slutänden.
Är det modellen, kanske?
Frågar du mig så kan jag inte säga annat än NEJ! Jag skulle aldrig kunna leva mitt liv på det sättet. Aldrig i helvetet!

Nä, nu jä...

vlar!Jag blir så galet frustrerad på folk som påstår sig vara så braaa på saker och ting, så himla kompetenta och allt ska bli så bra, så bra! Som sedermera inte håller måttet, som svarar undanglidande, som inte tar den hjälp som erbjudits och erbjuds, utan bara låter månaderna gå. Så att ingen ska fatta hur det står till egentligen. Till men för min son som behöver all hjälp han kan få! Jag som hade lutat mig tillbaka från den stridyxesvingande positionen. Jag som trodde att allt var så bra det kunde va´.
Men OK, jag kan gräva upp stridsyxan igen och börja svinga så blo´n skvätter. Just watch me!
Men fy faan vad det tar emot...
Blir så fylld av energi att jag direkt beslutar mig för att släng/ge bort/sälja ALLT som jag inte behöver eller använder. Här ska rensas in i minsta vrå, rensas i minsta mentala skrymsle också när jag ändå håller på och kliva ut på andra sidan med en klarsyn som kommer att förbluffa både mig själv och min omgivning. Jahaa??? Var det sån hon var? Kan hon göra så? Typ så. OK, just watch me.
Märkte ni hur jag liksom bara gav mig hän? Ja, här sitter jag med skitigt hår och svett under armarna av pur förbannelse. Nu ska här röjas! Äré nån som vill ha nåt så säg bara till! Jag har det mesta någon annan kan behöva. Grrr!

Morotspiska

En morot på skidor, sen var jag igång igen! Tack gode för lite snabba jobb så man kommer igång efter en alltför lång julledighet. Med hela familjen hemma är det stört omöjligt att göra nåt i jobbväg. Idag fick jag äntligen några timmar i lugn och ro. Peace and quiet. Fortsatte på almanackan som måste göras lätt "töntig" i stilen! Mycket svårare än jag kunde ana. Varför tycker svenskarna om "töntigt"? Eller rättare, de äldre svenskarna. Inte alla, men ack så många. Eller kan det vara så? Att man inte riktigt vågar förnya ett gammalt recept... Det är spännande iallafall, att göra och göra om till förhoppningsvis beställaren blir nöjd.

Lånat bilden av Lasse Åberg. Jag har ätit middag och dansat med honom. 1985. (Jag mötte Lass(i)e kan man säga ;) Det ger mig nog rätten att låna denna bild, tror jag.

En blogg är född på denna dag

Jag kände att det var hög tid att lägga ut mina bilder till allmän beskådan. Kanske kan det intressera någon? Och skapa jobb. Varmt välkommen till Sprakfåle illustration och design!

Men jösses!

Är jag glad eller glad?!
Jag fick utökat förtroende. Göra mer, göra fler.
Nu känns det gött att leva ett litet tag till :)

Ovan regnbågen

Den 27 maj började jag skriva blogg till den här låten. Så ikväll firar jag drygt tre månadersjubileum. Värt att fira med en annorlunda version av denna klassiker. Och i den här versionen blir den ju alldeles väldigt bra!