Vinter utomhus

Slädturen av NoahsArk

Efter vår senaste utställning blev jag kontaktad av en kvinna som gärna ville köpa några tavlor. Hon kom hem till mig och tittade igenom de jag hade här hemma. Valde ut några men insåg att det saknades en till vinterbild i matchande format. Kvinnan var väldigt härlig, en sån som säger vad hon tycker utan att be om ursäkt. Hon bad om en tavla med vintermotiv, en gran, nåt rött, fåglar, en släde eller spark, och att hon gillar katter hade hon berättat. 
Så jag gjorde en sån. Kanske inte exakt som hon tänkte att den skulle se ut. Den tavlan som hon så småningom kommer att få ser lite annorlunda ut.

Om du tänker så här: det där låter väl trevligt. Ja, men gör likadant vetja. 
Testa och se om vi kan göra något till dig. Naturligtvis låter jag dig genast veta om motivvalet är helt åt fel håll, då får du gå till någon annan.

Om du tänker så här: nej, det där verkar ju inte klokt. Ja, då får du väl tycka det då.

Nu yr snöregnet, och isen lägger sig på vägar och träd. Inget bra väder för den som måste gå ut.
Vår katt är nu återigen en innekatt som måste gå ut med koppel. Han har återigen gett sig på grannens katt och vi riskerar polisanmälan om detta upprepas. Jag förstår precis och är galen på kattskrället. Måste vara något seriöst fel på denna katt. Som tack för detta har han ätit på ett antal strumpor samt två vantar på mindre än tre dagar. Jävla typ, helt enkelt.

Kontaktproblem

Teknik är underbart, men när det inte fungerar, då är det inte lika underbart.
Ja, det där har man ju aldrig läst eller hört förut...

Jag skulle skypa med en läkare idag, men det fungerade inte alls.
Kollar, efter att ha frågat på världens bästa uppslagsbok, The Facebook, på bredbandskolle.se, men där säger man att min uppkoppling är så bra så.
Jaha, vad gör man då?
Har installerat senaste skype-modellen, så det är inte det som fallerar heller.
Jävlans irriterande.

Man skulle kunna ta det per telefon kan man tycka, men läkaren har nog ingen mobil verkar det som. Och ingen telefon vid sin dator. Och datorn behöver han under samtalet med mig. Tycker det är lite charmigt faktiskt.

Kommer ihåg när vi envisades med att använda bakelittelefonen från 1932 ända in på 2000-talet. Men till slut gick det inte att använda den för att ringa till en myndighet eller officiell institution, då man alltid måste trycka ett val.
Det var ju väldigt besvärligt på en sådan fin gammal telefon.

Vilket påminner mig om 7-åringen som fullständigt förvirrad frågade hur man skulle göra för att ringa på vår telefon : ) 
Stackars tekniknördar, har ingen koll på det manuella! 

Hundproblem

Idag kunde jag ha suttit på en bänk och tittat på solen hela dagen om det inte var så satans kallt i luften och vattnet i ett fat hade frusit till is och jag hade jobb att göra inomhus och där var det nästan kallare än ute så jag har frusit idag och nu är min fina katt bortsprungen också på grund av den där jävla grannhunden som slet sig och jagade milo och som till slut fick tag i honom och jag vet inte om milo är sönderbiten eller bara rädd (för jag fick gå emellan och slita dem från varandra) men nu är han i alla fall borta så tack så jävla mycket du satanshund!

Dagens citat:"Du tror att hundar inte kommer till himlen? 
Jag kan tala om för dig att de kommer dit långt före någon av oss."

Robert Louis Stevenson.

Och ju förr dess hellre vad det anbelangar grannens satanshund.

Dagens gilla: Ost! Äter aldrig ost annars, då pajar magen, men idag stod det en Västerbotten på skärbrädan och ja, det smakade gott.

På bjudning

Redan innan vi var framme kändes det som om detta skulle bli en speciell kväll. Vinden var iskall och motsträvig när vi cyklade iväg, fyra tappra själar. Den femte fick vi lämna hemma.
När vi närmade oss målet var garageuppfarten full av fordon, så jag hoppade av som en god förebild och ledde cykeln förbi bilarna. Det gjorde inte de andra och det kunde inte hjälpas, blåsten högg tag i framhjulet och tvingade den lilla cykeln att repa upp hela sidan på finbilen. Hoppsan, mumlade vi samtliga, men lät det inte lägga sordin på stämningen.

Den nyinstallerade dörren var försedd med 2000-talets finaste kodlås och ville inte släppa in oss. Där ringklockan borde sitta hängde två illasinnade elsladdar ut från väggen. Innan vi hunnit frysa alltför länge utanför den stängda dörren steg en liten vithårig dvärg ut genom dörren. Raskt grep han tag i de två elsladdarna och förde dem samman. Istället för en elchock slog dörrklockan sitt ding-dong och vi släpptes in genom porten av den lilla grinande dvärgen.
Det första som möttes oss var ett virrvarr av skodon och ytterplagg, så vi beslöt att slänga allt vad ordning och etikett var och beblandade oss med högen av skor och kläder för att sedan fumla våra armar runt värdinnan. 
En av oss fumlade så till den milda grad att hennes öga rodnade av behandlingen. Allmänt kaos rådde och vi brottade oss längre in i ringen. Var det boxning eller brottning som påbjudits?

I köksregionerna sveddes maten vid och förrätten bestod av get och honung. 
En sällsamt lyckad förening.
Kocken hade glömt att vrida på värmen för uppkok av kartoffel varpå supén fick dröja. Men vi gladdes alla åt att det skulle bli något varmt så småningom.

En liten, liten varelse stolpade omkring och var allmänt trött. Röda kinder och gäspningar var allt som bjöds.
En rar blandning av insjöfisk och tunnskuret från stian smakade alldeles förträffligt. Med en sås där ost från parmesan var inblandad kunde inte gommen bärga sig längre utan kapitulerade ovillkorligt.
Vissa individer åt fortare än andra och ylade efter mer och mer mest hela tiden. En begränsad andel sockervatten gjorde plågan mindre än den kunde ha blivit. Glöm aldrig - begränsa sockertillförsel vid dessa tillfällen.

Paketöppning med oh! och ah! följde och födelsedagsbarnet var tillfälligt lyckligt. Vem kunde ana att rosé är det som gäller även på våren? Inte sådan man dricker utan sådan man bär i form av smycken. Se där. Man lär sig nåt varje dag.
Höga gäspningar ljöd genom huset och det var dags att tacka för undfägnaden för denna gång. 
Trassel och påklädsel och så var vi ute i kylan igen. Dvärgen höll sig på avstånd och vi ledde cyklarna förbi fordonen.Vinden var lika iskall som fyra timmar tidigare och till den slängde vi ut den femte själen så fort vi kom hem.
Det blev en kall och sömnlös natt, precis som vanligt.

Dagens citat:"Att vara annorlunda än andra är inte nödvändigtvis detsamma som att vara sämre än andra." Så klokt talat käre Ludwig Paneth.

Dagens gillar: Att helgen närmar sig sitt slut så att vi återigen får möjlighet att starta om på nytt.

Höstblåst

Nu blåser det både ute och inne.
Blåsten ute är sådan där ganska vanlig men jobbig blåst.
Blåsten inne består mest av vardaglig turbulens. N´s epilepsi höll sig lugn i nästan en månad innan den åter började bete sig. Denna omgång i form av sparkar och dubbelvikta ryck. Vi höjde snabbt som tusan medicinen, men det hjälpte inte ett dugg. Och doktorn är på semester. Som tur är är inte alla doktorer på semester så jag fick tag i en i Lund. 
Lite turbulent kändes det att den nya avlastaren hoppade av sitt uppdrag efter två månader. Men, kära vänner, numera orkar jag faktiskt inte uppröras över sådana petitesser. Men jag tror det får vara nog med avlastare nu. 
Vem vet hur länge nästa tänker stanna? Känns inte schysst mot sonen.
Tar en paus från datorn ikväll och tittar på "Till vildingarnas land".

Hjälp!

Hade jag inte en aning om! Jag är en man!
Detta gör att jag nu måste fundera över mitt fortsatta liv.
Och om jag vill vara man överhuvudtaget.

Jag betvivlar det starkt. De verkar inte ha det så kul, alla gånger...
Till skillnad från kvinnorna som roar sig oupphörligen.

(En "handtydare" tyckte att jag hade händer för hantverk. Inte tecknarhänder, alltså. Själv tycker jag att jag har fungerande händer. Korta, grova och REJÄLA!)

Skickar deltagande tankar till Norge, vårt vackra grannland, denna dystra dag.
Min systerdotter bor i Oslo, och jag är så tacksam att inget hände henne.
Hon trodde det var åska, men tyckte det var konstigt att huset skakade...
Varför finns dessa galna människor? Och vad är det som driver dem?
Mycket deprimerande att sån´t här händer då och då.
Och när händer det i Sverige?
Bara en tidsfråga känns det som.

Gobble, gobble

Jag ska bjuda på Allhelgonamiddag på lördag. Kalkon och ... ja, vad ska det mera vara? Tranbär, såklart. Men det blir ju lite tunt med några tranbär att knapra på. Måste söka på the www och utröna om det är något mer man bör ha med på middagsbordet. Förberedelserna för detta evenemang påbörjades redan i söndags. STORSTÄDNING! RENSNING!

Det nalkas ju advent också och då ska det vara putsat i varenda vrå om det ska bli nån stämning överhuvudtaget. Det är märkligt att det ska behövas besök och högtider för att vi ska orka lyfta dammtrasa och -sugare. Nu påstås det att snön ska vräka ner över Småland idag, men än så länge är det bara det gamla vanliga: regn och blåst. Jag längtar till en vit advent.

Snart är det val

http://www.alternativjournalen.se/vagratt

Läs och fundera. Själv blir jag så trött och vilsen i tillvaron av sån´t här. Sant? Slump? Va?

Ibland

...blir jag bara så trött.
Möten som suger musten ur en och lämnar mig som ett tomt skal. Har jag gjort bort mig nu igen, eller? Någon sa mig vid ett annat tillfälle att jag skulle ha tillit. Tillit till alla andra, eller tillit till mig själv och mina eventuella förmågor, det sa hon aldrig. Tillit till tillvaron och livet, kanske? Att allt är som det ska vara och att allt blir som det är planerat? Kanske det.
Ska jag luta mig tillbaka och betrakta livet eller ska jag in och peta och bråka, ifrågasätta och riskera att bli idiotförklarad, eller vad ska jag göra?!
Jag har så jävla svårt att bara finna mig i saker och ting!
Jag känner en kille som bara flyyyter, som bara bryr sig om sig själv och sitt välmående, som aldrig ägnar en tanke åt morgondagen och aldrig skulle engagera sig i något som inte gagnar honom själv i slutänden.
Är det modellen, kanske?
Frågar du mig så kan jag inte säga annat än NEJ! Jag skulle aldrig kunna leva mitt liv på det sättet. Aldrig i helvetet!

Mig äger ingen

Lyssnade färdigt på en bok idag. Mig äger ingen, av Åsa Linderborg. Den var verkligen bra! Kan varmt rekommenderas. Jag tycker det är så beklämmande hur barn kan framleva sina dagar i märkliga, osunda förhållanden. Utan att barnet förstår att det är något osunt med det. Ett barn har ju inga referensramar utan tar bara verkligheten som den är. De som verkligen kan göra skillnad gör inte alltid det. Och mitt i alltihop växer ett barn upp.

Nu älskar hon sin pappa fortfarande, så han var iallafall ingen elak pappa! Bara alkoholist...

Ge lite kärlek

Denna låt är SÅ bra! Man blir så studsig och upprymd. Hela skivan med "Doris" är verkligen väldigt bra. "Did you give the world some love today, baby" lyder den korta och snärtiga titeln.
Men vilken titel! Gjorde du det?
Jag gav lite monetär kärlek till Haiti genom Unicef och Läkare utan gränser. Det tycker jag DU ska göra också!

Överlevare

Skulle titta på Skräckministeriet och Amanda. Då är TV-kanalerna helt utflippade och går ej att se på! Galet. Kändes som i en skräckfilm... Jag tog ett djupt andetag och påminde mig själv om att det finns repriser och SVTPlay (prisa tekniken!). Fick istället se en annan skräckis, ur verkliga livet. Och här snackar jag skräck, ren och skär ondska och galenskap. Jag tittade på filmen "The Pianist". Ja, jag vet att den är gammal som gatan men har man aldrig tid att titta på film när den är färsk så får man titta på den när den är väl mogen. Bra film mognar med värdighet dessutom. Jag upphör aldrig att bedrövas av den ondska som nazismen spred över världen och människorna.
I dagens tidning fanns en tack-annons. Det var en kvinna som i 14 år har föreläst i skolor om sina egna upplevelser av koncentrationslägren i andra världskriget. Nu måste hon p g a hälsoskäl sluta med detta nödvändiga jobb. Det är väl vi som ska tacka henne för att hon har skänkt så mycket av sig själv! Att berätta om och om igen om sitt lidande... det man helst vill glömma. Stark kvinna.
Jag flög till Stockholm en gång för 15 år sen. Jag tror jag satt bredvid henne på flyget. Försökte söka hennes adress på eniro, jag kommer ihåg vilken stadsdel hon bodde i då. Men det gav ingen träff. Det känns som om hon kan ha skyddad adress. I den här fortfarande så galna världen kanske man inte kan ha en offentlig adress som känd överlevare?

Inlägg i debatten

Timme ut och timme in
sitter Steve rund och trind,
chattar vid sin dator,
behöver en kurator.

En timme, två timmar, tre och fyra,
goda råd är mycket dyra.

Mamma och pappa tittar på teve,
ingen har tid att prata med Steve.
Tänker bara på sig själva,
idag fyller Steve elva.

Att leta är inte att leva

Ska jag lägga tid på ett blogginlägg eller ska jag fortsätta leta efter en bok som jag nu letat efter i fyrtiofem minuter? Boken borde definitivt finnas i min närhet då jag hade den för förevisning för endast två veckor sen. Hur långt kan en bok ta sig för egen hand på två veckor? Vickar den sig sakta och diskret iväg eller tar den ett skutt ned från bordet för att sen sakta gunga sig ner i dammet för att på så sätt försvinna spårlöst? Kilar den in sig under, mellan och ibland alla papper som befolkar mitt arbetsbord? Det ÄR oerhört frustrerande att inte hitta det man letar efter. Den ska hittas till imorgon, annars kommer jag att fara ut i sotsvarta eder och ägna hela kvällen åt meningslöst grubblande som tar kraften ifrån allt annat jag bör göra ikväll.
På TV:n sjungs det allsång. Men blir det inte lite väl mycket nu? Allsång måndag, allsång tisdag. Å andra sidan ger det ju jobb till hårt arbetande artister och det vill jag verkligen inte missunna dem!
Dags att fortsätta leta. Ska jag behöva ta till knepet en sax och en sked (tror jag det var) i fönstret för att hitta den?