Jobb

En bloggare jag följer lade upp en jobbansökan på sin blogg idag.
Bra där!

Hon är känd och skriver böcker och är en hejare på mycket, men ibland räcker inte det för att försörja sig. 
Eller man vill göra något annat, något nytt, något roligt!

De flesta vill ju jobba, trots att vissa inte tror det.
Och de flesta skulle klara jobbet också!
Trots att betygen var skrala från gymnasiet eller att man inte gått på universitetet, eller att man tagit hand om sina barn i flera år, eller varit sjukskriven etc. etc. Allt det där som gör att man är en helt vanlig människa som försöker överleva livet.

Eller har utseendet betydelse, kanske?

Här är en del av en annons på arbetsförmedlingens sida idag.

Du som söker ska vara 

- Arbetsvillig 
- Stresstålig 
- Noggrann 
- Ansvarsfull 

Du ska ha ett positivt förhållningssätt och vara samarbetsvillig.

Jaha?! Nä, det var väl konstigt... Själv är jag ju en ovillig, lat, negativ och slarvig slashas som inte alls vill göra det som krävs, för det här, eller vilket annat jobb som helst! 
Räkna INTE med mig!

Eller finns det gott om sådana personer (som inte uppfyller ovanstående kravlista)som går in på arbetsförmedlingens sida? 

...undrar jag; som hade över medel på betyget i gymnasiet (3-årig linje), har genomgått en treårig design-utbildning på universitetet minsann, har tagit hand om ett handikappat barn i snart 13 år, inte varit sjukskriven på säkert 20 år. 
Och du, jag är inte arbetslös, men kan ändå söka jobb, bara för att det är så kul!

Mysig mötesplats

Jag vill inte göra mig lustig över saker och ting, men ibland kan jag ju inte låta bli att reagera. Sen får var och en tycka vad de vill. Det låter väl bra?
Oavsett vem du är - känner du dig lockad att gå till denna mötesplats?
Alltså, inte för att möta någon du chattat med på internet, eller för en blind date en mörk kväll, utan för att möta dina kompisar - hänga lite bara. Mysa liksom.

Jag tror, oavsett ålder och psykisk utrustning, att just den här bilden inte lockar så där alldeles väldigt mycket. Eller har jag fel?

Men om några år kanske min yngste son kommer att hänga här och mysa med sina kompisar... Och då kanske jag ber kommunen sätta in en betydligt mysigare bild på sin hemsida.

Nu är det ju inte bilden i sig som är det som lockar, jag vet, men ändå?

Dalarna

Hit kan jag lätt tänka mig att flytta.
Jättelätt.


För summan det kostar att köpa en etta (!) i en Stockholms-förort, enligt tidningen, kan man köpa sig ett underbart hus på landet.

Jag väljer landet och huset. Alla gånger.

Bränd apelsinhöst

Jag sitter i min sköna tröja i färgen bränd orange inköpt på H&M i somras (skäms att erkänna att jag har köpt ett plagg där).
Bränner ett värmeljus under apelsindoftande aromaolja. Det ska man bli uppiggad av, doften alltså, innan själva eldandet.
Ser två burkar till hälften fyllda med ringblommor i fönstret. I den ena burken mandelolja över blommorna och i den andra Absolut vodka, som jag så påpassligt fick av en vän i present samma dag (dessutom iklädd Pride-färgerna, vet inte om hon tänkte på nåt speciellt?)
Bredvid mig ligger min sons målningar i mörkt orange och lila i vacker kombination.
Är det hösten som på detta sätt vill knacka på och påminna mig om att sommaren är ändlig?

Letade efter dikter om hösten men det var då bara eländesskildringar, så jag får nog skriva en egen, något mer positiv, tror jag.

Viktig fråga

Apropå det där om att allt hänger ihop...
Kolla det här inlägget.
Och minns att mitt och sonens gemensamma projekt heter Noahs Ark.
Jag bara säger det...

Och vad tycker ni?
Kan jag kalla våra bilder för "Temperamental art"? 
Kanske ska det vara konst istället för art?

Han målar ju med temperafärg.
Mental i betydelsen "ande" gäller ju alltid liksom.
Men, ordet temperamental betyder "någon som har nära till känsloutbrott", typ teaterdivan eller någon annan drama queen (vilket i o f s stämmer ibland) vilket kanske inte stämmer med uttrycket i bilderna?
Är de känslofulla, kan man tänka sig den tolkningen, kanske?

Känns som ett schablontryck i en hälsingegård och det är ju känslosamt : )

Jag måste göra ett visitkort till utställningen och funderar på några ord som kan beskriva det hela.
Eller ska det vara något om samarbete? Och i så fall något roligare ord än just samarbete tack. Gärna dubbeltydigt, då jag har en förkärlek för det.

Kom igen! Hjälp mig!

Bombat

Sitter just nu och scrollar mig genom Aftonbladets rubriker och mår rätt dåligt av allt skit som skrivs...
Vad som vi läsare förväntas klicka på. Vilka pseudohändelser som man skriver om. Herregud, så mycket oviktigt som skrivs varje dag i dessa blaskor!
(Herregud så oviktigt denna blogg också är.)

I det stora hela, vad är det som är viktigt? Betänk detta och gör det som är viktigt, det som betyder något, det som gör skillnad.
Just nu brinner det i Sverige.
"Intressant" på nåt vis för mig som bor där det inte alls brinner, snarare tvärtom. Här har det regnat hela dagen.
Det känns som om det pågår ett krig i Sverige. Och ändå är det "bara" en brand. Men vilken brand! 
Jag känner en kvinna som bor i farozonen för denna brand; som är på väg att evakuera. Vilken ovanlig situation för oss svenskar. Evakuering. Fullständigt okänt nästan. Som en liten (för)smak av vad som kan hända när ett land befinner sig i krig. Fly ditt hem! Du får en minut på dig att fly!

Skillnaden är väl att de människor som får fly i Salatrakten välkomnas av medkännande medmänniskor. Får, trots sorg och problem ändå känna sig hemma, eftersom de fortfarande befinner sig i sitt hemland.

Men gör nånting då!, tänker jag. Skicka helikoptrar, flygplan från hela Europa och vattenbomba elden för jösse namn. Om dimman ligger tät över Alperna, ta en jävla omväg då! Hur svårt kan det vara? 

Så tänker kanske en bortskämd nordbo?
Och vad tänker en palestinier i Gaza? En israelit i Israel? 
Och varför bombar man människor när man borde ägna sig åt att bomba elden som brinner i Västmanland?!

Dynamo

Allt hänger ihop.
När jag cyklade hem imorse så mötte jag en cyklist som det lät om. Ja, det lät om cykeln; som en Dynamo. (Du vet väl vad en Dynamo är?)

En halvtimme senare sitter jag inomhus och lyssnar på "Äntligen morgon" och då pratar Anders Timell om en... Dynamo!
Och Malin som är ca 25 år gammal vet INTE ALLS vad en Dynamo är och alla förklarar ivrigt vad en Dynamo är och hur den fungerade. 

"Åh, ni är så gamla!", utbrister Malin.
Sant. 
Vi som upplevt hur trögt det var att cykla med en Dynamo är nog gamla, men jävlar vilka benmuskler vi har!

Här finns mer om Dynamons funktion.

Och då måste jag ju reflektera över "det allra senaste": elcykeln.
Reflektion: vad ska det bli med alla kroppar som aldrig används?

Och dörröppnare sattes dit för att handikappade och äldre muskelsvaga skulle kunna öppna dörrar utan assistans. Nu använder de flesta dörröppnare för att slippa använda sina tynande armmuskler. What´s up with that?

Jag tror att människorna i framtiden kommer att vara långlånga men med klenklena kroppar. Jag ser framför mig en lång, tunn, slapp kropp som ligger i en kontorsstol framför en datorskärm. Så utschasad av att ha släpat sig från sängen till datorn att han knappt orkar klicka på musen. Eller knappt orkar styra datorn med blicken, ska det väl vara.

Framtiden ser dyster ut för oss med benmuskler. Vi får nog ta hand om både oss själva och våra barn.

Dagens citat:"The strength of women is the pretense of weakness, and the weakness of men is the pretense of strength."  Hmm...

Dagens gilla: Att man numera slipper Dynamo, för så jävla kul är det inte att cykla när någon bekämpar en hela tiden! (Istället kan man cykla på högsta växeln i uppförsbackar, så får man benmuskler ändå!)

Högt, högre, högst

Jag undrar hur fåglarna tänker?

När jag går hem från bussen hör jag jag en liten fågel pipa i högan sky. Entonigt och högt, från en gren i ett träd. Envist sjunger han samma ton så länge jag hör den. Jag blir lite fnissig.

Vad skriker du om? Varför skriker du så högt? Blev du utan fru och skriker ut din sorg nu? Eller berättar du om barnen som är på väg? Tror du att någon bryr sig om din babylycka när de själva har fullt upp med sitt eget liv?
Undras hur många dB du ropar i; det känns som öronbedövande för ett så litet öra. Har du skrikigt så att du har gjort dig själv lomhörd, kanske?
Vad du nu än skriker om så hoppas jag att du är nöjd med din röst.
Jag kan lova dig att den hörs vida omkring.

Och jag hoppas du hittar föda i sommar, trots avsaknad av myggor, flugor, nyckelpigor (nej visst, de smakar äckligt) och andra godsaker. Bladlöss, kan det smaka? För det verkar vara allt av liv som blir i år. 

Men säkert kommer pingborrarna snart att svärma över gräsmattor och rosenbuskar och lägga sin ägg i jorden. Kanske äter inte småfåglar av feta larver; lite för stora för deras tunna strupar. Då får trastarna och skatorna hacka upp gräsmattan i år igen. Alla måste vi leva.

Sjung och skrik så jag hör att du lever, lilla fågel.

Dagens citat:"Att tiga är hos en sångare ett brott." Gustaf Fröding.

Dagens gilla: Fåglar,för de sjunger så ihärdigt!

Släpp fångarne loss...

Jag tycker att man ska akta sig för att låsa sig här i livet.
Låsa sig vid saker, låsa sig vid människor, vid hur saker ska vara och när saker ska ske, hur de ska ske och så vidare i all oändlighet.
Det är så lätt att man låser fast sig själv. Man måste göra likadant hela tiden, varje gång. Var sak på sin plats kan förvisso underlätta i vissa lägen, men i andra så ställer det bara till besvär.

Favoriten Per Åhlin

Ponera att du har dina färgpennor i flera muggar och du tror att du absolut måste ha dem i samma ordning i samma mugg för att det alltid har varit så och för att du har hittat en ordning som passar dig.
Jag lovar, du vill aldrig låna ut dina färgpennor till någon annan! Någonsin!
Herregud, de andra  har ju inte alls fattat hur bra ditt system är! 
Ställer pennorna lite hur som helst.
När de slarviga har lånat dem, står de i samma muggar och är inte alls svåra att se, men de står ju inte i exakt den ordning som du har bestämt.
Och du skriker rakt ut. 

När dina vänner eller barn har lånat en penna och ställt tillbaka den på fel plats en gång för mycket, så kommer de garanterat aldrig att låna dem igen, eftersom de alltid får en utskällning varje gång du kommer på dem.
Kanske ger det dig ett tillfälligt lugn, men har du funderat på hur ensam du kan bli där du sitter med dina perfekt, färgsorterade pennor?

Och har du sett så roligt barnen har med andras färgpennor, andra som inte alls bryr sig om ordning utan tycker att det är viktigare att barnen får rita?
Att det faktiskt inte spelar någon roll hur pennorna står. 
Det viktiga är väl att de används?

Dagens citat:"En av fördelarna med att vara oorganiserad, är att man hela tiden gör nya spännande upptäckter."A.A. Milne

Dagens gilla: Bohemer.

Döden, döden

Så här i dödens närhet, tänkte jag att det var dags att ta itu med min egen död som ska komma så småningom (hoppas jag).
Jag skrev ut Vita Arkivet på Fonus hemsida. 
Så smidigt! 
Sen är det bara att fylla i de rader som du kan.
2017 fick jag reda på att även denna länk kan användas : )

Jag är till exempel tvärsäker på att jag inte ska balsameras! 
Tror ingen i min familj skulle vilja ha mig på display heller, ärligt talat.

Kista - pappkartong. Sen har jag ju designat ett bårtäcke så det kan ni väl använda (om jag inte har sålt det, förstås...)

Till stor kista. Motiv - Livsträd

Till liten kista. Motiv - Näsduksträd

Bränn min kropp och plantera urna eller ask i naturen, för där trivdes jag bäst.
Behandla min kropp med respekt,men kom ihåg att jag inte bor där längre.

Och så var det ju det här med musiken... och samlingen efteråt. 
Ska man köra smörgåstårta som vanligt? Tja, det är ju gott.
Får fundera på det ett tag.

Dagens citat:"Allt jag önskar i samband med min egen begravning är att den inte verkställs medan jag är i livet." Ja, det får vi VERKLIGEN hoppas Lord Chesterfield!

Dagens gilla: Att jag lever. I alla fall just nu. Vad som sker en annan dag vet vi inget om.

Att duga

"Ser fram emot mina prestationer" (se kommentarer) Jo, jo. 
Idag har jag presterat: ätit upp godiset från igår. 
Igår presterade jag desto mer: åt godis, åt nötter, drack öl, åt en hetvägg (semla m varm mjölk), åt Chili cheese samtidigt som jag tittade på Pluras kök. Och ja, min mage mådde inte bra efteråt. Tydligen inte mitt psyke heller. 
Finns andra vars psyke inte verkar må så där toppen alla gånger. Tänkte på Persbrandt igår, som VÄLDIGT självmedveten. Kunde inte relaxa för en sekund, höll koll på kameror och vad han skulle säga, hur han skulle skära etc. Synd om honom. Jag har missat hans diagnos, men nåt är det väl.

Hade gärna hört och sett lite mer av hans vän Juha. Kände sympati med honom, då jag kände igen mig i honom. Alltid i skymundan för vännen som skriker och syns mest. Och det är ofta just de personerna som dras till oss mindre framfusiga typer. Inte så svårt att räkna ut varför...

Du kanske kommer ihåg hur man tilltalade kompisar i skolan?
"X och dom". Jag var då alltid "och dom". Bihanget, blindtarmen, den icke så nödvändiga eller sedda, den som man kan operera bort utan att sakna.
Men vi växer till oss. Vi ser med förståelse (och överseende) på de som skriker och gapar. Förstår att där saknas något. 
Grundtrygghet. Vetskapen att man duger som man är. Att man faktiskt inte behöver skrika och gapa för att synas och finnas.

Man behöver bara blogga litegrann : ) 


Och ibland är jag visst väldigt pladdrig har jag förstått... Självkännedom, jodå.

Problemkvinnor

Visst är det väääldigt konstigt att så fort kvällstidningar skriver om en eller annan bantningsmetod/diet så är det alltid illustrerat med bilden av en kvinna? 
Aldrig en man.

Snart, alldeles snart börjar "kom i form till badstranden"-racet i tidningarna. Och det är bara kvinnor som behöver komma i form, antar jag, eftersom det bara är kvinnor på fotona i tidningen.

Och är det ett hälsorelaterat problem, förutom möjligen prostataproblem, så är det alltid en kvinna som får illustrera problemet.

Alltså, kvinnor bör banta, komma i jävligt bra form till strandsäsongen, så männen slipper se oss feta kossor på stranden. Och sjuka är vi jämt också, vi kvinnor! Vi måste helt enkelt skärpa till oss!

Jobba lite mer på utseendet, le och vara glada att vi överhuvudtaget får vistas utomhus!

Bland männen, de perfekta.



Tack, Sanna Lundell för dina kloka ord.

Jag funderar...

ska jag plocka ut mina pengar från banken? Jag gnager på naglarna och vill inte bli av med det lilla jag har. Är man girig då?

Men...

va fan?!
Är jag dum, eller?
Fick ett nyhetsbrev om att jag skulle få exklusiva 20% rabatt på valfri resa.
Skrev in en resa lite random för att kolla vad priset skulle bli.

Kolla denna sida.

Jag skulle ju inte KÖPA ett flygplan!
Hur i helvitte kan det bli så dyrt?

Och 20% rabatt trodde jag var mer än 200:- på 100.000. Typ.
Kan någon förklara varför jag skulle betala över 23.000 för att åka en vecka till Gran Canaria? Har jag missat något. 
Är Gran Canaria the shit nuförtiden? The most exclusive place in the world!?

Jag ser nu vid närmare läsning andra något modestare priser, som verkar något mer nära verkligheten, men varför står flygpriset med över huvudtaget?

You tell me.

Istid

Från regn till is.

När jag återvände från USA, efter ett år som au pair, till Sverige, stannade jag en månad i Norrköping hos en vän jag hittat i det stora landet. 
Norrköping - denna gamla arbetarstad... där fanns ett kollektiv, såklart. Härligt kollektivliv : ) Vi gick Broadway upp och ner. Precis som Plura.

Där mötte jag också en speciell tjej som endast 16 år var så mycket mognare och världsvisare än jag någonsin kom att bli. Flyttat hemifrån för länge sen.
Hon hette Tjåsa. Bara namnet säger nästan allt. Cool, liksom.

Vi bondade väl inte sådär direkt, (och det var inte hennes fel! Hon var ju en schysst tjej. Såklart.) jag var ju inte alls världsvan och streetsmart. Vilket hon var alldeles utan ansträngning. Typ. 

Nåväl, för några månader sedan hittade jag henne igen. Vet inte hur det gick till men hittade ett fint foto på henne.

Och visst, det bev något speciellt av henne.
Isskulptör bland annat.

Här är hennes hemsida. Iceevent heter hennes företag. Coolt...
Det får en att fundera på vad jag hade blivit om jag hade flyttat hemifrån i tidiga tonåren, klarat mig själv och bara levat livet liksom. (Asså liksom, va)?

Konstnärlig look?

Om ni tycker att jag ser slampig ut så är det FAKTISKT inte så!
Jag måste bara hålla undan mitt stripiga hår för att inte se alltför jävlig ut.
Hittade ett par nya glasögonbågar idag. Dessvärre på dyra butiken, så det kräver stor eftertanke om jag ska köpa dem.
Så ärligt talat. Vad tycks? 

På spaning efter livet

Hello!

Long time no see.

But in the sea there are some long nosy fellas.

Standing in the sand, checking out what life´s all about.

Could it be... to stand in sand, checking out what life´s all about?

Kloka ord

Här behövs kloka ord. En sansad röst. Ett stöd i en förvirrad och jobbig vardag.

Most people like to own things, you know, land, luggage, other people. Makes them feel secure, but all that can be taken away. In the end, the only thing you really own is your story."


Ett till citat att leva efter:


"We have all been placed on this earth to discover our own path, and we will never be happy if we live someone else's idea of life."

När goda råd är gratis

Läste en mammas berättelse om hur en dag för henne kunde se ut. Hon har ett antal barn som alla har någon sorts "bokstavskombination". Hennes man hade också sina svårigheter. Framför allt är det en i familjen som har ett svårt humör som har mycket svårt att tygla sina känslor. 
Situationen verkar kaotisk, men är naturligtvis vardag för mamman. Man har sina liv och man bär de bördor som åläggs en så gott man kan. Och det gör verkligen hon!
Däremot så blev hon väldigt ledsen av alla välmenande råd.
Hur får du tid för dig själv? Får ni tid för varandra, tillsammans, du och din man? Välmenande, naturligtvis.
Men i det här fallet ville hon inte alls ha dessa "goda råd". Detta var hennes liv och hon behövde inga uppmuntrande tillrop, sa hon. Hon ville bara vara IFRED! Och så kan det kännas ibland.

Min tanke med denna text startade dock i en annan tanke.

Eftersom man alltid vet så himla bra vad andra ska göra när de berättar om sina problem; hur de ska lösa saker och ting, fixa allt rätt.
Varför gör man det inte åt dem?!
Varför byter vi inte bekymmer med varandra?
Det vore ju underbart att byta bort något skit som man inte orkar ta itu med till någon vän som vet precis hur man ska lösa eländet!
Och så kan jag ta itu med det mina vänner har svårt att ro iland.

Ja, så himla bra det skulle bli!

Eller vad tror du?

Konstigt

Hmm...

(Jag vill OCKSÅ vara så där vacker!!!)