Boktok

Ninnannanna ninanna...

För dig du naturälskande bokälskare:
En bok om en man som blev hel av att umgås med naturen. Men vad jag förstår så hade han umgåtts med naturen hela livet. Men han flyttade hemifrån och blev deprimerad. Som tur var träffade han en kärlek och mådde sedan bättre. Ha, ha, vilken eländig bokrecensent jag är!
Jag läser denna bok mycket splittrat; några minuter på toa då och då... 
Kanske inte så schysst mot författaren.
Boken heter "Den helande naturen" av Richard Mabey och har hyllats över hela universum, typ.
Sägs vara skriven som en roman, men det var väl ändå en lögn.
Än så länge berättar han mest om olika naturtyper i Norfolk, England. Kärr och träskmarker. Odlingslandskap. Jordreformer. Översvämningar. Fukt. Många fåglar. Tja, jag är inte helsåld på boken, det erkännes.
Men framsidans illustration är väldigt fin! Gjord av Lina Ekstrand.
Detta nämns inte ens på adlibris; däremot formgivaren. Så jävla märkligt att en så viktig del av boken inte ens nämns vid namn! Skämmes adlibris!

"Ditt förhållande till djuren och skogen alldeles utanför din dörr kommer aldrig mer bli sig likt efter att du läst Den helande naturen. Du kommer se, känna och höra tusentals nya saker tack vare Mabey."

Jasså, det säger du...
Här en recensent som också genomskådat boken ; )

En bok som jag fortfarande verkligen vill läsa är "Skogsliv vid Walden" av Henry David Thoreau. Men den kanske också inte är så fantastisk?

Naturbok nummer två: Drawn to Nature av Holly Ward Bimba.
En "bok" jag köpte på omslaget. Visade sig vara mer en fint inslagen noteringsblock med blyertspenna 2B och ett kuvert med tio bruna påsar samt tio klistermärken. Blocket innehåller också text om olika natur"fenomen" och är väldigt fint illustrerat. Men jag som trodde jag köpte en bokbok känner mig lite dum som inte läste noggrannare om vad det var jag köpte. 
Men ångrar mig gör jag inte!
men vad ska jag använda påsarna till? Plocka fjädrar, insekter och kottar och lägga i dem? Nej, det känns väl inte särskilt spännande

Naturbok tre: Lisens gröna värld av Lisen Sundgren. Fin hemsida!
Väldigt fin bok indelad efter årstiderna. Enkla recept och huskurer med växter från naturen, som det står på framsidan av boken.
Rekommenderas!

Fläderbär

 Favorittidningen Lantliv

Igår gjorde jag fläderbärskapris. Inspirerad av Lantlivs egna "bonderedaktör" Petra Aschberg plockade jag ett antal klasar av de omogna fläderbären, repade dem från skaften och kokade tillsammans med en ättikslag.
Men, jag vet inte... lagen kokade nästan bort och bären såg lite mosiga ut.
Så jag googlade på fler recept, och det fanns ju ett otal andra varianter på dessa kapris. 
Så jag lägger inte ut något recept här, då jag inte har en aning om slutresultatet. Några dagar ska de väl få vila sig i form innan jag testar dem.

Sen, när fläderbären har blivit blåsvarta... då ska jag koka saft och/eller göra tinktur av dem. På sista tiden har jag shoppat loss (oj, nu igen) på bokhandlarna. Häxans trädgård, Lisens gröna värld, Hälsa ur Guds apotek, Den helande naturen, plus att jag har ett antal böcker om medicinalväxter som min mamma hade köpt i sin tur. 
Jag vill bli en örthäxa! Jag vill använda det som gives gratis i naturen för att bota eller bättra mig själv och de som behöver.
Efter att ha läst Hälsa ur Guds apotek, köpte jag raskt äkta svenskdroppar. 
De sägs bota ALLT ( t o m dövhet!), så nu dricker jag dessa fantastiska droppar morgon och kväll (om jag kommer ihåg: kom just på att jag glömt det idag).

Och mitt i min önskan att äta mer vegetariskt och nyttigt ffa, så åt jag en pizza igår. Med kött och bearnaisesås. Jag säger bara det; gott som fan, men fan vad dålig jag är i kistan idag! Så, svenskdroppar får det bli. Ett mycket bra medikament för matsmältning!

Sommarknog vs. sommarskog

Tiden går fort, snart är sommaren här.

Varje dag hon öppnade ögonen tittade hon ut genom fönstret och sökte med blicken efter sommaren.

Nätterna gick fort, det var sant, men sommaren den dröjde.

Ena dagen var det soligt och varmt och hoppet steg i hennes bröst.

Nästa dag ven vinden iskall runt hennes ben där hon satt och väntade.

Regnen kom i skurar och när molnen skingrats sken solen en kort stund innan molnen åter dolde den, himlen svartnade och... hagel piskade gräsmattan!

Snart är sommaren ändå här. Hon kunde ju själv se blommor i rabatten, feta knoppar på syrenen, gräset som börjat växa. Men värmen då?

Så, en morgon tittade hon ut genom fönstret och såg. Hon såg sommaren!

Sommaren hade faktiskt kommit, och den här gången var den här på riktigt.

”Välkommen”, viskade hon och kände glädjen fylla sitt vindpinade bröst.

*

Varje gång hon satte sig i sin solstol för att njuta av att sommaren äntligen hade kommit, började hon grubbla över allt som måste göras: gödsla i grönsaksland, vattna blommor, rensa rabatter, klippa häcken, ansa buskar och så vidare i all oändlighet, kändes det som. Och detta var bara det som måste göras utomhus. Inomhus fick det faktiskt se ut som det gjorde.

Hon satt i max en kvart innan tvånget att göra nytta i trädgården fick henne att resa sig igen.

*

Den enda fågelsång som hördes var skatornas kraxande, luften dallrade över het asfalt, ryggen sved där hon stod böjd i rabatten och blommorna ropade hela tiden på vatten. Ibland kände hon sig lite stressad rent utav, hur skulle hon hinna med alla rabatter hon skapat? Alla blommor som fröat av sig och spridit sig till ställen där hon inte alls ville ha dem. Litet grann kunde den allt störa, den där växtkraften som inte gick att kontrollera.

Till slut, efter femton år, insåg hon att hon faktiskt inte gillade att påta i trädgården. Inte gillade gräsmattor och rabatter. Hon älskade sommaren, men inte allt arbete som sommaren bar med sig för den som ägde en trädgård.

Nog nu, tänkte hon, sålde huset och köpte sig en stuga i skogen, där tallarna växte höga runt huset och den vita mossan knastrade under hennes stövlar när somrarna var torra, och kippade blött när regnet vräkte ner. För det hände faktiskt att det gjorde det, och det kunde till och med hagla utan att hon bekymrade sig det minsta om några växters väl och ve. Nu bodde hon i skogen och den skötte sig alldeles själv.

- Välkommen älskade sommar, sa hon varje år när den äntligen kom.

Sen satte hon sig ner och njöt.

Det här var en annan av de texter jag skickade till Smålandsposten. Jag hoppades att de inte skulle välja den för jag tycker den är alldeles för "söt".

Vad tycker du?

Midsommar

Midsommardröm by Sprakfåle

Midsommaraftonen är över för detta år.
Jag klädde mig, för en gångs skull, i vit klänning och vita byxor. Nu skulle jag väl äntligen klä mig som man "ska".
Vi for norrut mot Ramkvilla och vidare till Hörnebo skiffergruva.
Ett numera nedlagt dagbrott, fullväxt med mossa och ormbunkar och bebott av söta små grodor. 
Det var väldigt grönt överallt, fuktigt och frodigt. Så fuktigt och frodigt att när jag lutade mig mot träräckena kletade det av sig på min vita klädsel...
Och vad hade resten av gänget på sig?
Helt vanliga äventyrskläder! Rejält rustade för nedstigning i en gruva alltså.

Till kvällen valde jag helsvart.

Paddling

Lite lätt såsig och halvtrött efter en, trots gråmulet, blåsigt och lite regn, paddling i Gemlaån. En liten bit? heter Helige å.
Ån svänger och krumbuktar (den meandrar, som det heter) och brer ut sig över många hektar. Det konstiga är att man inte ser hur otroligt lång den är från någon väg. Jag hade inte mycket koll på var vi befann oss under färden, men det var mycket fint, och regnet slapp vi, tack och lov.

Vi hade ingen koll på hur länge paddlingen skulle hålla på heller, men det tog väl en två timmar innan vi hamnade vid målet: badplatsen i Gemla.
Vattenståndet är minst en halv meter under normalt, så stenarna syntes bra och kändes ibland.
Söta sävsparvar sjöng sina ljuvliga toner för oss. Jag har aldrig sett en sävsparvshane förut, men nu har jag det!

www.naturfoto.cz

Sommarsstädat

Om trädgårdsmys

Jag prenumererar på två tidningar, eller magasin, som det heter.
Nummer ett: Lantliv. Denna sköna skapelse! Många gånger när tidningen har kommit har jag bara kunnat titta litegrann i taget. Försiktigt. Jag klarar nämligen inte av så mycket skönhet och stämning på en och samma gång. Måste ta det i små portioner, så att jag inte dööör, av längtan efter det lantliga livet.
Magasin nummer två: Hem & Antik. En tidning full av hem och antikviteter. Skön känsla. 
Båda tidningarna gillar även uteliv och trädgård såklart. De visar förförande bilder på syrenbersåer, honungsrosor, slingrande klematis och blommande äppelträd i kombination med trädgårdssoffor, stoppade fåtöljer(!), kruksamlingar, ärgade solur (oh, jag vill ha ett!) och så vidare. 
Allt är varmt, soligt, doftande. Man hör humlorna mullra i bakgrunden, bina jobba i blomsterkalkarna och fågelsången spritta i varje grönskande och blommande buske. Frid. Frid andas bilderna. 
Sitt och läs en stund, drick lite kallt mynta-te med några blad citronmeliss i. Knapra på några kanderade violer...

Men så fint!

Gör små grupper i din trädgård, hitta din egen läshörna, runda former, slingrande gångar.

Mmm... som mumma i mina öron.

Faktum är att jag i tidens begynnelse (när jag flyttade till detta hus) byggde en avlång böljande kulle full med växter. Sen grävde jag en svängig rabatt mitt emot, för att skapa en slingrande gång där emellan.
Jag drog också ut en rabatt i gräsmattan som en omfamnande tanke där vi skulle kunna ha trädgårdsmöbler i skuggan.
Jag flyttade en stor spirea in i ett "hörn" bakom kullen. 
Jag gjorde det lite mer organiskt så att säga.

Lånat av parkavenue.blogg.se

Men.
All denna mys och skönhet går inte ihop med en gräsklipparrobot! NO WAY!
Och definitivt inte med en sambo som ser som sin främsta uppgift att hålla gräsmattan fri från allt som inte är gräsmatta och robot.
Det ska vara raka linjer, ingenting får vara i vägen för roboten.
Härom året byggde han tre stycken pallkragar för jordgubbsodling. La dem på gräsmattan. Oj, vad han har ångrat sig! Den stackars roboten stöter i de stygga träkragarna och blir ledsen. Men vilken tur att de ligger så att roboten kan ta sig emellan ändå. 
Katten som älskar att smyga omkring måste vi numera hålla kopplad (inte robotens fel) men detta innebär att vi alltid måste ha koll på var kopplet ligger. Så att det inte ligger i vägen för robotens roterande blad. Vet du vad som kan hända? Roboten snurrar fast katten i ett strypgrepp. Detta vet jag av egen erfarenhet... Tur att sonen hade koll!
Sonen, som älskar att ligga på en filt i skuggan av flädern ses med trötta ögon av sambon, som då måste ställa om roboten så att den går hem till sitt lilla hus. Vi vill ju inte att sonen ska bli söndertuggad av en robot.

För några veckor sedan hade  sambon robot-släpp. Nu skulle det lilla livet få komma ut ur garaget och äta friskt gräs. Äntligen, efter en lång kall vinter. För att roboten skulle få den fullkomliga frihetskänslan lyfte vi upp studsmattan på altanen. Sen stod den där... tills jag en solig kväll i veckan undrade om tanken var att familjen skulle trängas, intill trappen vid matbordet, hela sommaren för att studsmattans permanenta plats numera var på altanen?
Sambon ville naturligtvis plocka ner den i småbitar och stuva undan den, men där la jag in mitt veto och så lyftes den ut på gräsmattan igen. 

Och där insåg jag att jag hade fått min runda form i trädgården! Jag kan ju till och med släpa runt den och hamna i fläderträdets skugga (lite jobbigt med klibbet från lössen bara).
Där kan jag krypa upp och mysa till det med en filt och en god bok.
Tekoppen kan bli svår att balansera, men det ska nog gå.
Soluret får jag glömma och krukorna får hålla sig på altanen.
Det blir nog en härlig sommar i år också. På studsmattan.
(Men kanske inte så magasinmässig).


PS. Roboten är jättebra på att hålla en fin gräsmatta och ett stort plus är att den sköter sig själv! DS.

Trollberget i Hulevik

Spännande skreva i berget

Stenar och skrevor i Trollberget
Lånat bilderna på nätet. Glömde kameran i bilen...

I lördags var jag och min son med Lufsarna på ett äventyr till Trollberget i Hulevik. Inte så många mil hemifrån, men oskårad mark för oss.

Väldigt fin bokskog och ett mystisk "berg" som hade spruckit i många delar, eller om det var isen som baxat samman en massa stenmassor till en labyrint. Mycket uppskattat att få hoppa ner mellan klippblock och krypa in i små grottor.

Sen byggde vi en eldstad, då vårt sällskap naturligtvis krockade med ett annat som hann före till den stora eldstaden (men som senare delade med sig av elden, trevligt fôlk). Grillade korv, stekte stompa och lagade tomatsoppa (min son skar lök för första gången i sitt liv och klarade detta plus klarade av att ögonen sved som eld, utan att lägga ner kniven!

Klassiska marshmallows skulle vi också grilla. 

Ja, ja, vad gör man inte. Tur det inte sker så ofta om man säger. Så j-la sött att det kryllar sig! Men Noah åt fyra stycken och kände sig säkert väldigt nöjd : )

Sen geocachade vi och hittade Fereliakällan i skogen. Hittade även cachen.

Drack lite källvatten och gick tillbaka. Vid vägen stod en gammal sten  Nr 647, typ. Text: Linneryd, samt 444 ö.h. trodde vi att det stod, men det kan också ha varit en kilometeranvisning på avståndet till Linneryd. Vad vet vi? 

Fin och mossig var den.

Sex timmar i skogen tog på mig och jag var trött på kvällen. Trodde även sonen skulle vara väldigt sliten, men vad gör han då? Åker på hockey med sin pappa och kommer hem strax innan 22?!

Gulmåran

Gulmåra.

Se så den trasslar! Läs mer på mittnu.se

När vi cyklar till badstranden på varma sommardagar. Cyklar emellan hästhagarna där hästarna ibland springer med en bit, men för det mesta bara äter och äter. Då. Då doftar det magiskt.
Och det är gulmåran som luktar så förföriskt.
En illgul blomma som växer bland gräset, trasslar sig, gör inget väsen av sig mer än att den lyser och doftar extremt mycket.
Nu är jag inte så förtjust i gula blommor (har rensat landen på allt gult, men det kommer tillbaka, år efter år...), men jag kunde inte motstå tanken på ett välparfymerat hem och plockade några stycken på vägen hem.

En fin svart pokal som min pappa vann år 1948: tionde plats i "Störtloppet i Åre" (X måste väl stå för 10 i detta sammanhang? Inte finns det väl extrapris i störtlopp?) fick bli vas till de gula små vännerna. Tillsammans med IKEA:s svarta mortel i sten och en NoahsArk-tavla i gråsvarta nyanser blev det något fint att titta på.

Livet gick vidare.

Plötsligt kände jag en lukt av nyplast. Ni vet som det luktar av nya väskor t ex. Oftast made in China. Började fundera på vad sambon hade dragit hem för "skit" nu igen (hatar lukten av kemikalier). Det tog några dagar; det luktade liksom inte hela tiden, innan jag insåg att det var den rara gulmåran som stank i mitt hem! Ut åkte de nu vissna, men plastluktande blommorna.

Vad kan man lära av detta?

Plocka inte in gulmåra, det luktar äckligt. 
Låt den stå där och trassla med sina gräsvänner, dra djupa andetag och njut när du cyklar eller går förbi.
Underbart är kort.

Skogens betydelse för mänskligheten

Jonna är betydligt flitigare än jag vid tangentbordet.
Och mer reflekterande än jag orkar vara just nu.
Idag skriver hon om skogens betydelse för välmåendet och jag kan bara hålla med i allt hon skriver.

Bästa doften jag vet är doften av torr barrskog!
Helt magisk; den tar mig med in i lugnet och njutningen.
Kunde jag skulle jag bo i den doften, alltid.
Problemet är väl att jag då inte skulle känna den lika intensivt, om alls, som jag gör när jag kommer ut i skogen en varm sommardag.

Skogen av Noahs Ark

I kommentarsfältet hittade jag ännu en dikt av Bo Setterlind, den gamla poeten!

"Skogen"

Har du glömt att skogen är ditt hem, att den djupa stilla skogen står och väntar på dig som vän?
Lämna stadens oro, kom till skogen åter, endast så kan du bli hel igen.
Har du glömt att skogen är din vän?
Myrans vägar under himmelen, källan, där det växer upp små ljusa samtal, gläntan, där man leker med ett regn, är de glömda - minns du inte dem?”

Duktig, den där Bo!

It´s a jungle out there

Min yngste son gör en aktivitet i taget: äter frukost, diskar, målar eller något annat ansträngande. Sen går han och vilar! 

Antingen är han bara klok: tar vara på julefriden och jullovet, eller så är han trött av någon fysisk anledning: medicin som tröttar ut, organ som inte fungerar, näringsbrist... det finns mycket man kan fundera på i juletid.

Hoppas bara det kommer snö, för är han inte ute och skottar hela dagarna, då jäklar är han nog allvarligt sjuk!

Snart färdig med ramen runt pusslet med 1500 bitar. Sitter inte hela dagarna som ni förstår. Motivet är djungel. Grönt, om ni hajar, väldigt mycket grönt.

Foto från någon TV-såpa (grönsåpa förmodligen).

En rolig utmaning för den skumögde.

Salladsträd

Varje år sår vi plocksallad. Varje år äter vi också en hel del, men aldrig så att den tar helt slut. Inte så att vi planerar det så, det bara blir så.

Jag misstänker att det kan vara den något beska smaken som inte alltid smakar oss. Och ju längre in på sommaren desto beskare smak.

På bilden är det september och salladen och hela landet har lämnats åt sitt öde ett tag. Och oj vad det växer!

Till höger om salladsträden kan man skåda den enda grönkålsplantan som blev något, trots ett flertal såomgångar.

Till vänster ser man spaghettipumpan som väller omkring. Har ännu inte smkat något från den, men det börjar bli dags, innan man glömmer den, eller den blir frost.

Gräset i landet är ett hatobjekt. I våras tog vi bort allt synligt gräs och vi har hållit efter det i sommar, men fan också, så fort man lämnar landet så tar det över! I framkant för dig som är botaniskt intresserad: skogsklintsblad. 

Mer grönt

Bara ett till inlägg med ett grönt fynd.

En mintgrön luftfuktare som ska hänga på ett element.
Den oglaserade köpte jag för ett antal år sedan. Samma form på de båda.
Egentligen ska man väl ha såna där gamla fina radiatorer med breda springor emellan elementen där den spetsiga bakre delen på fuktaren ska gömma sig, för den är nämligen oglaserad.

Men nu har jag inga sådana radiatorer och får nöja mig ändå.

15:-  Nöjd.

Fyndar grönt

Ibland känns det bara så rätt. 
Så fort man får syn på något så vet man att det där ska jag ha. Det är mitt.

Igår hittade jag åtta tallrikar på Emmaus. Gröna, sköna från firma H Aynsley & co. Fyra assietter, fyra mattallrikar. "Englands heritage" heter motivet som är hästar som jagar fram över markerna; jag misstänker att det är jaktmotiv. Helt perfekt skick!
Kostnad: 55:-

Googlade såklart fyndet och fann att en tallrik kostar ca 150:- om man vill komplettera samlingen. Känns ju roligt, men roligast är att de var så fina och ovanliga!

Glaset som står på tallrikarna kostade 10:-. Nöjd.

Jag gillar grönt

Min senaste ring i silver och peridot. Love it!

Min modesta mobil

Akrylfärg på paletten

Gammal fleece och en d:o handväska samt en Little traveller

Ryslig bok av Edward Gorey

Två skålar i köket

Trädgårdsböcker

Grönt te

Hemskt kakel, sliten basilika samt sonens termos med tepåse

Grönt fat från Karlskrona marinmuseum

Mjölk- och gräddkanna

Kiwi

Morris

Blomstergardin = Flower garden?

Juligen

Inte juli riktigt än, men snart bankar den på dörren och det blir juligen.

Om du undrar vilket språk denna almanacka är på, så kan jag avslöja att det är ungerska; ett mycket speciellt språk.

Köszönöm!

Regn och sol

Och så kom regnet... och musiken flödar och allt passar liksom ihop.
Regn på fönsterrutor, tystnaden inomhus, knattret från tangentbordet, yllesockar på fötterna. Avslutar tavlan som ska ges bort på måndag.
Dags att påbörja en nygammal; en tavla som blev helt misslyckad i starten, hy som en zombie och stirrande blick. Den får allt bli bättre denna gång. Tur man kan måla och måla över, hur många gånger som helst, nästan. 
Tur, när man är en ambilavent själ.

Igår, på självaste midsommaraftonen då vi trodde att regn, ishavskyla och moln skulle fördunkla vår paddling i Lyckebyån; då lyser solen med en intensiv värme, molnen är små tussar på klarblå himmel och vinden smakade vi intet av då vi befann oss nedsänkta i kanoter i en nedsänkt å. Nackdelen med att vara nedsänkt är att man inte ser nåt av den övre terrängen, men väl så mycket av vass, hängande trädgrenar, vackra blåsvarta trollsländor och undersidan på ett flertal broar. 

Från Huddinge.se Richard Vestin fotade

Samt till vår stora förtjusning, närkontakt med scottish cattle; dessa förtjusande kreatur. Vi passerade precis deras övergångsställe när de passerade över ån. Hela gänget hade plumsat över och försvunnit upp på ängen till höger, då den sista lilla lurven kom springande. Det var tydligt att han hade missat när kompisarna bestämde att dra och att han nu rusade på för att hinna upp gänget. Tvärstannade när vi satt där mitt på hans övergångsställe och stirrade förundrad och bedjande på oss: "kan ni inte, snälla, flytta på er så att jag kan komma över?"
Självklart tog vi några paddeltag så att passagen blev fri och plums!, skuttade han i vattnet och klafs! tog han sig upp på andra sidan. Veckans sötaste händelse! Tyvärr hade jag ingen kamera i handen att föreviga denna söta, men mina två vänner i kanoten hade det. Ska se om jag kan utverka kort från dem.
Vi lyckades också fastna på en stenmur, undervattens sådan, så Lotta fick kliva ur och baxa loss oss : ) Vår farkost var måhända låggående?

Efter 2½ timmes paddling nådde vi rastplatsen där vi förtärde vår lunch.
Matjessill och potatis, what else?
På samma rastplats var ett lika stort gäng bosnier som grillade ett helt lamm över öppen eld (eller kolbädd). Hade jag gärna smakat på, men det tar ca 3-4 timmar att färdigställa och det hade vi inte tid att vänta på.

En kort paddling därefter nådde vi slutdestinationen, kyrkan i Vissefjärda.
Ännu en lyckad paddelfärd hade avnjutits.
Nästa gång funderar vi på att hyra stugor. 

Färgrike

En snabb uppryckning innan gästerna kom igår resulterade i en rätt så fin färgpalett.

Trädgårdsdags

Axplock ur min trädgård 22 maj 2014. På kvällskvisten. Pip.

Säljsnack och blomdoft

Har varit på ett ALMI-möte ikväll. Trodde jag skulle få sitta lugn och fin och lyssna på fantastiska tips om hur man säljer sina alster på bästa sätt. 
Men nä ´rå, vi fick själva sätta oss och komma på säljtricksen och som grädde på moset göra en s k "säljpitch" på 30 sekunder.
Tack och lov går ju 30 sekunder väldigt fort så det var snart överstökat.
I vår grupp finns allt mellan en snubbe som har byggt en zipline i småländska skogen till hemtjänst och en trollkarl! Rolig blandning.

Nästa möte kommer jag inte att närvara på. Har köpt biljetter till Hälsingland i maj. Har inte varit där i månaden maj på säkert 30 år. Häpp!
Hoppas jag träffar rätt på syrenblomningen.

Vår sibiriska syren.

Doften av syren tar mig tillbaka till min mormors trädgård. Den var fin: full av äppelträd, hallon- och andra bärbuskar, syren, klematis på glasverandan och så det mest spännande; en liten mörk damm där ormbunkar växte.
En annan spännande juvel var utedasset och lukten av de meterhöga brännässlorna som växte därunder.
Och taklöken som växte på stenmuren, den kunde man äta.

Dagens citat: Vill Ni inte stiga in i min trädgård? Jag skulle vilja låta mina rosor se Er."  Rart citat av Richard Brinsley Sheridan om du känner honom.

Dagens gilla: Ett par fina gardiner på Indiska till REA-pris.
Se här. Köpte gröna, funderar på om turkos hade varit fint också, men de var till fullpris i vår butik. Det var väl märkligt?! Och jag har ingen turkos inredning i mitt hem.