Surprise!

Hej, hej, kära läsare!
Det här känns ju ovant och ska nog inte bli någon vana igen, tror jag.
På dagen ett år och en dag sen jag sist kretade ner lite text.
Sedan dess, premiären av Stenjätten som jag åkte på turné med, har det blivit några fler premiärer på Regionteatern. Några fler pjäser som jag sufflerat, många kvällar som jag varit värdinna, samt några månader då jag jobbade som vaktmästare också. Mångsidig, jo tjena!
Nu ägnar jag min privattid åt skrivarkurs för tredje gången. Synnerligen givande sysselsättning. Har äntligen fått korn på en historia som jag tror att jag kan genomföra.
Och när den utvecklats vidare kanske jag lägger upp några spår här.

Men de flesta bloggare jag följt har lagt ner nu.
Det var några gyllene år då många skrev, men till slut tog väl livet över kantänka. Det gjorde det för mig iallafall.
Men visst kan man skriva sitt liv trots att det lever om med en!
Ja, skriv på vetja!

Picket fences av NoahsArk

Retligt

Efter några timmars jobb på teatern, igår kväll, cyklade jag vidare mot nya upplevelser.
En Resan-meditation!
Om du inte känner till Resan, så kan jag rekommendera dig att läsa boken med samma namn av Brandon Bays. I korthet: Brandon får cancer, vill inte utsätta sig för sjukvården... och går istället in för att känna sig själv, sina gamla inre "sår", från barndomen och framåt. Förlåta dem oss skyldiga äro, så att säga.
Och cancersvulsten, stor som en basketboll (!) krymper och försvinner.

Detta är en rätt så dyr terapiform (men värdefull för den som får hjälp!) och när tillfälle gavs att testa terapin i form av meditation för endast 150:- tyckte jag det kunde vara intressant. 

Så vi satte oss i en ring, alla 14 intresserade. Andades och slappnade av...
Mmm...

DÅ började en av deltagarna som satt bredvid mig att HOSTA! Rethosta av värsta slaget. Två hårda hostningar rakt ut i luften, tyst ca 30 sekunder,två hårda hostningar och så vidare. Ungefär hela "meditationen", ca 30 minuter!
För nån jävla meditation blev det sannerligen inte!
Hon satt bredvid mig och drack ur en flaska, hostade, drack. Ingenting hjälpte. Jag kan lova dig att hon inte heller kunde meditera...

Jag satt där och försökte förlåta henne för att hon inte tog sitt pick och pack och gick ut. Hon måste väl ha förstått att hon störde samtliga i rummet?

Men med vissa personer är det så att de inte alls reflekterar.
Hon hade dessutom sagt att hon skulle gå fler gånger, då erbjudandet gällde fyra gånger. Då vet jag att jag inte ska gå fler gånger!

Katstrofsommar

Det är inte mycket som kan få mig så låg som kallt, blåsigt, molnigt sommarväder. Direkt deprimerande. Sliter den lilla energin jag hade ur kroppen.
Men, en son som kissar ner sängar och soffor varje dag gör sitt till.
Och en sambo, som när semestern kommit, unnar sig att träna VARJE dag istället för varannan dag, lättar inte på huvudvärken precis.
Hur tiptop känns det inte då att få åka till Malmö och bo på hotell i två nätter?!
Humöret på topp och vädret är väl säkert lika osäkert därnere som här.
Men miljöombyte! Halleluja!

Ja, men ta och gör lite cykelutflykter då, tänker du. 
Visst, en god tanke. Men efter att sonen fått en snabb damcykel sticker han iväg ifrån oss, alternativt som igår vid affären, går han iväg och lämnar cykeln!
Så nej, det går inte att cykla iväg någonstans känns det som.
Det känns som om han har tagit oss som gisslan.

Ja, en sån här skulle ju funka! (Bild:Sprakfåle)

För övrigt får vi "nej, jag vill inte", som svar på de flesta propåer.
Han är förvisso en typisk tonåring som inte vill någonting, men som dessutom gör lite som en bebis - kissar när det behövs oavsett var han befinner sig.
Men sätt på honom blöjor då, tänker du.
Men han är ju inte dummare än att han kan ta av dem... och dessutom känns det som om man gör honom mindre än han är. Väldigt kluvet det där. Välj mellan ett nedkissat hem eller en blöjbärande 13-åring.
Än så länge kissar han ju "bara" i soffor och sängar, inte så dumt!
Det blir ju värre om han skulle drilla överallt, menar jag. 
Det finns ju alltid grader i helvetet.

Vilket fick mig att googla "grader i helvetet". Överst dyker då "Den gudomliga komedin" upp. Ja, humor hade ju onekligen hjälpt, men till slut fastnar ju skrattet i halsen. Och - visste du att "Mannen som slutade röka" av Tage Danielsson, är en fri bearbetning av ovanstående komedi?! 
Det är sånt man fattar om man har läst de gamla klassikerna; ett av mina numera borttagna livsmål. Det är liksom ingen idé att släpa på livsmål när man inte riktigt orkar med livet som det är just nu.

Noah = Gabriel

Dagens konstigaste.
Googlade på ärkeängeln Gabriel.
Läser den korta texten på Wikipedia och häpnar!
Jag har aldrig kollat detta namn förut, eller något annat av Noahs namn för den delen.
Då står det så här: Gabriel och Noa betraktas som en och samma individ; Noa anses vara hans jordiska namn och Gabriel hans himmelska.
Say what?!

När Noah var nyfödd och vi låg på BB, funderade jag på vilket fint namn han skulle få. Det var svårt, tyckte jag.
Men så föll min blick på den stora röda larmknappen med ordet SIGNAL bredvid och vips visste jag att han skulle heta Sigge! Jättefint, tyckte jag.
Tänkte kanske lite på att det lät som en busunge och tänkte att "en sån vill man ju inte ha" ( d v s en väldigt busig/besvärlig unge).
När vi kom hem och berättade om namnvalet för farföräldrarna ryggade de bakåt i fasa! Typ.
Farmor hade erfarenhet av "StamSigge", byfånen som stammade och farfar hade någon annan negativ erfarenhet av en person med det namnet...
Hur kul kändes det då då? Nä, en byfåne ville man ju inte ha.
Av någon anledning tänkte vi om och hamnade på det mulliga, snälla namnet Noah (med eller utan h; vi tycker det ser mer komplett ut med h).

Nicanor heter han också, för det hette min farfar som jag aldrig träffat, men det är ett kul, ovanligt namn som flera andra i min jämtländska släkt har döpt sina söner till.

Men sen kände jag att det saknades ett namn. Redan som pytteliten kändes han skör och änglalik och en dag kom namnet till mig genom världsrymden: Gabriel.
Min sambo ryckte på axlarna och tyckte väl inte det var värsta namnet, men jag stod på mig, tvärsäker på att han skulle heta det också.

Och nu förstår jag ju varför : )

Gabriel är ju också en budbärare, och det kan man ju lugnt säga att Noah har varit: han har ändrat mitt sätt att se på människor, kan man säga...

Inspiration

Läste en krönika av f d The Ark-medlemmen  Sylvester Schlegel i lördags.
"Mitt alibi för slösurfande".

Och så rätt han har i det han skriver. Man surfar runt efter inspiration timme ut och timme in. Sällan drabbas jag av inspiration; snarare en rätt så dyster känsla av självkritik...

"Jag är ju konstnär och inspiration är den enda föda min känsliga själ förmår hantera. Jag lever av inspiration. Den är mitt bränsle och utan den är jag intet.Ty jag äro ett med konsten jag skapar."

Så skriver han den gode Schlegel i en ironisk ton.
Och så rätt han har. I att skriva ironiskt.
Bättre att göra något istället för att kolla vad alla andra har för sig. Eller hur?

"Träden. De är i vägen."

Och träden är slösurfandet, naturellement. Som är i vägen för skapandet som man ska ägna sig åt.

Läge att ta fram storyxan och hugga av... fingrarna? För det är ju inte internettets fel att fingrarna kliar tangenter och klickar på musen.
Eller saxen och klippa navelsträngen kanske?

Schlegel rekommenderade att man skulle bildgoogla Leigh Bowery. 
Men det vill inte jag rekommendera, det gav inte mig något i alla fall, i inspirationsväg. 

Gå på opera istället, eller ut i skogen, krama ett träd och känn livet; IRL!

Hurra!

Idag öppnas dörren till ett nytt decennium, i alla fall för min pappa som fyller 90 år på Norges nationaldag. Vi åker och hämtar honom efter lunch och firar honom vederbörligen. Han ska få en ipad...
Det ska bli väldigt intressant att se om han kommer att klara av denna apparat. Eftersom han hör typ ingenting, så vill vi kunna kommunicera med honom på ipaden. Vore ju hur kul som helst.
Dotterdottern ska bli hans lärare.

Pulled pork blir det till middag. Det blir gott det!

Igår rökte jag vattenpipa. Väldigt god äppelsmakande tobak. Och pratade med den kvinnliga delen av de syrianska flyktingarna, då mannen inte är så svängd i engelska. Det visar sig att hon har jobbat med autistiska barn i Syrien! 
Good works in mysterious ways, right...
Om en månad är jag här igen med min yngste son, och då är hon säkert kvar, så det ska bli intressant att höra hennes omdöme.

En sorgens dag

Hade tänkt skriva något positivt för en gång skull, just idag.
Tänkte berätta att min mamma och pappa har fått lägenheten som de ville ha! Jätterolig nyhet, ju.
Mamma behövde inte ens se den, sa hon. 
Hon ville verkligen flytta till lugn och ro.
Men nu vet vi inte om det blir just den lägenheten överhuvudtaget.
Den var på tre rum och kök. Så stort behöver inte pappa...

Mamma gick vidare till ett bättre ställe i natt.
Äntligen får hon vila och ta det lugnt, andas och släppa allt ansvar.
Frid över hennes minne.

Min mamma kallades för Tant Ulla av alla dagbarn hon hade genom åren. 
Min pappa kallades för Pappa Kaj trots att han inte hade så himla mycket med barnen att göra. Men så fick de heta. Och det (Tant Ulla) fick ett korsstygntypsnitt tydligen heta också. Roligt, då har hennes namn fått ett vidare liv här i världen : )

Dagens citat:"Du kan inte välja hur du ska dö. Eller när. Du kan bara välja hur du ska leva. Nu." Klokt talat av Joan Baez.

Dagens gilla: Vi tog en cykeltur, det luktade torr skog, fåglarna kvittrade och vitsipporna lyste vita överallt i solskenet. Det är vår. Det gillar jag. 

Såklart tycker jag det är så otroligt synd att mamma inte fick en sista sommar i en härlig lägenhet. Jag ringde inte heller till henne efter Melodikrysset, som jag tänkte igår... Hon var så trött att hon inte ens orkade prata mer än några minuter åt gången, så det blev att man inte ville störa för ofta.
Men sånt är livet.

Livet

Bästa på hela resan: två tripper i berg och dalbanorna på Gröna Lund. 
En i den ljusblå och en i träbanan. Skulle kunna åka varv på varv utan paus i all evighet.
Vi var för övrigt de enda föräldrarna på hela nöjesparken vars barn hela tiden frågade när vi skulle åka hem... Suck.

Kulturtant

Ja men tjeeenare!

Nu glömde jag visst bort för ett tag att jag hade en blogg.
Nå, det var väl ändå ingen som upptäckte pausen ändå...

En vecka i Järvsö då jag t o m åkte slalom för första gången sedan år 1994.
Jag tycker kanske (?) att det räcker så, en gång vart tjugonde år.
Men utsikten var mycket fin från toppen av backen!

Men inte ett ägg eller en sillarumpa kom över mina läppar. Inte ens under påsken. Vi är inte så vassa på traditioner i min familj tydligen.

Två barn har fyllt år. Hurra! Nu är jag tonårsmorsa. Jösses, som om det inte var besvärligt redan innan. Höhöhö.

Kulturella veckan: bokklubb i onsdags. Ny bok: Korparna av Tomas Bannerhed. Sägs vara en dyster sak sprungen ur den småländska myllan. Ja, med tanke på all den sten som kryper upp ur den myllan så förstår jag om den är tung.


Teater igår kväll. Hemvägen 51. Mycket underhållande pjäs om det medelålders paret som får besök av tidigare väninna, numera framgångsrik aktris i storstan. 

Har lyssnat på en VÄLDIGT BRA bok som jag vill rekommendera varmt. "Pojken som överlevde förintelsen" av Thomas Buergenthal. Oj, så bra! Författaren är numera professor i internationell rätt och domare vid Internationella domstolen i Haag, men också en av de yngsta som överlevt Förintelsen. 

Har också läst "Avig Maria" av den förtjusande Mia Skäringer. Alltid lika bra. 

Köpt en bok som heter "Att vara jordad". Tagit med sonen på kraniosakral massage. Gjort etiketter till en kläddesigner i Järvsö. Tja, det är som vanligt i mitt liv. Helt craaazy!

Slutligen tror jag bestämt att jag ska ut och segla och vandra i Kroatien i höst. Because I´m worth it.

Vaccinationsfundering

Läs och begrunda om vaccinationer egentligen är något som vi människor behöver. Linda är extremt påläst och kunnig om vaccinationers biverkningar.

Jag har inte läst så mycket om detta och undrar: Om jag skulle åka till ett land fullt av gula febern, malaria, hepatit ABC etc. Ska man inte ens då vaccinera sig?

Måste läsa på om detta. Vem vet var jag hamnar en vacker dag?

?

Christopher Nietzscheguevara
Jag vet inte om det är kapitalismen vi ska skylla allt på, men jag konstaterar att något har gått VÄLDIGT snett i vår värld.
Ofattbara, vidriga bilder.
Och vad gör vi åt sakernas tillstånd?
Måste tillstå att jag känner mig rätt maktlös.

Denna dag ett liv

(Min kloka bror på det glada 70-talet)

Soldis. Slöjmoln. Ylletröja. Lätt armfukt. Svamp-Bob fyrkant. Host. Host. Äckligt kaffe (varför trodde jag annorlunda?). Smoothierecept. Krokus. Småfåglar landar i par. Vårvindar genom altandörren. Rita, rita, måla, måla. En dag med snorunge hemma. Älskar min snorunge.
Utan internet i många timmar. Förfärligt. Störande.
Tur man har klok bror.

EATPRAYLOVE

Såg filmen Eat, pray, love med Julia Roberts (och Tuva Novotny). Ovanligt lång för att vara en vanlig spelfilm (2, 14) och kändes som en ovanlig film för Julia. I och för sig har hon gjort fler allvarligare roller, men den här var lite annorlunda, tyckte jag. Hjärtesorg och existensiella funderingar. Indien, yoga och meditation. Jag gillade den. Hade jag haft obegränsad tid just idag, skulle jag gärna ha sett "the Director´s cut", men det hinner jag inte, tyvärr.

Hann med en modevisning igår kväll också. Nygårdsanna gör grymt fina kläder, men med de priserna lär jag väl inte kunna köpa nåt ändå. Otroligt fina stickade plagg från stadens finaste garnbutik gjorde mig riktigt sticksugen, men det går nog över... Men jag hittade en vit, stickad tröja av Nygårdsanna på Kupan förra veckan. 35:- fick jag ge för den.Ett mer lagom pris, tycker jag : )

Idag fyller äldsta sonen 12 år! Född tio i tolv på natten.
Jag ville gärna att han skulle födas den 1 april, roligare än den andra, eller hur?
Dessutom skulle han ju ha kommit tre veckor tidigare, så det gjorde ju inget att han överhuvudtaget kom ut nån gång!
Jag känner ingen som har ett så tjockt hår som han, tusentals tunna ljusa, långa hårstrån. Det var längesen jag klippte håret på honom och en frisör har han aldrig varit hos (inte mitt fel, han vill inte!). Dessutom behöver han tydligen inte tvätta sitt hår heller. Det luktar alltid gott trots att jag inte ens kommer ihåg när han tvättade det senast! Enligt en frisör jag känner tar det två veckor/månader(?, mitt minne!) för att vänja av håret vid schamponering, sen räcker det med att bara skölja med vatten. Det är väl det han gör då, sonen.

Nu måste jag göra en snabb rensning av mitt arbetsbord (så vi kan äta vid det ikväll), sen är det dags att rycka ut för "styling" av en massa kök. Mycket gult, lila och grönt så här till vårens ära. Och nu lyser solen upp där ute och det ska bli 10 grader varmt idag. Skönt.

Lite roliga nyheter

Jag offrade min skärm för pekgiriga fingrar ikväll.

från vita huset! (Om ni mot förmodan undrar varför jag kallar denna boning för "vita huset" så är det bara för att vår ena son kallar sitt hem för detta).
Den glädjande nyheten är att N visar sig kunna hantera en mus! Praise the Lord! Vi som trodde att detta typ aldrig skulle ske. Men minsann, vid ett test gick det hur bra som helst. Jag har laddat hem mycket enkla "spel" som heter Sebran och Minisebran där de små liven kan lära sig svenska och matte.
Så nu kanske det kan bli lite roligt (och lite lättare för mamma) att lära sig.
På tiden.

Och här kommer en liten berättelse apropå mushantering. Den åttonde oktober besökte vi hab för att äntligen ta tag i Ns behov av en dator för eventuellt smidigare och framför allt kompletterande inlärning då han började skolan i augusti.
Vi valde en pekskärm då han inte klarade av musklickningens ädla konst, samt ett mycket tydligt och med stora bokstäver försett tangentbord.
Glada i hågen gick vi hem och beredde oss på några veckors väntan.
Ca 1½ månad senare dristade jag mig att ringa och fråga när skärmen kunde tänkas dyka upp? Då visar det sig att den inte är beställd, någonstans på vägen hade kommunikationsproblem ställt till det... Men den skulle genast beställas! Kunde man då kanske tänka sig att den kom lagom till julledigheten? Det var ju trots allt en månad kvar till jul. Ja, kanske det... Men det var ju en mycket ovanlig beställning! (Say what? På en habilitering?)
Häromdagen ringer så damen, som haft nån liten del i denna extremt svåra beställning upp mig, och berättar att de som skulle leverera skärmen, till slut efter påstötning, är vänliga nog att meddela att de inte längre har pekskärmarna i sortimentet!!!
Nähä... Då föreslog jag att vi kunde få den pekskärmen som hab haft för demonstration eftersom de inte längre skulle kunna föreskriva pekskärmar. Eller hur?
Nej, det gick ju inte för den skulle de ha för demonstration! Ehh, va?
Men, sen visade det sig ändå att det fanns en liten femton tums skärm som vi skulle få. Fantastico!
Men, tangentbordet då? Hur lång tid skulle vi vänta på det? Jo, men det upptäckte hon på en hylla i förrådet! Jaha, undrar hur länge det legat där då?
Med tanke på att hon sa att det brukade ta ungefär EN VECKA att få ett tangentbord så hade det väl legat där i ca TRE MÅNADER vid det laget! Fattar ni att man undrar vad som händer? Eller rättare sagt, vad som inte händer.
Och ikväll kommer N och levererar musklickning efter musklickning.
Vilket indikerar att vi inte behöver en pekskärm längre...
YIPPIEEE!!!

9x4=36

Titta vad jag hittade på Tutts blogg! Listan kommer från Tante Jul som i sin tur hade fått den från någon annan,
och sådär håller det på.
"Pass it on", som vi säger i bloggvärlden.

Fire jobber jeg har hatt:
Korvtant/Kioskbiträde
Au-pair
Dekoratör
Receptionist

Fire filmer jeg kan se om igjen :
Amelie från Mont Martre
Forrest Gump
Fanny och Alexander
Orlando

Fire steder jeg har bodd:
Wallsta
Portland, OR
Hamra
Portslade

Fire tvprogram/show jeg liker :
House
Hip Hip
Våra vänners liv
Solsidan

Fire steder jeg har vært:
The Badlands, South Dakota
Las Vegas, Nevada
Waikiki Beach, Oahu
Pitlochry, Scotland

Fire websider jeg besøker hver dag:
Ett antal favoritbloggar
Hotmail
Aftonbladet
Google

Fire steder jeg ville vært nå:
I ett litet hus på landet
På en yogalektion
I badkaret
Utomlands i sol och värme

Fire ting jeg fikk til jul:
Boken Igelkottens elegans
Pengar
En mandala
En duk

Fire ting jeg så på barnetv da jeg var liten:
Pellepennan och Suddegumman
Linus på linjen
Fablernas värld
Från A-Ö

Skola

Idag börjar mina barn i skolan. Den ena i femman och den andra i ettan. Som ettagluttare är man ju lite grön trots att man redan gått i skolan ett år. Jag hoppas att grinden som de har gått igenom idag är lika grön och hoppfull som den på bilden. Och att framtiden är lika skön och fin som träden och himlen bakom grinden. Är inte hoppets färg grön? Då skulle jag måla hela världen grön idag.
Och kärlekens färg är väl röd. Staketet och stolparna som stöttar den gröna grinden. Det är jag det. Där står jag med all min kärlek och stagar och stöttar upp.

Födda

Första samkönade födelseannons jag sett. Jag tycker de ser väldigt glada ut.
Det glädjer mig. Och snacka om äktenskapstycke. Man kunde tro att de var bröder.
Är det näsan, eller frisyren?
Jag blir full i fniss av flickans glädjevrål. Och kolla vilken cool bok hon håller i.
Lillebror ser mer desperat ut. Maybe he misses Old England? South end on Sea. Fancy!

Vardagsnöjen

Igår tog vi oss ut i vårkvällen. Ömsom promenad, ömsom spring. Tittade på traktorn som samlade upp golfbollar vid driving rangen och skuttade sen över golfbanan till Djungelgolfen. En golfbana ute i skogen. Man spelar med innebandybollar. Eftersom vi inte hade några klubbor, gick vi två varv runt banan samtidigt som vi lekte Följa John. (Jag undrar: var var alla paparazzi?) Min yngste sons avancemang när det gäller att imitera imponerade på mig. Kul för mamma!

Min äldste sons initiativ att leka imponerade också. Ibland är han så ovanligt klok. Tur för mamma!

Dagens övningar på hab var också glädjande. Han kan ju bara han vill (och förstår) :)

Annat glädjande idag är väl vädret som plötsligt slog om från kall morgon till solig dag och att jag äntligen har ansökt om ett nytt ICA-kort. Det är de små detaljerna som gör det, eller hur?

Snart ska vår katt möta en hundvalp. Kan bli intressant...

Ibland

...blir jag bara så trött.
Möten som suger musten ur en och lämnar mig som ett tomt skal. Har jag gjort bort mig nu igen, eller? Någon sa mig vid ett annat tillfälle att jag skulle ha tillit. Tillit till alla andra, eller tillit till mig själv och mina eventuella förmågor, det sa hon aldrig. Tillit till tillvaron och livet, kanske? Att allt är som det ska vara och att allt blir som det är planerat? Kanske det.
Ska jag luta mig tillbaka och betrakta livet eller ska jag in och peta och bråka, ifrågasätta och riskera att bli idiotförklarad, eller vad ska jag göra?!
Jag har så jävla svårt att bara finna mig i saker och ting!
Jag känner en kille som bara flyyyter, som bara bryr sig om sig själv och sitt välmående, som aldrig ägnar en tanke åt morgondagen och aldrig skulle engagera sig i något som inte gagnar honom själv i slutänden.
Är det modellen, kanske?
Frågar du mig så kan jag inte säga annat än NEJ! Jag skulle aldrig kunna leva mitt liv på det sättet. Aldrig i helvetet!

Vad har jag gjort?!

Torsdag: Kurs i deklaration. Jamen då ska det väl inte vara nåt problem längre!
Fredag: Rita rita på datorn.Tvättar. Lyssnar på boken "Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann" av Jonas Jonasson. Väldigt mycket Arto Paaslinna. Rätt underhållande då boken utspelar sig i trakter jag känner igen.
Lördag: Jobbade om den stenlagda gången så att den nu är kantad av lavendelrabatter. Sticklingar från rabatterna på baksidan. Kan fungera, kan misslyckas. Rensade rabatterna från fjolårets grönska. Bar ner en soffa så vi slipper trängas fyra i en Klippan från -88. Oj, vilket lyft!
Söndag: Klev upp, åt frukost, försökte fatta backgammonregler, åkte till Öhr, fick lunch, spelade piano, åkte hem. Grävde en till rabatt, fick så mycket hjälp av sonen att jag gav upp. Rensade i häcken (inte min egen). Middag. Såg filmen Dagboken. Fin story. Gillar miljön; södern, 50-tal och att den växlar mellan nutid och dåtid. Läste i boken "If I Told You Once" av Judy Budnitz; en speciell bok med speciella kvinnliga karaktärer. Faktiskt en bok jag hittade i en blogg en gång. Påminner liitegrann om en favoritbok som heter "Crazy Ladies"av Michel Lee West som handlar om just det.
Måndag: Försökt beställa biljett till Järvsö den 1 juli. När jag började kostade biljetten 440:- när jag efter sju svåra år åter försöker beställa kostar samma resa 509:- . Mitt i allt finns inte tredje sträckan (Sthlm-Järvsö) längre. Priserna stiger och sträckorna försvinner och jag har fortfarande inte beställt nån biljett. Jag lutar åt att hata SJ just nu. Sämre kan det inte bli. Att det tar extra tid för att flygen inte går, ja, det kan jag stå ut med, men inte det andra. Sitter det nån jävel och kollar att jag försöker beställa den billigaste resan och saboterar mina försök?!
Hade jag inte haft punka på båda däcken hade jag cyklat dit! 75 mil ska jag väl klara av och till dess har nog Noah lärt sig cykla också.

Känner att jag lever ett spännande och händelsefyllt liv. Inre iallafall. Lite "crazy" sådär...