Jasså, jaha?

Jasså, jaha? 
Var det allt? 
100 dagar, sa du?
Oj, de gick fort och inte var det så besvärligt heller.

Många nya bloggar har jag läst och en del har jag fastnat för.
Det är kul med vänner som man inte känner, men som man känner för.

Från den 28 februari till den åttonde juni har det gått etthundra dagar. 

Den 28 februari satt sonen bredvid mig och målade. Och minsann, det gör han just nu också. Nu tjatar han om en ponny. Vi cyklade till 4H-gården idag, men ponnyn var inte där. Detta kan vi prata om länge, länge. 
Men vädret är mycket bättre utomhus än i februari!

Vi cyklade förbi en kyrka där det var lite folk. "Har det varit nåt i kyrkan idag?" undrade mannen. "Jovisst, det är visst Pingstdagen", kunde jag upplysa om.
Men den försvann visst i den nationella yran...
Hörde grannen spela en fin sommarpsalm (En vänlig grönskas dräkt) och att det lät som en predikan därefter. "Är grannen religiös?" undrade jag. 
Fick sen höra att det visst var en liten prinsessa som döptes idag. (Men det ska jag inte titta på förrän ikväll ju.)

Redan den 28 februari kunde jag upplysa er om att Majvor har namnsdag idag! Snacka om koll! Sist jag var hemma i Wallsta träffade jag Majvor, min andra arbetsgivare. (Min första hette Elvy och ägde kiosken jag började jobba i som 12-åring!) Hade inte träffat Majvor på nästan 30 år... 
Jag jobbade som kioskbiträde och senare, efter utbyggnaden blev jag korvtant. Faaan, vad man luktar efter en dag som korvtant! 
Frityros är ingen parfym jag vill rekommendera. 
Men vi hade roligt, det hade vi!
En gång trodde hon att mitt täckstift var ett läppstift och smorde på läpparna när jag inte såg på. Hjälp, så äckligt!

Och imorgon kära vänner, kommer min ekonomiska hjälpreda hit. 
Och vardagen snurrar på som vanligt.

På fredag slutar yngste sonen på sin skola och sedan, i höst ska vi påbörja ett nytt "äventyr". Ibland tycker jag mitt liv är alldeles för äventyrligt...

Dagens citat:"Just nu har jag dåligt minne och dejá vu på samma gång. Jag tror att jag har glömt det här tidigare."

Dagens gilla: Att det gick bra att blogga etthundra dagar i sträck. Kan väl lika gärna fortsätta på den stigen. Bara det doftar skog, då kan jag fortsätta länge till.

Drömspel

Jag agerade drömtydare hos en annan bloggare för några dagar sedan. 
Kändes som en rätt lätt tolkning. Drömmer du om hus så drömmer du om dig själv. Många rum, vindlande korridorer betyder väl ett rikt inre liv. Kanske lite jobbigt, komplicerat. Det är alltså dig själv som du analyserar genom dina drömmar. Coolt! (Och min drömtydning stämde).

Men jag då. Med mycket långa mellanrum drömmer jag att jag befinner mig i en jättestor kombinerad gymnastikanläggning/simhall. Med många höga omklädningsskåp med trädörrar.
Drömmen har en känsla av stress över sig. Jag måste hinna något. Och jag springer runt i alla omklädningsrummen. Vet inte vad jag letar efter just nu.
Sist jag drömde (häromnatten) var det min äldste son som simmade i bassängen (och visade sig vara jätteduktig!). Sen när jag kom dit igen var simhallen helt plötsligt kantad av väldigt branta läktare, fulla med åskådare. Jag stod högst upp och tittade ner på den minimala bassängen. Halva simbassängen var avstängd för där skulle spelas, inte vattenpolo, utan någon annan bollsport.

Så, jag går eller springer omkring i denna miljö, med många skåpsdörrar (men jag öppnar dem inte) i en känsla av stress. 

Är det mitt undermedvetna som säger åt mig att träna, eller vad?

Någon drömtydare där ute?

Minnen

Ännu en sömnlös natt i min himmelssäng.
En tonstöt som från en fotbollsmatch gjorde inte att jag sov lugnare. Sonens vänner som lanade busade till det utanför hans fönster... "Det där lät som om det var inomhus", tänkte jag, men orkade inte undersöka var ljudet kom ifrån. Sonen blev rädd i alla fall. Knasluvor.
På min tid gjorde man på sin höjd en hartsfiol! 
Jojo, det var på den gamla GODA tiden det.
På den gamla goda tiden gjorde vi även inbrott hos våra grannar en gång.

De var ju bortresta, så vad kunde vara en mer lämplig tidpunkt?
(Har jag berättat detta tidigare, det känns så).

Fem busiga små barn på en julafton.

"Ski vi giri inbritt his Tirnris?" Vi var ju inte dumma; vi talade i-sprikit (i-språket) så att ingen (mamma och pappa) skulle fatta vad vi planerade.

Vi gjorde det, vi gick runt i det lilla huset och vi läste Kalle Anka och sen kom de hem, helt oväntat!
Samtidigt som de klev in genom ytterdörren, klev vi ut genom det enda möjliga fönstret på nedervåningen. Och det vette mot vägen där deras bil stod... Jo, men visst, på den gamla goda tiden fanns det spänning i övermått. Och var det inte spännande så fixade man lite spänning själv.

En annan gång beslöt vi att krypa genom ett betongrör, under stora vägen (riksväg 83). Vi var fyra som kröp in i mörkret. Efter ett tag fick vi åla oss fram. Men när syrran till slut fastnade tyckte hon att det var läge att backa ut igen. Tur att vi inte led av klaustrofobi.

En annan gång kände min syster ett starkt behov av att sänka ner sig i ett annat betongrör. Där skulle gjutas fast en torkställning. Jobbet blev inte gjort i ett svep och då passade hon på. Det slutade med att röret fick slås sönder om jag inte missminner mig.

Det finns flera hårresande berättelser (ja, eller hur?!) men jag måste kolla om jag inte redan har skrivit om dessa. Man vill ju helst inte upprepa sig, som en gammal med dålig hågkomst.

Men om  jag jämför min barndom med mina barns barndom så måste jag säga att vi hade fan så mycket roligare! Extrem frihet under ansvar. 
Tack för det mamma och pappa!

Mina söner skulle också få samma frihet, men de vill ju inte ha den. De sitter hellre hemma och gör samma sak dag ut och dag in. Hå hå ja ja. 

Dagens citat:"If you carry your childhood with you, you never become older." Tom Stoppard

Dagens gilla: Får återkomma om det...

6+6+2(0) =14!

Nationaldag idag. 
Sjätte i sjätte plus två är fjorton. Ett mattemysterium i den högre skolan!
Många tycker att vi är dåliga på att fira denna dag. 
Ja, här firar vi inte heller så värst. Äter pizza, Sveriges nationalrätt näst efter eller före kebab. (Det blev ingen pizza för storebror igår; kön var för lång).

Många säger att det är för att Sverige inte har varit med i krig på så länge.
Kan så vara, men det känns väl lite märkligt att man ska behöva kriga för att uppskatta demokrati, yttrandefrihet, allemansrätten, frisk luft och rätten att gifta sig oberoende av vilken du gifter dig med. Med mera.
Vi kan fira stillsamt som svenskar plägar göra och känna tacksamhet att vi bor i Sverige som ändå är ett förhållandevis väldigt bra land att bo i.
Hipp, hipp, hurra!

Så, så, nu tar vi det lilla lugna.

Men, det finns många svarta fläckar som sannerligen håller oss kvar i den mörka medeltiden; åtta-årsgränsen för så kallad alternativa läkekonster är en stor fet skamfläck! Skämmes, ta mej fan!
Och de sista åtta årens elände ska vi bara inte tala om!

Dagens citat:"Tacka lampan för dess sken, men glöm inte lampfoten som står tålmodig och trofast i skuggan."  Just det. Tänk på att det inte alltid är de (händelser, förf.anm) som hörs och syns mest, som är mest värdefulla."

Dagens gilla: Att hela lilla familjen är samlad igen känns mer normalt. Mer action liksom. Började dagen redan innan jag vaknat med att drömma om att någon kissade på sig. Det var min son som strilade i sängen bredvid... 

Usikkerhet på en torsdag

Måste göra en pizzadeg.
Storsonen vill äta sin (sista?) pizza när fadren kommit hem. Då vill det till att det är smidigt för fadren att skjuta in lillsonens glutenfria pizza i ugnen, annars kan nog storsonen se sig om efter nåt gott till kvällen.
Jag skulle inte heller ställa mig och baka pizza efter fyra dagar på sjukhus och en tvåtimmars hemfärd.
Så, "bakning" anbefalles.

Har jobbat hårt med almanackan och tror jag har landat på en framsida som kanske blir bra. Återstår endast att få ett godkännande från Burde också.
Vad tror ni, kan den bli fin i butikerna år 2015?

Eller är den för plottrig eller för stor text eller, eller...?!

Dagens citat:"Ungdommens alltomfattende usikkerhet og tvil er roten til alt godt." Aksel Sandemose. På det viset är jag väldigt ungdomlig...

Dagens gilla: Att jag nog kan cykla till stan. Man ser till och med lite blå himmel mellan molnen!

Ett speciellt barn

För ett eller två år sedan var han långhårig. Förtjusande. 
Numera är han korthårig. Så korthårig som han har tålamod att låta mig klippa. 

Nu har han varit i Lund ända sen i tisdags och det känns som en hel evighet. Speciellt igår och halva dagen idag, då jag inte hörde av den gode fadern. 

Då började fantasin jobba vill jag lova. Kanske hade han trillat ur sängen igen och denna gång dött? Kanske hade han fått en sån kramp att han låg i koma? Kanske att han helt enkelt var DÖD! Och att Anders i kaoset inte kunde (eller vågade) ringa! Jösses, så man kan hitta på.

Sanningen är väl den att han inte hade lust att ringa helt enkelt. 

Inget speciellt hade hänt. Några kramper som vanligt bara. 

Den lille kommer hem imorgon kväll. Ordningen återställd.

Men imorgonkväll ska ju jag ut på stadens senaste nöjesetablissemang TAK... En flådig takterass med pool och allt. Den berömda restaurangen PM och numera även gourmethotell har öppnat för några veckor sedan. Lite after work med vännerna för att diskutera midsommarhelgens festivitas. Jag lovar, det blir inte sent.

Barnen protesterade vilt när vi föreslog något annat än paddling!

Så då blir det väl paddling i år igen då. Allt för barnen!

För två år sedan.

Dagens citat: " Det är så roligt när mammorna och papporna är med och leker. Ja, det skulle kanske inte vara så roligt om man måste leka med dom varje dag. Men när det är midsommar tycker jag att dom kan vara med." Lisa ur Bara roligt i Bullerbyn

Dagens gilla: Att jag snart är färdig med en almanacka till Burde Förlag.

Grus och vatten

Min äldste son har fått domen. Celiaki. No more gluten for you!
Faaan, va jobbigt!
Trots att vi har en son som redan äter glutenfritt kommer detta att bli mycket svårare. Den lille var fem år när vi la om kosten. Den här är tio år äldre. 
Och redan besvärlig... Men härlig!


Frågade honom vad vi skulle äta idag (försöker lägga över ansvaret på andra. Alltid när det gäller mat).
"För min del blir det väl grus och vatten" löd det dystra svaret.

Tyckte jag var rätt roligt : )

Lisbeth och Kelly

Lisbeth var så nöjd med sin Kelly-bag; känslan av att vara (nära) Grace Kelly.
Det gjorde henne ingenting alls att leva resten av livet på billig falukorv.

Jag skulle också nästan kunna köpa en Kelly-bag och leva snålt efteråt. Nästan, alltså. Och det är väl där jag skiljer mig åt från en Lisbeth.
Jag går sällan till excesser. Lever alldeles för mycket i huvudet. 
Tänker efter före. Handling - konsekvens.

Så till den milda grad att det ofta inte blir någonting alls av tanken.
Vilket kan reta en hel del som hellre agerar än reflekterar.
Vilket kan reta mig själv till vansinne och skapa en hel del självgnäll (förakt är väl ändå att ta i). Men jag vågar ju inte! Tänk om det och det och det händer?! Oh, farligt! 

Dessa tankar drabbar mig inte så ofta i vardagen utan oftare om någon utmaning dyker upp. En, som folk tror att jag klarar av och som jag borde klara av, men som jag av någon anledning känner osäkerhet inför.

Va, vad sa du? Självkänsla? 
Nej, nån sån har jag inte...
Men Lisbeth; prata med henne. Hon kan hon!

Dagens citat:"En människa kan aldrig någonsin vara tillfreds utan sitt eget gillande." Mark Twain

Dagens gilla: Alla Lisbethar i världen. Grattis till er!

Smakprat

Fatet som jag köpte på loppis i Järvsö fick agera centerpiece i lördags. 
Själv tyckte jag i alla fall att det var rart.
Medan åter andra kanske tycker att det bara ser fånigt ut.
Smak är ju något högst individuellt.
Och min smak kan fladdra från bohemisk (inte chic) till fyrtiotal, till gustavianskt, allmoge, rustikt, vitt, svart, romantiskt etc.

Något jag inte har i mitt hem är: saker från 70-talet och 80-talet. Om man då menar det färgglada 70-talet och det pastellfärgade 80-talet. Känns inte bra, helt enkelt. Kommer förhoppningsvis aldrig in i mitt hem.
Men här får ni en länk till en tjej som ÄLSKAR 70-talsestetiken. Bara namnet på bloggen säger väl en hel del... "Mysplysch och mexitegel" : )

Okej för mysplysch. På 80-talet sydde jag ett par jättefina mörkrosa plyschbyxor. Då gick jag på folkhögskola och det kändes HELT RÄTT. Skulle gärna ha dem idag också. Det bor en proggare i mig. Jag hade också under många år "Mikael Wiehe-glasögon". Jättefina! Men de var naturligtvis provocerande... Killar skrek "Kommunist!" efter mig. Jojo, det var ju 80-tal.

Men mexitegel då? Ja... jag bor i en mexitegelvilla, byggd 1970, med gillestuga och (påbörjad) bastu i källaren. Träspaljé mot trappen - check. Men den är numera halverad och vitmålad. Mörkgrönt reliefmönstrat kakel i köket - check. Mintgrönt sanitetsporslin - check. Numera återstår bara handfatet tack och lov. (Jag köpte ett vitt på IKEA som var alldeles för stort. Men det var på fyndavdelningen - och då handlar man).
Mexitegel står emot slagregn, hagelstormar och vinterkyla. Det är skitbra ur den synpunkten. Och det var väl därför det uppfanns.
För övrigt känner jag mig malplacerad.

Dagens citat:"Min smak är enkel. Jag nöjer mig alltid med det bästa." Jo, men så är det ju. Precis som Oscar Wilde är jag en enkel själ.

Dagens gilla: Tog en paus och läste lite i boken "Nordiska väsen" av Johan Egerkrans. Fantastiska bilder och underhållande läsning!

Reklam

Ohejdad reklam för Sverige. Och ett litet bilmärke på latin.

Lite fnissigt när vi känner igen oss, lite så där lagom fånigt men ändå så rätt, för det är ju svenskt. 
Men påminner det inte lite om 1950-70-talets Sverige?
Förstår varför: det var ju då Sverige blev till. Och det Sverige som jag har växt upp i, vilket känns tryggt att beskåda så här in på 2000-talet.
Jag undrar hur dagens svenska, och stolta, vanor ser ut?

Färgrike

En snabb uppryckning innan gästerna kom igår resulterade i en rätt så fin färgpalett.

Söndag

Imorgon åker min söta son till Lunds barnsjukhus för inläggning på avd 62. Där ska elektroderna monteras och sedan ska han videofilmas instängd i ett rum tills han har krampat tillräckligt för att doktorn ska kunna se vilken sorts epilepsi han har. Förutom att den numera är svårmedicinerad, alltså...
Denna gång är det inte jag som åker med utan hans pappa.
Och det kom som en riktig överraskning. För pappan. 
Jo, men det blir ju så när man är van vid att mamma alltid tar hand om allt som har med barnen att göra... (liten överdrift, men ändå med sanningen överensstämmande).

Tack AB (Sofia Roström Andersson)för lånet.

Varning: här ska jag sura lite till:
"Tar ni tåget då?" frågade sambon häromdagen. 
"Nä, VI ska inte åka någonstans, det är DU som ska åka med sonen." (Detta hade han visst valt att inte höra när jag meddelade honom detta för flera veckor sedan...)
"Men, fortsatte jag, NI får gärna ta tåget, för jag ska på ett möte på tisdag, några mil härifrån!"

Men det var visst inte något alternativ för pappan.

Så jag får väl ta nåt tåg då. Men va fan, jag är ju VAN vid att ta tåg, buss eller cykel. Sällan bil. För den är det ju någon annan som sitter i.
Och då får ju jag lite variation och spänning i mitt liv också, vilket känns helt okej...

Sköterskan i Lund lät också lite tveksam på rösten när jag sa att det var pappan som kom ner med barnet. De är nog rätt vana vid att det är mammorna som kommer. Konstigt, det där.

Dagens citat:"Att städa ditt hus medan dina barn fortfarande växer är som att skotta innan det sluta snöa." Phyllis Diller. Så sant. 
Men igår var jag tvungen att städa ändå. Vi hade vänner på besök och då måste jag sanera huset innan. Man vill ju inte skrämma bort sina vänner med ett ostädat hem!

Dagens gilla: Vaxduk -  Skyddar det vita bordet mot sonens intensiva konstnärsskap. Skurade bordet med tandkräm och bikarbonat igår. Fick nästan bort de rosa blafforna som uppstår ur färg som stänker och flyger runt omkring. Väggarna skurade jag med vatten och diskmedel. Golvet likaså. Stolsdynan får förbli stänkmålad. Snyggt!

Irriterande

Vad hände?
En dag då jag inte hann sitta vid datorn som jag brukar.
Det var liksom "inte läge".
Har du nånsin hört eller känt att din make/maka/sambo hyser ett förakt för din kärlek till det skrivna ordet? Eller kanske, irriterar sig på din tid vid Facebook eller den tid du tillbringar sittandes vid datorn överhuvudtaget? 
Helt enkelt, är SVARTSJUK på din egentid vid datorn, som för hen automatiskt innebär att du "sitter vid Facebook". Vilket ju är högst föraktligt och ett förfärligt slöseri med tid. En tid som istället kunde ha ägnats åt... hen? 
Eller vaddå?

Men om hen ägnar sig åt träääning. Då handlar det om ca 15 timmars frånvaro I VECKAN. Utanför hemmet, ICKE NÅBAR. 

Men att sitta framför datorn nån stund då och då, det är VERKLIGEN irriterande.

Tycker jag känner igen mönstret. En svartsjuka på ens sociala liv. 
Men jag tycker faktiskt att jag har rätt att ha ett socialt liv, både per dator och i verkliga livet. Och det kommer jag att fortsätta ha, så länge mina vänner vill ha mig! Fattar´u det?!

Gryningsvak

Väcktes imorse vid 6-tiden av en krampande son. Vi somnade om och tre minuter senare var det dags igen och så höll det på ända tills jag visade honom den nya medicinen som ska tas i munnen i stället för den andra vägen.
Då sa han -Nej och vände ryggen till och somnade om. Och sen vaknade vi inte förrän 10.50, båda två. En sån dag blir lite förskjuten.
Lunch vid 15.30 känns lite speciellt.

Igår köpte jag två armeringsnät för att ärterna ska kunna klättra på dem. Insåg att de inte var så höga som hade varit önskvärt; alltså vill jag inte gräva ner dem för att förankra dem i jorden. Men den som spar (inte åker till soptippen) hon har: en hel del "slanor" av gamla blommor som växer sig väldigt höga på höstarna. Gillar dem inte, de kallas för studentknapp? 
Gula, höga saker. Jag har avskedat alla gula växter som farmor hade i landen, men de envisas med att komma tillbaka. 
Och just idag var jag tacksam för det. Passade utmärkt att fläta in slanorna i nätet och köra ner dem i jorden. Sedan flätade jag ihop resterande slanor till ett staket mot grannarna (och hunden) där luktärterna ska klänga sig höga och doftande (och extremt täckande), är tanken.

Och just nu, känning som blev till en kramp. Tänk om en resa till Lund faktiskt skulle göra skillnad. Men det vete fåglarna. Funderar på ketogen kost, kan det va´nåt. Vet att det hjälper en del, försöker lägga till fett i kosten hela tiden, men det är också nåt som måste nötas in. Vi gick ut starkt imorse med ägg och bacon till frukost. Mums!

Dagens citat:"De små byarna somnade in, fönster efter fönster." 
Ovanligt rart citat!

Dagens gilla: Ska snart läsa fortsättningen på Dalslandsdeckarna för sonen. Spännande! Har börjat med första boken och ska ta dem en efter en.

Onödigt - nödigt

Väcktes 6.40 av min son. Det var väl ändå onödigt.
Åt just upp godis för 30:- i ett svep, nästan. Det var ju väldigt onödigt.
Målade mina ögonfransar idag och har nu vidriga grusiga ögon. Det var ju onödigt. 
Rensade ogräs i landet och planterade om alla självsatta ringblommor. Barfota. Det var ju lite onödigt.
Köpte återigen en chili cheese-påse. Börjar likna ett beroende. Onödigt!

En hel blogg om nagellack! Crazy!

Ska ta en dusch och sanera mig. 
Ska fila mina fötter och måla nytt nagellack (det ljusblå blev inte snyggt på mina skabbiga tånaglar, men det matchade Milos ögon, det gjorde det).
Har sjungit duett med yngste sonen. Jag sjunger "ponny, ponny, ponny" och han sjunger "hä, hä hä, hä, hästen". Svänger grymt!
Jag läser på lite om ketogen kost.
Jag har skrivit till kostdoktorn.se
Jag har köpt två klätternät - armeringsnät, till ärtorna i landet.
Jag har tittat på äldste sonen som sitter rakt upp och ned i stolen och sover.
Att LAN:a en hel natt (!) tar på krafterna.

Och allt detta är och har varit helt nödvändigt denna flygardag.

Dagens citat:"There is no such thing in anyone´s life as an unimportant day." Alexander Woolcott

Dagens gilla: Solskenet idag värmde gott.

Dynamo

Allt hänger ihop.
När jag cyklade hem imorse så mötte jag en cyklist som det lät om. Ja, det lät om cykeln; som en Dynamo. (Du vet väl vad en Dynamo är?)

En halvtimme senare sitter jag inomhus och lyssnar på "Äntligen morgon" och då pratar Anders Timell om en... Dynamo!
Och Malin som är ca 25 år gammal vet INTE ALLS vad en Dynamo är och alla förklarar ivrigt vad en Dynamo är och hur den fungerade. 

"Åh, ni är så gamla!", utbrister Malin.
Sant. 
Vi som upplevt hur trögt det var att cykla med en Dynamo är nog gamla, men jävlar vilka benmuskler vi har!

Här finns mer om Dynamons funktion.

Och då måste jag ju reflektera över "det allra senaste": elcykeln.
Reflektion: vad ska det bli med alla kroppar som aldrig används?

Och dörröppnare sattes dit för att handikappade och äldre muskelsvaga skulle kunna öppna dörrar utan assistans. Nu använder de flesta dörröppnare för att slippa använda sina tynande armmuskler. What´s up with that?

Jag tror att människorna i framtiden kommer att vara långlånga men med klenklena kroppar. Jag ser framför mig en lång, tunn, slapp kropp som ligger i en kontorsstol framför en datorskärm. Så utschasad av att ha släpat sig från sängen till datorn att han knappt orkar klicka på musen. Eller knappt orkar styra datorn med blicken, ska det väl vara.

Framtiden ser dyster ut för oss med benmuskler. Vi får nog ta hand om både oss själva och våra barn.

Dagens citat:"The strength of women is the pretense of weakness, and the weakness of men is the pretense of strength."  Hmm...

Dagens gilla: Att man numera slipper Dynamo, för så jävla kul är det inte att cykla när någon bekämpar en hela tiden! (Istället kan man cykla på högsta växeln i uppförsbackar, så får man benmuskler ändå!)

Vänner = livsviktiga

Alldeles nyss poppade "hangouts"fönstret upp. 
Pappa svarade på mina meddelanden som jag lämnat igår och i förrgår!
Roligt!
Men sen stannade konversationen av rätt omgående. 
Ja, vi får väl ta det så sakteliga. Nu vet han ju hur man gör.
Mycket trött på att sitta ensam hela dagarna. Det har jag full förståelse för.

På självaste födelsedagen: Lite lik Invar Kamprad, tycker jag.

Just det tillståndet på äldre dagar: ensam för att din partner har fösvunnit, är ledsamt. Och just därför ska du medan du har möjligheten, umgås med de vänner du har. Glöm inte bort dem, bry dig, tro inte att du klarar dig så bra, så bra, med din partner. Tro inte att du inte behöver någon annan här i livet. 
För vänner är några stycken men din partner är bara en. 

Och en person kan omöjligen ge dig allt du vill ha här i livet (om du inte är en ovanligt förnöjsam person).

Tänk på det och håll kontakten med dina vänner!

Dagens citat:"Den som inte är vän med sig själv har svårt att vara vän med andra:"

Dagens gilla: Daddy Cool.

Högt, högre, högst

Jag undrar hur fåglarna tänker?

När jag går hem från bussen hör jag jag en liten fågel pipa i högan sky. Entonigt och högt, från en gren i ett träd. Envist sjunger han samma ton så länge jag hör den. Jag blir lite fnissig.

Vad skriker du om? Varför skriker du så högt? Blev du utan fru och skriker ut din sorg nu? Eller berättar du om barnen som är på väg? Tror du att någon bryr sig om din babylycka när de själva har fullt upp med sitt eget liv?
Undras hur många dB du ropar i; det känns som öronbedövande för ett så litet öra. Har du skrikigt så att du har gjort dig själv lomhörd, kanske?
Vad du nu än skriker om så hoppas jag att du är nöjd med din röst.
Jag kan lova dig att den hörs vida omkring.

Och jag hoppas du hittar föda i sommar, trots avsaknad av myggor, flugor, nyckelpigor (nej visst, de smakar äckligt) och andra godsaker. Bladlöss, kan det smaka? För det verkar vara allt av liv som blir i år. 

Men säkert kommer pingborrarna snart att svärma över gräsmattor och rosenbuskar och lägga sin ägg i jorden. Kanske äter inte småfåglar av feta larver; lite för stora för deras tunna strupar. Då får trastarna och skatorna hacka upp gräsmattan i år igen. Alla måste vi leva.

Sjung och skrik så jag hör att du lever, lilla fågel.

Dagens citat:"Att tiga är hos en sångare ett brott." Gustaf Fröding.

Dagens gilla: Fåglar,för de sjunger så ihärdigt!

En j-la dag

Men hallå alltså vilken dag...
Vaknade 10.22.
Sen har dagen gått i ett. Och jag har varit irriterad mest hela dagen.
Jasså, varför då? undrar du.
Förklaring följer.
Pappa ska kunna chatta med oss "barn" och får därför en ipad. För att allt ska vara så ENKELT som möjligt ska han inte ha nån inloggning. Alltså tycker "de som vet" att Facebook eller mail inte är bra. Vi ska sms:a liksom.

Skaffas så en app som heter hangouts.
Man måste ha gmail. Vissa sitter och fixar på ipad, vissa på sin telefon och jag på min dator. 75 mil ifrån varandra. Inget funkar och ingen hittar mitt konto. 
Jag försöker sedan logga in på mitt splitternya g-mail-konto: nej, då är det "någon annan som har detta konto". NEJ, DET ÄR JU JAG! Jag har ju fått ett bekräftelsemail som intygar att detta är MITT konto. Och ingen support finns det. Avskyvärda jävla skit!

Ikväll hittar jag så en grön symbol på min skärm. Ah! Symbolen för hangouts! Chattar med min syster och lägger till mina andra syskon. Men, då syns inte min systers visningsbild, vilket gör henne mycket orolig.
Ja, man kan ju onekligen undra, va fan nu då? Jag ser de andras bilder, varför inte hennes???

Samtidigt har yngste sonen epilepsikramper här och där. Trillar hit och trillar dit och babblar om en jävla hissvajer! hela dagen. Två tuber Diazepam har gått åt idag. Oj, så skoj att byta medicin och finna att allt brakar åt helvitte. 
Ja, ursäkta alla svordomar du känsliga människa, men jag blir så trött på allt som aldrig funkar. Och naturligtvis somnar han inte heller utan kommer upp och är klarvaken. Jag ser inte fram emot morgondagen.

Det enda bra som har skett idag är att jag har röstat F! i EU-valet. Och att jag skällde ut min sambo som tydligen inte hade funderat en sekund över valet. Idioooot! Och då röstade han på MP vilket jag tycker var bra. Tack för det.

Dagens citat:"Det bästa sättet att fly från ett problem är att lösa det."

Dagens gilla: Ingenting, absolut ingenting. Förutom att vi har rösträtt i Sverige, och det är ju rätt schysst...

Arvegods

Satt alldeles nyss och tittade på programmet Hälsingegårdarna - kampen om världsarvet. Fina gårdar det där.
I programmet talade en auktionist Höök om värdet på alla saker som finns och har funnits på gårdarna. Den mannen stod framför mig i bankomatkön häromdagen (wow, en kändis!). Han jobbar ju i Järvsö.

I programmet talade kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (moderat, stackars människa) på Gästgivars i Vallsta som en del i invigningen av världsarvet.
Detta skedde förra året. Samtidigt som jag befann mig i trakten; men var det någon som tänkte på att det kunde vara intressant att åka dit? Eller ens visste om att det hände? Nej då, det fick jag läsa om i tidningen dagen efter... Nu var det kanske ingen större upplevelse i och för sig.
Jag har ju varit där förr. 
Been there, done that, som vi säger nuförtiden.

Men det är det som är så slående när man kommer upp till Hälsingland.
(Inte att man inte bryr sig).

Synen är lika skön varje gång. I det relativt kuperade landskapet står stolta huvudbyggnader med ståtliga farstukvistar, omringade av ett otal mindre byggnader. Ladugårdar, stall, festhus, tvättstuga, förråd, walk-in-closet... Lador på ängarna, härbren som svävar en bit ovanför marken (så inga djur skulle kunna ta sig in och äta upp den goda maten). Mycket åkermark och så de blånande bergen runt alltihop och genom dalen slingrar sig den undersköna älven Ljusnan. Halleluja!

Titta här vad jag hittade: Låkanderses till salu. Vassego´ och lägg ett bud!

Dagens citat:"Ett gästfritt hem är sällan gästfritt."

Dagens gilla: Gamla vänliga välmående hus. Breda golvplank att välkomna mig hem. Luft som går att andas.