Ramsiga tramsor

Nu ska du få tillfälle att dels köpa en bok med vänliga verser, dels skänka pengar till anti-mobbningsrörelsen FRIENDS, samt köpa en bok där jag medverkar med några illustrationer!

Eventuellt också en vers, men det var så länge sedan vi satte ihop det här mästerverket att jag faktiskt inte kommer ihåg!
Eftersom vi som medverkar i boken inte heller får någon ersättning, annat än den stora äran, så erkänner jag att det fallit mig ur minnet.

Läs här och beställ minst en bok! Endast 220:-. Ovanligt billigt för att vara en bok full med bilder och verser, tycker jag : )

Edgar

I natt kl 02.22 började det stora snövädret. Flingorna formligen forsade ner från himlen och till slut var hela världen vit. Vissa skulle hävda att det var Gud som under januari månads storstädning hade skakat sitt dunbolster så att det hade spruckit i en söm. Andra skulle klia sig i huvudet (under mössan) och fråga sig själva vad som hände.
På vinden satt herr Edgar och skrev på sin maskin. Hans långa och smala fingrar drev fram orden ur tangenterna och ned på det grova papperet. I rummet där han satt, han kallade det vindskontoret, var det kallt. Den enda värmekällan i rummet var det öppna fönstret.
Utomhus var det nämligen varmare än inomhus. Inte många grader, men Edgar tyckte ändå att han kunde förnimma skillnaden.
Över hans krumma axlar låg en långhårig afghanhund och värmde.
Tyvärr vägde hunden också sina modiga 25 kg och det kändes i ryggen efter en stund. Men värmen vägde tyngre så att säga, tänkte Edgar och drog lite på smilbanden.
På fötterna bar Edgar ett par rejäla yllesockor från 1:a världskriget (hans mor hade stickat tusentals sockar till soldater i krig) samt ett par tofflor i skinn av högsta kvalitet (även de från det första världskriget). Ovanpå dessa sockar och tofflor vilade ytterligare en afghan, men denna afghan var en pläd och inte en hund.
"Tyvärr", tänkte Edgar ofta, då hunden hade skänkt mer värme än den virkade filten. (Hans mor hade även virkat en omåttlig mängd filtar under sin livstid.)

Att hans rygg förmodligen hade mått mycket bättre av den lätta afghanpläden och att hans fötter hade hållit sig mycket varmare med hjälp av afghanhunden, var inget han hade reflekterat över. Hans enda tanke var att han då skulle nödgas köpa en hund till, och det fanns det varken rum eller pengar till ansåg Edgar. Den gode Edgar var en man med stor hjärna men med litet förstånd.

Dagens gillar

Apropå att känna sig osynlig, osedd och ohörd...

Dagens gillar: Det osynliga barnet av Tove Jansson. 
Har precis läst denna utmärkta bok. Verkligen utmärkt! Bra jobbat Tove. Så mycket klokskap inom två pärmar.
"Filifjonkan som trodde på katastrofer" om alla de där prylarna man samlar på sig och håller fast vid som om livet hängde på det och så fel man tänker.
"Hatifnattarnas hemlighet" om hur man kanske drömmer om nåt som man redan har.
"Det osynliga barnet" om hur viktigt det är att se och lyssna på sina barn så att de inte blir osynliga.
Så har jag tolkat berättelserna i alla fall. Kanske har jag fel. Läs och se själv vad du tycker.

Tove Jansson är ju i ropet i år. Har ni hört ropandet? Hon skulle ha fyllt 100 år i år. Jaha? Tycker sån´t där är lite fånigt. Jag skulle också ha fyllt 100 år i år om jag hade fötts 1914, men det gjorde jag ju inte så det känns som en ganska ointressant detalj. Hon dog istället 2001 och blev 87 år, vilket väl också är bra jobbat. Hon fick säga en hel del och det hon sa, sade hon väl.

Och något som summerar dagens betraktelser är väl dagens citat:
"Vi ser inte saker som de är. Vi ser dem som vi är." 
Så klokt talat, kära Anaïs Nin.

Dagens lyssnartips

Lyssna på Gustaf Hammarstens sommarprogram! Bra!

Smakprov

"Lyss till historien om en girig man

en fiskare av enorma mått,

och hör vad som arga fiskar kan,

när de yttersta gränsen har nått.

Hans fiskade endast för sitt nöjes skull

och fisk var den enda mat han åt

Han lät mjärden ligga tills den var full

och drog samtidigt en nåt med sin båt.

[...]

-Vi måste göra något, sa en gädda,

en liten spigg sa – Får jag va med?

-Vi välter båten, sa en argsint skädda

och till botten ska han dras ned!

-Sen har vi fest uppå fiskarns kroppen,

en fjärsing skrattade riktigt rått.

Den idén var ju verkligt toppen,

den bästa som någon fisk har fått."

Ett smakprov ur en fruktansvärd historia som min bror och jag har snickrat ihop igen. Vi har det roligaste sommarjobbet som finns. Skriva skrönor och illustrera dem. Moahahahahaha!

Bedövande bra!

Bakom brödbutiken bodde Basker-Bosses båda bröder, bröderna Basker. Brödernas båda brädade beundrarinnor brukade besviket begagna brödbutikens bullar. Bullarna bakade Basker-Bosses bas, Bagar-Basse. Basker-Bosse bodde bredvid brödbutikens blåa byggnad. Basker-Bosses bröders brädade beundrarinnor bodde båda bortom bergen, besynnerligt billigt bredvid Biff-Bertils bastanta baconbod. Byxbeklädd blott baktill, beslöt Basker-Bosse besöka Biff-Bertils baconbod. Bilen brummade bort bredvid Belgiska bananbolagets blå byggnad, bort bortom b-lagets bisarra basarer, bort bortom brottarnas bögiga bryggor. Betongen brusade bredvid bilen. Behärskat bromsade Basker-Bosse bakom bankbudets beiga buss. Bankbudet betraktade Basker-Bosse blygt. Basker-Bosse besvarade bankbudets blick. Bakom balkongbrokaden beskådade båda beundrarinnorna besöket. Basker-Bosse bar buttert bort bilen bakom Biff-Bertils baconbod. Bland bilvraken bakom baconboden brukade Biff-Bertil bygga billiga bidéer. Braket blev bedövande. "Bend bort Bentleyn, bend bort Bentleyn" brölade Basker-Bosse besatt. Bankbudet bajsade baken brun. Båda beundrarinnorna bantade bort brösten. Bagar-Basse bakade bredare bullar. Basker-Bosse brottade bort bilvraken, böjde bak bidéerna, bankade Biff-Bertils brevlåda bucklig, bromsade bestört. Beskedet blottades bakom brevlådan: "Biff-Bertil bortrest". Bankbudet blev buddist. Båda beundrarinnorna började betala besynnerliga bankgiroblanketter beträffande betal-TV:s breddade basutbud. Basker-Bosses beklagliga belägenhet bekymrade blott bredvidboende Becks bortskämda bleka boxer.

Signaturen "Bara ben" har lagt in denna bedårande berättelse. Den är så busbra att den bör publiceras! Beundransvärt! Bedårande! Bedövande! Bäst!
Tror visst att det är Claes Eriksson som så begåvat berättat denna b-story.