Fredag

v 13. Förkorta Marie Bebåd.d.

Läser 1205-L Week planner 2019, namnsdagskal. men nu orkar jag inte mer, det är ju fredag!

Imorgon ska en cykel med punka  och dubbdäck förflyttas till stans cykelaffär för hundraåttifemte jävla gången för reparation och däckbyte!
Jag ska också köpa en kabinväska för första gången i mitt långa liv.
Måste ha en till resan till Amsterdam kommande fredag.
Ska också städa en foajé.
Jobbade idag på museet. Värdinna på Hissvägraren. Fick en fin bok från museet om Christina Nilssons smaragder!
Cyklade hem i motvinden på min yngste sons cykel som jag delar med min äldste son vars cykel blev stulen förra veckan. TREDJE cykeln som han blir av med! 
Igår kväll när jag hade jobbat färdigt på teatern hade jag tappat bort nyckeln till låset... jag dog och letade om och om igen. Fick ge upp och till slut, till slut, efter 45 minuter låg nyckeln på trappen utomhus, som jag gått i tre gånger den kvällen UTAN att se den. Ibland tror jag att någon skojar med mig. Fick ringa in skjuts innan jag hittade nyckeln.

Men solen har lyst idag och det finns hopp om våren!

Har också tecknat en pappersdocka till Region Kronoberg. Väldigt roligt!
Den hade många religiösa attribut, men de spar jag på tills den är publicerad. Bäst att ligga lågt. Någon kan känna sig kränkt. I dessa dagar kan man aldrig vara säker.

Kille eller tjej? Bådadera!

Work, work, work

Istället för ett dagligt inlägg blev det visst ett inlägg i månaden, nästan.
Röran här hemma är extremt kreativ, eller åtminstone sprungen ur kreativ verksamhet. Kartonger till beställda ramar, bubbelplast, silkespapper, mer Noahpapper. Utställningen blev en "huge success" för att citera Gudrun Carling som jag just nu värmer upp med. 

Och nu, rekvisitalistor och fotografier från pjäsen "Stenjätten" som jag ska jobba med i vår. (Ett grovt tillyxat folklustspel om livet bland Blekinges och Smålands allmoge så som det berättats för en upplänning). 
Mitt jobb kommer att bestå av ordning och reda! Kan ju kännas motsägelsefullt med tanke på röran här hemma...
Jag ska hjälpa till och förbereda pjäsens alla grejer som ska vara med i åtta olika "scener". Och städa scenen och tvätta kläder nedstänkta med blod. En riktig städerska alltså.
Har varit med i två dagar då ensemblen har spelat upp alla scenerna med kostym på för första gången. Men utan blod och andra vätskor.
Jag har just nu inte mycket koll på vilka grejer som hör till vilken scen. 
Detta ska bli intressant att lära mig.

Och ikväll ska jag och sambon (!!!) gå på The Carling Family och digga jazz. Okänt och osäkert om Gunhild är med. Yngsta sonen skulle med ända tills han blev medbjuden på Mellofestival istället. Inget vi skulle tänka oss att ta med honom på men om ledsagaren vill det så är det bara "Vassego´" som gäller, och att hålla tummarna riktigt hårt!

Min intressanta helg

Igår började helgen med en fruktansvärd huvudvärk och en svullen körtel på ena sidan av halsen (ja, jag kommer inte ihåg vilken). Gick till motattack med silvervatten, samt varm citronsaft och senare på kvällen örtsprit blandat med silvervatten. Kanske lite starkt för jag mådde så pyton att jag fick inta sängläge redan kl 21.30 (efter att dessutom slängt i mig en 655 mg Alvedon!)
Skillnaden mellan att må bra och inte må bra är så himlavid att mitt medlidande med de som inte mår bra steg många grader där jag låg och mådde illa.
Och så fort det går att önska att man slapp må så dåligt...

Somnade i en pust av alkohol. Sov som en stock och vaknade i morse med en lätt huvudvärk... som ligger och påminner mig om att den när som helst kan anfalla igen. Men jag är fast besluten (jo jo, lätt att säga) att inte besegras av eventuella bakterier. 
Idag är det istället sambon som har huvudvärk. Och det vet man ju hur män brukar må då. Så det blev en inställd middag ikväll. Vi får roa oss med lutfisk i hemmet istället. Denna paradrätt, så god att man gärna äter den på en lördag också!

Igår gnetade jag ihop en bild också, och en detalj ur den bilden ser du här.

Ladan av NoahsArk

I morse kletade jag också på ett förkläde på min skulptur. Men vit lera är inte alls lika lättarbetat som papperslera och resultatet blir inte lika bra som jag hade inbillat mig... Imorgon ska jag bygga en kofta.
Julgranen lyser fortfarande i stugan, men jag tycker synd om den för numera lägger man inte märke till den lika mycket som i början. Det är bara sonen som brukar sitta och tindra framför den. 
Vi äter risgrynsgröt till lunch och lutfisk till middag. Och lunchen äts nu av vissa sent vakna individer, kl 16.15... Denna familj är inte helt som den ska.

Min intressanta vardag

Läste just en bloggpost där kvinnan berättar om alla idéer hon har för 2017.
Hon skapar i tyg: fåglar, dockor, svampar etc. Ganska trevliga saker, men som jag ser det inget extraordinärt. Det slår mig (hårt) att det där har ju jag också gjort, fast för 10-15 år sedan. Och inte gjorde jag nåt väsen av de dockorna.
Hon gör då "kit" som kunderna kan köpa. Och tydligen handlar folk också!

Det är väl där jag har helt fel tänk: om jag ser något som ser intressant ut, så försöker jag ofta göra det själv istället för att köpa. Men jag bör nog lära mig att alla inte är som jag? Det kanske är ganska så ovanligt (nåja) att vara kreativ? Vilja göra själv för att se om jag kan.

Och det där med att berätta om vad man håller på med... där skulle jag behöva många timmars övertalning och förklaring vad det är som är så intressant med vad jag gör : /

Men okej då. Nu ska jag berätta vad jag gör just nu.
Förutom alla idéer (mohahaha) för 2017 som surrar runt i huvudet, så har jag precis tecknat på datorn. Fem bilder till en kyrklig bok. Symboler kan man säga. Enkla linjer ska det vara, men ändå tolkningsbara. Och som en extra svårighet ska varje bild kunna kopplas ihop till en vågrät linje.

För övrigt har jag beställt och fått hem tre kilo vit lera. Pappersleran var slut på Panduro (och extremt dyr), så nu ska jag jobba i vanlig vit lera. Kan bli intressant. Har ingen aning om det är annorlunda jämfört med papperslera. 
Av dessa tre kilo lera ska jag skulptera en ca 50 cm Birda! Hur kul kan inte det bli? Hon ska vara med på utställningen den 28 januari är det tänkt. Hur snart är inte det?! Äh, jag orkar inte stressa upp mig. Det funkar aldrig. Lugn och fin, så kommer allt att ordna sig till det bästa. Hav tillit.

Jag ska också hinna måla två grenar som jag var ut i naturen och hämtade häromdagen. De var redan nedsågade, så ingen åverkan på träd gjordes av min hand. Måste eventuellt köpa väggfärg till detta.
Funderar på flörtkulor, pappershus och ett stängsel i papper också.

Under tiden gör jag nya bilder som eventuellt får vara med på utställningen.
Och funderar på om jag ska trycka upp fler motiv som vykort.

Korrekturläser almanackor. 
Tänker på att samtidigt som det är jobbigt att laga mat och styra upp fyra dagar ensam, så är det också väldigt skönt att göra det själv... 

Nya vanor: i tre hela dagar har jag promenerat! Och jag känner att jag snart måste ut igen. Trots att vädret är disigt, töigt och grått. Vore på tiden att skaffa mig en sund vana åtminstone.

Funderar också på att jag nästan har anmält mig till en till skrivarkurs med start i april. Har jag det rätta suget för att skriva en hel bok? I så fall bör jag genast sätta igång med en till ny vana: morgonskrivning. Att skriva något innan jag gör någonting annat, bara för att få igång hjärnan.
Nu har jag skrivit något idag. Nu ska jag klura på hur stommen ska byggas till Birda. Här får du se hur hon ska se ut: bara mycket större.

IKEA

IKEA-besök idag. Både butik och museum.

Butiken har ryckt upp sig och presenterar många fina interiörer. Fina svarta möbler som jag gärna skulle äga. Men idag fick det räcka med petroleumblå (ny favoritfärg) kuddöverdrag i sammet, samt en maskinbroderad kudde som vi hittade på Fyndvaruhuset för 99:- : ) (ord.pris 249:-!)

Museet var förvisso trevligt men inte överraskande fantastiskt. Älskade den första delen där de visade hur folk levde innan IKEA så att säga. Bondesamhällets möbler och tyger. Och sedan det modernare samhället efter andra världskriget. Men det var ju egentligen inte IKEA alls!

Gillade också alla stora "diabilds"visningar av svartvita bilder från förr i världen. Love it!

Väldigt många fotografier av produkter. Där hade jag nog gärna sett produkterna istället. Väggar täckta av ett rutnät av hyllor med en produkt på varje hylla. Det hade jag gillat bättre.

Kunde också konstatera att Ingvar Kamprad måste ha rökt väldigt mycket, då det stod en stank av tobak runt de möbler som han hade bidragit med. Men han fyller 91 nästa år, så det tycks inte ha skadat honom : ) En imponerande levnadshistoria. Började redan som 5-åring att sälja och köpa! Då har man nog en talang utöver det vanliga.

Svartvit dag

Förra årets bjäfs, tror jag.

Idag slog nattmörkret till redan på förmiddagen! Den väntade stormen Urd blåste visst ut ljuset. Jag gick runt och tände stearinljus lite överallt. Ösregnet slog till. Trevligt, liksom. Det gick väl en tjugo minuter, så kämpade sig solen fram! Jaha, lika bra att släcka alla ljus och ta en promenad istället för att sunka ihop här hemma. Sagt och gjort. Lång blev den. 
Yngste sonen klädde på sig och tvärvände när vi öppnade dörren. Ja, han gör så nu för tiden. Inget att haka upp sig på, det hjälper inte att tjata.
Väl hemma började det regna, hagla och sedan snöa. Äntligen lite vitt på marken! Men sen sänkte sig mörkret snabbt och jag tände ljus igen.
Så gick en dag och kom aldrig åter.
Ska sy i knappar i alla kragar jag har virkat. Fundera på vad x antal hundra flörtkulor kan kosta. Jag kom på en tävling till utställningen på Kulturnatten. Första pris blir tavlan. Kan det locka folk, månntro?

Julbilder

Senaste julfyndet: silverkanna på ett annat fynd: Go-spel

Fin kastrull, tycker jag.

Lampfynd från Watt&Veke. Min kopparhörna.

Lite mässing. Sprayflaskan är min julklapp till mig själv. Tack!

Min finaste skulptur.

En bok med BARA rödvita lapptäcken!

Apelsinerna julpysslade en vän till mig.

Fina silverdosan med glasask inuti. Förmodligen till smör?

För övrigt är det inte mycket till julstämning. Vi får väl köpa gran i helgen kanske, så det händer nåt med känslorna.

Vinterhus

Hus i snö av NoahsArk

Knåpade ihop den här bilden igår. Samtidigt lyssnade jag på Tom O´Bryans serie Betrayal om autoimmuna sjukdomar och hur "enkelt" man kan vända sin sjukdom. De stora bovarna är definitivt gluten, vete och andra sädesslag. Undvik till varje pris om du har en autoimmun sjukdom! Eller är genetiskt disponerad att få en. Har du reumatism i din släkt: undvik gluten. 
Igår var jag också på teater! Fick äntligen se "Varje våg" på Regionteatern. Efter en lång turné har mina rara skådespelare åter kommit till Växjö! Så speciellt att få se den på riktigt, inte med ett manushäfte i handen. Väldigt bra pjäs och skådisar! (Fattar inte att de orkar - idag ska de spela igen kl 13)

Idag ska jag börja lyssna på Jason Diakités bok En droppe midnatt.
Och jobba två pass på teatern. Och ikväll gå på "nyfiken torsdag" där vi ska lyssna på hur man jobbar upp sin förmögenhet i aktier.
Men också cykla (mitt enda sätt att förflytta mig)till mitt tryckeri för att börja trycka upp bilder till utställningen i januari.

Samtidigt skriver jag på Edgars äventyr. Försöker applicera allt jag lär mig av skrivkursen jag går på, på denna saga.

Ja, jag bara roar mig hela tiden!

Har också ansökt om mer korttids för sonen...

Deppigt värre

Jag önskar jag kunde sprudla av energi, men två nedkissade soffor på en dag tar liksom musten ur mig. Finns det ingen som kan hjääääälpaaaaaa?!
Det hjälper liksom inte att ha möten och prata om eländet.
Det hjälper inte att ha en alarmklocka som ska ringa varannan timme för att han ska gå på toa, för om han inte vill gå då, så går han inte.
Sociala berättelser ska ju funka?
Ja men kom hit och rita då... gör det bara. 
Om du känner tillräcklig energi för att göra det. Komsi komsi.
Annars skulle kanske Minirin dygnet runt hjälpa?
Jag är inte helt negativt inställd till den tanken.

Ja, vissa tycker tydligen att det är rart med barn som kissar. Själv tycker jag det räcker nu.

En (ut)flykt

Ja, hej, hej, efter en cykeltur till lillens skola. Bara 3-4 km x 2 , så det är ingen fara med det! Ja, såklart. Jag råkade skriva att den lille hade skött sig bra i två dagar... Aj, aj, det drar genast till sig en motreaktion. 
Så i morse ville han inte klä på sig. Blev tvungen att skicka iväg busschauffören. Så nu har jag fått mig dagens motion. Schysst!

Häromdagen tog jag en kulturtur till Lammhult med min kulturvän. Vi hälsade på på Norrgavel, Svenssons och Nilssons samt en choklad-och antikvitetsaffär. Fikade på ett äkta gammalt konditori och pratade med en affärsinnehavare som höll på att ge upp. Byn är inte så happening om man så säger.
Trots stora möbeltillverkare: Lammhults och Abstracta samt Norrgavel, så har de inte ens ett matställe. Stackars lammhultsbor med omnejd.

Kom hem med en kopparlampa. Hur snyggt låter det? Men visst är den fin?!

Enkel men effektfull, liksom. Fick den för mindre än halva priset, då kvinnan i kassan räknade fel : ) Och då säger jag ingenting...
Och som vanligt: var ska den få sin plats?

Vi kom hem ca 15.30; det blev en heldag. Härligt om du frågar mig!

Då var resten av familjen redan hemma sen några minuter tillbaka. På kvällen frågade min sambo om jag var hemma till kl 15 dagen efter? Så att jag var hemma när min son kommer hem kl 15...? Öh, vad?
Jaha, du menar att du funderar på detta efter 13 år...
Vi var på ett möte på hab. förra veckan. Jag nämnde då att jag mycket p g a min sons handikapp, hade jobbat hemifrån. Han kan ju inte ens låsa upp ytterdörren! Vem ska släppa in honom? Vem ska cykla med honom när han vägrar vara färdig till bussen kommer? Ja, listan kan göras lång...

Och DÅ kanske, kanske, gick ljuset upp för stjärnan i familjen!
Och DÅ passar han på att slänga in en gliring om att jag kom hem EFTER att alla andra kommit hem? Att jag varit borta HELA dagen? Trots att pappa skulle hämta? Eh, ursäkta mig om jag undrar hur det står till.

Problem

Igår var jag lyckligt ovetande om att vår älskade ledsagare ska lämna oss (igen). Så nu väntar tider då jag/vi måste bestämma hur vi ska gå vidare utan denna exceptionella person.
Mer kortis eller en ny ledsagare?
Och, får vi det, med förslaget om att dra in på hjälp till behövande...?

Försöker också få en bild av Noah och mig tillsammans. Jag lovar, det är inget lätt jobb. Att lägga ihop två bilder är inte heller någon hit. Nä, hur ska jag göra? Den enda jag kan be denna vecka är storebror, och han tillhör inte den hjälpsamma sorten alla gånger. Att ta selfies är inte lätt. Skulle behöva en selfiestick i såna fall...

Eller vad sägs om det här collaget?! Bilden heter "Weird couple". En hysterisk mamma och en fundersam son.

Men solen lyser utanför! Det är en vacker höst och Noah och jag har börjat promenera på kvällarna, så kanske det blir bra i allafall. Och är det något jag lärt mig så är det att det alltid blir bra. Allt är som det ska och allt blir bra.
När det gungar under fötterna så är det så man får tänka.
Ikväll blir det potatismos och korv. Bara en sån sak!
Lyckats med middag tre dagar i rad, inte illa.

Vardagsliv

Efter en "härlig" morgon på habiliteringen (men personen var BRA), där vi fick berätta lite om livet med sonen, hör vi själva hur tokigt det låter. Jobbigt liksom.
Kiss överallt typ, för att inte tala om bajs som hamnar lite tokigt ibland.
Tvättandet. Att man måste plocka undan så mycket för att det inte ska hällas ut eller ätas upp. Att man måste låsa dörrar för att det inte funkar att ha dem olåsta. Att storebror måste ha en svår tillvaro.
Och att det är läge att begära utökad korttidstid. 
Ja, tack, det skulle väl vara skönt.

Och när man pratar och berättar så känner jag den där darrningen i rösten som ibland kan signalera nervositet, men i det här fallet snarare signalerar: pratar jag mer och djupare så brister det. 

Men att bryta ihop är ju inte aktuellt, så farligt är det inte. Man kan förfasa sig över människors levnadsförhållanden: "Hur står de ut?!", men när man lever i nåt knas, så blir det faktiskt vardag.
Så här är det och så här blev det. Bara att ta hand om skiten livet dag för dag. Det finns miljontals som mår så mycket sämre!

Och, man får förmodligen inte mer än man klarar av. Man får bara anpassa sig och ducka när det känns lite jobbigt...

Jag trivs t ex med att jobba som jag gör, konstiga tider och oregelbundet, men INTE när jag måste blanda in andra (motvilliga) personer till hjälp. Det gör mig rätt så förbannad att man inte kan be om hjälp fler än två kvällar på tre veckor innan det börjar gnällas över att det är för jobbigt...
Då kommer jag att kämpa så mycket som behövs för att den personen inte ska komma hit fler gånger. Jag tar hellre in någon glad från gatan än besvärar släkten fler gånger!

Vardag

Så hade dagen kommit. Dagen då sommarlovet var slut för en del av familjen.
Solen sken, men som tur var doldes den även bakom rikliga mängder moln. 
Och som krydda på moset blåste det närmast orkan. 
Det underlättade kanske turen till jobbet kl 13.30.
Återigen fick jag ankra studsmattan vid flädern för att den inte skulle lätta och slå sönder kreti och pleti.
I ett ovanligt energiskt anfall rensade jag sedan landen på gamla vissna blomster och fröställningar samt dessa otaliga rosenskott som definitivt hotar att ta över hela blomsterlandet. I år har jag knappt sneglat åt rabatterna.
Jag är så evinnerligt trött på dem. Otacksam är jag.

Foto taget av kdeckare.blogspot.com

Färdig med detta (så färdig man nu blir) lyste solen fortfarande skönt, så det blev läsning på altanen. Som en fin kontrast till sommaren läser jag Staden sover av Maria Lang. Den utspelar sig under iskalla februari och som vanligt är det miljöskildringarna som är behållningen.
Inte så ofta man läser böcker som utspelar sig i vinterkyla? Eller åtminstone sällan, som beskriver kylan och snön så att till och med jag längtar till snön.
Men det är något speciellt med vintern 1970. Kortkort vit päls till lårhöga vita stövlar. Låter det snyggt?
Visste du att människorna i Maria Langs böcker för det mesta är brunögda och svarthåriga och klädda i gult? Nu har jag plöjt ett antal böcker i sommar och det blir väldigt uppenbart. Ibland kan hon chocka med att nåt går i grönt, men jag tror aldrig jag har läst att någon är klädd i rött eller blått. 

Men hennes böcker får mig ständigt att vilja åka till Nora och bese Bergslagen och Värmland, Rottneros och diverse småorter. Rämen till exempel, vem visste var det låg? Jag fick ta fram kartboken och orientera mig i värmlandsskogera!

Ikväll ska jag titta på ett läkarprogram om en 16-åring som lider av svårbehandlad epilepsi. Inget nöje, men kanske upplysande? Vi håller på att avsluta en medicin och hela proceduren tar fem månader! I oktober ska vi vara av med den. Och under tiden håller vi tummarna för att inget går fel.
Vi njuter av över två års anfallsfrihet och hoppas att vi aldrig behöver återstifta bekantskapen med denna djävulska åkomma. (Ett ton peppar).

Sommarmix

Ännu ett femdagars-läger "avklarat". 
Fem dagars all inclusive : ) Bara lite frukost på morgonen och det orkar man ju med. Annars lunch och middag - bara att sätta sig och stoppa i sig så mycket man orkar. Och prat, skogspromenader, blåbärsplockning, massage och en hel del annat gott för själen.
Tyvärr har vi begåvats med en tonårstrotsig son just nu, så vi ser chockade på när han inte gör som vi säger?! Väldigt ovan situation, så nu kanske de hårda åren börjar...
Tack och lov hade han även i år en excellent assistent som kunde tackla hans beteende mycket bra. Vi var ju inte där, men jag skämdes lite mest hela tiden för jobbet han fick utstå. För ass. del kanske det gick alldeles utmärkt, det är mest jag som inte klarar av trotsiga "snorungar"...

Nu är vi hemma och funderar på var vädret är som finast?
Att sitta kvar i trädgården blir bara för tråkigt, så nåt måste vi nog göra!
En tur till Ronneby kan väl smaka bra? Havet, stranden, badet. 
Ja, känns helt okej.
Och helt otippat skiner solen flera minuter i sträck! Hur konstigt är inte det då?

Torka

Är i desperat behov av underhållning. Med en son som kissar ner sin säng varje natt och däremellan gör dumheter, vill jag bara sjunka ner i en soffa och bli underhållen på kvällarna.
Men, nu har den stora, stora sommartorkan inträtt i TV-tablåerna!
Om man inte gillar sport (läs fotbolls-EM/VM?) så finns det ingenting att titta på!
På TV4 är de så galet tråkiga att de t o m sänder "Halvåtta hos mig", från England! Så fantastiskt är väl inte det programmet? För övrigt - ingenting.

Vi har ett stooort kanalpaket från Telia så då borde det ju finnas massor att titta på, eller? Nej, svaret är nej. Alltid nej. Oavsett säsong, så tittar jag aldrig på andra kanaler än 12345678. Egentligen inte 8:an heller, det är bara min systers drömkanal med hussökande i England och på kontinenten, som jag har gluttat på några gånger. Och Sjuan - Det okända, inget annat. Kanal 6? Nej, där skrev jag visst fel, inget att se på den heller. Kanal 5 - hm, nån arg snickare nån gång, men annars är det väl inget på den heller. Trean - Favoritprogrammet Lyxfällan, men inget annat. Återstår 124 som kan bjuda på nånting ibland.
Det är som Bruce Springsteen sjunger - "57 channels and nothing on".

Tittade ändå som flyktigast på vad de andra kanalerna erbjöd och blicken fastnade på TV FINLAND. Men där har de ju mycket trevlig design och landsbygd och så... tänkte jag med ett skutt av hopp i bröstet (fast jag vet sannerligen inte om vi har den kanalen).

Kl 07.05 - Resa till Leningrad (ja, det programmet har de säkert aldrig sett förut)
Kl 07.10 - Grannfolken lär känna varandra (ja, det är väl ryssarna de ska lära känna, igen).
Kl 7.24 - Raz dva tri (ett, två tre på nåt för mig okänt språk)
12.35 - I Adams kläder och lite i Evas (modemagasin för nudister?)
13.45 - Elstängslets historia (Hello Russia!?)
16.00 - Lilla tvåan (fler sifferprogram, eller handlar det om nåt annat...?)
17.00 - Vilda finländare (lär dig att säääära, inte bara rispa!)
17.30 - Kiosken (sioskenkorva?)
18.00 - Fattiga får skylla sig själva - (aha, det är så de lär finnarna att vägra flyktingar asyl? Men flyktingar är inte alltid fattiga. Kanske handlar det om tiggare?)
19.00 - MOT (här lär man sig att vara MOT allting).
19.55 - 20.00 - Sportrutan (hahaha! här har ju finnarna fattat att sport ska hållas kort!)
21.00 - Rivet ut arkivet: Hästen (redan på 30-talet var hästen populär i det agrara samhället).
Resten av kvällen bjuder finsk TV på nyheter till kl 03.00

Om detta är vad finnarna får hålla till godo med så hoppas jag att även de har en god bok eller en fin ljus kväll att roa sig med!

(Och jag har ingenting emot Finland eller finländare!)

Kylslaget möte

Braaak! lät det på insidan av kylskåpet som mannen just besökt.
Det lät som en större katastrof hade inträffat och nu var det tvunget att öppna dörren för att bevittna exakt vilken sorts katastrof.
En försiktig öppning av dörren och det brakade till igen.
Glasburkar mot glashyllor - det känns inte som en lyckad kombination.
Dessvärre gick det inte att förhindra olyckan som redan hade skett och skedde kontinuerligt. Det var lika bra att öppna dörren och ta emot det som kom.
Mest rädd var jag om min smörask från Electrolux, den fick absolut inte gå sönder! 
Jag lyckades rädda den och lät resten rasa ut på golvet. En burk som hade förlorat sitt lock redan tidigare lät sitt oljiga innehåll graciöst lägga sig på golvet.
Ett vinglas som någon inte orkat dricka ur gick i många bitar.
Annars klarade sig det mesta, tror jag.
Vad hade då hänt?
Plastbitarna som sitter uppträdda på hyllplanen av glas hade spruckit/gått sönder/brakat samman. Så värdelöst! Att ha plast som inte klarar av belastning i ett kylskåp som är fullt av glasburkar är ju som gjort för katastrof!
Och nu har vi ju sett att även de andra hyllplanen har sprickor i plasten. 

Ringer affären som tagit över affären där vi köpte kylskåpet, men där finns inga reservdelar såklart. Ringer då till kyl&maskinservice, enligt affärstips. Nej, här har vi inga såna hemma. Bäst att ringa direkt till Cylinda istället!
Tack, tack och tack.

Undrar hur många års garanti man har på såna här saker? Två år förmodligen. Det förslår inte långt. Vårt skåp är väl en sex år, typ.
Förr i världen kunde man ha kylskåp och andra vitvaror i ca 20 år innan det var dags att byta... 

Lånade bilden från bjorneslatt.blogspot.se

Nu blir man bara lycklig om man kan få tag på reservdelar!

Och det fick jag! 

Blåst

24 grader och orkanblåst, så har dagens väder varit.
Som min syster säger: det spelar ingen roll var man bor längre, vid kusten eller inne i landet; det blåser lika mycket överallt. Verkar onekligen stämma.
Enligt någon artikel jag har läst, någon gång, någonstans, kan blåsten bero på att jordens axel har rubbats lite ur sitt ordinarie läge.
Varför detta skulle innebära blåst, eller varför något överhuvudtaget innebär mer blåst, har jag ingen aning om.
Men jobbigt är det.
Idag blåste t e x min cirkusdirektör ner från sin upphöjda position och den lilla kaninen slogs ur hatten! Resten tror jag höll, tackochlov.

Min vecka i Järvsö var ganska så bedrövlig, weather wise. Regn varje dag och kallt. Medan Växjö badade i solsken... Händer ju aldrig annars, men just denna vecka skulle det tydligen ske. Hann nästan inte göra någonting. Träffade Christine från USA i ca 2½ timme: åt en räkmacka. Tittade på blommorna på handelsträdgården. Gick igenom en galleria utan affärer. Tillbringade ca tio minuter på en hälsokostaffär. Skjutsade henne till Alfta. Sa hejdå.
Kändes lite konstigt. Att så mycket ska hänga på vädret? Och antal timmar man träffas. Nåväl, det var väl väl beräknat kan jag tro...

Åkte till Fågelsjö gammelgård. En gård som lämnades som den stod på 1940-talet, då ägarna hade byggt ett nyare hus tvärs över gården. Ägaren var en festlig man som hade konstruerat sju (!) lås som låstes upp med fyra nycklar i sin visthusbod. Mycket festligt kan jag tänka för pigan som skulle hämta körv.

Fågelsjö ligger mitt ute i finnmarka! Man åker och åker genom milsvida skogar tills man slutligen kommer fram: i Dalarnas landskap, i Gävleborgs län och Ljusdals kommun. Det tog 1½ timme att komma fram från Ljusdal räknat.
Måste kolla på kartan var vi var. I obygden, definitivt.

Onsdagsblaj

Ute skiner solen och här sitter jag och fryser. 
Bredvid mig ligger en så stor hög med papper att den hotar att ta över hela slagbordet. Måste rensa bland alla färgglada papper, men det tar emot.
Här sitter mig son och målar och målar, och så kommer hans elaka mamma och slänger papperen med ojämna mellanrum!
Så otacksamt!
Men det går ju inte annars. Vi får inte plats.

Snart har vi haft våra två veckors utställning. Igår fick jag ett meddelande av en tjej på Etsy, som hade sett vår utställning. Jättekul att hon hörde av sig! Hon tyckte dessutom att den var underbar, och det känns ju underbart att höra : )

Igår satt jag och min son i en fin park i Norrköping. Picknickade på medhavd matsäck. Njöt av penséer och påskliljor i orangegula toner. Personal höll på att förbereda för utplantering av årets kaktusmotiv också. Fåglarna kvittrade i parkträden och allt kändes rätt så bra.

Häromdagen tog jag och samlade ihop sonens långa hår och klipp, klipp, så blev han korthårig! Lite mognare utseende och nu kan han inte gömma sig bakom håret, vilket nog är bra. 

Läser boken "Ladies" av Johan Hakelius. Och det säger jag: vilka ladies!

Ja, det var väl allt för den här gången...

Happenings

Jag är lite vimsig när det gäller tider, erkännes härmed.
Och tänker att den som kör bilden bör säga till exakt vilken tid man måste åka för att hinna. Vi lämnade hemmet 8.30 på tisdagmorgonen (minst 30 minuter senare än önskvärt fick jag höra senare). Hann inte stanna på nån restaurang i Tranås. Slirade vidare till Mjölby och in på Burger King... åt på en kvart och så iväg igen. Slirade in i N-köping i rätt god tid!
Kände oss allmänt nöjda med det.
Hade kollat att vi hade en bank precis vid hotellet. Luuugnt.
Visade sig sen att bankjäveln inte hade nån bankomat!
Tänkte att jag inte ville ställa mig i kö minsann och frågade en gube var närmaste apparat fanns. "Några kvarter härifrån". 
Ja, typ hela Drottninggatan!
Såg en annan bankskylt och gick upp på andra våningen till en sober banklokal. Och där fanns det naturligtvis ingen bankomat!
Den fanns ju runt hörnet. Där det stod en gammal farbror och fumlade med bankkortet. Herregud!
Med femton minuter till avtalat möte störtade jag genom stan. Med de två andra lunkandes bakom. Högst irriterande.
Svetten lackade.
Klev in exakt på minuten ändå.
Berättade om fasan att löpa genom stan i detta ärende (ja, vi måste alltså betala kontant) då damen berättar att det finns en bankomat precis rakt över gatan. Öh, va?

Då kan det ha hänt att hon faktiskt nämnt detta tidigare, men att min hjärna sorterat bort denna vitala kunskap.
Jag var så himla nöjd med att ha bildgooglat gatan så jag kände igen exteriören på stället i alla fall!

Solen sken, jag tog mina lågskor ist f kängor. Och fick skavsår. Köpte Compeed på apoteket men det gjorde fortfarande ont.

Natten till torsdag vaknar lilla jag kl 02 och har så satans ont i foten. Amputering nästa, liksom. Vacklar ut till toaletten och tänker att jag måste få bort plåstret! Det gör OOONT. Det har vuxit ihop med min häl och jag får klippa försiktigt runt och lossa försiktigt. Stoppar foten i hetvatten för att lösa upp. Håller på att svimma! Lägger mig ner på golvet, drar ner handdukar för att inte frysa ihjäl. Knackar i väggen lite diskret för att eventuellt påkalla sonens uppmärksamhet. Jag vill nämligen ha mitt silvervatten för att dels dricka, dels göra omslag på min inflammerade häl, så att jag inte dör i blodförgiftning.
Han sitter uppe och spelar mitt i natten och märker ingenting såklart. Jag lider vidare, gör ett försök att ta mig någonstans men drabbas genast av svimningsanfall igen. 
Till slut kan jag ta mig till köket och rycka flaskan med livselixiret.
Går och lägger mig så småningom, fryser som fan. DÅ går den lille på toa!

Idag, fredag, är hälen illröd och lätt svullen, men gör inte längre så vidrigt ont. Krisen är över, halleluja! och jag som köpte Dr Marten´s finaste sandaler som jag har letat efter i 15 år, i Västervik! Nu kan jag ju absolut inte gå in dem.

Västervik, vilken fin stad! Massor med egna butiker, inte kedjebutiker alltså och många gator kors och tvärs. En ny favoritstad, känner jag!

Påsklov

Imorgon ska vi nog äta på Restaurang Baronen i Tranås. Så spännande! 
Jag googlade på glutenfria pizzor, och de skulle visst ha det, så då tar vi den på väg upp till Norrköping. I köpingen ska vi träffa en homeopat och sedan vår söta Ninni som jobbar på konditori. Bor på fint(?) hotell  och åker hem på onsdag, över Västervik.
Man kan tänka sig att ett sådant besök gör en mer glad i maj, juni, då värmen och solen gör sitt till. I mars är det kanske inte så spännande att gå runt i Västervik. 

Idag for vi ut till Huseby bruk och Husebymaden för att se alla glada flyttfåglar (och för att kolla att bildäcken satt där de skulle efter bytet...).
Fåglarna skränade och befann sig på långt avstånd och Huseby bruk var stängt, så det var bara att dra i sig lite fruktsallad och åka hem igen. 
Brorsan ringde och kunde berätta att vi eventuellt har okända kusiner i Stockholm! Jaha, ja, det var en nyhet det. Får se vad släktforskarna kommer fram till. Det torde vara min farfar som han varit på villovägar eller möjligen gjort nåt innan han träffade min farmor. Hoppla!

Och apropå hemligheter: jag läste en bok som heter "Öppnas i händelse av min död" av Liane Moriarty. Jag tyckte den var väldigt "spännande", medan andra på FB inte alls såg några kvaliteter i den. Så olika kan man tycka : ) 
Vad tror du, Freja? Är det nåt i din smak?
Jag som verkligen lägger stor vikt vid miljön i böcker, tyckte det var roligt att den utspelades i Australien. 
Precis som jag kan tycka om att mma Precious Ramotswe bor i Botswana. Bilderna i mitt huvud, mmm, jag gillar det.