Fredag

v 13. Förkorta Marie Bebåd.d.

Läser 1205-L Week planner 2019, namnsdagskal. men nu orkar jag inte mer, det är ju fredag!

Imorgon ska en cykel med punka  och dubbdäck förflyttas till stans cykelaffär för hundraåttifemte jävla gången för reparation och däckbyte!
Jag ska också köpa en kabinväska för första gången i mitt långa liv.
Måste ha en till resan till Amsterdam kommande fredag.
Ska också städa en foajé.
Jobbade idag på museet. Värdinna på Hissvägraren. Fick en fin bok från museet om Christina Nilssons smaragder!
Cyklade hem i motvinden på min yngste sons cykel som jag delar med min äldste son vars cykel blev stulen förra veckan. TREDJE cykeln som han blir av med! 
Igår kväll när jag hade jobbat färdigt på teatern hade jag tappat bort nyckeln till låset... jag dog och letade om och om igen. Fick ge upp och till slut, till slut, efter 45 minuter låg nyckeln på trappen utomhus, som jag gått i tre gånger den kvällen UTAN att se den. Ibland tror jag att någon skojar med mig. Fick ringa in skjuts innan jag hittade nyckeln.

Men solen har lyst idag och det finns hopp om våren!

Har också tecknat en pappersdocka till Region Kronoberg. Väldigt roligt!
Den hade många religiösa attribut, men de spar jag på tills den är publicerad. Bäst att ligga lågt. Någon kan känna sig kränkt. I dessa dagar kan man aldrig vara säker.

Kille eller tjej? Bådadera!

En kopp höst

En fjäril kom in genom den öppna dörren, fladdrade mot fönstret på den motsatta väggen. Flög tillbaka mot de ljusa fönstren på den andra sidan rummet och dansade en stund i solen. Lätta vingslag, ingen panik. Och där - flög den ut i det vackra septembervädret igen.

Första september, och den officiella höstmånaden är här med röda rönnbär och, om man sitter inomhus med öppen dörr - kyla i luften. Om du går ut i solen känner du nog att det är väldigt varmt för att vara höst. 
Men det är så vi börjar bli vana vid att känna hösten: varm.
Så fort skolan börjar igen så slår hettan till, åtminstone en vecka.
Sen kan det vackla lite fram och tillbaka.
Morgnarna bjuder på blöt, kall gräsmatta när man går ut och hämtar in sonens första äpple för dagen. Uppfriskande nattkyla mot bara fotsulor. 
Varje dag som regnet håller sig där uppe är en bra dag. 
Nätterna, ja då får det gärna ösa ner för då är jag inte ute. 
Vad jag vet finns det inget jobb som gör att du måste vara ute på nätterna. 
Eller ja, det skulle vara nattvakt då såklart... Men den mesta tiden tillbringas väl ändå i en bil eller inomhus, tror jag.
(Och då kan jag inte låta bli att rekommendera "The Nightwatch" - Nattvakten, som går på TV4. Tittar du inte redan på den så får du gå till TV4Play. Njutbar.)

För länge sedan skrev jag ett inlägg om hösten, eller påbörjade ett inlägg, eftersom jag aldrig la ut den.
Nu känns det som om jag borde ta tag i den texten igen och se om jag kan bli färdig med den. Ska jag gå i en skrivkurs måste jag väl kunna skriva?
Kaffe - ett måste för skrivandet har jag läst någonstans. Problemet är att jag blev så himla mätt av sushin jag åt till lunch!
Känns som om det blir svårt att knö ner kaffe också. 
Men, konsten kräver sin tribut.
Och klockan är snart 15. Jag har ju missat två-kaffet med en hel timme!

Medge att man fikade med mer stil förr i världen!

I Sverige fikar man på jobbet.Säger inte att det är fel, men dagen känns lite upphackad. Ska jag tolka det som att man bara är kapabel att jobba två timmar i streck åt gången?
Själv vill jag likt fjärilen fladdra lätt och lekfullt genom arbetsdagarna (och livet). Och för att hålla sig lätt bör man dra ner på fikandet och upp på fladdrandet.

PS. Någonstans har jag läst eller hört en text av Beppe Wolgers som heter Fyra koppar snö. Gillar verkligen bilden jag ser.  

Oh no, it´s Friday!

Man brukar säga: äntligen fredag! men för mig infinner sig inte känslan, liksom.
Veckorna går alldeles för fort och jag hinner inte med det jag vill!
Och på fredagarna kommer minste sonen hem redan efter klockan 13 och sen är det svårt att få nåt vettigt gjort.
Det blir liksom som ett hönshus. Kackel, no brain och viftande vingar...

Hönshuset av NoahsArk

Löjligt nog så fortsätter jag ha problem med föreläsningen. Eftersom jag vill att bilderna ska komma synkat med talet (nähä!?) och de på nåt jävla sätt inte gör det hur mycket jag än jobbar på det, så blir jag så frustrerad. Och jag kan inte fortsätta jobba med det när sonen är hemma, för jag vill faktiskt inte utsätta honom för en historia om honom själv.

Och imorgon ska jag jobba på teatern "på riktigt" för första gången. Sälja biljetter och bara vara härlig. Det ska bli kul! Jag är mycket mer social än man kan tro : )

Problemet är väl att jag sitter hemma hela veckorna och vill göra nåt när helgen kommer. De andra har varit utanför hemmet hela veckan och vill gärna vara hemma och inte göra någonting! Därför kommer många fredagar med en känsla av tristess. Jag är hellre ensam hela dagarna när jag är själv, än ensam när alla är hemma...
Därför är några timmars jobb på lördagen mycket värdefullt. Tack för det!

#Blogg100

Idag startar det igen: #Blogg100.
Men jag tar det lugnt i år igen. Det var jättekul det året jag var med men näe... orkar jag så skriver jag.

Vackra böcker

Bokskåp!

Idag var det också ett genrep på Brott och straff på Regionteatern i Växjö.

Jag hade tänkt att gå, men fick faktiskt koncentrera mig på uppgift: Pecha Kucha. Jag ska nämligen berätta om NoahsArk under 6 minuter och 40 sekunder. Visa 20 bilder à 20 sekunder.

Det kräver sin förberedelse märker jag.

Och repetition.

Hittade röstinspelning på datorn, så nu kan jag lyssna på min metalliska stämma och anpassa bilderna därefter. Väldigt bra!

Apropå teatern så har jag fått ett jobb där! Jag ska till en början sälja biljetter till hugade klienter, sen hoppas jag "avancera" till värdinna också. Vem vet, jag kanske slutar på tiljorna? Jag är öppen för allt och ska tänka på att använda magstödet när jag talar på Pecha Kuchan. 

Mimimimimi, rrrrrrrrrrrrrr, ssssssssssss, röstövningar. Very important. 

Tänk på det innan du talar. Och tänk på vad du talar om innan du talar. 

Och tänk, innan du talar. 

Snart februari

Va? Är julen över? Jasså.
Men julkalendern från Nordiska museet är så fin; målad av Gunna Grähs och den röda hästen från någon hemslöjd någonstans, den måste jag ju ha framme. Muggarna med Elsa Beskow-motiv gillar jag stenskarpt! Men de randiga pappersstjärnorna blev inte bra, trots att jag följde instruktionerna på YouTube.
Den vitprickiga Sprakfålen klär också växten, tycker jag. 

Tråkigt var att jag hade fyra finfina glöggmuggar med julbocken på, även det motiv från Elsa Beskows böcker, som jag hittade i en julkartong när jag packade ner julen... Då kanske man har för mycket, eller?

Men det finns fler muggar jag vill ha, nämligen de med sotaren på, men de har jag inte hittat ännu. 

Jag har lovat och håller att jag inte ska handla allt jag vill ha, men vissa saker måste man bara ha. Visst är det väl så?

Sill med löksås

En gång för flera år sedan, åt vi salt sill med löksås. Väldigt gott!
I höstas ville jag upprepa succén och köpte två paket salt sill. De skulle inte gå ut förrän sent i februari så det var ingen brådska att äta dem. Sen har de naturligtvis legat i kylskåpet och varit i vägen sen dess. Tills idag då jag har lagt dem i blöt. Nyss. Det står på paketet att de ska ligga i blöt i 8-12 timmar!
Det har vi inte tid med!
Det är tomt på annan mat både i frys och kyl, så nu måste vi äta sill idag.
Oavsett hur länge den har legat i blöt.
Men det luktar inte gott om vattnet/sillen. Hoppas den är tjänlig...

Ute är så j-la frostigt och osoligt att det känns som om världen hålls i ett köldgrepp. Och inne är det inte heller särskilt varmt, vilket i o f s inte gör något. Det finns ju kläder.

Fick inte ett jobb jag har sökt, idag, trots två intervjuer. Eller kanske just därför...

Jag läste boken "Den frusna trädgården" och tyckte den var bra. Den växlade mellan nutid och en "saga" som modern i boken berättade. Sagan var naturligtvis ingen saga utan moderns uppväxt. Nåväl, det som var intressant var att modern hade vuxit upp i Leningrad under 2:a världskriget. Leningrad blev belägrat av nazisterna under 900 dagar vilket innebar fasansfulla förhållanden för de som var kvar i staden. Kanske så mycket som en miljon människor svalt ihjäl! Detta beskrivs mycket bra i boken och som en bra berättelse ska göra så lockar det mig att undersöka sanningen bakom berättelsen.

Och med lite mer vetskap om denna belägring känns det extra tungt med kriget i Syrien och den belägring som pågår där, där barn och vuxna också håller på att svälta ihjäl. Idag, nu! Fattar inte hur vidriga människor kan vara! Kan man inte bara bomba bort dessa avskum från jordens yta?

Jag lovar att inte gnälla om sillen med löksås inte blir perfekt.

Julen i bilder

Kvällsmusik

Kväll igen. Tänk att det blir kväll varenda dag. Eller kväll.
Köpte penséer idag, ljuva ljusblå små raringar. Samt ljuva ljusblå pärlhyacinter.
Samt en bokhylla, på Blomsterlandet! Tidigare kostnad 3000:-, nu snodde jag den för 400:-. Bra jobbat där.
När jag gick där på blomsteraffären slog ljuva dofter emot mig. Det var apelsinblommor som fyllde luften med sin underbara sötma. Hade jag en vinterträdgård så skulle jag köpa mig ett träd.

För övrigt var jag på konsert med Jill Johnsson häromda´n. Vacker som en dag och sjunger som en lärka, eller kanske lite coolare; som en koltrast.
Mycket korta kjolar kör hon med. När hon till slut kom ut i en svart body ylade min granne till i ett riktigt countryvrål "Yeeehaaa"! Så var väl hans kväll räddad : ) För övrigt en god vän till mig. Det unnar jag honom.

En något annorlunda sånglärka lyssnade jag på för flera veckor sedan.
Tillsammans med sin bror spelade Margareta Bengtsson harpa och sjöng, musik från 1500-talet och framåt. Hennes namn får mig att associera till en 70-årig gammal dam, men hon är väl något yngre. Onekligen. Margareta är dessutom en av grundarna till The Real Group. Jo jo. Bra jobbat där Maggan!
Hennes brolla spelar tvärflöjt och lite annat, bland annat i BAO.
Så, det var alltså stora stjärnor vi fick lyssna på. Inte i något konserthus, utan i en sal på Utvandrarnas hus.
Det var vi och så pensionärerna i V-ö.
Men vackert var det.
Se här bara.

Margareta, direkt från hemsidan.

Fredag den 13:e

Efter ett fantastiskt crescendo på en FB-sida pös luften ur mig och den här veckan har varit osedvanligt klen på skaparlust. 
Är det inte så typiskt?
Man tycker det är trevligt att så många gillar det man gör, men sen kommer tomheten. Klassisk reaktion, tydligen.
Den här veckan har istället gått åt till studier av allehanda slag.
Och idag har vi återigen en fin kvällshimmel, rosa och blå.
Sambon går på slutspelshockey och jag tar ett tångbad.
Fredagskväll när den är som bäst : )

Kanske festar jag till det med popcorn och iskallt vatten lite senare till Postkodmiljonären. Följs av Let´s Dance  och självklart måste jag titta på Ack Värmland! Mia Skäringer, den lilla godingen, kommer förmodligen att roa mig omåttligt. 
Följer även serien om paren som gifter sig vid första ögonkastet och tycker att det är väldans spännande. Hur ska det gå? Ska det väldigt förälskade paret gå isär, och ska det distanserade paret hitta varandra? Två avsnitt kvar för mig att titta på. Har förstått att man inte ska tycka om det här programmet "SVT kan inte göra dokusåpor", men jag tycker det är kvalitet jag!

Bredvid mig sitter sonen med korkskruvslockar i nacken. Och precis när jag skriver det säger han "men först ska du väl torka mitt hår". Han har full koll på mina tankar den lille.

O som i owl, ostkupa och oktober

Ho ho!

Nyponrött

Oktoberfynd

Gjorde mig ett besök på "Mormors spetsar" häromdagen. En affär som ligger en liten bit från Storgatan och därför "inte finns". Växjö är en stad med konstiga invånare. Om affären inte ligger på Storgatan (som leder rakt genom staden), så faller den ur medvetandet hos många.
Kanske tillhör jag också de där galna invånarna, eftersom jag inte besökt "Mormors spetsar" på länge. 
Men detta misstag ska inte upprepas!

Ägarna till affären ägde tidigare en supermysig blomsteraffär, men valde att sälja den och istället öppna en inredning/klädaffär i en källarlokal med små rum i fil, lågt i tak och väldig charm. Vid samtal med ägarinnan visar det sig att hon också äger en stor portion klokskap och charm : )

Jag hittade denna rara "ostkupa" och en inbunden almanacka för 2015 från Jeanne d´Arc Living med vackra bilder i. Dessutom på danska, detta språk som jag verkligen avskydde i min ungdom men som jag godt kan lide nu!

Tror det beror på alla bra danska program vi ser på i Sverige. Man vänjer sig liksom. Men utan översättning så fattar jag ingenting!

"Hur eller hur", som en lärare till mig brukade säga och som jag tyckte lät så konstigt att jag numera använder mig av samma uttryck, men mer  som ett konstigt sätt att prata än i seriösa sammanhang (fattar´u?)... så älskar jag dessa små personliga affärer, i personliga lokaler med pryttlar och kläder i en finfin blandning!

Vi har ju ett rätt så stort köpcentrum utanför stan och fi tusan så tråkiga lokaler! Som avlånga tarmar, helt könlösa och ocharmiga ligger de vägg i vägg och tråkar ut mig. 

Problemet med Växjö är att hela staden är uppbyggt i ett rutnät. Inga mysiga, slingrande gränder, ingen kuperad terräng mitt i centrum, inga överraskningar liksom. 
En gång i tiden fanns Båtsmansbacken som väl räknades till slummen. Men den låg mitt i centrum. Riv skiten, sa kommunen, släta ut kullen och bygg asfula betongklossar istället. OK. Så gjordes på 1950/60-talet och idag har vi de fula byggnaderna kvar, totalt befriade från charm, mitt i stan... Synd på så rara ärter. Två hus lyckades överleva rivningshysterin och innehåller nu Kafé de Luxe: en cool restaurang/kafé/club med gammal inredning. Fint!

Från ostkupa till betongklossar. Tanken vindlar. Ha en skön helg!

Förändring

Klibbig, värre än insidan på en burk honung, tar jag en dusch. 

I garderoben hittar jag en röd långklänning i linne, använd endast en gång på ett bröllop för säkert femton år sedan. Men så fin den är och så skönt att ha en långklänning på sig! Välklädd direkt, utan byxor eller tights.

Foto: Lena Nyberg

Ibland kan det vara välgörande att sätta på sig något annat än det gamla vanliga. Min garderob består av ett antal "chica kontorsklänningar". 
Grå, ärmlösa och figursydda. Köpta på second hand, såklart.
Problemet är att jag är liiite fylligare än vad klänningarna medger (eller vad jag medger, menar jag) och när säger jag, när ska jag vara chic? Kan säga att det är ytterst sällan jag finner anledning att klä mig i chic kontorsklädsel här hemma. Att jag köper dessa klänningar beror på att jag är en "sucker" för Meg Ryan och hennes klädstil i filmer som Sleepless in Seattle, You´ve Got Mail och vad de nu heter. Love it! 
Och vet du inte vad det innebär (hennes klädstil) så får du titta på filmerna. Bra, båda två.

Men, man kan ändra sig!
I många år använde jag inte jeans; kände mig bara obekväm i dem. Så,en dag i vintras hittade jag ett par jeans som passade mig väldigt bra, på MAXI av alla ställen. 299:-, som hittat! Mycket sköna och fina, tycker jag. Fick sen ett par mörka varianter av min sambo, men de har jag inte lyckat använda en enda gång... Märkligt.

Och idag; en synundersökning som visade att min syn försämrats endast minimalt. Bra det då. Två nya bågar ska det bli. Alltid spännande då man aldrig kan se exakt hur man ser ut (när man har så taskig syn som jag har) när man provar ut dem. Denna gång har jag förlitat mig på en väninna med god smak. Hoppas det blir bra. Kan tänkas att jag lägger upp mitt ansikte om några veckor, så får du själv se vad du tycker.

Jag blonderade mig "litegrann" häromdagen och helt plötsligt kanske det inte blev bra med det ena paret; färgen är liksom gulgrönbrun och det hade varit snyggt om jag fortfarande hade varit rödhårig. Men nu var ju det ändå länge sen, så nu får denna polska blondin nöja sig oavsett. Tids nog mörknar nog håret kan jag tro.

Babbel

Rabarber, rabarber, rabarber. Så kan man rabbla(på en teaterpjäs) om man vill att det ska låta som om det är en folksamling i bakgrunden. Har jag hört.


Shopping i storstan Bollnäs idag. Vi skyndade oss att handla färdigt då staden snart skulle bli en belägrad stad. Jimmie Åkesson och hans patrask skulle babbla på torget. Inget vi ville hamna i, så vi drog till Wallsta illa kvickt.

Här, i Järvsö, bor två syrianska flyktingar i min systers "extrahus".
Undrar just vad Jimmie tycker om det?
Osolidariskt mot de svenskar som inte får hyra huset, kanske?

Snart är det EU-val.

Påskbabbel

Städa, städa, det är fredag.
Gästerna kommer om två timmar.
Lax och potatis och oj, då, inget festligt
att dricka ! Vatten med citron är party.

I fönstret potatis på groddning.
I källaren en hemmasnickrad pallkrage nymålad svart.
Ute häller regnet ner och påsken... äsch, den känns inte
som nåt att fira precis.

Lamm imorgon. OK.

Inget citat idag, måste städa vidare ; )
Och gillar: mina vänner!

Söndagsdis

Idag har jag putsat fönstren på insidan. Ser inte ett skit renare ut. För skiten sitter på utsidan.
Idag har jag dammsugit. Ser inte mycket renare ut. För det ligger saker överallt. Saker som jag har flyttat runt för att kunna dammsuga.
Idag har jag lagat lunch kl 11. Om en kort stund skriker någon på fika. För mat mättar inte.
Idag har jag pratat med min son men får bara tystnad till svar.
Idag lyser solen från en disig himmel och det är kallare ute än vad det ser ut att vara.
Idag spelar jag musik, men ingen annan vill lyssna.
Idag ska jag bära upp några grejer på vinden men först måste så mycket annat göras. Dra ner stegen. Känns oöverstigligt jobbigt. 
Idag grät sonen för att han såg så dimmigt. 

Ja, det är jobbigt att se dimmigt.

Men på stereon puffar Barry White ut rosa dimma och nu står altandörren öppen och fåglarna kvittrar vårglatt, så vem är jag att sitta inne och damma igen? Äsch, sånt trams. Ut och andas medan du kan. 
Tids nog andas du ej mer. Då kan du klarsynt se tillbaka på denna söndag och tänka att "den där dimman, inte var den så tät?"

Lite SCBkul i jul

Och så några apropå angående julen och vad som därtill hör:

Apropå julafton och födda, så finns det 166 kvinnor och 468 män som heter JESUS. Vidare finns det inte tre vise män utan hela 341 stycken– 269 

CASPAR, 59 MELCHIOR och 13 BALTHASAR.

Apropå gröt, så finns det en kvinna som heter just GRÖT. Och likaså en kvinna som heter KANEL men två som heter SOCKER. Bland männen finns det 9 som heter MANDEL.

Apropå Kalle Anka och hans vänner klockan 15, så finns det 2 264 män som heter KALLE och 137 kvinnor som heter ANKA. Dessutom finns det 27 kvinnor som heter MUSSE och 21 personer har efternamnet PIGG. Vidare bland vänner, så finns det 882 personer som bär efternamnet LÅNG och 7 som har efternamnet BEN. En kvinna heter PIFF och en man heter PUFF; 8 176 män heter BENJAMIN och 3 kvinnor heter SYRSA. Slutligen kan vi konstatera att det finns 2 KNATTE, 1 FNATTE och 2 TJATTE.

Apropå gran, så finns det 4 män som heter GRAN, men inte en kotte som heter KOTTE utan 14 stycken – 4 kvinnor och 10 män.. Dessutom visar efternamnsstatistiken att det i Sverige finns 19 GRANAR men bara 81 BARR.

Apropå juldrycker, så finns det en kvinna som heter AQUA och 4 män som heter VIT, dessutom har 8 personer efternamnet MUST.

Apropå tomten, så finns det 4 män som heter SANTA samt 57 personer som bär efternamnet CLAUS.

Apropå tomtenissar, så kan man bara konstatera att det är ett yrke med mycket sned könsfördelning; detta eftersom det bara finns en kvinnlig NISSE.

Apropå slut, så heter 16 741 män och 50 kvinnor KNUT

Så kul har man tydligen om man jobbar på SCB!

Jag letade efter om det finns någon som heter Tomte i efternamn, men den

släkten verkar utdöd. Till skillnad mot tomten som finns!

Wallsta

Lissgården. (Lifsgården)

Mitt hem i ca 18 år, numera förskola.

Trädgården totalt demolerad med hyreshus, garage och asfalt. Många av de otaliga träden har försvunnit. Han som bodde här i tidernas begynnelse (i ett vackert vitt hus med snickarglädje) planterade en hel fruktträdgård och något så ovanligt som en ek (som inte växer ovanför Dalälven, sades det). Till vänster utanför bilden låg tidigare ett mindre hus som ännu tidigare användes som kontor på den stiliga gården. När vi bebodde Lissgården bodde familjen Törnros där. Under deras hus fanns potatiskällaren. En riktig matkällare som nu har fyllts med jord. Trist.

Ett kuriosum: min mormor och morfar träffades på denna gård då mormor el morfar jobbade där!

I det här huset växte jag upp. Kom till Wallsta (eller Vallsta) när jag var fem år. Vi bodde på andra våningen. Innanför det lilla fönstret till höger låg en garderob där vi hade en del kläder och en massa garn! Innanför garderoben låg "barnkammaren" - det största sovrummet, som jag och min syster bodde i. Där lekte vi också spöktimmen många kvällar. Berättade spökhistorier och lekte läskiga lekar. I linoleumgolvet grävde vi en liten grop så vi kunde spela kula inomhus. Smart! Stora fönstret till höger - trappen och dörren till hemmet samt en dörr som ledde till vinden. Där, på vinden, bodde Lissgårdskajsa. Hon brukade åka rullskridskor ovanför våra huvuden...
Innanför det vänstra fönstret låg "hallen" där vårt matbord stod innanför ytterdörren. Där fanns också dörren till vardagsrummet, korridoren till vårt rum och gången till kök och det lilla sovrummet som låg innanför det vänstra lilla fönstret! Där bodde äldsta brodern.

 Här är baksidan av mitt f d hem. Stor balkong som sträckte sig längs hela stora rummet (vardagsrummet). När vi bodde där fanns ingen spiraltrappa utan en stege. En gång klättrade vi upp på taket tillsammans med två gästande barn. Det var INTE populärt hos deras föräldrar. Inte hos våra heller...  Det högra lilla fönstret leder in till "lillkammaren" där två utav mina tre bröder kamperade ihop. Detta var också lekkammare åt mammas alla dagbarn, under dagtid. Inte mycket privatliv där inte. Alla leksaker skulle delas. Där det faktiskt saknas ett litet fönster (har aldrig tänkt på detta förr) låg m´s  och p´s sovrum. 

 I denna ståtliga byggnad gick jag från första till tredje klass. Min fröken hette Ulla Bergstedt och var en stjärna! På ovanvåningen bodde den fruktade vaktmästaren med sin fru, husmor Elsa. Vaktmästaren gick under öknamnet Potter. Ingen glad gubbe den inte. 

 Och här då! Ingen by är väl utan en loppis nuförtiden. Fanns då inte på min tid. Då var den väl ett förråd kan tänka. Till vänster hade vi byns frisörska "Rak-Greta". Hon hade en strigel att vässa rakkniven på och jobbade tills hon stupade, tror jag. Minst 80 år, skulle jag tro. Reinfeldt måste glädja sig åt en sån krutkvinna! På detta loppis har jag köpt mina skridskor. 25:-. Bra pris.

 Det här huset var helt grått under min uppväxt, om jag inte minns fel. Numera har byns äldre (bl a min mamma) ryckt upp den superfina stugan ur sin törnrosadröm och den används numera som café under sommaren. Kvar-Eriks heter huset. 

Som liten och nyinflyttad hälsade jag på i det här huset. Tågen hade nog slutat stanna, men stinsen bodde kvar ännu några år. Sen revs huset och stinsen med fru flyttade. I omvänd ordning, hoppas jag. De var snälla, det minns jag.

Suktar på en lördag

Jag skulle inte ha NÅGONTING emot om någon vill köpa sådana här koppar och tallrikar åt mig! Så friskt rödvita och älskansvärda, tycker jag.
Sailor, heter de och är våldsamt inspirerade av Stig Lindbergs Zebra. En hyllning, helt enkelt. Ja, jag skulle känna mig väldigt hyllad om jag fick dessa raringar i ett stort paket. Priset? Bah, vad är väl pengar?!

Det är våldsamt varmt ute. Sommarvärme i trädgården. Barbröstad son hoppar studsmatta, den andra håller sig inomhus av rädsla för värme. 
Ekologiska grönsaker på Bondens marknad och svingoda Krav-odlade korvar fulla med gröna kryddor till lunch. Så gott!

En ny antik karaff inhandlad på Johanne. Som ersättning för den som någon slog i golvet härommånaden. Gnistrar så vackert i kvällssolens sken.

Och mitt i allt hamnade en fantastisk författare och illustratör: Oliver Jeffers, tillsammans med en annan björn och en teburk som tyvärr inte hade den rätta mörkröda färgen, upptäckte jag när jag kom hem för några år sedan. Numera får den stå på en hylla i ett sovrum, inte i köket.

Björnen påminner om alfabetsbilderna som jag jobbar på. Håller på med just bokstaven B och, just det, det blir björnar och byråer; en klassisk kombo...

Sommarvärmen

Tema: Klimat, på illustratörernas egen Facebook-sida.

Med stigande ålder känner jag att fan, va halvjobbigt det är med alltför mycket solsken och värme. Ta det inte som ett klagomål. Skulle aldrig falla mig in att klaga på sol och värme! 
Igår satt jag inne, altandörren öppen, 25 grader ute. Ändå frös jag inomhus. Gick ut och kände hur varenda por i kroppen sög i sig av värmen och solen. Helt underbart!
Idag är det minst lika varmt men just nu är himlen täckt av en mullig molnmassa. Lite svalare vindar drar in. Underbart.
Huset är ett sånt som suger upp värmen, trycker in den i varje vrå och sen vräker ut den i alla rum, som en bastu. Vidrigt.
I källaren råder däremot iskyla, så dit går jag när det blir för mycket av det goda. 
Ja, så intressant är mitt liv just nu. Värme kontra kyla...

Ute byggs det basketmål på pinne. Äntligen vill äldsta sonen vara utomhus och göra något! Minstingen sköter gräsmattan i år, klippning varje dag : )

Kung Konvaljlilja

Det luktar konvaljlilja, sa sonen. 

Och så rätt han hade. Lilla mammi har köpt lukta gott-produkter från Yves Rocher, och duttat på sig. Hudkräm och ådetoalett.

Och det luktar gott. Flyktigt, men gott.

Som liten flicka ägde jag en liiiten rektangulär flaska med ljusgrönt innehåll.
På etiketten några rara liljekonvaljer. Den flaskan fanns kvar i många år (och känner jag min mamma rätt så kanske den finns ännu...) och den doftade som en hel bukett liljekonvaljer. 

Nu kan jag återuppleva doften. Vet inte om jag ska känna mig barnslig som luktar liljekonvalj? Men å andra sidan är jag ju rätt barnslig, så då fortsätter jag väl och duttar.

Fin ring jag har köpt, va?

Boktips: Kung Liljekonvalje av dungen av Maria Lang. 

Död och liljekonvaljer i en härlig blandning.

ur Gustaf Frödings Stänk och flikar
Kung Liljekonvalje av dungen, kung Liljekonvalje är vit som snö, nu sörjer unga kungen prinsessan Liljekonvaljemö.
Kung Liljekonvalje han sänker sitt sorgsna huvud så tungt och vekt, och silverhjälmen blänker i sommarskymningen blekt.
Kring bårens spindelvävar från rökelsekaren med blomsterstoft en virak sakta svävar, all skogen är full av doft.
Från björkens gungande krona, från vindens vaggande gröna hus små sorgevisor tona, all skogen är uppfylld av sus.
Det susar ett bud genom dälden om kungssorg bland viskande blad, i skogens vida välden från liljekonvaljernas huvudstad.

Nysnö

Det har snöat nästan oavbrutet i fyra dagar. Vintern är här igen. Idag ska vi åka pulka i Tomtabacken. Jag får nog en djupgående pulka, för fasen va fet jag har blivit! Efter en viss ålder är det lätt att balla ur. Tydligen. För vissa.
Kanske går jag ner några gram om jag går upp och ned för backen i några timmar idag. 
Eller börjar ta de där dagliga promenaderna...

Nästa liv kanske jag skulle be om att få bli en katt. Sova mest hela dagarna och vara uppe på nätterna.
Men det där med att vara uppe om nätterna, det lyckas jag med som människa också. ca 03-04 vaknar jag varje natt. I natt läste jag en stund ur Stolthet och fördom. Lång bok. Lite svårplöjd. 
Lika svårplöjd som en pulkabacke med en meter nysnö.

Ha en skön helg, kära du!