Känner mig lite trött. Men bara lite och bara tillfälligt. Snart ska jag äta varma mackor och sen ska jag bli pigg!
För imorgon ska jag åka till Budapest. Med mina tre go'a vänner, varav en talar språket, vilket ju underlättar allt, samt har varit där ett antal gånger. Hon plockar såklart ut godbitarna som vi måste se.
Vi ska åka på Donau (som inte uttalas Dååånau, utan Då´nau med ett snabbt å) och på bussar och skåda alla sevärdheter.
Och inte minst fika på Café New york, en dröm i röd sammet och kristallkronor.
Közönöm för det!
Här är en intressant film om dagens Sverige/Stockholm.
Och det där med att makt förblindar. Man ser liksom inte orättvisorna. Nej, det gör de verkligen inte, den förbannade makteliten.
Oj, hoppsan vad dagarna gick!
Idag blev en mycket märklig dag då jag tog tag i saker jag tänkt på i åratal.
Skulle ställa mig i bostadskö igen tänkte jag bara för att, liksom.
Om inte annat för att min son ska ha den minsta chans att få en bostad på sin ålders höst...
Jag skulle skapa ett nytt konto men stötte på patrull då mitt födelsenummer redan fanns?!
Jag kontaktade då stället per telefon och fick höra att jag fanns där eftersom jag varit hyresgäst hos dem innan.
Ja ja, tänkte jag, konstigt, men så kan det kanske vara.
-Kan du vänta två sekunder? sa tjejen i andra änden av tråden, efter en kort tystnad.
Hmm, det kändes som om något var konstigt. Men vad det kunde vara anade jag inte.
-Jo, det är så att eftersom vi inte har fått tag i dig sen du flyttade (2004) så står du kvar i bostadskön sedan 1991!!!
-Öh, va?! (Jag tänkte att detta kan inte vara sant) Då kan jag kalla detta min lyckodag, alltså?!
-Ja, du har en nolla (0) i en kolumn, och de som har de har vi inte fått tag på och då bestämdes det att de skulle få behålla sin köplats.
Men FATTAR´U?! Det är ju helt otroligt. Jag har 24 år i bostadskön utan att lyfta ett finger. HAHAHAHAHAHA. Jag skrattar ända upp i himlen av lycka.
Hade detta varit i Stockholm hade jag kanske fått vänta ytterligare 26 år för att få en bostad, men här i Växjö borde jag kunna välja och vraka som jag behagar.
Frågan är hur kul lägenheter det finns på marknaden bara?
Och lägenhet, hur kul är det? (Nej, jag är inte otacksam!)
Jag ska kolla om det finns att hyra på landet, ja, minsann det ska jag.
Sen får vi se om det blir aktuellt med flytt någon gång i framtiden : )
Tralalalala, jag är så glad, så glad!
Så här ska visst en riktig stjärnhimmel se ut, utan alla luftföroreningar som finns nuförtiden. Jösses! Då skulle man ju knappt kunna somna ens på vintern, om himlen är lika ljus som på sommaren.
Men vackert är det.
Skrämmande! Fasansfullt? Eller ska vi säga välkomna? Detta har fastnat i min kamera. VAD kan det vara?! Det liknar ett hästhuvud. Men gult? Hjälp mig att lösa gåtan på vad detta kan vara. Innan jag får veta detta kommer jag ej att kunna sova. Tänk om det är en utomjording som kommer för att utföra grymma experiment på mig och min familj!
Aaaaarrrggghhh!
Har hittat ett spel,som passar mig alldeles utmärkt. Lugnt, avslappnande och med fin plingplongmusik i bakgrunden. Fick bli medlem i Steam först, precis som min son. Nu kan vi chatta. Woaw!
Spelet heter Zen Bound 2. Rekommenderas för den stressade nutidsmänniskan. Om hon nu kan slappna av och koncentrera sig på snöret, vill säga. Kostar endast 45-50:- . Lagom. Jag fattar inte hur man kan göra så coola effekter, men får nöja mig med att de är där.Började ikväll och är redan fast, men nu är det dags att sova. Zen får vänta till imorgon.
Jag har börjat min uppgång i Nirvana. Nån gång i detta eller nästa liv, räknar jag med att nå dit. Började på yoga under julledigheten. Ingen särskilt avancerad sådan (snarare tvärtom). På Friskis & Svettis. Tisdagar och lördagar.
Dessvärre är den stora lokalen mycket sparsamt uppvärmd. Typ knappast alls. Det känn inte så cosy att ligga på golvet och slappna av när man känner gåshuden strama... Men, jag vill ändå gå. Hur ska jag annars komma till Nirvana?
Nu verkar det dock som om världsalltet har gett sig den på att jag inte ska gå, alltför ofta. I lördags var det ont i ryggen som gjorde att jag vaknade med en stor olust inför att befinna mig i en sval lokal. Ikväll kan det gå om mina barn tillåter det. På lördag, öppet hus på en skola (viktigt!), nästa tisdag - föräldramöte (klassförälder, javisst!) Och sådär håller det på.
Ingen regelbundenhet, liksom. Not good at all!Så jag har anmält mig till en riktigare yogaklass, i en mysig varm lokal, på torsdagar. Kl 15...Ska man satsa på sig själv ska man göra det ordentligt, tycker jag.
Ta inga hänsyn till att dina barn kanske vill bli hämtade från fritids även på torsdagar! Jag har löst detta med att avlöna storebror för att hämta lillebrollan varannan torsdag och bara vara hemma med honom varannan. Åtta torsdagar ska han väl kunna ställa upp för mig, tycker jag.
Hur ska jag annars kunna uppgå i Nirvana?
Igår knäppte jag kort på en vallmo. Det växer under en klängros
(därav rosenbladen).
I år har alla vallmorna blivit extremt höga, minst en meter!
Blombladen är verkligen som frasig siden som sakta vecklar ut sig
för att sedan dansa graciöst i vinden.
Och vad förvånad jag blev när jag tittade närmare på kortet!
Vem kunde väl ana...
