Sommarspanare

Framför den ståtliga domkyrkan har de härliga människorna ställt upp sig för en gruppfotografering. Härligt och spontant.
Tyckte jag såg rätt okej ut innan jag cyklade hemifrån, men på den här bilden ser jag ju inte klok ut!
Det är väl bara att erkänna: jag gör mig bäst i miljöer där jag inte syns!
Först stod jag med knäppta händer framför mig, men tänkte sen att jag minsann inte skulle vara så tillknäppt och då hamnade armarna som hängande korvar längs med kroppen. 
Men, det är ju inte hur jag ser ut som är viktigt, det är ju det skrivna ordet som ska representera mig. Roligt är att jag fortfarande inte har en aning om vilken text som kommer i tidningen den 1 augusti!

Andas!

Nämen oj du, va veckorna går!
På måndag ska jag ut och resa igen. Denna gång till gamla Järvsö igen.
Budapest var verkligen en höjdare, och allra bäst var ressällskapet med tre väninnor.
Veckan som gått har jag hängt en till utställning - denna gång lokalt, på Hovshaga biblioteket, jobbat som värdinna på Mary Lou Wards sista, egenförfattade, pjäs på Utvandrarnas Hus: Allt har sin tid. Väldigt bra!
Se den, skulle jag kunnat skriva om det inte var så att dagens föreställning var den allra sista! Och att Mary Lou numera har dragit sig tillbaka från strålkastarljuset : )
Passade på att göra några skyltar till restaurangen på Utv. Hus när jag ändå var där och jobbade : )
Väl hemma levererade jag tavlor till en gammal kompis mamma. Hurusom skitdumt blev det inte när jag fick höra att jag hade GLÖMT en tavla! Har beställt en ny och får rama den vid hemkomsten för att leverera den dagen efter, så att den kan ges bort till en student i Lund. Får säkert köpa ramen i Hälsingland, så att jag sparar tid!
Sen fick jag en beställning på en tavla och hon ville hämta den kommande vecka! Nämen, varför händer allt just denna vecka då jag inte finns i närheten?!
Den tavlan hänger på biblioteket, så hon får hämta den där : D
Crazy!

Borde också skicka en bok till en kompis, men har inget emballage.
Ska försöka få iväg sonen på sjukhus måndag morgon, samtidigt som jag själv ska åka med tåget. Det känns lite korvstoppat just nu, men det är säkert bara nyttigt.
Väl uppe i H-land ska jag träffa Christine från USA och en släkting som jag inte träffat sen jag var ca 10 år. Party!
Men, det är som jag brukar säga, bara att ta en sak i taget så ska det väl gå...

Kallt möte

"Möte på isen" av NoahsArk

Idag hade vi ett möte på isen. Och vilken is! Glasklar, såg ut som plast faktiskt, full syn rakt ner till botten. Och när isarna är farbara kommer folket ut ur stugorna med skridskor på fötterna. Flera med långfärdsskridskor. Isen sjöng för fullt och plötsligt small det HÖGT, flera gånger - bomber och granater! 
Vad var det?!
Förmodligen isen som sprack någonstans.

Kommer ihåg den gången jag åkte skidor på en fjällsluttning och rakt ner på en isbelagd sjö som vi skulle korsa för att komma hem till stugan. I full fart och med en höjdskillnad ner till isen - å fan vad det smällde till i sjön när jag landade! Trodde hela isen skulle öppna sig och sjön svälja mig hel. Kröp med skidorna på mig i full panik några meter innan jag insåg att isen fortfarande var hel. Respekt. Har jag för isar.

The English guy

The Brighton guy

Jag ska träffa en kille ikväll. Han gick starta eget-kursen samma år som jag. Han skaffade sig ett "riktigt" jobb sen. Klok kille.
Idag ska vi fika och tala om åren som gått. Och har jag riktig, riktig, riktig tur kanske jag får göra ett jobb åt "hans" firma. 
Det vore onekligen väldigt, väldigt roligt.
Att teckna på färdiga fotografier. 
Ja, tack!

Han har ett engelskt namn och en engelsk pappa. Bara det. Och har tappat en framtand. Undrar genom olycka, sport eller slagsmål? Kan väl knappast vara av åldersskäl i alla fall. 

Hade tänkt cykla, men vad nu?! Det ösregnar...

Dagens citat:"Om du säger, 'vi får se', händer det aldrig någonting."
Said Whinnie the Pooh

Dagens gilla: Att bli ihågkommen trots att det gått fem år sen sist ; )

Nyfiken vit

Och med detta vill vi önska dig en riktigt koselig helg!

Sehr schoen!

I Salzburg gick vi runt på gatorna bland de vackra gamla husen. 

På ett stort torg stod en leende man och spelade den ljuvaste musik på fyllda vinglas. På ett annat torg spelades på klaver. 

Doften av nygjort kaffe blandades med mozartkulornas sötma. 

Luften var mättad av sommar och ledighet.

Plötsligt brakade ett oväder loss över de smala kullerstensgatorna!
Folk sprang som för livet. En del in på kaféer och andra hem till sitt, med en österrikisk tidning över huvudet.
Vi som inte hade något hem att gömma oss i, hittade en passage mellan två gator i närheten av Mozarts födelsehem. Där kunde vi vänta tills de värsta skyfallen och åsksmällarna lugnat ner sig.
När vi stod där och huttrade, i väntan på torrare väder, knackade det högst oväntat på en dörr. Inifrån dörren?!
Tysta stod vi och betraktade den sotsvarta dörren i stabilt trä, med ett litet, litet fönster täckt av ett utsirat galler.

Inget hände. Det lika svarta handtaget var stilla. Förutom regnets smattrande hördes ingenting. Vare sig utanför eller innanför dörren.
Så, en till knackning. Där stod vi och kände oss som om vi var med i en film. Fyra par ögon såg samma sak på samma gång och vi drog gemensamt efter andan. Någon eller något stirrade på oss genom den lilla, lilla rutan bakom galler. Ett litet ansikte. Stilla men ändå på nåt sätt levande.

Jag kände en hand som smög in i min och klämde sig fast. Jag klämde tillbaka och undrade vad det var vi tittade på. Våra hjärtan slog lika hårt.
Varför knackade det? Vi såg på varandra. Var det meningen att vi skulle öppna dörren? Var det det lilla ansiktet som ville bli utsläppt?

Men så små ansikten finns ju inte i verkliga livet.

Vi stirrade oavbrutet på dörren och innanför fönstret stirrade ögonen tillbaka.
Knack, knack, knack!
Nu var vi tvungna att göra något!

Vi tog varandras händer och sprang! Sprang så fort det bara var möjligt att springa i hällregn genom gatorna i Salzburg.

Nikki

Så söt! Lyxigt vit päls till lyxkissen.

Birma vs. abbesinier

Milo fick stanna hemma hos sina förra ägare när vi träffade söta lilla Nikki i Göteborg. En smidig liten abbesinierdam som låg högt upp under taket och spanade på oss. Tyckte väl att blixten var i skarpaste laget bara.

Billy

Hörde att Helen Sjöholm har givit ut en skiva med låtar av Billy Joel. Hon är ju en synnerligen begåvad sångerska så jag tror säkert det låter bra. Tacksam för påminnelsen, tänker jag på 80-talet då jag lyssnade mycket på honom: Billy. Tror jag har några LP-skivor i förrådet, men de har jag inte lyssnat på på minst 10 år. Han hör mycket ihop med mitt år i USA. Jag bodde i familjen Allen och i julklapp fick jag skivan Allentown av familjen.
Och som ett roligt sammanträffande ska jag nu i helgen åka till Göteborg för att träffa äldsta dottern i familjen, numera med två egna döttrar, på turné i Sverige. Får också bo hos min bror som jag knappast tror har ett gott ord att säga om Billy Joel. Men sån´t får man överse med.

Familj; vare sig de bor i utomlands eller i Sverige, ska man vara rädd om.

Mors lilla Olle

Mors lilla Olle i skogen gick
rosor på kinden och solsken i blick
läpparna små utav bär äro blå
"Bara jag slapp att så ensam här gå"

I våra blåbärsskogar behöver ingen gå ensam.

Vardagsnöjen

Igår tog vi oss ut i vårkvällen. Ömsom promenad, ömsom spring. Tittade på traktorn som samlade upp golfbollar vid driving rangen och skuttade sen över golfbanan till Djungelgolfen. En golfbana ute i skogen. Man spelar med innebandybollar. Eftersom vi inte hade några klubbor, gick vi två varv runt banan samtidigt som vi lekte Följa John. (Jag undrar: var var alla paparazzi?) Min yngste sons avancemang när det gäller att imitera imponerade på mig. Kul för mamma!

Min äldste sons initiativ att leka imponerade också. Ibland är han så ovanligt klok. Tur för mamma!

Dagens övningar på hab var också glädjande. Han kan ju bara han vill (och förstår) :)

Annat glädjande idag är väl vädret som plötsligt slog om från kall morgon till solig dag och att jag äntligen har ansökt om ett nytt ICA-kort. Det är de små detaljerna som gör det, eller hur?

Snart ska vår katt möta en hundvalp. Kan bli intressant...

Ibland

...blir jag bara så trött.
Möten som suger musten ur en och lämnar mig som ett tomt skal. Har jag gjort bort mig nu igen, eller? Någon sa mig vid ett annat tillfälle att jag skulle ha tillit. Tillit till alla andra, eller tillit till mig själv och mina eventuella förmågor, det sa hon aldrig. Tillit till tillvaron och livet, kanske? Att allt är som det ska vara och att allt blir som det är planerat? Kanske det.
Ska jag luta mig tillbaka och betrakta livet eller ska jag in och peta och bråka, ifrågasätta och riskera att bli idiotförklarad, eller vad ska jag göra?!
Jag har så jävla svårt att bara finna mig i saker och ting!
Jag känner en kille som bara flyyyter, som bara bryr sig om sig själv och sitt välmående, som aldrig ägnar en tanke åt morgondagen och aldrig skulle engagera sig i något som inte gagnar honom själv i slutänden.
Är det modellen, kanske?
Frågar du mig så kan jag inte säga annat än NEJ! Jag skulle aldrig kunna leva mitt liv på det sättet. Aldrig i helvetet!

Detta

är en MYCKET ovanlig syn! Lika många i kö framför herrtoaletten som damtoaletten?! Jag skulle vilja påstå att bilden MÅSTE vara manipulerad!

Gräv ner dig!

Blev lite sur och irriterad i morse. Stod där och högg i stenhård snö. När den var skottbar för flera dagar sen tänkte jag att "va fan, post- och tidningsbilen kommer väl fram ändå!", men det gör de inte. Sorry.
Så jag står där och hugger med skyffeln för att sakta ta mig ner i den gråbruna snökakan. Kommer där en kille gåendes. En kille som har fraktat sina barn till samma dagis som jag fraktade Noah till. I minst ett år har vi mötts på ett eller annat sätt på morgnarna. Normalt funtade människor hälsar på varandra även om de inte alls känner varandra. Man känner ju ändå IGEN. Det är mer pinsamt att inte hälsa på varandra, eller hur?
Jag tittar upp och tänker mig en blick i samförstånd oss snöskottare emellan.
Hans blick är STELT riktad framåt. Han passerar mig på EN meters avstånd. Absolut avståndstagande.
Han kanske aldrig har skottat stenhård snö?
Förbannat jävla ouppfostrad är han iallafall!

men innan...

titta så vackert! Färgerna, slitaget, allt.

Kulturell lördag

Efter en vernissage och en antikmässa samt en god fika i kulturellt sällskap känner jag mig nu nöjd och mätt denna lördagkväll. Det som mättade mest efter en sugande hungershandel var de crêpes fyllda med räkröra (crème fraîche och dill) och skinkröra (c.f. och pepparrot) samt smält ost uppå. Nästan så det liksom står mig upp i halsen, lite... I källaren spelas det pingis för glatta livet. Själv är jag sååå nöjd med att sitta framför min susande dator i all ensamhet.

Träffade en gammal vän på affären. Hade en halvtimme tidigare läst på facebook att hon hade köpt en "bögscarf" till sin man. Var ju tvungen att fråga vad en sådan var. Tydligen en "punkrutig" scarf. Don´t ask, I tell you. Han hade själv bett om en lila scarf, vilket ju kan kännas som en udda färg, men fick istället en rutig, som inte föll på läppen. Nåväl, tänkte bara att visst är det lite kul med facebook som ger en sån insyn i andras liv, utan att man nödvändigtvis pratar dagligen med varandra? Jag tycker det är en lysande inrättning. Skänker lite trygghet? att veta att min lillebror har åkt slalom idag, att min systerdotter är arg på katter som kissar inomhus, att syrran har skött sina djur och sina odlingar på Farmville, att brorsa nr 2 sitter och dricker vin i sin nya lägenhet. Cosy, liksom. Och allt detta till datorns susande sällskap.

Mission possible!

Hade en trevlig dag i Kinna häromda´n. Va kul det är att åka till ett ställe man aldrig varit på och förmodligen aldrig hade kommit på tanken att besöka om man inte hade varit alldeles tvungen!

Där klev jag in i butiken "Shop around the corner" och shoppade loss på en ljuskedja i jugendstil; tre blomblad i metall med metallnät som reflektorer och gamla silverskedar som var numrerade från 1-6, men saknade nummer tre. Fina, teskedestora med långa skaft. Tyvärr har min kamera lagt av så det blir ingen bild av dem. Efter en köttbullemacka på Café Skrädderiet gick jag med hurtiga steg till Almedahls och träffade två mycket trevliga kvinnor där. 45 minuter senare klev jag ut med ett uppdrag :) Utan att avslöja för mycket kan jag säga att resultatet kommer att hamna i väldigt många hem och på väldigt många arbetsplatser.

En ohygglig utmaning kommer det att bli iallafall, så mycket känner jag på mig.

Mitt andra besök vill jag tala helt tyst om. Det gav inget jobb, men å andra sidan tycker jag att de flesta av deras tyger är rätt så fula...Det var iallafall roligt att kliva in på den lokala polisstationen för att fråga efter vägen :)

Sen såg jag inte så mycket mer av Kinna då jag tittade fel på klockan och hastade till busstatioen fyrtio minuter (!) innan bussen skulle avgå... Orkade inte gå upp på stan igen då mina tår värkte så jävligt utan satt och läste "Sjöjungrun sjöng sin sång" av Val McDermid. Massmördare minsann.

I mörker åkte jag med buss till Tranemo för att raskt byta till en buss till Limmared där jag i total svärta klev av sagda fordon för att genast kliva på igen. Jag var tvungen att fråga om detta verkligen var tåg"stationen"? Jo minsann, det var det. Ute i det svarta löpte två parallella spår och efter en stund kom faktiskt KusttillKusttåget och jag landade så småningom i stan, kl 19.00.Tvärs över gatan, in på puben! Musicquizz med mina after work-vänner :) Första gången jag provar på detta och det var synnerligen roande! Och nej, trots bred kunskap höll vi inte måttet. Ingen vinst, denna gång. Min vinst låg i ett uppdrag för den stora textilfirman Almedahls!

I´m back!

Tillbaka framför datorns surrande. Hela dagen gick åt på E4:an genom halva landet. Lite snö i Gävletrakten, kallt och blåsigt i södra Sverige. Smaklös fisk i Gränna och en kopp te väl hemma.
Har läst Amandas goda råd om portfoliobygge och ska kolla igenom min nybyggda imorgon och hoppas kunna säga "check" för varje punkt i to do-listan. På fredag första visning av Sprakfåles portfolio över en köpp kaffe me döpp.
Blir det pinsamt tyst vet jag vad som gäller. I.n.t.e. hänga läpp! På´t igen!

Apropå pinsamt tyst. Speed-dejting med Roger. Jag vet inte... Lyteskomik, är det roligt? Känns inte ens intressant att följa hans öden och äventyr. Too close for comfort, kanske? Jag kanske själv skulle sitta som ett fån vid en liknande situation? Det kommer jag aldrig, aldrig att få veta. Tack och lov.

Grattis!

Mera jobb i baljan, boys!
Två almanackor i två helt olika stilar.
Jättekul!

Svettigt

Efter en sväng till Göteborg för att bevista The Sticky and Sweet Tour med kvinnan med underarmarna, har jag tagit emot författarinnan Christina i mitt hem (saknar fortfarande ett kontor, så pinsamt). Vi har kommit överens om ett stuk på bilderna och nu är det upp till mig och min penna att uppfylla dessa intentioner! Hon ska också kontakta bokförlag och fixar hon ett sådant, ska väl jag kunna fixa bilderna.
Sitter i mitt för stunden tysta, underbart tysta hem, och hoppas att N har lugnat ner sig till de kommer hem igen (jag fick köra ut dem. Inte populärt).
Ute steker solen trots en hel del moln och jag är så tacksam för att jag fick uppleva Göteborg i solsken igår, för en gång skull!
Jag trodde först att turnen hette Sticky and Sweaty; det hade ju passat väldigt bra för gårdagens känsla under armarna :)