Lisbeth och Kelly

Lisbeth var så nöjd med sin Kelly-bag; känslan av att vara (nära) Grace Kelly.
Det gjorde henne ingenting alls att leva resten av livet på billig falukorv.

Jag skulle också nästan kunna köpa en Kelly-bag och leva snålt efteråt. Nästan, alltså. Och det är väl där jag skiljer mig åt från en Lisbeth.
Jag går sällan till excesser. Lever alldeles för mycket i huvudet. 
Tänker efter före. Handling - konsekvens.

Så till den milda grad att det ofta inte blir någonting alls av tanken.
Vilket kan reta en hel del som hellre agerar än reflekterar.
Vilket kan reta mig själv till vansinne och skapa en hel del självgnäll (förakt är väl ändå att ta i). Men jag vågar ju inte! Tänk om det och det och det händer?! Oh, farligt! 

Dessa tankar drabbar mig inte så ofta i vardagen utan oftare om någon utmaning dyker upp. En, som folk tror att jag klarar av och som jag borde klara av, men som jag av någon anledning känner osäkerhet inför.

Va, vad sa du? Självkänsla? 
Nej, nån sån har jag inte...
Men Lisbeth; prata med henne. Hon kan hon!

Dagens citat:"En människa kan aldrig någonsin vara tillfreds utan sitt eget gillande." Mark Twain

Dagens gilla: Alla Lisbethar i världen. Grattis till er!

Förlåt!

Foto: Urban Picture

Jag har legat vaken och slänt mig fram och tillbaka, svettig i sängen. Håret har legat runt halsen som en strypsnara. Mitt samvete har plågat mig i nattsvarta drömmar. Häxa! Häxa! Ondskefulla kvinna, har det väst i mina öron. Och jag har hukat under tyngden av sanningens ord men inte känt mig orättvist behandlad. Mea culpa.
Man SKA inte säga elaka saker om andra människor och framför allt inte hänga upp sig på deras utseende! FYYY DIG!

Så nu vill jag säga förlåt till Reine Brynolfsson. Jag önskar så att du hade fått din Rut medan tid var! Och resten vill jag att du glömmer.
Förlåt!

Jag tänkte

att det var värst va skääär jag blev i ansiktet. Det vill man ju inte vara. Det ger ett överansträngt utseende, som om jag har stått framför spegeln och penslat rosigt rouge i en timme och sen helnöjd klätt mig i en grön fleecesak för att ytterligare accentuera den skära färgen i fejset. Men så var det ju inte. Så här var det: eftersom ingen (absolut ingen) knäpper kort på mig nån gång, fick jag ju göra det själv. Och det vet alla hur knepigt det kan vara att hamna rätt i rutan, le lagom, se in i kameran, pass på rynkorna, dubbelhakorna och håret; hur fan ser det ut! Så jag knäppade till mig och knäppte till och av alla knäppa kort fick detta duga. Åsså fotoshoppade
Varsågod och jämför. Rätt likt. Grön, rosa, mjuk, t o m rynkorna stämmer ju.
jag till kortet så jag såg ut som en prinsesstårta. Grön marsipan och rosa hallonsylt.

www.lilloliv.se

Ja, så nu har jag dragit ner på det rosa och ser mer ut som en dammsugare.