Professor eller dement?

I cirka en månads tid har vi varit tvungna att ha sele på, och koppla vår katt. Jag investerade i ett teleskopkoppel för liten hund. Tyvärr endast fem meters löplina, men det var vad som fanns i vår affär.
Vi "hänger upp honom" i en lämplig buske eller träd och han lägger sig oftast i en djungel av gräs och njuter av solvärmen. I det mest negligerade landet av dem alla växer det allsköns gräs och växter i en skön röra. Där han har boat in sig på flera ställen. Ser rätt skönt ut, onekligen.
Ja, vi kollar till honom ständigt för att se att allt är OK med honom, oroa sig icke. Vi tar också språngmarscher på gräsmattan, men även promenader i trädgården.
Nåväl, detta har fungerat över förväntan. 
Tills idag, då han sov ovanligt länge (typ halva dagen) och jag sen släppte ut honom; noterade att han hade en stor tuss katthår under ena tassen: tänkte "Bra, ta med dig den ut du", och tänkte inte mer på det hela.
Men, JAG GLÖMDE ATT KOPPLA HONOM!

I över en månads tid har jag vetat att vi ska åka utomlands, och på ett ungefär vetat vilka dagar vi ska åka. Det föll på mig (som alltid) att ansöka om ledighet på blankett för yngste sonen (då den äldste aldrig skulle få för sig att lämna sitt hem!). Lämnade in blanketten ordentligt påskriven men fick den i retur samma eftermiddag med noteringen "fyll i datumen också"...
Fyllde i datum och lämnade in lappen igen. Fick tillbaka lappen igår påskriven av rektorn med ett godkännande av ledighet. Men ser då att jag har skrivit fel datum för återkomsten TROTS att jag vet att han inte ska gå i skolan samma dag som vi kommer hem!

I över ett års tid vet jag varje år att jag ska fylla år i augusti, men det kommer alltid som en obehaglig överraskning en eller två dagar innan att "just fan, jag fyller ju år!" Jag kan se att datumet närmar sig, men jag REGISTRERAR INTE KONSEKVENSEN AV INFORMATIONEN!

De här tre exemplen är dessvärre inte på långa vägar alla tecken på att jag antingen är en disträ professorstyp eller... på väg att tappa all kontroll över tillvaron.
Kanske det enda vettiga är att sätta på sig fezen, rocken och tofflorna och röka en cigarr?

Svar sökes

Framme är vandraren
framme vid befrielsen
Själen har fått se
var källan är

Bo Setterlind

Jag mediterade och sökte svar.
di Spagna kom upp. Ett italienskt landskap kom upp. 
Förutom att di Spagna är en restaurang i Västerås så är det också Spanska trappan i Rom. 
Sökte vidare bland bilderna. 

Hade också sett en brinnande kyrka i ett italienskt landskap. 
Jesus på korset och en bedjande Maria.
Klickade på en bild på ett landskap och fick upp Sorico. Sorico ligger vid Comosjön. I den regionen finns det ett naturreservat som heter Pian di Spagna.
Fortsatte och hittade ett Torre di Sorico, ett torn som ser lite bränt ut.

Konst från Noahs Ark

Hade också "hört" "det är sant".
Googlade "Det är sant" och fick upp Bo Setterlind.
Under tidigare meditationer har namnet Bo dykt upp (känner ingen Bo).

Bo Setterlind, poet, religiös, har skrivit flera psalmer, visar sig vara född 24 augusti (en dag efter min egen födelsedag) och född i Växjö (vilket jag i o f s inte är) och flyttade från Växjö till Västerås! 

Men då fanns nog inte restaurang di Spagna...
Och varför ordet nystagmus också kom upp, det kan jag bara inte fatta.

Men visst hänger det mesta ihop : ) Eller är det bara i mitt huvud och inbillning?

Dikten ovan finns på Bosses gravsten i Strängnäs där han dog 1991.
Och med det hade jag ingenting att göra!

Radioskugga

Äntligen finns det tid över att ta det en gnutta lugnt. Sticka, lägga pussel och titta på en gammal finfin TV-serie från det gamla 90-talet: Radioskugga.
En serie i sann Twin Peaks-anda; mystisk, mysig och med en hel del fina karaktärer.
Har bara sett två avsnitt än så länge och kommer väl inte ihåg så mycket av själva händelseförloppet. Det kan kanske bero på att det inte hände så mycket? Det är ett påtagligt lugnt tempo med lugn, fin musik som ackompanjerar radioprat och blickar.
Jag blev så förälskad i byn där dramat utspelade sig, men tror att den bara var kulisser och dataanimation om jag kommer ihåg rätt.
Påminner starkt om någon norsk fantasiby mitt emellan bergen. Husen i pastellfärger, en känsla av 50/60-tal.

Gillade Stina Rautelins finlandssvenska, hennes blonda väsen, klädstilen och förälskade mig i söte Daniel Götschenhjelm (numera gift med Sofia Helin! Arn och Bron, du vet).
Rebecka Hemse var cool. Figge Norling tycker jag idag pratar som om det är teater. Kändisarna stod som spön i backen i den TV-serien. Till och med Maud Adams var med!

Titta och njut på svt.se öppet arkiv.

Fattar inte varför vissa serier aldrig visas i repris?!

Glad Lucia

Idag vill jag, dagen till ära tipsa om en förtjusande blogg.
Den tjejen vågade det jag tror att jag gärna skulle ha gjort (så här i bakåtperspektiv) en gång i min ungdom. Kanske är det inte försent att dra sig tillbaka och leva med naturen? Här får du en fin Lucia-morgon i alla fall.
Klicka på länken för att komma till hennes blogg där hon har lagt upp en film som man kan kalla vacker.

Drömspel

Jag agerade drömtydare hos en annan bloggare för några dagar sedan. 
Kändes som en rätt lätt tolkning. Drömmer du om hus så drömmer du om dig själv. Många rum, vindlande korridorer betyder väl ett rikt inre liv. Kanske lite jobbigt, komplicerat. Det är alltså dig själv som du analyserar genom dina drömmar. Coolt! (Och min drömtydning stämde).

Men jag då. Med mycket långa mellanrum drömmer jag att jag befinner mig i en jättestor kombinerad gymnastikanläggning/simhall. Med många höga omklädningsskåp med trädörrar.
Drömmen har en känsla av stress över sig. Jag måste hinna något. Och jag springer runt i alla omklädningsrummen. Vet inte vad jag letar efter just nu.
Sist jag drömde (häromnatten) var det min äldste son som simmade i bassängen (och visade sig vara jätteduktig!). Sen när jag kom dit igen var simhallen helt plötsligt kantad av väldigt branta läktare, fulla med åskådare. Jag stod högst upp och tittade ner på den minimala bassängen. Halva simbassängen var avstängd för där skulle spelas, inte vattenpolo, utan någon annan bollsport.

Så, jag går eller springer omkring i denna miljö, med många skåpsdörrar (men jag öppnar dem inte) i en känsla av stress. 

Är det mitt undermedvetna som säger åt mig att träna, eller vad?

Någon drömtydare där ute?

En boklista!

Hittade en lista hos Johannas deckarhörna! Och oj, va längesen jag hade en lista på min blogg. Jag som gillar såna. Tack då. Listan kommer ursprungligen från Enligt O,en bokberoende kvinna.

Jag markerar mitt svar med fet rödbrun kulör. Det blir väl snyggt?

Snabbläsare eller långsamläsare? Problemet är att jag ofta läser så snabbt att jag sällan kommer ihåg innehållet efter ett tag... Och kan aldrig citera meningar eller komma ihåg vad folk hette.

Tegelstenar eller tunnisar? Hellre en tegelsten än en tunnis, absolut, men de där mittemellan tycker jag är väl så trevliga!

Bibliotek eller bokhandel? Numera för det mesta bibliotek. Vad ska man göra med alla böcker man har köpt? Jag kan läsa dem en gång till men sen kanske det räcker. Tyvärr har jag inga bokskåp, så i det här hemmet blir det mest dammsamlarhyllor. Men de böcker jag har älskat, de spar jag in i döden!
(Samtliga män i min familj vägrar läsa böcker, därför har köpta böcker inget värde för dem heller. En sorg i mitt liv).

Ljudbok eller e-bok? Ljudbok! Har alltid en ljudbok på gång på biblioteket, eftersom det passar så bra till mitt stillasittande jobb. 

Inbunden eller pocket? Både och, såklart!

Vampyrer eller spöken? Både och, såklart! Allt rysligt som får blodet att isa är välkommet, dock inte i filmform. Jag blev mörkrädd av en skräckfilm i 20-årsåldern (pinsamt) och önskar inte genomlida det en gång till. Älskar dock True Blood som jag inte alls tycker är skräck.

En i taget eller slalomläsning? Endast en bok att hålla i handen för det mesta, men jag lyssnar samtidigt på ljudbok. Ibland har jag faktiskt haft en bok på toa också, men då är det en faktabok.

Nytt eller gammalt? Både och, såklart! Älskar Stieg Trenter, Maria Lang och Agatha Christie... Vissa rynkar nu på näsan, men det gör inte jag. Miljöerna, det är ju det jag gillar! Nya böcker - självklart. Men hur ofta blir jag inte besviken på den hypade bestsellern? Oftare än jag vill tänka på. 

Bokmärke eller hundöra? De enda böcker jag gör hundöron i är faktaböcker om autism.

Snacks eller godis? Va, måste man äta när man läser? Går bort.

Biografier eller memoarer?  Båda delarna, tack.

Skräck eller chicklit? Men det vete tusan var jag hittar en RIKTIGT skräckfylld bok. Tips?

Soffan eller sängen? Alltid innan jag somnar.

Inne eller ute? Vinter - inne. Sommar - på en badstrand i lugn och ro. Har inte hänt på 15 år, men tanken...

Boken eller filmen? Alltid boken! Min fantasi är mycket bättre än alla regissörers tillsammans ; )

Twitter eller Facebook? Såklart.

Goodreads eller Boktipset? Var med i båda men skippade nyhetsbrevet då jag ändå inte har tid att läsa det. Så då är jag väl inte med längre.

Kokbok eller Bakbok? Nej, tack. Men måste jag välja så blir det en kokbok. Bakning är så ointressant.

Te eller kaffe? Chai, kanel, glögg, jasmin. Har kaffefria perioder och fattar inte varför jag börjar igen.

Nobelpriset eller Augustpriset? Ett Augustpris skulle väl sitta fint. Kan man få det för en blogg? 

Dagens citat:"En välskriven bok är en flygande matta som för oss in i en värld vi inte kan besöka på något annat sätt.."

Dagens gilla: En bön för Owen Meany av John Irving. En gammal tegelstenspocket (562 sidor, minimal text) från 1989. Jag läste den 1992 för första gången. Har sett filmen. Nu läser jag den igen i sängen.
Egentligen skulle texten skrivas MED STORA BOKSTÄVER. FÖR DET ÄR SÅ OWEN MEANY PRATAR. LÄS DEN!

En sorgens dag

Hade tänkt skriva något positivt för en gång skull, just idag.
Tänkte berätta att min mamma och pappa har fått lägenheten som de ville ha! Jätterolig nyhet, ju.
Mamma behövde inte ens se den, sa hon. 
Hon ville verkligen flytta till lugn och ro.
Men nu vet vi inte om det blir just den lägenheten överhuvudtaget.
Den var på tre rum och kök. Så stort behöver inte pappa...

Mamma gick vidare till ett bättre ställe i natt.
Äntligen får hon vila och ta det lugnt, andas och släppa allt ansvar.
Frid över hennes minne.

Min mamma kallades för Tant Ulla av alla dagbarn hon hade genom åren. 
Min pappa kallades för Pappa Kaj trots att han inte hade så himla mycket med barnen att göra. Men så fick de heta. Och det (Tant Ulla) fick ett korsstygntypsnitt tydligen heta också. Roligt, då har hennes namn fått ett vidare liv här i världen : )

Dagens citat:"Du kan inte välja hur du ska dö. Eller när. Du kan bara välja hur du ska leva. Nu." Klokt talat av Joan Baez.

Dagens gilla: Vi tog en cykeltur, det luktade torr skog, fåglarna kvittrade och vitsipporna lyste vita överallt i solskenet. Det är vår. Det gillar jag. 

Såklart tycker jag det är så otroligt synd att mamma inte fick en sista sommar i en härlig lägenhet. Jag ringde inte heller till henne efter Melodikrysset, som jag tänkte igår... Hon var så trött att hon inte ens orkade prata mer än några minuter åt gången, så det blev att man inte ville störa för ofta.
Men sånt är livet.

Att skriva är att tänka

Jag ska skriva en berättelse. Säger inte bok eller barnbok eller någonting som kan låsa hjärnan i prestationsångest. Men en berättelse om en man vars namn jag hittade i en tio år gammal Antik&Auktion. 
Som författare brukar säga: jag skriver bara sådant som jag själv vill läsa om. Och nu tror jag att jag har hittat en intressant figur att skriva om. 
Som en liten karamell att suga på. Hur ser han ut, var bor han, vilken tid ska historien utspela sig i, vilka fler personer ska vara med? 
Just nu finns det bara ett skälvande tunt skal av tankar, och jag antar att skalet kan gå sönder när som helst, vid minsta felsteg. Så jag låter tankarna marinera och hoppas att skalet hårdnar mer och mer tills det håller att bolla med.
Finns ju en viss risk att skriva att man ska skriva. Eller hur? 
Men jag lovar ingenting bestämt, precis som Orsa kompani. Det ska vara lekfullt, luftigt och lätt. En klackspark, precis som livet.

Men i fredags var det mer en magspark då vi fick ringa ambulansen igen. Trots Stesolid (vår första administration) så ville inte kramperna rikigt ge sig. Vi slapp i alla fall att åka in till sjukhuset. Så himla skönt! Och nu hoppar han studsmatta igen. Eftersom vi inte har vinter här kan den lika gärna stå framme.

Nu har jag fått ett paket av Postkodlotteriet som jag ska hämta på affären/posten. Vad kan detta vara? Spännande!
Ut i den 6-gradiga blåsten på min snabba Svala, så får vi se sen om julen blir extra kul : )

Det är dags,

dags att ta farväl. En resa utan slut tar vid och leder mig bort. Bort...



(Äsch, jag kommer säkert tillbaka nångång.)

Knasigt

Läste i dagens tidning om förskolan Egalia. Där använder man inte orden flicka och pojke i jämställdhetens namn. För att jämställdhetsmålen i förskolan inte nås. Ärligt talat. Tror de att problemet ligger i de två orden?

Och vad svårt det måste vara att när man ska dela upp grupperna nångång.
De av manligt kön går dit och de andra går dit...? Eller nej, det går väl inte heller. Måste man räkna upp alla namn, kanske, när man ska dela upp dem?
Och är det bara orden pojke/flicka som inte får användas? Går det bra med kille/tjej? Använder man ordet hen då, kanske? (Är inte det ojämställt? Det betyder ju höna : )
Men som jag ser det ligger det inte i orden utan i hur man agerar.

Och lycka till med jämställdheten hörrni!

Hela Sveriges Sickan

Ja, nu har Landstormens lilla lotta seglat vidare. Jag saknar redan hennes kvittrande röst och glada humör. Nu sällskapar hon väl med Anna-Lisa uti himmelens höjd. Sjunger och trallar, och framför allt tror jag de dansar och steppar med Thor Modéen och Åke Söderblom.
Heeela gänget samlat!

Här har Miriam fler bilder.

Mad men

-Åh, jasså! Här sitter du och jobbar? Jag skulle träffa Don. Är han inne?

Julklapp i år: Mad Men. Det var på tiden! Äntligen ska jag lära mig hur en hustru ska bete sig. Jag har så jäkla svårt för det. Att bete mig som det anstår en kvinna.

Nostalgisk fredag

Idag slog jag till på stort. Två kolorerade månadsmagasin att avnjuta när jag får några minuter över i mina arbetsfyllda dagar. Båda köpte jag obläddrade.
Hem & Antik föll jag direkt för omslaget (I´m a sucker for the New England style. Ni ser väl verandan?) och den brukar vara bra.
Minnenas journal köpte jag för tjejen i nedre högra hörnet, Miriam Parker, som har bloggen Kafferepet. Ett årsgammalt reportage, men hon är väl tidlös?

Och Sickan har fyllt 95 år! Vilken donna! Under min uppväxt gick det gamla svenska svartvita filmer jämt och ständigt (förmodligen en gång i månaden) och jag följde dem slaviskt. Där kvittrade Sickan och spexade Nils Poppe, bottibottade John Botvid, höhöade Thor Modén och Åke Söderblom var liten. Och Annalisa Ericson, saltaste bönan i stan, numera 97 salta år!
De filmerna och de lika svartvita amerikanska och engelska filmerna är min barndom.

Så idag ska jag väl gå i barndom då.

Peter Andersson

På hösten ägnar jag timmar och dagar åt att lyssna på Sommar-programmen eftersom jag aldrig kommer ihåg sändningstid eller har möjlighet att lyssna på ett helt program ostört, på sommaren. Idag lyssnar jag på Peter Andersson.
Och det är väldigt intressant och bra. Och den där rösten... den är så mjuk och mörk,
med en pikant touch av göteborgska.
Och han spelar bra musik!
Varm rekommendation från mig till dig.
sommar

L * U * S * T

Nu vet jag. Mitt ledord ska bli lust. Jag ska göra det som är lustfyllt. För mig! OK?! Nu är det alltså JAG som ska prioriteras här. Bäva månde min omgivning.
Men. Hur gör man?

Jag började mitt nya lustfyllda liv imorse. Tog en cykeltur i guss gröna natur, lyssnade på fågelsång och andades djupt, log hult mot människor jag mötte, njöt av solens värme. Inte så dumt alls, faktiskt. Kom hem, klappade katten, gick ut i trädgården och knipsade av de vissnade tulpanerna, ryckte nåt ogräs och njöt av den relativa tystnaden i villakvarteret.
Vad månde bliva av denna dag?

(Mötte också pappan som vägrade hälsa på mig i vintras. Han vände återigen bort huvudet. Han hade två små barn med sig som tittade stumt på mig. Undrar om de kommer att hälsa på folk när de blir stora? I don´t think so!)

Gärna något rosa

Visst är väl
detta en fin
dödsannons?

Censuren står
jag för,
men själva
texten
och bilden
är ju
så bra,
tycker jag.

Vilken
härlig
människa
som tackar
för sig på
detta
vis!

Va´ konstigt det känns

Min, ja okej, vår äldsta son är inte hemma med oss ikväll. Har inte sett honom sen i morse. Då stretade den lille, ja okej, stora son iväg till skolan i den vidriga; ja , vidriga kylan (en plusgrad) och hemska blåsten (ja, faktiskt den kallaste dagen på det nygamla året) och sen kom han aldrig hem igen. Han är på förfest. Nu ska han inte gå på nån fest, men de har ändå förfest :) Han och hans två kompisar ska hyra film och äta thaimat. Hoppas han kommer hem nån gång senare ikväll. Jag saknar honom, till min stora förvåning... Om ett fåtal år är det väl så varenda fredag och lördagskväll. Kanske går han t o m på fest efter förfesten då!
När jag var på fest och drack rom och cola för första (och nästan sista) gången blev det lite för mycket för en ovan 15-åring. Och mina nitiska föräldrar kom och hämtade mig. Och jag var utan både skor och glasögon. Samt jefvligt full. (Men jag nyktrade till jefvligt fort). Hade hånglat loss i en sommarstuga ett antal kilometer från festplatsen. Med min kompis storebrorsa. Mmm...
Jag fick inte umgås med min bästis i fortsättningen, annat än i skolan.
Japp, så var det på den tiden. Ja, så var mina föräldrar.
Det som var riktigt illa i deras ögon var att min bästis föräldrar var med på festen (inte förfesten) och tydligen inte tyckte det var så farligt :)
Oh, ett sådant moraliskt förfall!
Min mamma är uppvuxen med IOGT. Inte konstigt att hon var nojjig.
Och nu återstår att se vilken förälder jag blir.
Min sambo fick åka hem med polisen efter att ha sänkt en kvarting whiskey under cykelturen till en fest (tog väl en tjugo minuter). Jag tror hans föräldrar fnissade lite och "så glömmer vi den saken" ;)
Håhåjaja, huru olika man kan uppfatta alkoholens nöjen.

Bokklåda

Nu måste jag, med risk för att få en bok slängd efter mig, fundera lite över det här med bokklubbar. Jag är numera bara med i en bokklubb, och detta enbart för att hänga med i bokutgivningen och läsa recensioner. För att genast kolla upp den intressanta boken på nätet...

Och finna den till ett mycket billigare pris där, oavsett om den skickas från U.K. eller U.S.A. Senaste objektet jag fann intressant är en nyutgåva (ännu en) av Alice i Underlandet. Denna gång med illustrationer av Robert Ingpen (varför ändrar han det inte till Inkpen? Taget, jag vet). Kostnad 219:- plus frakt/porto 37:- = 256:- har du varit med i bokklubben i hela fem år kostar den ENDAST 179:- (+37:-) = 216:-

Går jag så in på CDON.COM kostar den 198:-inkl frakt. Inte så stor vinst. Bokus 159:-, ingen fraktkostnad. Samma på Ad libris.

Kan jag tänka mig att läsa den på originalspråket? Självklart! Det blir ju bäst så. Kollar Amazon.

Skickad från England, SEK 113:-, skickad från USA 95:-. OBS. Här har jag dessvärre inte hittat fraktkostnad, men av erfarenhet vet jag att den (kostnaden) inte är stor. OK. Jag förstår att det kostar att översätta etc. etc. men ändå... Jag förstår bara inte hur de överlever?! Bokklubbarna. För det mesta är de ju t o m dyrare än bokhandeln. Nej, jag fortsätter tacksamt att ta emot lästipsen men handlar i princip alltid på nätet.

En tår i natten

Drabbades av någon sorts inspiration häromdagen. Jag lät penseln och handen jobba bäst de ville. Så här blev det. Kunde inte avstå från lite text också. Hittade texterna när jag googlade "dikter om sorg".

Imorgon...

...ska jag ut på äventyr!
Kl 09.06 kliver jag på tåget fylld av förväntan. Vad kommer denna 55 minuter långa färd att ge mig för nya intryck att ta med hem? Kommer jag att skåda bakhuvudet med tillhörande kalufs på Göran Greider liksom Kjell gjorde härom veckan? Då var han på väg till Göteborg men vem vet, imorgon kanske han reser mot nya mål? Kanske får jag stå hela vägen. Hur står risk är det att ett tåg är fullsatt kl 09.06? Imorgon får jag veta.
"Därtill är jag nödd och tvungen", sade biskop Brask. Jag är också tvingad, av omständigheterna, att visitera Värnamo imorgon. Resan tar ca en timme dit och lika lång tid hem, därtill får jag njuta av metropolen V i cirka en timme. Mitt vikitgaste ärende är svarta albumblad 32 x 33 cm. Kommer att köpa hem ett antal paket då det kan ta evärderliga tider att få hem det till Åhléns i min hemstad. Hur himla svårt skulle det ha varit för sagda butik att skicka bladen till mig, kan man undra? Alldeles väldigt förbjudet, tydligen. Vattentäta skott mellan butikerna, tydligen. Ingen kundservice, tydligen.
Men inte ska jag klaga inte. Jag får ju en dag då jag inte kan jobba vid datorn i fyra timmar och får istället se en stad jag inte alltför ofta har möjlighet eller ens lust att besöka...
På köpet får jag äntligen mina albumblad så jag kan fortsätta med min portfolio! Jobbet med den tar löjligt lång tid. Jag är nog en rätt löjlig person, med en prestationsångest av gigantiska mått.