Lottlös

Idag sa jag upp mig.

Åtminstone till hälften. Modet svek mig i sista sekund och det blev lite halvdant.
Efter tio år och snart två månader ska jag halvera mina utgifter till Postkodlotteriet. Hajar´u?! Räkna 320:- gånger tolv gånger tio år om du vill veta hur mycket jag skänkt till välgörenhet och till plånböckerna på de som äger programidén. Det kan också ha dröjt innan jag skaffade mig autogiro, så kanske har jag betalt ännu mer, men jag tror att PKL firade tio år nyssens.

(Jag var tvungen att googla PKL då det kändes som något kriminellt/politiskt, och faktiskt stod ju postkodlotteriet med där : ))

Nu fegade jag ju ur och betalar 160:- i fortsättningen, tills jag tröttnar på det också. Under dessa tio långa år har jag vunnit 250:- samt en tjock transportskadad bok om djungeldjur med fina foton av Mattias Klum. 
Det finns de som vinner stort men det verkar inte vara jag som gör det.

Jag har t o m försökt tävla i programmet, men inte ens det lyckades jag med.

Jag är i alla fall glad om mina pengar har hjälpt någon här i världen, men nu ska jag försöka hjälpa mig själv istället. Sparar 160:- på nån härlig fond istället och ser hur det utvecklar sig ; )

Jag läste i tidningen att världen faktiskt fungerade innan EU också. Att Sverige klarar sig riktigt bra utan att ha euro som betalningsmedel. Är övertygad om att England kommer att överleva och finnas kvar i Europa även i framtiden. Men om de röstade för Brexit för att slippa invandrare så är hälften av invånarna Sverigedemokrater? Konstigt, och skrämmande...

Nytt år

Idag startar det nya året.
I Kina. Apans år. Eller the Fire monkey, som man tydligen säger på utrikiska.
Och det är nymåne. 
Kan det bli mer nytt?
Sov väldigt dåligt och började det nya året med att sova vidare till ca 10.
How´s that for a brand new start?

Upptäckte att sonen har målat så intensivt att den fina ullmattan under bordet hade fått blå och gula färgfläckar. Saaatan! Fick intensivvårda den med varmt vatten, diskmedel, mer vatten, citron och bikarbonat. Tog alla hushållsvarianter jag kunde komma på.
Tror att den blev fläckfri till slut.

Var kallad till ett möte idag. Ute regnade det och cykel var det enda fordon som stod till buds. Jag blev blöt, visst. 8 km i regn, då blir man blöt.

Men visst är det härligt med en nystart?!
Ja!

Sol i sinne

Det var en sorgesam historia, gårdagens program. Se själv, så får du se.

Idag har jag målat, skissat, slängts mellan fantasi och apati. 
La mig i solen i fem minuter för att se om det hjälpte och det gjorde det ju. Från iskall till solvarm.

Vad är midsommarafton? En vändpunkt eller en dörr till resten av sommaren? Eller kanske bara en dag då man får ha lite roligt med sina vänner.
Med tanke på hur kommande fredag framställs i medierna, weatherwise, känns en tre timmars paddling mindre attraktiv måste jag tillstå.
Jag jobbar på att minska ner avstånd från start till mål.
En 12 km åfärd kanske kan dras ner till högst det halva om vi nu ska utsättas för ishavskyla och regn? 
Jag hoppas faktiskt det.

Men mest hoppas jag förstås på sol och värme!

Mia

Har sagt det förut och säger det igen: Mia Skäringer är en kvinna i min smak. Hon tänker och känner och skriver.
Här i Aftonbladet.

Och vilka kommentarer följer av hennes text?
Endast huruvida isen smälter eller inte, och vems fel nu det är om det är så, alltså... Bla, bla...

Inte ett ord om resten av hennes text står att läsa i de första kommentarerna. 

Läs själv. Vad är det hon pratar om? 

Bara fortsätt

Envis som en röd gris. Kan vara bra att vara ibland. Men ibland; som till julen.Då ska man INTE försöka göra allt själv. Då lär julafton sluta i tårar, av besvikelse och utmattning. Precis som mina barndoms jular... Mamma var envis som en röd gris. Och allt för att vi skulle tindra. Gissa vilka som INTE tindrade?

Här nedan följer en rar historia ur verkligheten. Den är tagen ur en blogg.
Hoppas att det var OK... Matilda, dottern är autistisk. Jag tycker att rådet hon ger sin mamma är väldigt bra. Det är nog fler än de två som använder de här orden just nu. Om man av någon olycklig anledning inte är i sitt esse under julen.
Eller har svårt att koncentrera sig.

Jag och Mathilda var ensamma i bilen. Det var rusningstrafik, isiga gator och vintermörker, och till råga på allt började jag få migränkänningar.
”Mathilda, om jag inte svarar nu så är det för att jag behöver koncentrera mig på att köra bil” sade jag.

”Du får göra som jag gör när det är nåt jag tycker är svårt”, svarade hon. ”Jag säger till mig själv: ‘Jag-fortsätter-med-det-jag-håller-på-med. *paus* Jag-fortsätter-med-det-jag-håller-på-med. *paus* Snaaaart-kommer-det-att-kännas-bättre.”

”Mathilda, du är en så skicklig tjej!”
”Jag vet, mamma.” Hon tittade ut genom sidofönstret. ”Jag tänkte att du behövde ett tips.”

Jag fick inte ett barn utan en liten vuxen. Som dessutom kan tipsa mig om lämpliga copingstrategier. Det är stort och fantastiskt att få vara med om!

Jag flyttade idag...

och jag gjorde en ny blogg, som dessvärre inte gick att layouta alls. Jag skapade en ny blogg i blogglista.se, som inte heller blev tillfredsställande. Envis som jag tydligen är satte jag mig och redigerade HTML. Who would have known. Men det är inte min kopp te. Jag bara testar och hoppas på det bästa.
Nu börjar jag närma mig ursprungsutseendet, men för ikväll får det räcka. Att länkarna är i olika färg fattar jag t ex inte. Jag är helt slut i själen. Samtidigt ganska uppiggad :) Det är ju kul när man slutligen löser ett astronomiskt problem!