För fyra år sedan

bröt minsta, och yngsta, sonen benet då han fick en icke fastsatt dörr över sig på Hemmakväll. Igår föll sambon av cykeln på axeln. Jag befann mig på min cykel på andra sidan sta´n då han ringde och kved i luren; visste knappt var han var. Uteslutet att hämta honom själv tyckte jag så jag ringde 112, tänkte att de kunde GPS:a hans meridianer. 
Han blev rätt trött då de försökte pendla in honom till sista gruskornet... 
Lite jobbigt när axeln är ur led, att veta exakt på centimetern var man befinner sig kanske.
Fem timmar senare, d v s strax efter midnatt fick jag glädjen att plocka upp honom från sjuksängen för vidare transport hem.
Men det märkliga är att de inte har dragit axeln rätt.

Den ser intryckt ut och helt fel. Vore det inte lämpligt att dra till? 
Jag menar, det har man ju sett på film hur det går till!
Nä, då ska han gå med olidliga smärtor tills någon axelexpert har tittat på röntgenbilderna nästa vecka, för att sedan eventuellt operera!
Känns lite fel.
Med tanke på att en nära släkting fick båda axlarna ur led på operationsbordet och sedan fick ha obrukbara armar i FYRA månader innan en sjukgymnast snabbt kunde konstatera att att båda axlarna var ur led! 
Detta hade inte läkarna sett...
Inte så konstigt att jag nu funderar på om de missade något väsentligt igår...

Ja, just det. Det var den semestern. Gnälligt. Men vi har ju haft vår vecka i Hälsningland och fyra dagar i Sthlm. Kan väl räcka.

Skrivklåda?

Här får du en adress till en gratis bok om skrivande. Jag har inte hunnit läsa något själv ännu men vill gärna dela med mig av den ändå. Vem vet, den kanske är jättebra?! http://www.skrivsomduar.se/basboken.shtml

Jag har varit så himla uppbunden den sista veckan att jag inte ens har hunnit tänka på att göra nedslag i bloggvärlden, än mindre skriva något själv. Jag, som så sällan har något för mig... De där barnen jag har har ju slutat skolan för terminen och då jag i vanlig obehärskad och oövertänkt strategi frivilligt klev i fällan att vara klassförälder i båda sönernas klasser detta år (hello, are you stuuupid?), och dessutom satt med båda klasskassorna, blev det lite mycket att greppa så här innan skollovet tog vid.

Yngste sonen har fem, 5 (FEM!)lärare/assistenter i sin klass, så där blev det en käck uppgift att först hala och dra och hota in pengar från föräldrarna, sen hitta bra presenter till lärarna/assistenterna. Tyckte själv att det gick rätt bra. Billiga pocketböcker av god kvalitet samt jättefina gammaldags mjölkflaskor på Panduro fyllda med goda kolor. Hoppas de blev nöjda.
Det är inte alla yrkeskategorier som får massor med presenter bara för att det blir sommar...
Att dessutom handla till äldsta sonens tre lärare blev mig övermäktigt, så jag lassade över uppgiften till den andra klassföräldern som tack och lov tog tag i rodret och styrde skutan i hamn, lugnt och fint.
Efter skolavslutningen brukar vi åka iväg i solen och picknicka. Trevligt med familjen, liksom. Denna gång hade jag fått en snilleblixt kvällen innan, att geocacha! Ja, va kul det skulle bli!
Något vi aldrig gjort innan, kombinerat med utevistelse i skogen, spänning, roligt! Tänkte jag, tyckte jag. JAG, alltså.
Det slutade med att båda sönerna gnällde om att de inte ville göra något. De ville vara HEEEEMMMMA!

Jag kommer att begära skilsmässa från den här urtrista familjen inom en snar framtid. Ingen vill göra något , ingen vill åka någonstans, ingen vill uppleva något, se något, höra något, träffa någon. Jag är inte nöjd. Jag är missnöjd.

Fan också, nu fick jag ont i huvudet igen.

HJÄLP!

Vad har jag ställt till med?! Jag vill inte ha det så här! Hur får man bort den här designen? Jag vill ha det som vaaanligt!

Aj då

Från njutning till smärta. Tog några timmar. Vaknade på morgonkvisten och hade ooonnnttt. Som om jag hade fött barn och sytt därefter. Sen blev det inte mycket sömn i den kroppen, let me tell you. Lika jävla ont mest hela dan. Går som om jag har solkat mina byxor, som Amanda skulle uttrycka det :) Men vi kvinnor knäcks inte så lätt! Jag har cyklat som ett jehu framåtebaks sex gånger. Vart är ointressant. Efter ett hett bad har den lättat något, smärtan.
Kanske är det gamla kroppsminnen som har väckts till liv av massagen?
Jag vägrar gå till doktorn för att det gör ont, om jag inte vet att jag har skadat mig. Då får det göra ont längre än en dag. Ja, så får det bli.