Royal ( but not too much cheese)

Ännu en uppiggande annons i ortstidningen.
"Man har inte roligare än man gör sig", som gamla- mor-
bort- i- backen plägade säga. Så sant, så sant.

Stil

Dessa är mina principer.
Men om du inte gillar dem har jag andra.

Groucho Marx

Detta är det första i min nya serie: "Fredagscitatet". Efter över tio år som korrläsare av almanackor har jag en diger samling av citat som världen/ni suktar efter. Eller hur? Ett per fredag. Räcker många långa år framåt...

Hälsa

ur en blogg: ....Men alltså NU är jag väl ändå ute och cyklar..? Statistiken visar ju klart och tydligt att fallen av PSD minskat sedan man började lägga spädbarnen på rygg?
Ja, det är sant. Fallen har minskat sedan början av 90-talet. Men vet ni vad? Det har inget alls att göra med sovläget. Samtidigt som WHO utlyste ryggläge hände nämligen något annat mycket intressant: man tog bort kvicksilver som konserveringsmedel ur barnvaccinerna. På detta sätt drog myndigheterna bort uppmärksamheten från sambandet mellan vaccin och PSD, och lät folk tro att PSD beror på sovposition. En mycket välplanerad kupp, det var alls inget sammanträffande. WHO samarbetar med läkemedelsbolagen och får bidrag av dem - tro inte att det är en oberoende organisation som arbetar för människors hälsa...

www.alternativjournalen.se

I Japan upphörde PSD nästan helt då man beslöt att inte vaccinera barn innan de fyllt två år. I USA har man två toppar för PSD – vid två och fyra månaders ålder. Är det månntro ett sammanträffande att man vaccinerar barnen just då?

L * U * S * T

Nu vet jag. Mitt ledord ska bli lust. Jag ska göra det som är lustfyllt. För mig! OK?! Nu är det alltså JAG som ska prioriteras här. Bäva månde min omgivning.
Men. Hur gör man?

Jag började mitt nya lustfyllda liv imorse. Tog en cykeltur i guss gröna natur, lyssnade på fågelsång och andades djupt, log hult mot människor jag mötte, njöt av solens värme. Inte så dumt alls, faktiskt. Kom hem, klappade katten, gick ut i trädgården och knipsade av de vissnade tulpanerna, ryckte nåt ogräs och njöt av den relativa tystnaden i villakvarteret.
Vad månde bliva av denna dag?

(Mötte också pappan som vägrade hälsa på mig i vintras. Han vände återigen bort huvudet. Han hade två små barn med sig som tittade stumt på mig. Undrar om de kommer att hälsa på folk när de blir stora? I don´t think so!)

Ibland

får man veta saker om sig själv som man inte vill veta.
Ibland om andra som man gärna vill veta.
I möten med människor som besitter speciella talanger, oavsett vilka de är, växer man en liten bit till. Medvetandet expanderar. Det finns hur mycket plats som helst därinne och hur mycket vetgirighet som helst också.
Jag ser fram emot morgondagens tripp.

Måltid

Får jag bjuda på en måltid?

Först
gryningsblå soppa kokt på
violer

Sen
upptinade fotspår efter ett
rådjur
och en sallad gjord på
snödroppshuvuden

Till dessert
en månskiva gul som honung
och len i smaken som en
melon

Vinet?
Naturligtvis
samma vin till alla rätter:
en nyss frigiven källas
vattenglädje.

Maria Wine

Ljud från förr

Inspirerad av A.Schulman vill jag berätta om ljud från förr.
Lördagsmorgnar i köket: Ljudet av "Ring så spelar vi" följt av "Melodikrysset". Det stränga hyssjandet om man råkade prata just när P.Granberg och B.Haslum gav koordinaterna för den kommande melodin.
Lördagar eller söndagar: Vi krattar gruset framför huset i tjusiga ränder och mönster.
Och apropå gruset. Det knastrande ljudet av grus under klassiska träskor; då visste man att våren äntligen hade kommit.
Då och då: ett pinglande från bjällran som hängde på ytterdörren. Då ville katten Pysen gå ut.
Ibland: ett obestämt muller från vinden. Då var det Lissgårds-Kajsa som åkte rullskridskor. Hon var vårt vindsspöke.
Var som helst: Vår familjs visselsignal. Tre toner. Då hittade vi varandra direkt, var vi än hade gått vilse. Vi var fem barn, alltid var det någon som vinglade iväg.
I telefonen: Mamma brer ut sig på brett hälsingemål. Då pratade hon med hälsingesläkten.
I sovrummet: Min syster smaskar på ett outhärdligt sätt på sina eviga tuggummin. Då sov jag i soffan i vardagsrummet, eller storarummet som vi kallade det.
I sovrummet II: inandet av en eller flera myggor precis när man hade släckt lampan och skulle sova. Då täckte jag över allt utom näsan och försökte sova.
I trädgården: Brummandet av humlor som flög från blomma till blomma. Och det ljudet hör inte bara till förr. Det är fortfarande bäst.

Vilka ljud kommer du ihåg?

Här kommer något rosa

till dig som tycker om både vitt och rosa.
I mina land flämtar vitsipporna på sista versen.
I år var de fler än tidigare. Bra jobbat sipporna!

Gärna något rosa

Visst är väl
detta en fin
dödsannons?

Censuren står
jag för,
men själva
texten
och bilden
är ju
så bra,
tycker jag.

Vilken
härlig
människa
som tackar
för sig på
detta
vis!

Det kom ett vykort

från KP. De ville tacka mig för att jag hade valt bort värdepappersbesked per papperspost och istället nöjde mig med att kunna titta på det eventuella värdet, på deras Internetsida.
Nu undrar jag bara varför de inte skickade detta tack med e-post?

Det finns alltför många rädda mammor!

Jag är också mamma.

Vardagsnöjen

Igår tog vi oss ut i vårkvällen. Ömsom promenad, ömsom spring. Tittade på traktorn som samlade upp golfbollar vid driving rangen och skuttade sen över golfbanan till Djungelgolfen. En golfbana ute i skogen. Man spelar med innebandybollar. Eftersom vi inte hade några klubbor, gick vi två varv runt banan samtidigt som vi lekte Följa John. (Jag undrar: var var alla paparazzi?) Min yngste sons avancemang när det gäller att imitera imponerade på mig. Kul för mamma!

Min äldste sons initiativ att leka imponerade också. Ibland är han så ovanligt klok. Tur för mamma!

Dagens övningar på hab var också glädjande. Han kan ju bara han vill (och förstår) :)

Annat glädjande idag är väl vädret som plötsligt slog om från kall morgon till solig dag och att jag äntligen har ansökt om ett nytt ICA-kort. Det är de små detaljerna som gör det, eller hur?

Snart ska vår katt möta en hundvalp. Kan bli intressant...

Om gårdagens alla minuter med A o K

"Vid ett tillfälle satte sig Alexander vid en mur samtidigt som Kate lutade sig fram och kysste honom."

Oj, va spännande!!! Tänk... att hon gjorde det samtidigt.

Att få följa A.Skarsgårds och K.Bosworths varje steg och sen skriva om det också. Vilket jobb!

Praise the Lord!

RiDi radio har äntligen
välsignat oss lyssnare
med ännu ett
knastrande
härligt
program!
Jag suger på
godbitarna
och ägnar mig
åt annat
sugande
på SVTPlay
så länge.

Fiddelanten!

Åh, va jag gillar Ulf Löfgrens stil!
Ikväll läste jag Ludde får besök. Jag har läst den ett antal gånger och tycker faktiskt den är lika bra varje gång :) Varje djur måste ges en egen röst och varje gång det knackar på dörren måste man knacka i boken och spela övertygande överraskad. Sånt kan roa mig alldeles väldigt...
Och det är nog den enda Luddeboken jag har läst!
När jag var något yngre läste jag Fiddelanten. Den var visst författad av Birgitta Bohman (praise the Internet) men det är bilderna och texten som jobbar så bra tillsammans!
Jag har en bok om Marlotta också. Köpte den för bildernas skull och en vacker dag ska jag läsa den också.
Nu vill jag bara ÄGA boken om Ulf Löfgren.

http://ulflofgren.nu

Ap(r)o(på) liva(et)

Så har svenskarna fått något att yvas över igen. Den nya reklamfilmen för Apoliva har "släppts"! Och jag fattar inte riktigt... Och jag fattar allt.
Jag gillade reklamfilmen direkt när den kom för ca ett år sedan. Musiken är precis så melankolisk som jag vill ha den och modellen har ett eget utseende som inte sitter på vilken dussinmodell som helst. Att hon skulle vara skrämmande/ha ett skrämmande utseende kan jag inte riktigt hänga med på. Nej, hon är inte blond, kan det vara det? Hon har mörka ögonbryn, kan det vara det då?
2009. Många som HATAR denna film i bloggvärlden. Här är en kommentar: det är väl inte graden av djävulskap det handlar om utan att Apoteksbolaget i ett sista försök att profilera sig före privatiseringen köpt ett så uselt reklamkoncept. Det är puckat!
Det återuppståndna vattenliket för oss tillbaka till DDR-Sverige: lyd och tig.
Aha! Det är alltså det grå ruskvädret som för tankarna till DDR, lydnad och tystnad?

I den senaste reklamfilmen går samma tjej runt i ett rätt typiskt Sverige. Varken skönare eller fulare än det är, men inte det turistland man vanligtvis visar upp i reklamsammanhang. En fin melodi även denna gång, tycker jag. Nu talar A.Schuman om att hon ser ut som ett lik som legat i vatten ett bra tag... Mjaaa... jag håller nog inte riktigt med där. (Har han läst kommentaren ovan månne?)

Läs och titta på denna länk om du vill veta mer om dessa reklamfilmer.
http://www.pleasecopyme.se/2010/05/apoliva-engagerar-de-skramda-i-nya-reklamfilmen/

Eller är det det att hon inte smeker sig i förföriskt lödder, över sin nakna brunbrända hud, i duschen, tar den fluffiga handduken och smeker sig torr för att sedan sensuellt smeka in doftande hudcreme på sin platta mage och fasta byst?!

Ja, just det. Försäljningen påstås ha gått upp med 125%. Och det är väl det reklam går ut på?

Aj då

Från njutning till smärta. Tog några timmar. Vaknade på morgonkvisten och hade ooonnnttt. Som om jag hade fött barn och sytt därefter. Sen blev det inte mycket sömn i den kroppen, let me tell you. Lika jävla ont mest hela dan. Går som om jag har solkat mina byxor, som Amanda skulle uttrycka det :) Men vi kvinnor knäcks inte så lätt! Jag har cyklat som ett jehu framåtebaks sex gånger. Vart är ointressant. Efter ett hett bad har den lättat något, smärtan.
Kanske är det gamla kroppsminnen som har väckts till liv av massagen?
Jag vägrar gå till doktorn för att det gör ont, om jag inte vet att jag har skadat mig. Då får det göra ont längre än en dag. Ja, så får det bli.

Min nuna

Ah, jag har upplevt en ny njutning. En behandling ansiktsakupressur. Så skönt! Doftande olja och smekande fingrar. Fågelläten i bakgrunden och en värmande yllefilt över min frusna lekamen. Och när jag kom hem höll jag på att somna på stående fot. Gäspade käkarna ur led och önskade jag fick gå och lägga mig på direkten. Tyvärr var det inte läge för det.

Jag sällar

mig till gratulanterna. Måste kännas fint att bli utsedd till veckans blogg.

Grattis, Johannes! (Mannen med kilt)

Va´ konstigt det känns

Min, ja okej, vår äldsta son är inte hemma med oss ikväll. Har inte sett honom sen i morse. Då stretade den lille, ja okej, stora son iväg till skolan i den vidriga; ja , vidriga kylan (en plusgrad) och hemska blåsten (ja, faktiskt den kallaste dagen på det nygamla året) och sen kom han aldrig hem igen. Han är på förfest. Nu ska han inte gå på nån fest, men de har ändå förfest :) Han och hans två kompisar ska hyra film och äta thaimat. Hoppas han kommer hem nån gång senare ikväll. Jag saknar honom, till min stora förvåning... Om ett fåtal år är det väl så varenda fredag och lördagskväll. Kanske går han t o m på fest efter förfesten då!
När jag var på fest och drack rom och cola för första (och nästan sista) gången blev det lite för mycket för en ovan 15-åring. Och mina nitiska föräldrar kom och hämtade mig. Och jag var utan både skor och glasögon. Samt jefvligt full. (Men jag nyktrade till jefvligt fort). Hade hånglat loss i en sommarstuga ett antal kilometer från festplatsen. Med min kompis storebrorsa. Mmm...
Jag fick inte umgås med min bästis i fortsättningen, annat än i skolan.
Japp, så var det på den tiden. Ja, så var mina föräldrar.
Det som var riktigt illa i deras ögon var att min bästis föräldrar var med på festen (inte förfesten) och tydligen inte tyckte det var så farligt :)
Oh, ett sådant moraliskt förfall!
Min mamma är uppvuxen med IOGT. Inte konstigt att hon var nojjig.
Och nu återstår att se vilken förälder jag blir.
Min sambo fick åka hem med polisen efter att ha sänkt en kvarting whiskey under cykelturen till en fest (tog väl en tjugo minuter). Jag tror hans föräldrar fnissade lite och "så glömmer vi den saken" ;)
Håhåjaja, huru olika man kan uppfatta alkoholens nöjen.

En liten talgoxe

Bilden lånte jag från saltakvarn.wordpress.com

...har varit närvarande hela dagen. Imorse (ja, ca 11.30 alltså) satt den uppe på grillens handtag utanför vardagsrumsfönstren (de där med fingeravtryck på) och satt kvar, trots att jag stod och spanade på den och min sambo kom in i bilden för att titta också. Det tillhör inte vanligheterna att småfåglar sitter stilla och låter sig betraktas, inte. Senare satt den i grannens träd och spanade in på oss, vid två tillfällen. Jag anar att han/hon vill mig något! Men vad, det är frågan. Kan det vara en avliden släkting som antagit talgoxens skepnad för att kolla in vad jag gör? Vassego och kolla, säger jag bara. Jag har intet att dölja!
Min son pratar just om att han vill gå tilbaka till det gamla stenröset/stengraven vi var och gick på idag, på skogskyrkogården. Men regnet öser ner, och man ska kanske inte gå på gamla gravrösen, så det tar vi en annan gång. När solen skiner. Den stad där jag bor är inte känd för dess soltimmar, dessvärre.
I sommar vill jag ta en tur till Kinnekulle! Har läst att det är en fantastisk plats. Och jag älskar fantastiska platser. Jag behöver fantastiska platser. När jag var i textilriket tidigare i höstas hamnade jag förmodligen på en ganska fantastisk plats. Om man vet vart man ska styra sin kosa. Vackra vita hus på kullarna. Mycket fint.
Och nu sjunger talgoxen i högan sky igen!