
Ett recept ur Buffé 2009 skulle rädda kalkonmiddagen.
Jag är inte den som älskar att laga mat. Långt ifrån.
Men visst, jag gör gärna en ansträngning för mina vänner.
Som att laga till en Thanksgivingdinner. Kollade naturligtvis först i min amerikanska kokbok anno 1982 för ett genuint recept, men då stuffingen innehöll ostron backade jag.
Så jag kollade på det gamla internet och hittade ett recept som någon bloggat om.
Det borde väl borga för ett bra recept, tänkte jag.
Tillagade drygt tre kilo fågel, kokade och silade såsen,
joxade ihop stuffingen (fan, vilken gegga), hittade en ask tranbär i frysen, kokade brysselkål och pressade potatis.
Summa summarum: en vällagad måltid (tog väl halva dan minst) som inte imponerade på mina smaklökar i alla fall. Brysselkålen var dock jättegod!
Våra gäster påstod att allt smakade väldigt gott,
men är inte det gästens främsta uppgift?
Nu har jag gjort en kalkonmiddag.
Kanske den första och sista i mitt liv.
Och det kan jag leva med.