28 oktober, 2013
Stormvarning, klass 2
Nu har vi tagit vårt medborgerliga ansvar inför den ankommande stormen. Studera bilden och applicera kunskapen på ert lösgods.
Det kan räcka att ta in hunden och katten: att lägga betongplattor på dem kan inverka menligt på deras hälsa.
Lycka till, och vi ses på andra sidan stormen!
Hoppas jag.
23 oktober, 2013
Specialkost
Ett strålande inlägg av "Aspergermamma" om problem att få läkare, kostchefer, BVC, kockar m fl att inse att det är föräldrarna som känner sitt barn allra, allra bäst. Som vet vad barnet mår bra av!
Som inte väljer att plocka bort gluten, mjölk, soja, glutamat, kemiska tillsatser i barnets kosthållning bara för att jävlas med kommun och landsting!
Vi väljer detta för att vi märker att vårt barn mår så mycket bättre på REN MAT!
Att föräldrar ska behöva hålla sina barn hemma p g a förskolans vägran att tillgodose barnets behov, eller tvingas ta emot ett barn som får utbrott hemma för att skolan medvetet har givit barnet felaktig kost (tvärtemot läkarintyg), det är inget mindre än övergrepp och ett brott mot FN:s barnkonvention.
Jag hoppas vid Gud att jag aldrig ska behöva ge mig in i en sådan strid, för det verkar vara alldeles för jävla jobbigt och inget man ska behöva plågas med när man redan har ett handikappat barn.
Nej, du ska ha ett barn som mår dåligt i mage och själ och sedan ska du medicinera med läkemedel mot magont och själsliga plågor!
Fy jävlar vilka idioter som sitter på höga hästar i det här landet.
Och hör att bagarna nu tillsätter EXTRA mycket gluten i sina bröd för att de då blir mycket fluffigare och ser bättre ut!!! Hjälp. Snart är väl hela Sverige glutenallergiskt. Stackars, stackars våra barn och invandrare som börjar äta svenskt bröd, där kommer nog allergin som ett brev på posten.
Till och med äldre som aldrig varit allergiska i hela sitt långa liv visar sig nu vara allergiska.
Som inte väljer att plocka bort gluten, mjölk, soja, glutamat, kemiska tillsatser i barnets kosthållning bara för att jävlas med kommun och landsting!
Vi väljer detta för att vi märker att vårt barn mår så mycket bättre på REN MAT!
Att föräldrar ska behöva hålla sina barn hemma p g a förskolans vägran att tillgodose barnets behov, eller tvingas ta emot ett barn som får utbrott hemma för att skolan medvetet har givit barnet felaktig kost (tvärtemot läkarintyg), det är inget mindre än övergrepp och ett brott mot FN:s barnkonvention.
Jag hoppas vid Gud att jag aldrig ska behöva ge mig in i en sådan strid, för det verkar vara alldeles för jävla jobbigt och inget man ska behöva plågas med när man redan har ett handikappat barn.
Nej, du ska ha ett barn som mår dåligt i mage och själ och sedan ska du medicinera med läkemedel mot magont och själsliga plågor!
Fy jävlar vilka idioter som sitter på höga hästar i det här landet.
Och hör att bagarna nu tillsätter EXTRA mycket gluten i sina bröd för att de då blir mycket fluffigare och ser bättre ut!!! Hjälp. Snart är väl hela Sverige glutenallergiskt. Stackars, stackars våra barn och invandrare som börjar äta svenskt bröd, där kommer nog allergin som ett brev på posten.
Till och med äldre som aldrig varit allergiska i hela sitt långa liv visar sig nu vara allergiska.
19 oktober, 2013
Mia
Har sagt det förut och säger det igen: Mia Skäringer är en kvinna i min smak. Hon tänker och känner och skriver.
Här i Aftonbladet.
Och vilka kommentarer följer av hennes text?
Endast huruvida isen smälter eller inte, och vems fel nu det är om det är så, alltså... Bla, bla...
Inte ett ord om resten av hennes text står att läsa i de första kommentarerna.
Läs själv. Vad är det hon pratar om?
Här i Aftonbladet.
Och vilka kommentarer följer av hennes text?
Endast huruvida isen smälter eller inte, och vems fel nu det är om det är så, alltså... Bla, bla...
Inte ett ord om resten av hennes text står att läsa i de första kommentarerna.
Läs själv. Vad är det hon pratar om?
18 oktober, 2013
16 oktober, 2013
Drömlikt
Någon drömtydare här inne?
jag brukar sällan komma ihåg mina drömmar, men nu har två märkliga drömmar förgyllt mina morgnar.
Jag håller mig kort, för jag vet hur erbarmligt trist mindre intressant det kan vara att lyssna på andra människors märkliga drömmar...
Dröm I: Jag är på kryssning. I ett stort rum fyllt med byrålådor s a s. Dessa utdragbara lådor är fån IKEA. Hela rummet och lådorna som fyller väggarna runt mig är vita. Jag sitter på en bänk nedanför hela härligheten och pratar mycket ingående med en äldre man. Vi har mycket roligt. Och in kommer Petter! Och han är kär i mig.
Dröm II: I denna dröm är jag bakom en glasruta, typ som på en flygplats. Folk rör sig åt motsatta håll på varsin sida av glaset. Jag tittar upp och möter Håkan Hellströms blick och han gör en pussrörelse med munnen! Mot mig! I drömmen är han dessutom gråhårig. Han har skrivit ett meddelande till mig som jag just då läser och jag förstår till min häpnad att han är kär i mig!
Döm sedan om min stora förvåning då jag senare håller i nåt rött (benskydd?) och det sedan visar sig vara Zlatans. Och han är också kär i mig!
Jamen, vad ska detta betyda?! Har jag drabbats av hybris ellerär jag så svältfödd på kärlek saknas det passion i mitt liv?
Visst är det kul med drömmar : )
jag brukar sällan komma ihåg mina drömmar, men nu har två märkliga drömmar förgyllt mina morgnar.
Jag håller mig kort, för jag vet hur
Dröm I: Jag är på kryssning. I ett stort rum fyllt med byrålådor s a s. Dessa utdragbara lådor är fån IKEA. Hela rummet och lådorna som fyller väggarna runt mig är vita. Jag sitter på en bänk nedanför hela härligheten och pratar mycket ingående med en äldre man. Vi har mycket roligt. Och in kommer Petter! Och han är kär i mig.
Dröm II: I denna dröm är jag bakom en glasruta, typ som på en flygplats. Folk rör sig åt motsatta håll på varsin sida av glaset. Jag tittar upp och möter Håkan Hellströms blick och han gör en pussrörelse med munnen! Mot mig! I drömmen är han dessutom gråhårig. Han har skrivit ett meddelande till mig som jag just då läser och jag förstår till min häpnad att han är kär i mig!
Döm sedan om min stora förvåning då jag senare håller i nåt rött (benskydd?) och det sedan visar sig vara Zlatans. Och han är också kär i mig!
Jamen, vad ska detta betyda?! Har jag drabbats av hybris eller
Visst är det kul med drömmar : )
10 oktober, 2013
Kol 14
Apropå boken Gone girl av Gillian Flynn.
Kan man inte göra ett Kol 14-test på bläck och papper?
Borde ha gjorts. Definitivt.
Kan man inte göra ett Kol 14-test på bläck och papper?
Borde ha gjorts. Definitivt.
09 oktober, 2013
Jag funderar...
ska jag plocka ut mina pengar från banken? Jag gnager på naglarna och vill inte bli av med det lilla jag har. Är man girig då?
08 oktober, 2013
Félicitations !
Han är faktiskt lite lik min storebror... |
Av franska hederslegionen, minsann. Så stiligt och välförtjänt!
Hans djupa sammetsröst, oh la la... den smeker mina öron så de rodnar ända in i hjärnans vindlingar. Grattis, käre Rikard!
Och läs hans bok Rikitikitavi! Inte "bara" en biografi utan ett mycket läsvärt tidsdokument.
Jag har faktiskt själv en stilla passion för det franska språket, för franska filmer och böcker och lavendelfält i Provence.
Men istället för en medalj hade jag mycket hellre emottagit en kokoshnik tiara!
Oh, la, la!
Och läs hans bok Rikitikitavi! Inte "bara" en biografi utan ett mycket läsvärt tidsdokument.
Jag har faktiskt själv en stilla passion för det franska språket, för franska filmer och böcker och lavendelfält i Provence.
Men istället för en medalj hade jag mycket hellre emottagit en kokoshnik tiara!
Oh, la, la!
07 oktober, 2013
Ibland...
när jag klär mig i mina ribbade tights med slappa knän, för stora raggsockor, tunika och en tröja över (för att hålla värmen), då ser jag att jag ser för jävlig ut. Men då kan jag trösta mig med att det i alla fall ändå bara är jag som ser mig. Och tittar jag ner i golvet när jag passerar en spegel, ja, då slipper även jag se eländet.
Och så hittar jag sådana här kreationer och ser hur tjusig kvinnan är som bär dem. Och då inser jag att det är kört. Jag menar, hur skulle en sån här tjusig grej på huvudet se ut tillsammans med ett par slappa tights?! Och hemma, där endast katten ser mig? Nej, det går fan inte!
Jag har ju dessutom glasögon som gör att jag knappt kan bära en mössa, för tusan!
Men något inom mig gråter av längtan efter att få vara denna vackra kvinna som helt naturligt svävar omkring i sådana här kokoshniker!
Skapare av dessa tjusiga huvudbonader är Livefreecreations in UK.
Om du är en utav dessa avundsvärda kreatur som kan bära sånt här...
Lyckos dig!
Och så hittar jag sådana här kreationer och ser hur tjusig kvinnan är som bär dem. Och då inser jag att det är kört. Jag menar, hur skulle en sån här tjusig grej på huvudet se ut tillsammans med ett par slappa tights?! Och hemma, där endast katten ser mig? Nej, det går fan inte!
Jag har ju dessutom glasögon som gör att jag knappt kan bära en mössa, för tusan!
Men något inom mig gråter av längtan efter att få vara denna vackra kvinna som helt naturligt svävar omkring i sådana här kokoshniker!
Skapare av dessa tjusiga huvudbonader är Livefreecreations in UK.
Om du är en utav dessa avundsvärda kreatur som kan bära sånt här...
Lyckos dig!
05 oktober, 2013
Den här...
utställningen vill jag inte missa!
Nina Hemmingsson har vernissage på Smålands museum den 5 oktober.
Och just som jag funderade på vad lik hon är Noomi Rapace så ser jag längst upp på sidan att det är det fler som tycker : )
Nina Hemmingsson har vernissage på Smålands museum den 5 oktober.
Foto: Nina Varumo |
04 oktober, 2013
Monica Z
Såg filmen igår. Väldigt bra. Framför allt var Edda väldigt, väldigt bra.
Mimik, röst och rätt mycket utseende stämde skrämmande bra. Hon lär inte få problem att få roller i framtiden om hon nu vill filma vidare.
Tänker jag som total amatör.
För några veckor sedan läste jag Monica Zetterlunds självbiografi: "Hågkomster ur ett dåligt minne" berättad för Tom Alandh. Och det ger ju lite mer bakgrund till filmens innehåll. Så läs den vetja.
Tänker också på Eva-Lena, hennes dotter. Undrar hur hennes uppväxt har präglat hennes liv... (och detta menar jag INTE som något negativ tanke).
Tycker Monica Zs musik är fantastiskt bra, värd att lyssna på om och om igen.
Speciellt den här låten som fick noll poäng i Schlagerfestivalen.
03 oktober, 2013
Lyssna först - tala se´n
Skönt att det finns fler som är som jag. Skönt.
Här är en artikel om oss som gärna tänker efter innan vi pratar (och ibland väljer att inte säga nåt alls). Iakttar, avvaktar och gör extroverta typer nervösa : )
Här är en artikel om oss som gärna tänker efter innan vi pratar (och ibland väljer att inte säga nåt alls). Iakttar, avvaktar och gör extroverta typer nervösa : )
02 oktober, 2013
Lyssna och läs
Lite läs- och lyssnartips från Sprakfålen:
Lyssnat på Hungerspelen av Suzanne Collins. Spännade lyssning och helt OK uppläsning av Rebecca Hemse.
Och på kvällarna läser jag andra boken av succéförfattarinnan Gillian Flynn: Gone girl. Tjock som en tegelsten och endast tio dagars lånetid. Det kommer att bli svårt att hinna med och den är väldigt bra än så länge. Jag måste ju sova några timmar per natt, dessvärre.
För övrigt är det nu, när tempen visar 0-gradigt på morgonen, som jag plockar fram alla gamla tidningar med jultema. Dags att skruva upp förväntningarna...
Och om man gillar söt musik så kan man lyssna på en artist som heter Mindy Gledhill. På Spotify såg jag att Michel Bublé hade lyssnat på henne så jag tänkte att va tusan, det kan väl jag med då. Och det var ju sött och rätt OK.
Lite samma stil som den supersöta och rara artisten och stickerskan Stephanie Dosen. Och hennes bok har jag naturligtvis köpt!
Cyklade raka vägen till affären/posten imorse för att lägga mina händer på dyrgripen men (skit också) den hade inte anlänt ännu! Kanske går det vågor på Engelska kanalen? Blöter ner garnet och sänker boken! Aaahhh.... nej, det får inte hända!
Lyssnat på Hungerspelen av Suzanne Collins. Spännade lyssning och helt OK uppläsning av Rebecca Hemse.
Och på kvällarna läser jag andra boken av succéförfattarinnan Gillian Flynn: Gone girl. Tjock som en tegelsten och endast tio dagars lånetid. Det kommer att bli svårt att hinna med och den är väldigt bra än så länge. Jag måste ju sova några timmar per natt, dessvärre.
Och om man gillar söt musik så kan man lyssna på en artist som heter Mindy Gledhill. På Spotify såg jag att Michel Bublé hade lyssnat på henne så jag tänkte att va tusan, det kan väl jag med då. Och det var ju sött och rätt OK.
Lite samma stil som den supersöta och rara artisten och stickerskan Stephanie Dosen. Och hennes bok har jag naturligtvis köpt!
Cyklade raka vägen till affären/posten imorse för att lägga mina händer på dyrgripen men (skit också) den hade inte anlänt ännu! Kanske går det vågor på Engelska kanalen? Blöter ner garnet och sänker boken! Aaahhh.... nej, det får inte hända!
01 oktober, 2013
Sehr schoen! |
I Salzburg gick vi runt på gatorna bland de vackra gamla husen.
På ett stort torg stod en leende man och spelade den ljuvaste musik på fyllda vinglas. På ett annat torg spelades på klaver.
Doften av nygjort kaffe blandades med mozartkulornas sötma.
Luften var mättad av sommar och ledighet.
Plötsligt brakade ett oväder loss över de smala kullerstensgatorna!Folk sprang som för livet. En del in på kaféer och andra hem till sitt, med en österrikisk tidning över huvudet.
Vi som inte hade något hem att gömma oss i, hittade en passage mellan två gator i närheten av Mozarts födelsehem. Där kunde vi vänta tills de värsta skyfallen och åsksmällarna lugnat ner sig.
När vi stod där och huttrade, i väntan på torrare väder, knackade det högst oväntat på en dörr. Inifrån dörren?!
Tysta stod vi och betraktade den sotsvarta dörren i stabilt trä, med ett litet, litet fönster täckt av ett utsirat galler.
Inget hände. Det lika svarta handtaget var stilla. Förutom regnets smattrande hördes ingenting. Vare sig utanför eller innanför dörren.
Så, en till knackning. Där stod vi och kände oss som om vi var med i en film. Fyra par ögon såg samma sak på samma gång och vi drog gemensamt efter andan. Någon eller något stirrade på oss genom den lilla, lilla rutan bakom galler. Ett litet ansikte. Stilla men ändå på nåt sätt levande.
Jag kände en hand som smög in i min och klämde sig fast. Jag klämde tillbaka och undrade vad det var vi tittade på. Våra hjärtan slog lika hårt.
Varför knackade det? Vi såg på varandra. Var det meningen att vi skulle öppna dörren? Var det det lilla ansiktet som ville bli utsläppt?
Men så små ansikten finns ju inte i verkliga livet.
Vi stirrade oavbrutet på dörren och innanför fönstret stirrade ögonen tillbaka.
Knack, knack, knack!
Nu var vi tvungna att göra något!
Vi tog varandras händer och sprang! Sprang så fort det bara var möjligt att springa i hällregn genom gatorna i Salzburg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)