Söndag i trädgården

flora.bruphoto.com

Nu borde jag smyga omkring i en härlig garden outfit och knäppa härliga vårfoton på härliga knoppande blommor i det härliga, härliga solskenet. Men det har jag inte haft en tanke på idag faktiskt. Jag har mest krupit omkring och klippt av fjolårets torra blomstjälkar och plockat icke ont anande sniglar, som verkar sova lite vintersömn fortfarande, och slängt dem längst ner i sopsäcken. Igår kapades häcken in till grannarna jäms med fotknölarna, så nu är det fritt fram för grannmys hela sommaren... I häcken växte också lite vintergröna som jag flyttat till lavendelrabatten, som jag klippt ner och sparat toppar av som fortfarande var levande och goa, som jag faktiskt funderar på att göra två lavendelhäckar av på framsidan, där jag ska gräva upp buxbommarna som aldrig har trivts och flytta dem någonstans och så bara fortsätter det och fortsätter det tills det är höst igen misstänker jag. En annan gammal plan jag ska (sl)utföra i vår är att sälja den stora rekordeliga tvättställningen för att lämna plats till en stenlagd (av mig) plats för basketspel, i allafall studs. Sen vete fåglarna var den nya nätta tvättsnurran ska få sin plats. Ska jag fimpa rabatten som aldrig blir bra och sätta den där kanske? Då blir det många växter som måste flyttas och beredas plats. Hmm. Här gäller stenhård planering, disciplin och fotografering, det kan man väl bara glömma.

20030410

Jaha, så var det sju år sen man stod i en dusch hetare än nyttigt i en timme för att något senare klämma ut denna rara son. Det sägs att det tar sju år för kroppen att återhämta sig efter en förlossning, men det kan jag berätta att inte tusan såg min kropp ut som det gör nu, för sju år sedan!
Ljugs det ute i världen, eller?
På tallriken ligger majs, riven morot, gurka, tomat, kokt ägg och paprika. Festlig lunch, inte sant? Vi försökte stävja hans enorma matlust i några timmar då vi till middagen planerade en otippad rätt: lutfisk, dagen till ära. Av lunchen åt han upp paprikan och tomaterna samt lite morot. Av lutfisken hade han lätt kunnat trycka i sig hela kilot alldeles på egen hand. Men fick nöja sig med ett halvt... Han får resten imorgon.
(Väggen? Äkta 1970-tal. Inget jag vill kännas vid... I bakgrunden de kladdiga fönsterrutorna (se tidigare inlägg). Fortfarande kladdiga. Inga jag vill kännas vid!)

Jag är så kleeen

Påsken gick förbi utan större väsen. En vin och godiskväll hos väninnan gjorde mig lite seg i kolan dagen efter (sällan dricker jag en flaska vin alldeles själv). Men sen, efter påsken. Typ i förrgår, då jävlar bröt eländet ut och allsköns bakterier hade letat sig in i mina tarmar. Illamåendet som tack och lov inte gick över i kräkningar, men inte långt ifrån. Och idag ooont i kroppen och trots solens värmande strålar frös jag mig ner i ett bad. Prisa Gud för badkar! Efter den uppvärmningen känner jag mig lite bättre.
Jag och alla andra i denna familj har varit hemma idag och mått spunk.
Jag undrar om farmor lade nåt gift i fläskfilén i söndags?
Den kvinnan vet man aldrig var man har.
Milo är väl den enda som inte mår dåligt, men inbillar sig att han vill gå ut nu, kl 22 på kvällen!
I don´t think so!
Nu är det snart dags att blo´a ner sig igen med veckans True Blood. Slurrp!
Och, jag har köpt en ny kamera! En Fujifilm Finepix F100. Och vet ej var kvittot är... När man för en gång skull köper något till förtaget så har man inte koll på papperen! Jeeesus!

Glad Påsk!

Må solen lysa över alla påskharar och kycklingar
och framförallt, över dig!

Trist

" Kärleken skär djupa sår" heter en bok jag lyssnar på. Skriven av Helena von Zweigbergk, uppläst av densamma. Åh, vad hon läser tråååkigt! Entonigt och mjukt mässar hennes röst. Inga toppar, inga dalar. Samma långsamma, opersonliga röst oavsett om någon ligger knivskuren eller om huvudpersonen kysser sin älskling. Ibland tror jag knappt att hon känner texten hon läser! Hon låter håglös, stackars Helena. Och boken då? Mja, kanske är den rätt OK, faktiskt, men jag hade nog vunnit på att läsa boken, med min egna ljuvliga berättarröst :)

Järvsö

Jag har varit på en resa. Hela familjen inklusive vår nya katt Milo, tog oss ca 80 mil norrut. Hamnade denna gång i Järvsö (som om det inte är där vi hamnar nästan varje gång...). Solen stod som spön i backen och åtminstone A och E hade tre härliga dagar i Sveriges närmaste alp. Jag och Noah gick upp och ned för backen, spanade på liftar. Det finns knapplift, byygellift, ankarlift, släplift, sittlift åsså draaagbaaana förstås. (Internt skämt, ursäkta).

Vi gjorde ett försök att få Noah att prova på slalom också.

Det slutade i samma sekund som han kände att pjäxorna var tunga. Då gick det inte längre, och vi vet när det inte är någon idé att insistera. Det går preciiis lika bra att gå i backen!

Sist jag åkte var 1994.

Vi firade jul i Fjällnäs, Härjedalen, tillsammans med kompisar (Last Christmas, Wham, say no more). Sprang barfota runt stugan i meterdjup snö: en gammal fin tradition i min familj på julaftonskvällen. Vår teori var att man måste härda sig inför det kommande året. Inte så dumt, kanske? Nu var det några år sen jag gjorde det sist. Å fryser gör jag nästan alltid om fötterna.

BB - Barnbus

1. TomteNisse 2. RisOtto 3. SvartAlf

Tusan va svårt det var att pilla dit riskornen och få dem att sitta still!

Sånt här kan man roa sig med när barnen är små, sen blir det betydligt besvärligare.

Vi har en

Kedddy. Den ska man elda i för att spara på uppvärmningskostnaderna. Man ska också elda i den för att värma upp TV-rummet som befinner sig i källarplan. Man ska också elda i den regelbundet för att hålla skorstenen igång. Jag brukar hålla mig på avstånd från den där eldningsmaskinen. Låter sambon sköta den där grejen. Hugga ved och spänta stickor, hämta ved och städa glaset som svartnar fortare än själen på en mördare. Men igår var det kallt och sambon jobbar kväll denna vecka. Jag byggde en fyrkant och la in lite fluffat tidningspapper, men späntstickor fanns inte så det struntade jag i. Lämnade ena dörren på glänt och såg papperet brinna fint och sprida elden till veden.

Men sen. Ljudet av döende eld, phhuii, och så denna förbannade rök som snabbt vräker sig ur kaminen och ut i rummet! Jag slängde igen dörren direkt, men skadan var gjord. Dum och envis tänkte jag att det måste gå att få eld nån enda jävla gång, även för mig, så jag gjorde ett till försök en stund senare, med ett än värre resultat eftersom jag inte ville ge mig. Nu stank det i hela huset av rök. Och jag fick öppna alla dörrar som fanns ut mot kalla vinterkvällen. Släppte in all friskluft och svepte täcken omkring oss. Det var betydligt kallare efter än innan jag försökte värma oss vid Kedddyn.

No more, I tell you! No more.

Snart

funkar inte det här längre! Jag har ingen fungerande kamera. Fattar ni?! Man kan inte ha en blogg om man inte kan fylla den med foton. Måste handla. Måste.

Okej...

vissa tycker att det inte är något att bry sig om. Själv har jag med tiden lärt mig att inte hetsa upp mig över dessa, i mångas ögon, petitesser.
Men idag fick jag i min brevlåda ett exemplar som fick mig att undra över hur det går till? När man ska tillverka en katalog för att sälja kläder. Plockar man ihop ett gäng som får gå lös på texterna som de vill? bonprix, it´s me!
På framsidan kan man läsa att detta är en "annorlunda, trendig och spennande" klädkatalog. Jag vänder spänt på bladet och får läsa "Äventyr, sand, liv, noje, natur". Man hittar "mer accessoarer" och "klackhöjd på 8 cm" och hoppsan! på sidan 62 får jag beskrivningen på tyska! Och känner man inte sug efter denna klänning? "Stor, fantasifull urringing, små ärmar och halvöppet i ryggen med ett litet knyt. Från midjan ner i vävmaterial, slits bak och blixtlås i sidan. I midjan sitter dessutom ett plastskärp med klammer." Rätt fin klänning faktiskt, men beskrivningen!?
Jeansshorts. Med häftig tvättning och uppvikta. - Kjol. Häftigt material. - Fritidsjacka. Mjuk och högvärdig, dubbelsidigt stickat material. Ovan marinblå, nere röd.
Klänning. Stickat material. Breda axelband med imiterad öppning... (hmm, hur kommer man genom den öppningen?)
Topp kvalitè! - 2 former, 2 materialer. - 3 formern. - Den riktiga jeansen för en underbar figur. - 5 online-kunder rekommenderera.
"Vävd klänning. Med resårgummi vid ringningen och ärmsluten. Mycket bred linning vid sömkanten. Optisk längd ca 86 cm." (Förlåt min okunskap men vad är optisk längd?)
"Denna klocka är särskilt snygg... och det ca 2,5 cm stora sifferbladet i läckra färger."(man ser bara vita urtavlor)
GÖR SHOPPANDET Enkelt för dig[...]

Asch, inte vet jag. Är jag för petig? Spelar det någon roll?
Kläderna kanske är i utmärkt kvalité även om de flesta är skitfula (inte i min smak), men jag kan fan inte förmå mig att beställa kläder från ett företag som inte ens kan (anställa folk som kan) stava till kvalité!

Om

jag inte besvarar, eller inte verkar ha besvarat eventuella kommentarer, så vet jag inte vad det beror på. Det kan stå 1 kommentar fast det finns flera att läsa och det kan stå 0 kommentarer fast det visst finns kommentarer! Vissa siffror har försvunnit och vissa uppdateras inte. Så synnerligen retfullt! Skall undersökas.

Södersol

Om jag tittar ut genom fönstret som vetter åt norr så ser jag en knallblå himmel! Fantastiskt trevligt. Snön lyser fortfarande vit på taken (och där gick grannen förbi. Naken) Men om jag vänder mig snett bakåt och tittar ut genom söderfönstren... då ser jag bara damm på utsidan och en massa kladdiga handavtryck på samtliga fyra fönster. Solen - ett mirakel som visar på vissa brister.

Per Åhlin

är så bra! Dunderklumpen, Sagan om Karl-Bertil Johnssons julafton, Hundhotellet, Resan till Melonia och serien om Alfons Åberg samt I huvet på en gammal gubbe som jag inte har sett. Noah har sen en tid tillbaka slukat Alfons Åberg om och om igen och teckningarna är suveräna. Björn Gustafsons röst gör verkligen sitt till. Hundhotellet är Elliotts favoritfilm och jag gillar ju Karl-Bertil jag. Och Picasso, såklart. En riktig charmör i Hundhotellet. Han med urtavlan på huvudet, på bilden.


www.pennfilm.se

Så kall ni är om handen

Sitter här och tänker. Utanför rutan är det vitt och vackert. Här inne är det så varmt jag väljer att ha det. Eldar i kaminen. Koltrastarna och skatorna har fått massor med mat och precis nu dök en björktrast upp; lika hungrig som de andra. Men blev direkt bortmotad av koltrasten. När skatan kommer dryper den burriga svarta snabbt iväg bakom hörnet. Ingen vågar mota bort en skata.
Skulle måla men tappade farten. Måste skärpa till sinnena igen och börja skapa nu! Men ibland laggar det. Precis som gårdagens filmupplevelse. Vi satte oss väl tillrätta och började titta på "Upp". I halva filmen stannar den av betänkligt och kom aldrig riktigt igång igen. Jaha... dags att rota i pappersåtervinning efter kvittot. Undras hur mycket skräp och undermåliga produkter som produceras i den här världen? Mobiltelefoner som går sönder efter en veckas användning
t ex. Själv är jag numera en ganska nöjd ägare av en sex år gammal mobil. Wow, en antikvitet, tänker du då. Den har fungerat bra som telefon iallafall. Trodde jag tappat den i pulkabacken i lördags men jag kunde inte hitta den igen trots att jag ringde upp den med lånad mobil och spetsade öronen. Ja ja, tänkte jag, den kommer väl fram till våren och jag får åka och köpa en ny imorgon. En timme senare ringer min mobil hit och har återfunnits på en helt annan plats! Och fungerade fortfarande trots att den låg begravd i snön, lilla stackaren. Ah, där kom pengarna flygande tillbaka på kontot. Phu!
Det går upp och det går ner, fram och tillbaka. Kallt-varmt, ute- inne, stor-liten, ny-gammal, nöjd-missnöjd, fattig-rik, ledsen-glad. Hela livet balanseras på nåt mysko sätt. Jag tror det är därför man aldrig vågar tro på framgång; man vet att det krävs bakåtgång på samma eller annat område för att balansen ska återställas. Är det så? Ska det vara så? Är det så vi vill ha det?

Detta

är en MYCKET ovanlig syn! Lika många i kö framför herrtoaletten som damtoaletten?! Jag skulle vilja påstå att bilden MÅSTE vara manipulerad!

Snön faller

och jag med den. Singlar som ett korn genom luften. Lätt, kall, smälter vid beröring och fullständigt unik.

Vardagsspion

* Snöskottning (fi fan va jobbigt det börjar bli)

* Mata koltrastarna (oj, va´rom äter)

* Ringa barnens farmor (hämttid)

* Dammsugning (fi fan va jobbigt det börjar bli)

* Måla en tomte (alltid lika kul)

* En kopp te (lunch, du vet)

* Jobba vidare med Pettson och Findus

(kommande almanacka)

* "Styla" Fellesons köksavdelning (tillsammans med Åsa)

* Pussa på Milo (börjar känna sig mer hemma nu)

* Tacka farmor för barnvakten

* Äta pizza (wow, det var längesen)

Sen är väl dagen slut?

Tut tutelitut

Märklig illustraion till denna blogg (håller jag på att bryta ihop?)

Tillägg: Jag skulle ju fråga "Hur ser din dag ut idag?"

Men som vanligt föll det ur mitt minne.

Du får gärna svara på hur din dag ser ut den dag som idag är, istället för hur den såg ut för flera dagar sedan...

Nedanstående inlägg är ett svar på Amandas blogg. Listig kvinna det där...

Bokkoll

Som läsare är jag: Envis och idog och glömsk. Har jag börjat ska jag jäklar läsa hela boken! Läser jämt, överallt. Glömmer alltid vem som gjorde´t.
Som bloggare är jag: Just nu; avslagen, oinspirerad.
Senast lästa bok: Väninnan (rapport från Rosenbad) av Eva Franchell
Senast köpta bok: Två faktiskt: The Gashlycrumb Tinies och The Garden of Abdul Gasazi
Favoritdeckarförfattare: Stieg Trenter
Läser allt av: Oliver Jeffers :) Läste allt av: Mary Wesley
Läser helst inte: Harlequin-böcker och "ödes-böcker" av typen "Pojken som kallades Det".
Fackböcker jag läser: Böcker om inredning, antikviteter, blommor/trädgårdar, design, handarbete/hantverk, hus. Enda krav: förförande bilder, text och layout!
Läser gärna på: Engelska. Måste testa franska! Skulle det gå?
I att-läsa-högen: Alla böcker jag köper och inte hinner med... Ingen speciell bok som väntar.
Önskebok-lista: Alla böcker av Edward Gorey
På antikvariatet: Brukade vara "Varför är det så ont om Q?" Nu: FORM-tidningar, handarbetsböcker, gamla barnböcker

Gräv ner dig!

Blev lite sur och irriterad i morse. Stod där och högg i stenhård snö. När den var skottbar för flera dagar sen tänkte jag att "va fan, post- och tidningsbilen kommer väl fram ändå!", men det gör de inte. Sorry.
Så jag står där och hugger med skyffeln för att sakta ta mig ner i den gråbruna snökakan. Kommer där en kille gåendes. En kille som har fraktat sina barn till samma dagis som jag fraktade Noah till. I minst ett år har vi mötts på ett eller annat sätt på morgnarna. Normalt funtade människor hälsar på varandra även om de inte alls känner varandra. Man känner ju ändå IGEN. Det är mer pinsamt att inte hälsa på varandra, eller hur?
Jag tittar upp och tänker mig en blick i samförstånd oss snöskottare emellan.
Hans blick är STELT riktad framåt. Han passerar mig på EN meters avstånd. Absolut avståndstagande.
Han kanske aldrig har skottat stenhård snö?
Förbannat jävla ouppfostrad är han iallafall!

Välkommen Milo!

På vår matta ligger Milo. Milo är en Helig Birma minsann! Han kom hem idag och verkar ha funnit sig tillrätt på en gång. Lekt med Elliott och sniffat runt i alla vrår och rum. Hittade ett skåp med papperspåsar; kröp in i en och myste en stund medan vi åt middag. Otroligt söt med illblå ögon. Faktiskt rätt precis som katten här nedanför. Milo är 1½ år och heter egentligen Obama :) Och har kallats Mio tills idag då vi la till ett l för att det är lättare att säga. Milo betyder dessutom kärlek, har det berättats, på tjeckiska, typ. Passande namn. Hoppas han ska trivas här.
Jag hittade honom på Blocket i förrgår, hans fanns här bara nån kilometer bort och var borttingad till Malmö, men det hela ändrades och mitt mail kom i precis rätt sekund. Ibland ska man ha tur!

Blott blått

Jag är lättförförd. Ett glatt tillrop och jag kråmar mig som den värsta primadonnan. Vill därför också visa en till bild från samma dörr. Den blå färgen är alldeles, alldeles fantastisk!
Och jag som inte är nån blå typ alls.

Den bedårande koltrasten sitter utanför mitt fönster, sneglar lite försiktigt för att se om jag tittar på henne. Hoppar ner framför garagets rensopade betongplatta och knaprar i sig av alla godsaker jag har hackat ihop till henne och hennes man. Äpple, torkade tranbär, gluten- och mjölkfritt bröd, smör, mandel. Mums, det låter riktigt gott. Hon ser sig vaksamt omkring. Är rädd för skatorna som gärna flyger in och motar bort henne. Nu har hon ätit en bra stund och flugit upp till sin vanliga viloplats, det bruna staketet.
Sitter en stund med ena benet uppdraget i den extremt fluffiga vinterdräkten. Fryser lite om klorna, kanske?
Hennes fjädrar och näbb är matt bruna, väldigt fin färg.
Inte alls så kolsvart och knallgul som makens. Undrar var han håller hus idag? Han brukar annars hovra runt äppelträden, verkar inte alls lika hungrig som lilla frugan. Vem vet, hon kanske är en fågel i grossess och måste äta för livet?
Nu hoppar hon ner igen, hugger ivrigt i det frysta smöret.
Jag tittar dit igen. Då sitter en stor skata där och attackerar burken med fågelmat med sin skarpa svarta näbb!
Jag låter den hållas en stund. Skator ska väl också få leva.

Kattlängtan

Jag vill ha en katt! Och inte vilken katt som helst, utan en raskatt. Birma. Vadan detta, tänker ni. Jo, med grannskapet fullt av bondkatter som springer runt och beter sig som bondkatter gör, vet jag att såna katter inte uppskattas.

Vi gillar t ex inte de två feeeta katterna som skiter på vår gräsmatta varenda natt! En raskatt är mycket lugnare och gillar att smyga omkring nära huset och gör sina behov inomhus eller i en för behovet färdigställd klosett utomhus (eller hur?). Just birmakatterna har ett så bedårande utseende. Brunmaskade är favoriten. Och en stillsam men glad hona, tack! Spanar på Blocket och hemsidor. Slår till när jag minst anar det.

men innan...

titta så vackert! Färgerna, slitaget, allt.

Nu har jag handlat

så nu är det bara att laga till midda´n! Lite peppar och salt, bara.

Hattresan

En söt en fann en hatt.

Hatten hade mammas mormor hatt.

-Va fin jag är, sa den söte i sin hatt,

tittar i spegeln och skrattar glatt.

Kråmar sig, vänder sig, stilar i sin hatt.

Finare hatt har den söte aldrig hatt

-Jasså, är det du som har min hatt!

Mormor ropar från himlen så glatt.

Berättar att den på henne satt

när morfar kysste henne go´natt

i hennes vackraste vita hatt.

-Titta va jag är fin i min hatt!

En pojke provar sin mormorsmors hatt.

En samnordisk kväll

Å hjälp, en kväll i känslornas upprörda hav. Först teater. Svinalängorna av Susanna Alakoski. En finlandssvensk uppsättning på äkta finländska och äkta finlandssvenska. Otroligt bra! Otroligt eländigt. Tror jag ska läsa boken.
Kom hem och slängde mig framför TV:n och såg en dansk dokumentär om Martin; en pojke som p g a att läkarna nekade kejsarsnitt, fick svår syrebrist och hjärnskador vid födseln. Hans mamma (naturligtvis) tog hand om honom ensam i sjutton åt tills han slutligen dog i en av otaliga lunginflammationer. Han hade blivit resistent mot penicillinet... Fruktansvärt sorgligt, men också vackert att se mammans kärlek till sin son. Suck, vilken kväll! Mer sån´t här och jag bryter ihop. Och som alltid påminns man hur jävla tacksam man ska vara för att man har det liv man har, trots att det stundtals har känts jobbigt. Men i jämförelse, har man inte mycket att komma med.

Jazzbönor???

Om man googlar "jazzbönor" och kollar bilder... så kommer i princip alla mina bilder från denna blogg upp! Men hur konstigt är inte det då?! Någon förklaring, någon?

Yippee!

I brist på... tankar kan jag glädja er med ännu ett nytt program från Ri Di radio! Ska bara lyssna färdigt på Äntligen morgon, sen knäpper jag på den gamla radion och njuter raspig jazz i det galna vintervädret. Man är inte riktigt van, helt enkelt. Men det är underbart! Äntligen lite tag i vädergudarna, inte det där gamla slasket som är så förtvivlat deprimerande. Praise the snow! Igår gjorde jag

t o m en hembakad fettkaka med kokos, mandel, brödsmulor och smör till de rara småfåglarna. Men har de ätit? Nej, och åter nej. De är otacksamma de små liven! Om de nu lever fortfarande...? Då är de otacksamma!

Happiness

Så här glad blir alla barn och jag

Glad i februari

när vi tar på skridskorna denna underbara vinter. Idag skrapade jag nästan en hel fotbollsplan full med nyfallen snö. Alla barn älskade mig. Hoppades jag...

Heja Ulf Brånell!

Nu är det dags för alla värmländska barn under 13 år att ta den andra sprutan mot svininfluensan. Hela 90 procent har tagit den första och smittskyddsläkare Olle Wik konstaterar att det inte finns någon anledning till varför de inte skulle ta spruta två.

SIEMs kommentar: Nej, det finns naturligtvis ingen anledning till att skolbarnen ska avstå från att ständigt bära flytväst, skyddshjälm, knäskydd och fallskärm heller, allt kan ju hända. För att inte tala om hur de måste skydda sig mot böldpest, spetälska och sömnsjuka. Kanske kan man trä på dem en jättekondom utanpå? Skadeverkningarna hamnar ju i en annan statistiktabell.

Allt fler drabbas nu av vinterkräksjuka i Sverige, i synnerhet i de södra delarna av landet. Läget ser dock ut att vara helt normalt för säsongen och inte värre än vanligt, förutom på vissa håll inom sjukvården. På sjukhusen i Skåne har några vårdavdelningar fått stänga på grund av kräksjukan. Vinterkräksjukan dröjde ovanligt länge i år, men enligt Smittsskyddsinstitutet sker nu en ökning.
SIEMs kommentar: Tyvärr missade vi att spara det tidningsklipp där Smittskyddet (Annika Linde?) förklarade att det låga antalet insjuknade i vinterkräksjuka berodde på att svenska folket genom svinflunsekampanjen lärt sig att sprita händerna ordentligt.

Ulf Brånells nyhetsbrev innehåller alltid många kloka och tänkvärda reflektioner.
Rekommenderas.

Väder

Mmm, nu är det gott att sitta inomhus och glutta ut på snöyran. Och hoppas att inte alltför många kör ihjäl sig ikväll, eller fryser ihjäl i stillastående bilar. Och att jag orkar laga en köttgryta nu. Börjar bli hög tid, barnen svälter. Det är inte bra. Jobbar som en blådåre (på tiden!, skulle somliga säga) och har inte riktigt tid att reflektera över världen och livet. Nå, det har aldrig varit min specialitet innan heller, så allt är väl som förut, förutom att jag jobbar då, alltså.

Bokklåda

Nu måste jag, med risk för att få en bok slängd efter mig, fundera lite över det här med bokklubbar. Jag är numera bara med i en bokklubb, och detta enbart för att hänga med i bokutgivningen och läsa recensioner. För att genast kolla upp den intressanta boken på nätet...

Och finna den till ett mycket billigare pris där, oavsett om den skickas från U.K. eller U.S.A. Senaste objektet jag fann intressant är en nyutgåva (ännu en) av Alice i Underlandet. Denna gång med illustrationer av Robert Ingpen (varför ändrar han det inte till Inkpen? Taget, jag vet). Kostnad 219:- plus frakt/porto 37:- = 256:- har du varit med i bokklubben i hela fem år kostar den ENDAST 179:- (+37:-) = 216:-

Går jag så in på CDON.COM kostar den 198:-inkl frakt. Inte så stor vinst. Bokus 159:-, ingen fraktkostnad. Samma på Ad libris.

Kan jag tänka mig att läsa den på originalspråket? Självklart! Det blir ju bäst så. Kollar Amazon.

Skickad från England, SEK 113:-, skickad från USA 95:-. OBS. Här har jag dessvärre inte hittat fraktkostnad, men av erfarenhet vet jag att den (kostnaden) inte är stor. OK. Jag förstår att det kostar att översätta etc. etc. men ändå... Jag förstår bara inte hur de överlever?! Bokklubbarna. För det mesta är de ju t o m dyrare än bokhandeln. Nej, jag fortsätter tacksamt att ta emot lästipsen men handlar i princip alltid på nätet.

Doris Svensson, my lady of the day!

Eller den här super(upp)studsiga låten!
Visste du att Janne "Loffe" Carlsson spelade trummor och Bernt Egerbladh spelar orgel i detta eminenta band? Nu vet du.

Ge lite kärlek

Denna låt är SÅ bra! Man blir så studsig och upprymd. Hela skivan med "Doris" är verkligen väldigt bra. "Did you give the world some love today, baby" lyder den korta och snärtiga titeln.
Men vilken titel! Gjorde du det?
Jag gav lite monetär kärlek till Haiti genom Unicef och Läkare utan gränser. Det tycker jag DU ska göra också!

Kulturell lördag

Efter en vernissage och en antikmässa samt en god fika i kulturellt sällskap känner jag mig nu nöjd och mätt denna lördagkväll. Det som mättade mest efter en sugande hungershandel var de crêpes fyllda med räkröra (crème fraîche och dill) och skinkröra (c.f. och pepparrot) samt smält ost uppå. Nästan så det liksom står mig upp i halsen, lite... I källaren spelas det pingis för glatta livet. Själv är jag sååå nöjd med att sitta framför min susande dator i all ensamhet.

Träffade en gammal vän på affären. Hade en halvtimme tidigare läst på facebook att hon hade köpt en "bögscarf" till sin man. Var ju tvungen att fråga vad en sådan var. Tydligen en "punkrutig" scarf. Don´t ask, I tell you. Han hade själv bett om en lila scarf, vilket ju kan kännas som en udda färg, men fick istället en rutig, som inte föll på läppen. Nåväl, tänkte bara att visst är det lite kul med facebook som ger en sån insyn i andras liv, utan att man nödvändigtvis pratar dagligen med varandra? Jag tycker det är en lysande inrättning. Skänker lite trygghet? att veta att min lillebror har åkt slalom idag, att min systerdotter är arg på katter som kissar inomhus, att syrran har skött sina djur och sina odlingar på Farmville, att brorsa nr 2 sitter och dricker vin i sin nya lägenhet. Cosy, liksom. Och allt detta till datorns susande sällskap.

En låt i natten

sjunger Alice Babs för dig på Ri Di radios senaste program. Fjärde programmet; denna gång med enbart kvinnliga artister. Rekommenderas till alla jazzbönor och jazzgossar.

En tår i natten

Drabbades av någon sorts inspiration häromdagen. Jag lät penseln och handen jobba bäst de ville. Så här blev det. Kunde inte avstå från lite text också. Hittade texterna när jag googlade "dikter om sorg".

Dålig mor

Vad är det vi äter ibland? Ikväll stekte jag Scans bacon. Å FY FAAN! Upp i näsan stiger en odör av lik, avskräde, grispiss, adrenalin, skräck,våld samt död. Vämjeligt. Jag avstår med nöje att äta gris i fortsättningen. Hoppade julskinkan i år och ska försöka undvika detta av urinsyra indränkta kött. Inte nyttigt för min kropp har jag fått höra av zonterapeuter och homeopater, och nu är jag onekligen övertygad att hålla med dem. Ändå serverade jag mina barn! Sorgligt, men det smakar ju så gott! Den ena fick väldigt bråttom till you know what en stund senare. Sorgligt, än en gång.

Gharäffah, any one?

Ska det vara en gharäffah? Vill du ha din gharäffah varm eller kall? Gharäffah on the rocks. Hur mår du din gamla gharäffah? Har du sett min gharäffah? Nä, nu skulle det sitta fint med en gharäffah. Gharäffah för dig, va! Nä, aldrig ska jag glömma min gamla gharäffah.

Man kunde tro

att alla barn tycker om att åka i pulkabacken, men det stämmer inte med mitt barn. Han föredrar att dra pulkan själv eller bli dragen. Med barn vet man aldrig. De är oförutsägbara. Lite skrämmande så där. Vem vet vad de tar sig till bakom ens rygg?

Eloge till kvinnan

Vem var Svea? En mycket duglig kvinna, det är tydligt! 1935 satt hon och virade silkesgarn runt en trägalge, vitt och rött, och skapade hjärtan, siffror och bokstäver. När jag köpte den för något år sedan hängde höger sida som ett ledsamt garnsurr. Då tog en annan mycket duglig kvinna, min mamma Ulla, tag i virrvarret och vips kunde man tyda siffrorna! Som synes hänger den gärna ut sig igen så jag måste handskas varligt med Svea.

Amanda KRÄVDE, jag levererar!

Jag tycker iallafall att den är charleston! Kanske ingen riktig vintageskapelse... H&M Impuls hösten 2009. Använd på julafton samma år. Som en marsipangris, precis! Skönt stretchigt material att stoppa julmat uti. Och fladdriga volanger att vippa med. Tänkte modella först men det är svårt att se var klänningen slutar och kroppen tar vid :)

Snöjväder

Snön faller och allt är vitt och kallt. En riktig vinter!

Igår föll snön så kraftigt att hela familjen fick klä på sig och ta spaden i handen. Resultatet blev en snögrotta så fin! Första gången på åratal som jag kommer in med snöstela byxor och vantar, med rosor på kind och ändå varm! I mitt Hälsingeliv, där vintrarna alltid var vita och kalla, kunde vi bygga snögrottor som var utrustade med två rum! Rätt lyxigt, tycker jag. Elliott är snart elva och har först nu gjort sin första snögrotta. Den kommer han nog inte att glömma någonsin, tror jag.

Swing och sprak

Ri Di-radio!
Ett sådant sällsamt härligt nöje att avlyssna dessa unga jazzgossars radioprogram! Cigarettröken, svetten och strumpornas sömmar. Saxofoner och svepande kjoltyg. Sanna mina ord, synden lever! Leve synden!

Morotspiska

En morot på skidor, sen var jag igång igen! Tack gode för lite snabba jobb så man kommer igång efter en alltför lång julledighet. Med hela familjen hemma är det stört omöjligt att göra nåt i jobbväg. Idag fick jag äntligen några timmar i lugn och ro. Peace and quiet. Fortsatte på almanackan som måste göras lätt "töntig" i stilen! Mycket svårare än jag kunde ana. Varför tycker svenskarna om "töntigt"? Eller rättare, de äldre svenskarna. Inte alla, men ack så många. Eller kan det vara så? Att man inte riktigt vågar förnya ett gammalt recept... Det är spännande iallafall, att göra och göra om till förhoppningsvis beställaren blir nöjd.

Lånat bilden av Lasse Åberg. Jag har ätit middag och dansat med honom. 1985. (Jag mötte Lass(i)e kan man säga ;) Det ger mig nog rätten att låna denna bild, tror jag.

Gott så

"Off with her head!" skrek den elaka drottningen i Alice i Underlandet.
Det är väl ungefär så man behandlar det gamla året; skalar av sig det gamla skinnet och träder fram med en gnistrande oanvänd skrud, på andra sidan nyårsnatten. Ett helt nytt år att använda på det klokaste och bästa sätt man kan komma på. Nya förväntningar och gamla drömmar att förverkliga. Bara att ta nya tag, se rakt framåt och staka ut en väg mot framtiden.
Vad annat kan man göra?
Tänk goda tankar och gör gott mot din nästa.

Lycka till med 2010!

Tro mig, det är sant!

Jag är så imponerad!
Igår gick jag på bio mitt på dan, fick salongen alldeles för mig själv, bredde ut mig ordentligt och bara njöööt! En gammal favorithistoria visades på vita duken. Julen är över, men "the Christmas spirit" hänger väl kvar en liten stund till. Hoppas jag. "En julsaga" av Charles Dickens är en i mitt tycke mycket sedelärande historia och när den görs på det här sättet är den dessutom otroligt underhållande. Öppningsscenen; när man glider över ett vintervitt London, 1843. Så hisnande att jag nästan trillar ur fåtöljen. Och många fler glidarscener väntar, den ena snabbare än den andra. Min lilla hjärna hänger knappt med. Men sånt fantastiskt artisteri att jag bara njuter! Hur fan gör de?!

En liten önskedröm vore att få se en sådan film bli till.

Nu väntar jag lugnt på DVD:n.

Under tiden bläddrar jag i Roberto Innocentis version av En julsaga. En bok jag tror att Robert Zemeckis har bläddrat i några gånger.

Här sitter jag...

i nån sorts katatonisk panik. Skulle ju förhandsdeklarera. Fy fan va jobbigt. Livet blir grått och trist som en blöt yllefilt. För övrigt rätt likt vädret utomhus just nu. Väderpåverkad, det är jag det. Grå, trist, hjärnbrist. Fattar noll, ingen koll. Kan inte ens låtsas att jag ska klara av det. Och ändå är det säkert jättelätt. Egentligen.

Jullov

O helga jul, nu är det gott att bara vila litegrann.

Vi har gemensamt beslutat att kolla alla Harry Potter-filmer detta jullov. Gick ut skarpt med ettan igår kväll kl. 22. Cirka 45 minuter senare satt jag där och sov, som vanligt. Ridå!

Idag stack sambon ut i vimlet och köpte en HP-box med de fem första. Så ikväll, kanske.

Måste bara kolla Läckberg del II först. Sen är kl 22 igen. Piggare ikväll?

I julklapp fick jag filmen Coraline :) Det ska bli kul att se den nångång.

Impulsiv som jag är (härliga människa!) så köpte jag en mindre gitarr till mina söner. Med den listiga baktanken att jag skulle lira loss också. Med en bok med 500 ackord ska jag väl kunna spela nån låt till våren. Lägger väl ut mig på YouTube (hehe).

Apropå musik så är Noah numera Peter Jöback-frälst. Han såg och lyssnade på hans julkonsert på TV och nu är det den enda skiva han vill lyssna på. Söte. Peter och Noah.

O helga natt.

Metamorphosis

GI Joe har bytt stil i år. Kör den lite

mjukare varianten med snöboll

istället för patroner och tog de

röda långkalsongerna i år.

Mycket varmare och goare, låter

han hälsa.

Granen står så grön och grann i stugan

Och en synnerligen GOD JUL

tillönskas alla och envar!

Årets lista

Årets bedrift- att ro hem ett uppdrag för IKEA känns väl rätt roligt.
Årets bittra- att slutligen inse att jag är a v e r y s l o w starter.
Årets bästa semester- mjaa... ett brutet ben första semesterdan. Nä, jag tror inte det.
Årets nytillskott- Sprakfåle!
Årets förlust- husnycklarna, två gånger!
Årets vuxenpoäng- att jag går på affärsmöten!(Moahahahaa)
Årets fysiska förändring- ännu fläbbigare överarmar, och rynkorna (ja, de är väl för härliga!)
Årets nya kändisförälskelse- lite kär kan man bli i söte Salem al Fakir :)
Årets mest gåshudsframkallande låt- Svårt val: Our love is easy, Melody Gardot (hela skivan egentligen)
Årets läsupplevelse- bilderbok såklart :) Alla av Oliver Jeffers. Jo, och så en blogg! Dagens måste :)
Årets insikt- jag kanske inte är så jävla dålig ändå
Årets teve-besatthet: Alltid House och i år även True blood
Årets fest- att vara hos min syster i Järvsö, sippa vin och öl, fnissa och handla, det är alltid fest!

Kafferep med Miriam

För dig som är lagd åt det nostalgiska hållet. För dig som ääälskar förritiden.

Ett kök från 40-talet, ett utedass, en doftande kaffekvarn, husor, papiljotter, plinget från en gammal Halda, spets-förkläden, skor med klack och rund tå, handskar, svart-vit film, Ingrid Bergman, Katharine Hepburn, Cary Grant, Lauren Bacall och heela det gänget och den tiden, de dofterna, den musiken. Då kanske denna blogg kan fylla en hel del av ditt tomma bröst. Väldigt up to date!

Underbar att trösta sig med när nuförtiden

inte känns helt OK.

En blogg är född på denna dag

Jag kände att det var hög tid att lägga ut mina bilder till allmän beskådan. Kanske kan det intressera någon? Och skapa jobb. Varmt välkommen till Sprakfåle illustration och design!

Snö

Slut på lingonsylten! Slänger mig ner i frysen och plockar upp 3 liter röda bär. Fram med receptboken och mäta, väga, hälla, röra, röra. Oh, va fint med socker och frusna lingon!

Efter en stund kom jag på att jag inte hade läst receptet rätt. Sockret rörs ju i efter att lingonen kokat i 15 minuter... Tja, det blir nog bra ändå. Och, märk väl, hade jag inte gjort fel hade jag inte fått den här vinterbilden. Att fela kan spela så bra!

O tempora, o mores!

Ännu en bild som måste upp på väggen för att skänka den där alldeles unika känslan av vinter. Gärna en trettiotalsvinter, för då låg snön vit på marken; då spände man på sig skidorna när första snöflingorna dalade i oktober och sedan togs de ej av förrän blåsipporna neg i backarna. (Lite ännavänt blev det ju att röra sig inomhus men sånt bekymrade inte en hjältinna på trettiotalet!) Man klädde sig i röda polotröjor stickade av mor och lika röda voro läpparna som förföriskt fladdrade när man nedför backarna for. Ack den tiden, då moralen befann sig lika högt som de röda flaggor man halade i höjden...
Nej, nu blev det visst lite fel. Jag tar avstånd från varje omoralisk antydan som har uttryckts i denna text!
För övrigt heter konstnären Lempicka...

Överflöd

Vi i västvärlden har ett överflöd av allt man kan tänka sig...
Jag är glad att jag bor här och hoppas att det överflödet spiller över till de som
har mycket litet eller ingenting alls. Inte bara nu i juletid utan året om. OK?

I lampans sken

Årets julkrans inhandlad på IKEA. Slängde i några giftsvampar. Det får inte bli för gulligt, eller hur? Min fina stjärna fick också vara med. Dörren är av gammal fin 70-talsdesign...

Diverse julhandel

En av mina gamla julkalendrar som sätts upp på väggen varje år. Men det råder absolut öppningsförbud! Tord Nygren har tecknad denna förtjusande scen åt "min ICA-handlare" 1976. Inhandlade den på en antikaffär för säkert tio år sen. Lika fin varje år.

En gåta

Det är något som inte stämmer,
men jag vet inte vad
Glänsande, glimmande glitter i skedar
lagda ut på rad
Det är något som verkar saknas,
men jag vet inte vad
---
Ute sjunker tempen sakta grad för grad
snart minus tre och jag får ta ett bad
Säg varför skall man sörja ett endaste litet blad
när fem blanka stjälkar kan göra mig så glad

Bom-låten!

Blunda och lyssna. I den instrumentala delen hör man två distinkta pukslag vid två tillfällen. Dessa pukslag kan liva upp en hel dag. För vissa. Med öron :)

Julkul

"The bell that couldn´t jingle" av Burt Bacharach.I denna otroligt färgglada versionen sjungs den av The Belmonts. Goa gubbar!
I Noahs version heter den La potschingida . Han har öron den kisen.

Mjaaa...

jag tyckte den smakade lite liiite. Inget bett, trots att det var starkvinsglögg. Inte mycket clementinsmak heller. Men lite god ändå. Smålandsglöggen tyckte jag var jättegod! Gjord på bl a lingon var den betydligt friskare i smaken är den vanligen så söta Blossaglöggen. Ska nog köpa en sån flarra och sippa på i jul. Vi hade iallafall mycket trevligt, maten var god och sällskapet förträffligt i vanlig ordning!
Noah var dessvärre inte på humör för en kväll i skogen och gnällde rätt så oavbrutet. Han närde visst en önskan om snar hemgång.Så kl 22 gav jag upp och beordrade hemgång. Dessvärre fortsatte han att gnälla väl hemkommen. You just can´t win, can you?

Om nån liten timme ska familjen iväg ut i storskogen till det röda huset med vita knutar som bara tindrar så fint i vinternatten. Vi ska dricka glögg och bara puttra så där mulligt som man bara kan göra med mycket bra vänner. Har köpt en Blossa 09 med clementinsmak för avsmakning. Hoppas mycket på den. Dock brukar det alltid sluta med att den klassiska glöggen är allra bäst. Men skam den som ger sig. Man måste testa nåt nytt här i livet. Och vågar man inte testa nåt mer vågat kan man alltid våga sig på en ny glöggsort. Det är inte farligt.

Men jösses!

Är jag glad eller glad?!
Jag fick utökat förtroende. Göra mer, göra fler.
Nu känns det gött att leva ett litet tag till :)

Utmanad av Amanda

Om man aldrig frågar får man aldrig några svar. Så här är svaren som gäller just nu 1 december 2009.

Jag är för gammal för att:
uppskatta skrikiga röster i tecknade filmer
fnittra hysteriskt med mina väninnor när en snygging går förbi
bekymra mig om vad folk tycker och tänker om mig

Jag är för ung för:
uppskatta lukten av ålderdomshem (färdiglagad, uppvärmd "mat" i folieformar)
inse att kroppens förfall går snabbare och snabbare
sitta hemma resten av mitt liv

Jag har lätt för att:
tappa tron på mig själv
ha kul med mina barn varannan vecka
få lätt ångest inför framtiden

Jag har svårt för att:
nöja mig med status quo
ta betalt
ta tag i vissa saker

Jag vill bli:
bättre på att lyssna på min inre röst
en tålmodigare mamma med oändlig ork
mycket bättre på det jag gör nu

Jag är ohyggligt tacksam för:
mina syskon!
att Noah är så relativt lätt att leva med och att Elliott verkar bli en schysst "ung man"
att mina föräldrar lever

En snabbis II

Sex tomtar levererade på mindre än en grisblink. Hoppas de blir uppskattade. Av konfidentiella skäl kan jag inte uppge vem som har emottagit dessa tomtar. Ibland är allt så spännande och hemligt. Jag kommer förmodligen att använda mig av akvarell (till vald originalbild), det är juligt och fint och gammeldags.