Lund tur och retur

Jag är rätt skicklig på att få tag på det solkigaste av matställen när jag reser till okända orter. Det kändes så när jag gjorde entré på ett falafelställe i Lund. Bråttom att få tag på lite mat (som han tål) till Noah  klev jag in och noterade genast de tomma lunchborden. Tomt var det också där maten beställdes och ingen tog den minsta notis om att vi stod där och önskade shoppa loss på lite falafel... 
Man vill gå därifrån. Man blir trött. Man önskar att man visste vart man kunde gå för att få trevlig service. Man står kvar och till slut kommer en man (indifferent är det ord som söker mig) som skiter i om jag står där eller ej, som skiter i om jag vill ha hans jävla mat eller ej. Jag beställer en kycklingkebab (40:-) men då jag ber honom skippa brödet blir det istället en kycklingsallad. Som kostar 60:-... Ja, va fan säger man?
Vi gick iväg till Allhelgonakyrkan och satte oss vid ett träd som inte såg helt piggt ut, men dög som en punkt att fästa rumpa och rygg mot.
N åt och verkade nöjd. Jag avstod.
Checkade in på avd 62. Någon timme senare var det dags att gå iväg och fästa elektroder på huvudet. Två kvinnor tog emot och efter en tids övertalning av de alltmer stressade kvinnorna och mig lade han sig med huvudet åt rätt håll. En röd tuschpenna markerade var elektroderna skulle fästas, sedan började kletande med kontaktlim och gips. N låg rätt så fint ända tills det var dags att trä på en nätmössa med hakrem. Detta hade jag inte riktigt förberett honom på. Och vem kan förbereda sig på en sådan chock?
Han slet av sig mössan och sen visade han prov på en mentalpatients styrka mot tre vuxna kvinnor. Det larmades , "Ta hit en doktor!"
Mest var detta för att doktorn skulle kunna skriva under på att man gjort så gott man kunnat, utan att lyckas. Arbetet med att fästa elektroderna hade varit förgäves; då gipset tar en stund att torka får man inte röra dem alls, nu hade Noah rubbat samtliga under sitt anfall av panik.
Två timmar senare fick vi slänga i oss den äckliga sjukhusmaten för att hinna montera på nya elektroder, annars skulle de hinna ta bort den innan vi kom tillbaka till avdelningen.
Denna gång hade N fått lite lugnande, som inte alls märktes då han hoppade iväg till de modiga systrarna igen (tack och lov inte rädd).
Denna gång gick det mycket bra och med dubbla nätmössor och en ryggsäck på ryggen gick vi tillbaka till den fina traktorn som fanns på avdelningen.
Klockan åtta kom ångesten krypande och N grät hysteriskt i två timmar minst. Förklarade att han blev rädd då de satte på mössan  och ylade om allt annat som han längtar till och önskar sig och tycker om och är rädd för etc. etc.
Stackars, stackars barn.

Och sen somnade han klockan elva, vänd mot väggen i gästsängen, med ryggsäcken på ryggen, fastknuten på framsidan så den inte skulle glida av.
Vaknade i exakt samma läge klockan åtta, men ändå vid gott mod. Efter frukosten plockades allt av och med håret fullt av stelnat "gips" fick det bli en lång dusch som hjälpligt löste upp de stenhårda kluttarna i hårbotten.
Sen torkade vi oss och tackade för den här gången, och hoppas att vi aldrig mer behöver komma tillbaka, trots att det är ett jättefint ställe där det ändå är "lätt" att  vara med ett barn. Min favorit blev trappstegen som spelade som pianotangenter när man klev på dem. Jag körde Pianosonat i A-dur när jag ändå gick förbi. Noah gillade trappuppgången där det lät som en djungel, med exotiska fågelläten. Jag ringde också hem liggandes i en tipi samtidigt som N spelade på ett rött piano. Inte något man vanligen gör.


Onsdagen började också med att jag glömde mobilen hemma! Och jävlar vad handikappad man känner sig! Det finns ju inga telefonkiosker längre, så vad skulle jag göra? Haffade en gammal god vän på stan som snabbare än blixten körde hem oss och ner oss igen på en grisblink. Pust!
Missade sedan vårt tåg, trots att jag frågade en informatör... men kom ändå till Alvesta med annat tåg där vi hann med Lundtåget med två minuter till godo... Väl i Lund ringer min mobil och jag vänder ryggen till N i några sekunder samtidigt som vi stiger av tåget. När jag vänder mig om ligger han och krampar på perrongen, stel som en skyltdocka, på rygg. Jösses!
Märkligt nog har han inte haft ett enda anfall sedan det, i onsdags.
Nu väntar vi på besked om vilken sorts epilepsi han har denna gång och hoppas, hoppas att det ska räcka med de två medicinerna som han äter nu.


På väg till Botaniska kände jag mig nästan förpassad till Harry Potters värld. På skylten, fäst på den höga järngrinden, och där innanför en ståtlig byggnad, läste jag Pufendorfinstitutet. PUFENDORFINSTITUTET! 
Hahaha, de har humor i Lund, tänkte jag och fick ett skönt fniss mitt i kaoset.

Destination Lund

Imorgon åker jag och den yngste till Lund och checkar in på Akutgatan. 
Redan klockan två. Sen ska det meckas på elektroder på hövvet på honom; sen är det bara att vänta resten av dagen och kvällen med chic nätmössa på, tills de börjar mäta aktiviteten i hjärnan på natten. 
Fatta va festligt att gå en hel dag och bara vänta på att de ska göra det de ska göra på natten?!
För de har inte tid att montera på kvällstid. Och det får man ju ha förståelse för. Men, det kan bli allt mellan en OK dag till ett helt helvete.
Det visar sig, sa blinda Sara.


Och kanske kommer det en rapport nångång. Om jag inte har gått över till andra sidan. Den galna.


Vi ska i alla fall besöka Botaniska trädgården på torsdag, för där jobbar min bästis i Skåne! Grönsaksansvarig, minsann.

Deppigt

Riktigt ledsamt TV-program såg jag ikväll mellan 20 och 21.
"Staden i mitt hjärta" hette programmet, en repris från 1992, som visade hur Stockholm city förstördes under ett antal år i slutet av 1960- och i början av 1970-talet. 
Otroligt många vackra hus från 1600- och 1700-talet revs för att ge plats till fasansfullt fula, kantiga kolosser. Ofta parkeringshus eller banklokaler.
Och vilka var det som bestämde detta då? Gubbar i fula kostymer och minimal hjärna, syrefattig utav hårt ihopsnörda slipsar. Djävulens hantlangare.
Och gemene man fann sig i detta, vandrade på trätrottoarer år ut och år in. Förflyttades från vackra gamla lokaler och hus till någon förort dit ingen ville åka. Precis som i Paris fanns det massor med konstnärsateljeer vid takåsarna. Men varför spara på sådant?


Man blir rent beklämd.


Och ser man sig runt i Sveriges övriga städer så ser det likadant ut där.
Rivna gamla kvarter och apfula betongmonster i deras ställe. 
Tvi vale.

Kedjeskydd

Titta vilken vacker blomma jag har i landet!

Så reslig och rak, men ändå så bedårande slingrande och graciös. 

Måhända något blek, men därför inte färglös eller karaktärlös.

Sådana här spektakulära blomster odlas inte nuförtiden: nej, nu får man nöja sig med raka, släta, blanka och opersonliga. 

Jämför en Doktor Westerlund med en svärmors tunga, så förstår ni vad jag talar om. Där doktorn både doftar fantastiskt och bjuder på ornamenterade blad och rara blomster, står tristessen som spön i backen runt svärmors tunga.

Om jag fick välja valde jag alltid en något daterad, charmig och personlig tingest. Det är något med skönheten parad med det praktiska som tilltalar så. Jag tackar för att det fanns de som strävade efter båda två.

Kloka ord

“Holding on to anger is like grasping a hot coal with the intent of throwing it at someone else; you are the one who gets burned.” Buddha


 ”Before giving, the mind of the giver is happy; while giving, the mind of the giver is made peaceful; and having given, the mind of the giver is uplifted.” Buddha


Klok snubbe den där Buddha.

Det är grönt

Jag har länge funderat på det där med gröna drinkar. Och så har det liksom tagit emot... Juice av salladsblad,  maskrosblad, gröna grönsaker helt enkelt. Det har inte känts gott i mina smaklökar.
Men provat har jag inte...
Förrän igår, efter att ha tittat på den här go´a gubben.
Bernando LaPallo, 111 år i år.
Han har levt på frukt och grönsaker och fisk (och lite lammkött) i hela sitt liv.
Åh nej, nu hör jag hur alla skriker "och vilket tråkigt liv sen!".


Precis som alla reagerar när Noahs diet kommer på tal. En diet som inte alls är tråkig, så vitt jag förstår av de mängder han äter. 
Men jag förstår att för de som ständigt matar sina barn med socker i alla möjliga former, inte kan förstå hur han kan vara så nöjd med alldeles vanliga frukter och bär!? Nej, han behöver ingen grädde eller tårtbotten till sina bär. Han behöver inte heller Coca-Cola till sin mat, eller kakor till efterrätt.
Imorgon är det skolavslutning. 
Då brukar det vankas jordgubbstårta, en klassiker på det svenska bordet.
Men i år blir det visst maränger och jordgubbar istället. Och grädde misstänker jag. Sött, sött, supersött.
Men visst ska han få äta maräng (bara den inte innehåller mjölksocker). Annars är han precis lika nöjd med goda, naturella jordgubbar, misstänker jag.
Det söta är förvisso en medfödd smakpreferens, men om man håller sig till naturlig sötma så blir det riktigt söta alldeles för sött för att vara gott. 

Åter till den gröna drinken. Mixade spenatblad, gurka, bladselleri, vatten och lite kanel som smakpiffare. Det blev en "matig" juice, som inte smakade så illa som jag trodde den skulle göra. Nu tog jag ju bara det som fanns hemma (och det är inte mycket). Till och med Noah drack utan att rynka på näsan!
Ja, för att vara nåt som låter äckligt (i mina öron) så var det helt OK, om det nu är så nyttigt som de lärde säger så ska jag fortsätta dricka och äta grönt i mycket högre grad än innan.
Och sen får jag väl se hur länge jag lever på det.
Min Pia på almanacksförlaget har just sammanställt årsplaner ända till år 2023. Undrars just om man sitter och korrläser almanackor då också. 
Eller om man lever överhuvudtaget?

Nasse - en klok björn

Vi har bytt kvällsbok. Från Boris glasögon till(baka) till Nasse hittar en stol och Nasses taxi. Båda författade och illustrerade av Sven Nordqvist. 
Utgivna på Opal förlag. Båda två är väääldigt bra. 
Kan varmt rekommenderas för det lilla barnet (i dig).


Låt mig citera: 
"Du sitter konstigt, min unge man, säger han. Har du försökt sätta dig underifrån och därmed fastnat och drullat omkull? Eller har stolen anfallit dig bakifrån och fällt dig såsom en påse till marken?"


Eller det här, som ska läsas med en riktigt töntig frökenröst: 
"Jaaa, jag tycker det ser jättefint ut. Vad duktig du är. Kan du sitta så jättefint alldeles själv? Vad jätteduktig du är. Känns det jättebra?"


Ha, ha, fantastiskt roligt. Ser man bilden på tanten så är det på pricken så de ser ut, de som pratar på det sättet : )


Citat ur Nasses taxi:
"Huj, vad det går! säger lärarn förtjust. Säj, herr Nasse skulle det vara möjligt att köra lite KRÅNGLIGT? Vingla lite hit och dit, så att säga?


Ha ha ha! Lika roligt varje gång.
Kan väl bara avsluta med att rekommendera dessa två böcker. 
Varmt!

Bu!

Insekter kan vara fina de också.

Genusfotograf

Ensam kvinna skrattar med en sallad, eller hur svårt det kan vara att dricka vatten. Hur känns det som en utmaning för en fotograf? 

Konstigt eller intressant? Märkligt eller spännande? Lite upphetsande, kanske?

Ja, vi reagerar alla olika på de uppdrag vi får här på jorden.

Konstigt är att kvinnor ställer upp på alla konstiga poser de ombeds göra...

Här kan du läsa om fenomenet på genusfotografens blogg.

Hurra!

Känns det inte lite "onödigt och fel" att ha något som kallas för nationaldag? Just denna dag den 6 juni, alltså. Kan vi inte ha den på midsommarafton som känslomässigt är vår bästa dag och kväll och så kan vi få en annan dag då vi bara är lediga? Jag personligen har lite svårt att uppamma någon nationell känsla när det är kallt ute, fast det borde vara varmt.


Snart ska vi cykla iväg till våra vänner från Rumänien och Libanon och grilla amerikanska hamburgare; dricka öl från England och vin från Frankrike. 


Hurra för Sverige!

Och ute är det kallt och blåsigt.
Någon sa mig att det är juni.
Jag sa -Jaha. Kan du bevisa det?
En dag ska jag göra om den här baggen.

Upp till k(r)amp

Har haft ont i ryggen i över en vecka. Det är en muskel som krampar förtvivlat. Kan inte ligga på rygg, absolut inte på magen och knappt på sidorna. vad återstår? Att vakna hela nätterna igenom och försiktigt vända mig om, palla upp kroppen med täcket. Men jag klagar inte...


Jag har nämligen en son som har fått tillbaka sin epilepsi. Den var nog medfödd, men visade sig inte tydligt förrän han var 1½. Och då väldigt diskret. Efter diverse irrvägar fick han en medicin som fungerade utmärkt och vi slapp anfallen helt. Slutade medicinera 2010, det känns som en evighet sen.
Och så i slutet av mars började det krampa i händerna, några sekunder bara. Sedan har det långsamt eskalerat, både antal gånger per dygn och styrka på anfallen. Tills klockan halvsex i morse då hela kroppen krampar, ögonen åker upp i huvudet och han sväljer och sväljer... 
Fy fan va synd om den lille. När ögonen väl kom ner igen var de helt oseende och sen somnade han om direkt. 
Och där ligger jag och glömmer min kramp. Den får vänta.


Han medicinerar med samma medicin som han hade innan, men eftersom den är så "farlig" måste man trappa upp mycket långsamt. Tyvärr tycks den inte hjälpa riktigt än och i morse vaknade han riktigt blek och eländig och spydde galla senare. Hoppas bara att det inte är medicinen som gör honom sjuk... 


Vi ser också "fram emot" ett sömn-EEG i Lund snart. Från ett vaken-EEG på stadens sjukhus, till en tripp till Lund. Suck. Det här kan bli jobbigt. Det är tydligt att det inte är helt vanligt att få tillbaka sin barnepilepsi, så nu ska det undersökas vad som orsakar krampen. Kanske vi slänger in en liten hjärnröntgen också medan vi ändå håller på...


Men, va fan, just nu är han pigg som en lärka igen. Inget att klaga på.

Sommars(k)andal

Jag har två nya skor att gå in. Dyra skor. Måste passa och vara sköna, naturligtvis. Men jag sitter jag på r..en hela dagarna, så jag vet inte hur jag ska få till det där gåendet... Jag anar en skandal. En hälsoskandal.

Sko nr. 1: mycket spontant inköp i lördags (suck). Illröda "El Naturalista" med knytband som man kan byta som man vill! Klämmer lite ovanpå vid kanten, men man kan värma dem i ugnen i 80 grader i 8 minuter som försäljaren sa (och vilken säljare sen! Gick inte att undvika köp där inte) så formar sig skon efter foten. Japp, den tar jag!


Sko nr. 2: Haglöfs vandrarkänga. Det var nämligen 20% på Intersport. Och jag ska ut och vandra i höst. Här gäller det att vara väl förberedd känner jag. Och enligt försäljaren bör man ha en 5-10 mil i kängorna innan man åker på vandringssemester : ) 
Så i helgen vandrade vi till en fornborg som fanns en gång för länge sen. Underbar doft i torra tallskogen! Min favoritdoft på sommaren i skogen. Kanske Sveriges svar på lavendeldoften i Provence eller timjandoften i Kroatien?
Men kängorna stod hemma. För jag måste ju först gå in dem hemma så att jag vet att jag säkert kan ha dem! Och dagarna går. 
Men inte jag. 
En skandal.

Jag hjälper Röda Korset att hjälpa barn att hitta hem till sina familjer

Varje dag splittras familjer på grund av krig och katastrofer. Varje dag kämpar Röda Korset för att återförena dem.

Genom att ladda upp den här bilden så hjälper jag barn att återförenas med sina familjer. Då skänker nämligen Telenor 10kr till Röda Korset.

Jag stöttar Röda Korset i deras kamp för att hjälpa människor över hela världen som drabbats en stor eller liten katastrof. Vill du också vara med och hjälpa människor så kan du bli månadsgivare till Röda Korset. Som månadsgivare räddar du liv och ger hopp, varje dag. Du hjälper människor som har tvingats fly för sina liv, familjer som har splittrats i krig och katastrofer och torterade som har utsatts för fruktansvärda övergrepp. Som månadsgivare gör du stor skillnad – för väldigt många.

Vill du också hjälpa barn hitta hem? Det kan du göra genom att blogga, twittra, dela på Facebook eller Pinterest så skänker Telenor 10kr till Röda Korsets arbete. Läs mer och hämta material på Röda Korsets hemsida.

Oemotståndligt

Köpt lite böcker.
Kan inte motstå. 
Den första jag beställde var Wildwood. Halkade in på författarnas hemsida och blogg. De kom mer ju från Portland, Oregon! Ja, men där har ju jag bott. Då måste ju boken vara jättebra!


Väl inne på Amazon knackade jag in beställningen och upptäcker då en gammal beställning som jag aldrig slutfört. Tim Burton-boken. Och på Amazon är de väldigt generösa med tips om vad-andra-som-också-handlat-den-boken-har-köpt-för-böcker... och där hittade jag en bok som såg intressant ut. Och titeln lovar ju spännande läsning, inte sant? : ) Återstår att läsa och bedöma.


Ikväll är det dags för bokklubb igen. Denna gång har vi läst Korparna av Tomas Bannerhed. Fantastiskt språk, väldigt fina naturskildringar och en bra bok. Rekommenderas. Det får bli en fyra från mig.

Vitpeppar

Står vid spisen och lagar mat. Som vanligt när jag lagar blir det ett hopkok av det som finns i kylskåp och skafferi. 
Idag fanns det några potatisar, två morötter, en bit selleri, lök och en stor bit vitkål. Fick väl bli nån soppa då. Skjuts i med allt i en kastrull. Två lagerblad från 1800-talet fick vara med, lite salt och så vitpeppar. 
Vitpeppar känns mer som en soppkrydda än svartpeppar gör. Burken var nästan tom, men jag hittade en stor påse för påfyllning. 
Jag tycker att vitpeppar luktar kogödsel eller nåt annat ladugårdsaktigt, men älskar att sniffa i mig lite bara för att få nysa riktigt rejält. Men den här pepparn kunde inte ge mig den djupa tillfredsställelse en riktigt näskittlande nysning kan ge. Förklaringen låg i utgångsdatumet: 980325.


Och med nypåfylld kryddburk lär vi inte behöva köpa ny påse förrän 2018 tidigast. Man kan inte gnälla på att man gör sig fattig på vitpeppar i alla fall.


(Jo, jag inser att man vanligtvis använder korn av peppar, inte mald... Men de hittade jag inte förrän senare.)

En vanlig söndag

Intressant son jag har.
Igår på besök hos en vän tog vi (fyra damer och en son) en promenad till en fantastisk handelsträdgård. Jag hade gärna sett att den lille hade stannat kvar i huset med tre kompisar, men icke. Väl där ville han inte gå omkring så där som man gör för att titta på alla blommorna, så jag placerade honom på en bänk och gick sen iväg i ca fem minuter. När jag kom tillbaka mötte jag honom vid gott mod, men utan skor. Hämtade skorna under bänken och såg honom bestiga en fin välvd bro över en liten bäck. Inga problem tyckte jag, men när han klev ner blev det fel och han for som en projektil bakåt, genom andra sidans handledare RAKT ner i bäcken med ryggen före, landade i vatten och på stora stenar!
Och där stod jag och kunde inte komma till undsättning.
Han klättrade upp samma väg han kom och SLET av sig shortsen och stod sen spritt språngande bland blommor och blader. Jag fick skyndsamt plocka fram en t-shirt (som han plockat av sig tidigare) och lyckades nästan skyla lilla rumpan...
När chocken hade lagt sig började tjatet: "Jag vill hem", om och om igen i de ca 25 minuter det tog att scanna övriga blommor och pinaler som jag kommit dit för att göra.


Väl hemma hos väninnan tog det inte lång stund förrän han satt och gungade i en hängmatta. Och väl varnad om att det är lätt  att trilla ur gungmattor... slog han bakut och tjongade i huvudet i golvet. Inte en gång utan TVÅ gånger. Den andra gången tog det värre och vid hemkomsten såg han ut som ett misshandlat barn, med blånader och svullnader på rygg och armbågar. Hur det såg ut i huvudet vågar jag inte gissa...
Just nu är det mer ADHD än autism som regerar hans kropp.
Och jag blir bara matt.

Som en glad morot!
Kapade håret ca 25 cm.
Det var på tiden. Höll på att risa ihop
fullständigt. Kostnad: som en kortare semesterresa...

I skolans värld

Idag ringde rektorn upp. Hon hade haft ett samtal med en upprörd fritidsledare... Den STACKARS fritidsledaren hade blivit alldeles förskräckt när kapprummet var tomt och Noah var borta! 
Historien var den att N hade varit i klassrummet tillsammans med en annan tjej och lyssnat på musik. Sedan hade tjejen gått hem. N är alltså ensam i klassrummet.
Om man då är en tänkande fritidsledare går man väl in och kollar om N vill göra något annat TILLSAMMANS med alla andra?
Alla andra skulle nämligen titta på film!


Som jag tolkar situationen har han inte blivit tillfrågad utan lämnad i klassrummet. Han har då gått ut i kapprummet och förmodligen stängt dörren själv. De s k fritidsledarna (som är minst fyra/fem stycken), har tagit alla barnen med sig in i ett annat klassrum och förberett filmvisning.


Eftersom N inte är den snabbaste på att klä på sig så tar det MINST fem minuter att klä på honom och ta sig ut från skolan.
Under dessa fem minuter, plus den tid det tar att låsa upp cykel, fästa ryggsäck på pakethållaren m m, var det ingen som hade koll på vad N pysslade med.


Om N hade varit ett normalstört barn hade det inte varit nån stor grej. Men, jag har ett barn med särskilda behov och då tycker jag att han kan få lite uppmärksamhet och hjälp. Vanliga barn har varandra, alltid, alltid, men det har inte N. Men detta är tydligen alldeles för jobbigt för skolans fritidsledare. 
Och det får jag skit för. 


Här är en länk till en annan skolsituation som jag också känner igen. Noah kan inte heller använda en penna på ett adekvat sätt.

Fritidsledare?

Om man som jag har ett handikappat barn och tycker att han inte alltid tas om hand på fritids som han borde, då blir man så jävla besviken och trött på deras patetiska beskäftighet.


Jag har många, många gånger kommit och hämtat honom då han är helt ensam i kapprummet med stängda dörrar till resten av fritids, eller ensam i ett litet rum, eller ensam i något lekrum.
Tycker jag då att jag har skyldighet att söka upp personalen och säga -Hejdå, nu går Noah hem!
Nej, så fan heller att jag känner för att göra det! 
What goes around comes around.
Idag fick jag ropat efter mig: -Och vem sa ni hejdå till?
Jag sa att ingen brydde sig om Noah så det verkade inte finnas någon anledning till det.
-Det måste du göra ändå!
Nej, ärligt talat, det måste jag inte.


Och så är det att vara en sån där besvärlig person. Man går och är förbannad alldeles för lång tid efteråt. De där jävla människorna ska väl inte få förstöra min fritid heller! Som riktigt kletig spindelväv, klibbar det fast i hjärnan. Tvi.

Christian Juul Sörensen säger på FB: Jim Carrey's beautiful speech from 2008. Today the American vaccination program recommends 68 vaccines in the first few years of a child's life. Autism has gone from 1/10000 to 1/88 in the last 20 years or so. Inform yourself. Love and peace :)

Idag rekommenderar det amerikanska vaccinationsprogrammet 68 vacciner under det FÖRSTA ÅRET av ett barns liv!!!Jesus Christ! Hur sjukt och galet får det bli?På tjugo år har barn med autism stigit från 1 på 10 000 till dagens 1 på 88!!!Detta, plus all miljöförstöring, felaktig kost och näringsbrist gör att barn med autism har stigit från 1 på 10 000 till 1 på 88 på tjugo år. Då snackar vi inte arvsanlag längre. Då är det de facto de ovanstående angreppen mot värnlösa babysar som gör att de blir sjuka.

Boris glasögon

Bästa boken i hembiblioteket, tycker Noah. Nu har vi en lång period då det är den enda boken som passar på kvällarna. Låt mig delge er en del av denna fantastiska berättelse:
"Boris tycker att han ser så bra, att han beslutar sig för att skaffa ett arbete. Han går till den stora radiofabriken och frågar om de behöver arbetskraft.
Personalchefen blir väldigt intresserad när Boris berättar att han är astigmatiker.
- Har du varit det länge? frågar han respektfullt.
- Jajjamensan, säger Boris. Det är medfött!
- Duktigt folk behöver vi alltid, säger personalchefen. Du får börja på stickpropps-avdelningen."


Tänk om någon chef hade varit intresserad av min astigmatism...


"Den andra dagen blir Boris ordentligt trött i ögonen av allt stirrande. [...]
Och dålig luft är det också i glasburen. På eftermiddagen får han riktigt ont i huvudet.
- Nä, här kan man inte sitta och glo i all evighet, säger Boris till sig själv.
Han tar av sig glasögonen, fumlar lite efter dörrhandtaget, går ut ur glasburen, förbi alla mössen och radioapparaterna... och ut genom fabriksgrinden.
-Herregud så skönt! säger Boris och tittar sig omkring."


Tänk om man varit så resolut när man tröttnat på jobbet redan andra dagen. Om fler gjorde så skulle det ju bli lite mer rotation på arbetsmarknaden!


Väldigt läsvärd bok, både för unga och äldre!

Orbaden - Hälsinglands riviera - 1970?

Vi hade tre kilometer till den en kilometer långa sandstranden. Sanden var av den allra finaste sorten som varje år gled ut i Ljusnan, så att den fick ersättas med ny fin sand. Vi promenerade dagligen fram och tillbaka, till simskolan eller bara för att hänga på stranden. Grusvägen slingrade sig förbi några rödmålade hus, bland annat hembygdsgården Gästgivars och huset där dottern gifte sig med clownen Manne : ) 

Huset där farbror Pär bodde med sin hushållerska(?). Han var redan då urgammal och var ett utmärkt objekt att intervjua angående "livet i Wallsta förr i tiden".

Huset där en kvinna från Stockholm flyttade in med sina barn och genast fick rykte om sig att vara hora! Hon tog emot byns fullgubbar! Men herrejösses va´ sjukt! Stackars människa. Men dåförtiden var stockholmare väldigt exotiska och farliga.


Huset där farfadern och pappan hade hängt sig. Nu sitter sonen på psyket... Mycket intelligent; läste till läkare och lärare, sen gick det utför. Stackare. Visst är det hemskt med psykiska sjukdomar? 
Och grannhuset som stod tomt och brann ner en sommar.

Och Pensionat Hvilan minsann. Byggdes på 1920-talet. Numera hotell och konferensanläggning. Har också ägts av Kikki Danielsson en gång i tiden. Kikki bodde också ett antal år i Wallstas utkanter, stackars mänscha! 


Snett över vägen från Hvilan stod den brunbetsade korvkiosken där tant Sonja jobbade. 25 öre räckte till en Lill-tuffing - korvbröd med ketchup och senap och dillkrydda för den där extra smaksuccén. Stor-tuffing, då klämde hon in en skopa mos också. Fest! Många Igloo och Päronsplitt åts där också. Pengar fanns det inte gott om, så jag antar att vi oftast hade med oss apelsinsaft, skorpor och Marie-kex till stranden. Eller var det kanske så att mamma och pappa kom med fikan efter ett antal timmar? Tror det. Det är fördelen med att ha en hemmamamma och en lärare till föräldrar. Somrarna blir lååånga och soliga, bekymmerslösa och minnesvärda.


Men vattentempen låg nog på 18-19 grader för det mesta. Ljusnan är en älv och vattnet kommer från iskalla fjälljokkar. Jag tog alla simmärken ända upp till silvermärket. Jag simmade 2 km i svinkallt vatten, fram å tebaks, fram å tebaks i timmar. Varför tog jag inte guldmärket? 
Blev jag för bekväm, eller?

Ibland

undrar jag var mitt barns energi kommer ifrån. Och hur allt kan bli så tillkrånglat. Och varför?


Barnets cykelnyckel ska läggas i barnets ryggsäck när cykeln blivit låst på morgonen.
Pappan väljer (för andra gången...) att inte lägga nyckeln där denna morgon.
Pappan sover när han ska hämta barnet, då han ställt klockan fel... 
Mamman cyklar iväg för att hämta istället. Cykeln låst, ingen nyckel...
Promenerar hem med sonen.


Två timmar senare. Pappan ska hämta barnets cykel och handla samtidigt. 
Tar sin cykel. Mamman uppfattar detta och ropar på sonen så han kan följa med och hämta sin cykel. Sedan går mamman och gör något annat.
Pappan ringer efter en stund och berättar att barnets cykel är borta!
Efter en stund kommer sonen hem med sin cykel.


Efter en kvart trillar poletten ner hos mamman. Var är pappan? Och vad pratar sonen om? Går och tittar på cykeln och konstaterar att den fortfarande är låst! 


Ringer pappan som verkar ha fått en hjärnblödning då han inte förstår någonting av vad jag pratar om, samtidigt som sonen skriker och berättar om sin söndriga cykel. Kaos = vardagsmat.


Det visar sig att pappan hade cyklat iväg till affären och handlat. Sedan skulle han ta cykeln under armen... och cykla hem. Han hade alltså aldrig tänkt ta med sonen. Sonen i sin tur hade promenerat till skolan och släpat hem cykeln under våldsamt oväsen då låspinnen hela tiden slog mot ekrarna. Två ekrar åt helvete och en punktering blev resultatet, samt en ohyggligt uppskruvad son som måste prata och tjata om vad han gjort.


Inte ens jag hade orkat släpa hem den cykeln olåst! 
Men han, han har tydligen superkrafter. 


Ännu en hysterisk eftermiddag i hemmet som Gud glömde.

Översätta

"Over plant"? 
Jag har lagt till en översättnings-tjänst till min blogg då jag har sååå många utrikiska besökare (mohahahaha!).
Read and weep you poor people.


Dagens citat måste handla om skräcken att lämna hemmet.


"Att lämna din bostad kan vara jobbigt, men ack så lärorikt"


Hittade på det själv. 
Jag borde ta en snabb tur ner på stan för att lämna in ett papper till en tjej. 
Men fi fan vad det tar emot! Det finns ingenting i denna stad som lockar mig för övrigt, så det blir ca åtta kilometers cykeltur med ett papper som enda sällskap. Och hem får jag åka alldeles ensam. 
Det är faarligt att jobba hemifrån. Man kan bli galen. 

I kvällssolen kan han tänka sig att ligga och njuta
den gode katten. I sällskap av omplanterade pelargoner.
På en mjuk filt. Spretet i förgrunden är den hårt tuktade
lavendeln  och en fjärilsbuske som väl aldrig blir som den var.

Beige chic träsko.
Fyndad på Harald Nyborg.
79:-
Häpp!

Först med lång lugg. Inte så genomtänkt.
Fick ta bort den efter någon timme.

Ja men vilket fint kort!
Mästerfotografen har varit framme.

Oj,

oj, vad det regnar. Det liksom öser och piskar ner. Nyss haglade det. Och yngste sonen står ute och njuter av vädret. I cykelhjälm och täckjacka samt gula stövlar med blå kronor på. Rojalist, månne?

Roligt idag.

Jag har mailkontakt med Horst Schröder. Ballt, va?

Luktfobi

Bild från NE

Jag är väldigt känslig för lukter. Just nu känner jag odören av gammal människa och den är lika äcklig varje gång. Jag får försöka tänka bort den, eller parfymera mig själv för att dölja lukten från en annan människa. Googlade fenomenet och fann en hel del lidande medmänniskor. 

Varför luktar det så satans illa?! Hela trappuppgångar stinker ju av människorna som bor innanför de stängda dörrarna. När vissa människor har hälsat på så får man vädra... 

Allt som jag fasar för i unga dagar brukar jag drabbas av. Jag borde inte skriva detta inlägg, för alla mina rädslor drabbar mig själv så småningom. Ergo, jag kommer att stinka som fan när jag blir tillräckligt gammal?! Är det den smygande döden som luktar? För de gamla jag känner är både renliga och väldigt renliga. Är det dålig andedräkt som sprider sig som svavel in i varje vrå? Förruttnelse...

Själv bor jag i ett hus utan ventilation. Vet ni hur instängt ett sådant hus blir? Vet ni hur luften blir som en vidrig vägg att gå in i? Jag kan känna alla onyttiga partiklar i luften. Hur de tränger in i mig och långsamt gör mig sjuk.

Vädra, vädra!

Vissa tycker att jag överdriver. Nähä! Vissa har inget luktsinne, så är det med det. Skönt för dem. Själv är jag rädd att förlora mitt luktsinne, för då kan jag ju helt plötsligt gå runt och lukta pensionär!

Förstår inte

Har precis lyssnat på Waris Diries bok "En blomma i Afrikas öken" och mår riktigt illa av att höra om könsstympningen hon blev utsatt för som femåring. Varje dag utsätts sextusen flickor för könsstympning runt om i världen! 
Det finns inte ord för att uttrycka sorgen över det här flertusenåriga barbariet.

Och så kommer det en konstnär, född i Stockholm, som bakar en tårta med svart marsipan och rött innehåll.

Kulturministern skär en bit i tårtans underliv och matar konstnären som sticker upp sitt huvud ur bordet. Konstnären har också skrikit och stönat innan.
Runt om står kvinnor och skrattar åt att ministern matar huvudet med "sitt eget underliv"... Vad är det som är så kul? Borde inte en normal reaktion vara illa dold avsmak? Eller är skratten av det nervösa slaget, kanske? Oj, vad ska jag tycka om det här. Jaha, andra skrattar, då gör väl jag det också...

Detta är alltså konst. Det är inte rasistiskt. Allt är prima liv. Enligt konstnären.

Men jag kan fan inte fatta vad det sänder för budskap?

Om konstnären äter upp sitt eget underliv, matad av en vit kvinna?

Om det var de vita som införde könsstympningen från början, kunde jag förstå det på nåt sätt. Men jag fattar inte hur detta kan vara ett inlägg i jobbet mot könsstympning.  Konstnären själv säger att det är ett konstverk mot rasism.

Men, som sagt var: de vita har väl inget med könsstympningen att göra? 

Det är ju t o m kvinnorna själva som utför den. Naturligtvis för att det alltid har gjorts, är en tradition, och vem vill ha en kvinna som inte blivit förstörd och ihopsydd i underlivet? Inte männen i de länder där det görs.(Generalisering, ja)

Kommer skriverierna om det inträffade att göra att fler afrikanska länder jobbar på att förbjuda könsstympning?

Kommer det att ändra någonting? Det hoppas jag verkligen!

OK. Jag skriver om det och många andra skriver och upprörs över detta. Då har konstnären lyckats. Men på vilket sätt?

Jag tycker enbart att det är motbjudande, men kan naturligtvis inte sätta mig över konstnärens förklaring till konstverket. Men jag kan däremot inte riktigt förstå vad hon säger. Och vad hon ville ha sagt.

Någon

har sugit musten ur mig.

Måste få tillbaka den!

Någon som har sett eller känt av den på senaste tiden?

Näe, jag orkar inte ens  med ett fredagscitat...

Kram och ha en härlig helg!

(Någon är skitförbannad just nu, skramlar, dammsuger och tycker synd om sig själv. Och det är inte jag...)

Jag

väntar på besök. 

En fika är kanske vad jag behöver för att komma igång idag.

Har äntligen bestämt resa till hösten!

En veckas vandringar i bergen i Kroatien. Ska bli helt underbart. Hoppas jag.

Lyssna på detta.

Jag har alltid gillat namnet April. Uttalat på engelska. Äjprill. Låter fint och påminner om våren.

Fick två söner i april. Någon sa - Aj, aj, pass opp. Vädurar är envisa barn!

Men vad kunde jag göra åt den saken? Kommer de så kommer de när de vill.

April är också en mycket fram-och.tillbakamånad. Vår ena dagen, vinter den nästa.

Fick en unge som är envis som satan. Ska alltid ha rätt även om han har SÅ fel.

Fick en unge vars humör och känslor under en dag kan vara som en aprilmånad.

Själv kallar jag mig för Arild. Vänd lite på bokstäverna och du har April... 

Jag undrar: What´s up with that?

Och här sitter jag i vinterjacka inomhus med öppen dörr. Svinkallt i luften men med en blyg sol som värmer litegrann. Och jag väntar...

MYCKET informativ och bra film om hälsa.

DU BLIR VAD DU ÄTER.

 

En dryg timmes undervisning om hur du kan undvika ohälsa.

Genom att tillföra NÄRING. Genom att när du äter låta minst 51% vara rå mat. Inte kokt, ångad, stekt eller ungnsbakad etc. utan RÅ.

Kroppen är självläkande om den får den rätta näringen. Och det är inte jag som har hittat på´t. 

 Alldeles levande kloka människor kom på detta för många, många, många år sedan. 

Hippocrates är en känd sådan (460-370 B.C.)

"Let thy food be thy medicine,

and thy medicine be the food"

Kulturtant

Ja men tjeeenare!

Nu glömde jag visst bort för ett tag att jag hade en blogg.
Nå, det var väl ändå ingen som upptäckte pausen ändå...

En vecka i Järvsö då jag t o m åkte slalom för första gången sedan år 1994.
Jag tycker kanske (?) att det räcker så, en gång vart tjugonde år.
Men utsikten var mycket fin från toppen av backen!

Men inte ett ägg eller en sillarumpa kom över mina läppar. Inte ens under påsken. Vi är inte så vassa på traditioner i min familj tydligen.

Två barn har fyllt år. Hurra! Nu är jag tonårsmorsa. Jösses, som om det inte var besvärligt redan innan. Höhöhö.

Kulturella veckan: bokklubb i onsdags. Ny bok: Korparna av Tomas Bannerhed. Sägs vara en dyster sak sprungen ur den småländska myllan. Ja, med tanke på all den sten som kryper upp ur den myllan så förstår jag om den är tung.


Teater igår kväll. Hemvägen 51. Mycket underhållande pjäs om det medelålders paret som får besök av tidigare väninna, numera framgångsrik aktris i storstan. 

Har lyssnat på en VÄLDIGT BRA bok som jag vill rekommendera varmt. "Pojken som överlevde förintelsen" av Thomas Buergenthal. Oj, så bra! Författaren är numera professor i internationell rätt och domare vid Internationella domstolen i Haag, men också en av de yngsta som överlevt Förintelsen. 

Har också läst "Avig Maria" av den förtjusande Mia Skäringer. Alltid lika bra. 

Köpt en bok som heter "Att vara jordad". Tagit med sonen på kraniosakral massage. Gjort etiketter till en kläddesigner i Järvsö. Tja, det är som vanligt i mitt liv. Helt craaazy!

Slutligen tror jag bestämt att jag ska ut och segla och vandra i Kroatien i höst. Because I´m worth it.

Dags att dra

 

Mot Blåkulla! 

Eller mot blånande berg. Till Hälsingland bär det av igen.

Ha en skön påsk med ägg och sill och allt det där andra som alltid kommer fram så fort det stavas helg och högtid i Sverige. 

Och man undrar inte över det en sekund, eller hur? 

Med tanke på hur gott det är! (Lite tjatigt, javisst, men det är bara att hålla god min och ta nåt annat gott efteråt).

Ljusbärare

Läs Lenas inlägg om skriverierna om hur farligt det är att äta vitaminer. Och fundera sedan på hur man kan slå upp en sådan "nyhet" i tidningarna... 
Det är så korkat, så korkat.

Ljusbärare

Jag har träffat ljuset idag. I form av en vikarie som verkar HUR bra som helst! Som själv har erfarenhet av en autistisk son och som själv har gått igenom skolsystemet...
Å vad jag önskar att hon inte var en vikarie.

Det andra ljuset är solen som skiner för fullt och pressar termometern till minst 17 grader i skuggan. 50 i solen. Egengrillad kyckling ikväll. Mums.

To a mouse

Small, sleek, cowering, timorous beast,
O, what a panic is in your breast!
You need not start away so hasty
With hurrying scamper!
I would be loath to run and chase you,
With murdering plough-staff.

I'm truly sorry man's dominion
Has broken Nature's social union,
And justifies that ill opinion
Which makes thee startle
At me, thy poor, earth born companion
And fellow mortal!

I doubt not, sometimes, but you may steal;
What then? Poor beast, you must live!
An odd ear in twenty-four sheaves
Is a small request;
I will get a blessing with what is left,
And never miss it.

Your small house, too, in ruin!
It's feeble walls the winds are scattering!
And nothing now, to build a new one,
Of coarse grass green!
And bleak December's winds coming,
Both bitter and keen!

You saw the fields laid bare and wasted,
And weary winter coming fast,
And cozy here, beneath the blast,
You thought to dwell,
Till crash! the cruel plough past
Out through your cell.

That small bit heap of leaves and stubble,
Has cost you many a weary nibble!
Now you are turned out, for all your trouble,
Without house or holding,
To endure the winter's sleety dribble,
And hoar-frost cold.

But Mouse, you are not alone,
In proving foresight may be vain:
The best laid schemes of mice and men
Go often askew,
And leaves us nothing but grief and pain,
For promised joy!

Still you are blest, compared with me!
The present only touches you:
But oh! I backward cast my eye,
On prospects dreary!
And forward, though I cannot see,
I guess and fear!

Robert Burns

Jag läser i Good News Magazine om biologisk mångfald. En mycket intressant och sorglig läsning om hur människan ständigt förstör för sig själv genom att ta död på natur och djur.

Jag citerar chefredaktören Daniel Mendoza: "Vi kan inte låta okunskap,och ibland vårt ego, ligga oss och andra arter till last. För varje gång vi säger ja till att döda en geting mot ett fönster, en varg i skogen, en grävling i en källare, en räv i närområdet, tar ner en gammal ek och så vidare, så säger vi också ja till att minska barnens och vår främsta rikedom. Den biologiska mångfalden."

William Penn (1644 - 1718) skrev en gång: " Jag väntar mig att passera denna värld bara en gång. Allt gott som jag därför kan göra, och all välvilja jag kan visa mina medvarelser, låt mig göra det nu. Låt mig inte skjuta upp det eller försumma det, för jag ska inte passera denna väg mer."

Och om man tänker sig att man kommer tillbaka till jorden om och om igen, (i ny fysisk skepnad)... då är det ju himla bra om man sköter om jorden så man slipper komma tillbaka till en död jord.

ABC-saga

Absalon Adelklo avgudar sin sin attraktiva adelsfru Adela Adelklo.
Alltid alert och adekvat, anakronistisk såsom anstår adelns A-barn.

Bevare mig, brölade Absalon, för bekantas bekanta!
Bara bös och B-kändisar som ber om bekantskap.

Chockerande, chosade Adela, chict sippande på champagne och cigarett.
Charlataner som chikanerar oss på ren chans.

Dumhuvuden!, domderade Absalon med dånande stämma.

Då dristade sig den debila dottern Doris (Adelklo) att med darrande stämma
dumförklara de båda dästa.
-Du och du! Dummare än dummast. Det duger inte.

Enfalden ekar emellan er! Eländes elände.
Ego och egoism är er estrella. En dag är eländet ert.

Fåfänga får förfärliga följder och futtighet förminskar.
Finn istället frihet i förbarmandet.
Finn att fattigdom förfinar och förändrar. Finn frälsning i fattigdom!

-Galenskap! gormade Absalon. Gud gav mig en galen grevinna.

Hon har hallucinationer, hon hör på hin håles historier.
Hon hånler hädiskt.

-Idiot, inföll Adela Adelklo, inser du inte din illojalitet?!
Känner du kylan, käresta? Kan knappast kallas kärvänlighet.

-Ledsamt, ett lågvattenmärke, lamenterade Absalon Adelklo.

Ikväll hittade jag den här historien i en gammal skissbok. Är det någon som vill fortsätta?
Just nu orkar inte jag.

Störande

På kvällarna ringer försäkringsbolag stup i kvarten. De vill göra paketlösningar. Allt i ett är ju så bra! Men när vi räknar och kollar så är det bra som vi har det, lite uppdelat. Bilförsäkringen är billigare på ett annat ställe.

Om en månad ringer de igen. Denna gång en annan stackare, som inte vet att de har ringt för en månad sen. Jag har väl inte lust att lyssna på samma bla bla igen. De ber att få återkomma, prata med sambon.
Vi väljer att inte svara nästa gång de ringer. Så ringer de några veckor till utan att vi svarar. Tre signaler. Irriterande. Speciellt när de ringer kvart över åtta på kvällarna. Får man aldrig vara ifred i sitt hem?
Detta pågår år ut och år in. Tyvärr hjälper det inte med Nix telefoni.

Idag ringer två ungdomar från Securitas på dörren och vill prata om larm.
Jamen va fan! Kan man inte slippa ovälkommet folk ens i sitt hem?!
Om jag är intresserad av larm eller försäkringar så kan du ge dig tusan på att jag kollar upp det själv.
Ring eller kom inte hit.
Jag ringer och kommer till er!
OK?!

Intressant läsning

http://www.gaps.me/

http://tarmochpsykologi.wordpress.com/vad-ar-gaps/

http://halsokuren.com/sida3.html

Läs om irriterade magar, allergier, autism, schizofreni, ADHD m.m.

Och läs om hur det hänger ihop.

Och sen kan du ändra din diet så att du mår bättre.

Promenad

Precis när jag lagt upp den här bilden kom jag på att jag nog har använt den tidigare, men tänker att den är ju så fin så det bjuder jag gärna på.
En promenad på våren (eller hösten?) som den såg ut förr i tiden.

Promenera kommer från franskans promener - föra omkring, ledsaga på promenad, från latinets prominare: driva (djur) fram genom hotelser.
Den svenska översättningen från franskans se promener betyder spatsera.

Just de här promenaderna tror jag inte genomfördes under hotelser. Vi har alltid gillat att promenera,flanera, spankulera, gå utan brådska, spatsera, strosa, vanka, släntra, ströva och driva omkring i vår familj.


"Brådska, brådska - är bara av ondo."

Ordspråk på swahili


Vackert är allt som ses med kärlekens ögon"

C. Morgenstern

Soppteater

Bild från Smp.
Idag var jag och berikade mig själv med lite Strindberg.
Lunchteater med spenatsoppa.
Paria hette pjäsen.
Ja, den var bra, men jag somnade till i slutsekunderna...

Vilket får mig att misstänka att jag är sjuk på nåt sätt.

Igår var jag på bio: Järnladyn. Då jävlar somnade jag under Falklandskriget!
Det känns inte stabilt.

Jag sover ändå rätt bra och borde inte tuppa av mitt i underhållningen.

Återkommer med sömnrapporter. (Jag vet ju hur intresserade ni är...)
Om detta upprepas vid kulturella evenemang blir
jag verkligen orolig.
Kultur är ju det bästa som finns!

Ohämmad Hemmingsson

Hittade den här lustifikationen på den här bloggen. Jag rekommenderar både blogg och Nina Hemmingsson. Skrattade högt i min ensamhet.
Här har du fler roligheter i samma anda.
Ja, av samma konstnär. Precis, sörru.