Konstnärligt

Noah målar jättefina bilder. Jag tror han har en konstnärlig ådra. 
Brunt vatten=färgvatten. Gult vatten = Fit Line, kvällsdrink : )

Almanacka 2013

Urusel bildkvalitet. Kameran vill inte jobba.

En färgglad almanacka att pryda din vägg med kanske? Räcker hela året 2013!

Se vidare beskrivning av denna klenod i min lilla affär (sorgligt negligerad, men lever ändå).

Välkommen!

Svinbilligt

För snart två år sedan (101208 - Köp, köp köp!) undrade jag hur mycket en arbetare kan tjäna när en tjusig festklänning på H&M kostar 99:-

Idag fick vi svaret på hur mycket man tjänar per timme i en H&M-fabrik i Kambodja.

Det är inte konstigt att ett företag som inte ställer krav på rimliga löner för sina arbetare, gjorde en vinst på 15 miljarder förra året.

Svinbilligt. Verkligen.

Mollipect vs. diet

När yngste sonen var liten var han ofta förkyld. Och varje gång fick han en väldigt jobbig hosta. Vi klunkade i honom Mollipect, som föräldrar plägar göra. Recept på recept på små flaskor. Tills slut tyckte vi och doktorn att det var lika bra att skriva ut en STOR flaska. Jajamen, en liter, tack. 
Inte för att det egentligen hjälpte, men vad gör man?
Det är ju det som doktorer skriver ut.
Som synes har vi inte använt så väldigt mycket i flaskan sen den skrevs ut.
Varför då då, undrar ni?
Jo, 2008 gick vi ju till en DAN-läkare och fick rådet att sätta den lille gossen på diet. En diet som utesluter mjölk, gluten och soja.
Och sen dess har den lille gossen inga förkylningar som leder till hemsk hosta.
Faktum är att han väldigt sällan är förkyld.
Häpp!

Varför utbildas inte läkare i vitamin- och minerallära? Eller i kostlära?
En gåta för många.

Och varför har jag kvar flaskan efter alla dessa år? En gåta det också. Men nu åker den ut. Vi har inte använt den på fyra-fem år så det är hög tid, tycker jag.

Surt sa räven?

Hej.
Nu ska jag bara sura till lite.
Själv vet jag inte om jag har en egen stil när jag skapar konstnärligt. 
Jag har definitivt inte bestämt att SÅ HÄR ska jag alltid rita/teckna/måla. Detta är inte bra enligt vissa. Vissa andra kända konstnärer kan man onekligen se att de använder sig av olika stuk när de skapar.

Men så finns det de som hittar en redan befintlig stil och listigt gör den till sin egen. Eller åtminstone tror folk att den är nyskapande, egen och unik.
Här har vi en tjej som har snott anammat en stil och presenterar den som sin egen. Men grattis. 
Jag tycker att hennes bilder är jättefina! Tro inte något annat!

Men jag ser bara bilder och mönster av Stig Lindberg framför mig. Samt ett otal andra 50-60-tals-konstnärer. 

Ögonblick

Foto: Ola Johansson

Har du hört talas om sugrörsblick? Här ser du hur en sån ser ut.

Godkänd

Färgseparering godkänd. Hmm... ska man lita på det? Känns lite skakigt. Jobbet är alltså... gjort? 
OK. Andra jobb. Har sålt en bild till en läkare! Den ville han ha till en föreläsning och sedan hänga på väggen. Kul!
Bilden illustrerar hjärna och hjärta i samarbete. Det ni. Jag gjorde fyra varianter. Han valde inte den jag skulle ha valt, men så där är det. 
Smaken är olika.
Jag har också tecknat en parklöpare, ett dödsur och en gräshoppa i vänligt samkväm. Och juletiketter! Det är hög tid att gasa igång inför jul. Om jag skulle ta och jobba lite på kommande års jul? Så är det snart dags för det också. Mönster till julpapper o dyl ska väl lämnas in i januari-februari, typ.

Och idag har vi börjat mata småfåglarna igen. De ser nöjda ut.

Och jag måste avbryta min trevliga läsning på engelska för att gnaga i mig antologin "Mor, mamma, morsan" till kommande bokklubbsmöte. Hoppas den är bra, för jag vill helst bara läsa bra böcker.

Jo, om ni brukar handla på Citygross, (eller inte, men kommer dit ändå), så kan ni kolla vid delikatessostarna. Där kan det finnas en kokbok som gör reklam för "Galbani no 1 in Italia". Den heter "Moderna mamman". 12 italienska mammor avslöjar sina bästa familjerecept. Den kostar endast 39:-! och är fylld av goda recept och fina bilder. Just nu äter jag en tomatsoppa som är supergod, tagen direkt ur boken (ja, receptet alltså). 
Ser på andra bloggar att boken kan finnas på alla mataffärer : )
Rekommenderas!

Höstsöndag

Ute öser regnet ner och inne spelar vi Jan Johanssons jazz på svenska. 
Passar ihop som en lerig stenåker, träskostövlar och hucklen på mittbenat hår. 

-Ock, ock, när s´a det upphöra: regnet, lifvet, eländet?
S´a en behöfva åke te Amerikatt fö´å leve ett rikt lifv?
Bevare oss, go´e herr´n där opp i ve.

Ikväll får vi ta te di siste tomatera å göra oss en redi´suppe. 
Di kommer te å passa bra i mörka höstkvälla.

En doft av fredag

De klarade sig och luktar bedårande.

Bokmal

Jag vet inte riktigt var jag snubblade över denna bokserie, men jag köpte raskt och spontant alla sex böckerna en kväll förra veckan. I förrgår låg de i brevlådan och nu är jag en glad läsare igen. Barn och ungdomsböcker, javisst. Jag gillar.

Och här kan man också se (del 1) TV-serien som sändes i England 1986.

Men jag läser böckerna först. Brukar bli bäst så.

Frost

Vilken tur att jag plockade de sista luktärtorna igår kväll. 
Men de kanske är av ett segt släkte som kommer igen i solens sken? 
Den här vita varianten har vuxit sig lika hög som syrenen den klättrar på. Häftigt!
Min favoritblomma faktiskt. Älskar doften och det fjärilslika utseende.
I min veka ungdom var min plan att gifta mig med luktärtor i buketten. 
Oh la la, den ungdomen...

BesvIKEA

Nä men hallå, är det fredag nu igen!?
Jag har inte riktigt hunnit med att registrera veckan som gått. Håller på med ett sjukt jobb: att färgseparera fem akvareller. Sinnes!

Tog en vilodag och åkte till IKEA.
Till min grandiosa besvikelse var varuhuset halvtomt (eller halvfullt, för er optimister). Nytt varuhus öppnar den 2 november. Sprängfullt kantänka.
Men vad skådade mitt norra öga?!
Fåtöljen Stockholm i svart sammet för halva priset!!! 3500:- Jag har velat ha den i röd sammet i flera år, men jag tror faktiskt inte att den finns i rött längre. Jag var SÅ sugen på att slänga ut lite pengar, men jag fick sansa mig. Och nu får jag väl ångra mig i eviga tider. Ser på webben att den inte ens finns i sammetklädsel heller! Herreguuuud, vad har jag gjort!?!
De sålde också ut soffan Stockholm  för samma pris, i just röd sammet! 
Ja men hallå, om jag hade obegränsat med pengar och utrymme, så hade jag inte tvekat en sekund.

Men det jag åkte dit för, julgrejerna, de kommer inte att packas upp förrän den 2 november! 
Och då kommer jag INTE att stå i kö, I promise.

Då sitter jag eventuellt fortfarande och färgseparerar : (

Pysselweekend

Nu närmar sig helgens ledighet; om du nu har turen att vara ledig i helgen vill säga. Då kanske du inte riktigt vet vad du ska göra av all tid som står till ditt förfogande? Känner dig lite rådvill, så att säga? 
Låt mig då ge dig ett förslag: Pyssla!

Att pyssla kan ge den djupaste tillfredsställelse. 
Man kan pyssla med allt möjligt, men just den här hösthelg då september nästan går över i oktober tänkte jag förslå att du sätter dig ner med dina nära och kära (om du har någon/några) och leker med pappersdockor.
Ja, just det. Pappersdockor. 
Och inte vilka pappersdockor som helst utan de allra, allra finaste och mest välgjorda och porträttlika pappersdockor som någonsin gjorts till en veckotidning.
Bara titta här och förundras över dess vackra linjer.
Tänk så mycket roligt ni kommer att ha tillsammans med era klippdockor!

Fram med saxen och klipp till för en härlig weekend i familjelyckans tecken!

Kram!

Andra favoritklippdockor hittar du här.

Julstämning

Ute är det gulgrönt och regnigt höstväder. Utemöblerna mår sämre och sämre för varje dag. Igår körde jag mitt vanliga beskäringsrace. Rönnen, som jag själv har fött upp till en uppstammad sådan och äppelträdet blev skarpt beskurna. Att jag hade trädgårdsarbete för händerna igår berodde på att mina söner var hemma p g a studiedag... fick absolut inget målararbete utfört.
Varken på dagtid eller kvällstid, då det alltid är svårt att somna om man har fått sova ut på morgonen.

Men idag har jag vintermusiken på "for added inspiration". Och om jag är riktigt flitig och har flyt ska jag slutföra fem akvareller idag. 
Undrars det jag. 
Så nu är det "over and out for a while".
Todeloo!

Bio

Lån av bild härifrån : )

Ja, den var väldigt bra, tycker jag. Och "based on a true story", ja, det tycker jag var ännu trevligare. Och ett stort extraplus att den är fransk och inte amerikansk. Så himla trevligt det hade varit om man hade fått se mycket mer fransk, italiensk, etc. film även på TV. Då hade jag kanske hållit mina franskakunskaper vid liv. 
På semestern träffade vi en fransman. Jag erbjöd honom att sitta ner, på franska, mind you. Men sen... när han sa något så fattade jag ingenting. Nähä. Han talade tack o lov engelska. Men, jag skulle verkligen VILJA. 
Je veux parler francaise! Vet inte ens om den meningen är korrekt.
Nu läser äldste sonen Elliott franska och jag har ju TÄNKT att jag ska ta upp min franska också. Snart ska jag sluta tänka och göra istället.

Filmen heter "En oväntad vänskap" på svenska.
Och den där mörke fransmannen, oh la la, vilken snygging! Och vilket garv! 
En mun med astronomiska proportioner. 

Oui, oui, je le recommende, eller var´e heter.

Äntligen fredag!

Fin bild från en sida

En vardagsvecka hemma och jag har redan hunnit att roa mig kungligt...

Eftersom inget ordnar sig av sig själv har jag mailat en rektor, skrivit till Skolinspektionen, ringt och mailat till kommunen för att efterlysa vår avlastare, mailat till äldste sonens skola... ja, det bara rullar på som vanligt...

Åsså jobba så mycket som möjligt däremellan.

Gnäller jag? Javisst! Vem ska annars gnälla åt mig?

Men på söndag ska jag på den där franska filmen som jag verkligen hoppas är värd sina lovord. Lovord på radion, men i dagens tidning fick den endast två granar av någon som inte var lika imponerad. 

"Alla människor upptäcker förr eller senare att de är sin egen själs trädgårdsmästare och regissör för sitt eget liv"

James Allen

Just det. Det borde jag tänka på oftare.

Förströelser

Mitt i koncentrationen måste jag förströ mig litegrann. 
Lyssnar på en väldigt, väldigt bra bok som jag varmt vill rekommendera.
Den har några år på nacken (har en bok en nacke?) men är lika bra för det.
God litteratur har ingen ålder (eller?).
Nåväl, till saken: "Kvinnan i rummet" av Jussi Adler-Olsen. Lite dansk humor och bitande ironi mitt i det gräsligaste elände. Mycket läsvärd!

Som en händelse, som ser ut som en tanke, läser jag på kvällarna boken "3096 dagar" av Natascha Kampusch. Barnet som blev kidnappat som 10-åring, instängd i ett minimalt rum och som 18-åring lyckades fly från sin kidnappare. Jösses, vilken uppväxt!
Att hon har hjärnan i behåll är ju ett under. Också en mycket läsvärd bok.

Lite så att man börjar se sig om när man går ut. 
Vem vet när en kidnappare får för sig något. Fasansfulla tanke!

Mer bokprat: På väg till utlandet valde jag nogsamt litteratur. Skulle jag ta med mig den tunna pocketen som jag snart skulle ha läst ut, eller skulle jag drista mig till att ta med Ninni Schulmans tjocka, tunga bok "Pojken som slutade gråta"? Många lata dagar på soldäck, tänkte jag och tog med mig Ninni. Vad gör jag då, dumma mänscha? Glömmer boken på tåget! Va?! 
Hur klantig kan man bli på en skala?
Till råga på eländet var det en biblioteksbok, så den måste ju ersättas eller återbördas.
Hittegods på Centralen är stängt på helgerna. Synd. Fick slänga ut en efterlysning på facebook. Någon som ska till Sthlm snart? Jomenvisst var det det! Så jädra gôtt! Slipper jag lägga ut 220:- (frakt...) eller 275:- (ny bok) så blir jag ju jublande glad.

Istället köpte jag "Kråkflickan" av Eriksson och Axlander-Sundquist på Pocketshop. Trodde först besviket att det skulle bli en vidrig redogörelse av plågsamma människoförsök, men nej, den var riktigt, riktigt bra.

Men inte en enda sida läste jag på soldäck.

Koncentration!

Och den här tomten blev det INTE.

Nu minsann drar det ihop sig till akvarellmålning igen. Oh, fasa!
Jag vill verkligen att det ska bli så jävla BRA! Och akvarell är så jävla SVÅRT!
Får inköpa ett kvalitetspapper med liten gräng, så inte scanningen blir så jobbig. (Se bild ovan) Tips, någon? 
Och måste inköpa en kub av min finaste gröna, vet tyvärr inte namnet på den, men fin är den. Helst ska jag vara färdig med fem stycken till onsdag.
Ja, då gäller det att penseln flödar min väg, hela vägen.
Inga sneglingar på annat som stör, bara koncentration så att det börjar flöda. Och då, då följer man flödet. 
Magiskt!

Skit också!

Fint utedass!

Igår kväll spolade sonen i toaletten nere i källaren tre gånger.
Jag tycker det är onödigt att slösa på vatten, så jag sa åt honom att sluta. För att få full effekt på given order brukar det vara bäst att kolla så att den efterlevs. Jag gick ner och kollade läget. 
Han fnissade glatt och sa att han hade slängt min bikini i toaletten...
Hmm...
Jag hade visst förlagt en BH på väg till tvättstugan, där nere.
Mycket riktigt. Men inte hela sanningen skulle det visa sig.
 I toaletten låg en BH, ett litet glas, ett doftljus, en tvålpump samt en fjärrkontroll till TV:n.

Exakt HUR kul är det att slänga saker i toaletten och spola flera gånger? 
(När man är nio år!?)

Måste testa nån gång, så jag vet.

Glad också att vi inte har utedass eller bajamaja.

Tomteyra

Mina IKEA-tomtar tar ännu ett varv runt världen och ska i höst showa på en utställning om julen på självaste Austrian Museum of Folk Art and Folk Art i Wien, Österrike! 

Coolt, va?!
Av tolv jultomtar hade de kunnat klura ut var tio av dem kommer ifrån. Däremot var det knivigare med de två som kom från Indien och Turkiet. Va? Tyckte de var heltypiska. Vad tycker ni? Vilken är varifrån?

Pånyttfödd

Vår båt - Novi dan (Ny dag)

Ah! hur härlig känner jag mig inte?!
Nybakad och något färgad känner jag mig, om inte rik på pengar, så på upplevelser och intryck. Fadringen va trevliga de är de där kroatierna! 
Så lagom lugna och trevliga och snygga var de också en hel bunt!
Reseledarna var av den goda sorten och förgyllde hela veckan med skratt.
Ressällskapet var också mycket trevligt. 
Jag visste inte att vandringsresor i september drar pensionärer till sig, men så var det. Och det finns pensionärer och så finns det pensionärer. I det här fallet var samtliga av den unga, rörliga, roliga sorten. 
Drog ner tempot något, men det fick gå ändå . Inte mycket att välja på.
Kanske tur det, så jag inte svimmade av i någon solgassande uppförsbacke.

Första vandringen fick jag lite känning där. Var inne på min första förkylda dag och mådde tjyvens. Dagen efter var jag frisk igen. Inget som inte ett bad från båten kan bota. 

Kan bara länka och rekommendera å det varmaste.

Hvala Hvaratska! Tack Kroatien!

Au revoir!

Ja, så var dagen här. Dagen före dagen, alltså. Imorgon kl 06.30 lyfter jag från Arlanda för en tripp till den  kroatiska skärgården. Ska bo på en likadan båt som du ser här ovan.. Dubbelhytt och egen wc och dusch. Jag och min syster yster ska kampera ihop. Jomen, det kan bli hur bra som helst. 

27 grader på dagen och 22 grader på kvällen. Precis så.

Just nu sitter jag och snörvlar lite och mår faktiskt lite illa (!), men jag har ingen resfeber utan är mest hungrig på nåt konstigt sätt. Kan ju vara den gamla köttmiddagen jag åt igår...

Tror jag får ta mig ett värmande bad lite senare.

Ja, imorgon alltså, i havet. Världens varmaste hav, typ.

Och somna till klucket av vågor, alternativt motordunk.

En HEL vecka utan familj och jobb. Helt crazy, liksom.

Har inte hänt på 13½ år. Dubbelcrazy.

Man kanske får smak på´t...

Jobb och sånt

Sitter och jobbar koncentrerat. Så koncentrerat som bara jag kan.
Tecknar s k vinjetter till en bok om autism. Kul!
Tidigare har jag återigen skissat lite till det stora möbelvaruhuset. Kul!
Har fått en till återkommande kund också. Tjoho! 
Har även förfrågningar på illustrationsjobb från stora "företag" och mindre privatpersoner. 
Så nu, mitt i allt detta, ska jag åka utomlands.
På fredagkväll drar jag till Arlanda. Ska bli så skönt. Hoppas jag. Jag tar inte ut något i förväg. Vågar inte. Igår kom halsondan. Motattack med vitlök, silvervatten och extradoser av FitLine (multidrycker) så idag har jag bara en lätt beslöjad röst.
Här ska ingen förkylning komma och försvåra min vandringssemester i trettiogradig värme! Vik hädan!
Lyssnar på sommarens Sommarprogram. Mycket bra underhållning och sällskap vid ritbordet. Och ett flertal har vuxit upp på/i Lidingö. I höghusen.

Själv är jag uppvuxen i en lägenhet med sex rum och kök, men jag trodde hela min uppväxt att jag bodde i ett hus... Och det gjorde jag. Fast vi delade det huset med en till familj som bodde på bottenvåningen. Den tredje våningen var vinden. Men eftersom den hade en vanlig trappa bakom en vanlig dörr så var vi barn väldigt ofta där uppe. Min äldre bror bodde t o m där på somrarna.
Redan då för många år sedan hade min familj väldigt många ägodelar och helt ogenerat bredde vi ut oss över hela vindsytan förutom i det ena av de två dörrförsedda förråden. Där fick grannarna ha sina prylar... Märkligt att de inte protesterade. De protesterade inte ens när vi spelade piano ovanför deras huvuden. Märkligt. Snällt. 
Vad hade hänt om de hade gnällt sönder mitt pianospelande? Då hade jag inte blivit en sån virtuos. 
Som jag var en gång. 
Nästan.

Jul i stöga

Snart är det jul igen!

Kolla länken som Sara, vår IKEA-utsända i Kina, skickade till mig idag.
Kanske var det från förra julen? Ja, men tomtarna säljs ju i år igen!

Kära vänner! Här sitter jag och minns tillbaka på den dag som var.
Kära nån så roligt vi hade! Och så vackra blomster jag förärades.
Nu återstår bara att stilla sitta och lukta på dem.
Och det är också vad jag orkar med nuförtiden.

Gratulerar

Jag är ingen delsbostinta, bara kortkort.

Ja men grattis då!
Jag fyller ju år idag. Känns det inte spännande?
Att kliva ett år längre bort från den dag jag föddes,
kan det vara nåt att fira?
Eller så firar vi att jag i alla fall lever.
Och det är väl inte så dumt. 
Att leva.
Jovars, det är inte alls dumt.

Det står ett väldigt stort äppelgrönt paket på bordet.
Så småningom ska jag öppna det och se vad det är inuti också.
Just nu nöjer jag mig med att njuta av det fina papperet.

Och nu över till ännu en dag med akvarellfärger. 
Någon gång per år kommer de fram. Inget lätt medium,
men när det blir bra, då blir det bra.

En ängel i rummet

Så här ser hon säkert ut.

Idag får vi besök av en NY avlösare/avledare/ avbytare. Avlastare, kanske det heter. Jag vet inte riktigt. Vi hade en go och bra tjej i våras, med många fina utflykter för den lille. För några veckor sedan meddelade hon att arbetet inte kändes meningsfullt, varken för henne eller för den lille. Jasså?!
Vi blev väldigt förvånade, men det är bara att acceptera. Ingen kan tvingas jobba vidare med något som inte känns meningsfullt. Ja, i alla fall inte i den här branschen...
Jag tänkte lägga ner avlösarracet helt. Det kan inte fan ha nytt folk hela tiden, som ska ta hand om ens unge. Stackars barn dessutom som blir påprackad en ny kompis lite då och då.
(Fast vår favorit stannade ju i två år, det ska inte förnekas eller döljas. Mycket ovanligt.)

Nå, kommunen verkar nu ha hittat en RIKTIG PÄRLA! Osedd i och för sig, men hon har jobbat på hans skola tidigare, är över femtio och är extremt omtyckt av alla elever och föräldrar har jag fått höra från en säker källa.
Fast anställd av kommunen. Perfekt. Då lär hon inte försvinna i första taget. Ett energiknippe, påhittig, glad och alldeles, alldeles underbar! 

Ja, jag ska träffa henne om några timmar. Då får jag se hur hon är IRL.
Spännande!

I bloggvärlden är vi vänner

I min kommande väggkalender lär jag ut latinska namn på blommor, berättar om sporthändelser och ger läs- och lyssningstips som jag försökt anpassa till månaderna och illustrationerna. 
I juni månad 2014 tipsar jag om boken "Jag väntar under mossan" av Amanda Hellberg. Då har säkert minst en uppföljare kommit, men det hindrar ju inte att den första boken var bra! Och en bra bok blir aldrig gammal.

Eller vad säger du, Amanda? : ) 

Ernst regerar

"Evolutionen pågår. Varför ska en kille gå med nariga läppar? Det är klart man kan ta vaselin om man är torr i ansiktet, gör något åt det, det gör ju ont liksom. 
Eller hur?"

Han har så rätt och gör så rätt, den där Ernst.

Hösten vill stickning, eller hur, Ernst?

Sur

Lite sur blir jag när jag för en gångs skull beställer varor från Yves Rocher. Jag vet ju att när man väl en gång har beställt så ligger man i deras adressregister för nästan eviga tider. Vilket kan vara jobbigt om man inte vill handla krämer varenda månad resten av sitt liv.
Denna gång tänkte jag vara lite listig.
Beställde två välbehövliga krämer för mitt russinansikte. Det känns lite trist i längden med apotekets fotsalva i fejjan, även om det fungerar utmärkt.

Till denna beställning skulle man nämligen få en sportbag. En EXTRA STOR sportväska. 60x29x20,5 cm. om man beställde inom tio dagar såklart.
Gjorde så. 
Jag behöver en väska till min resa i september, så bra att få en gratis!

När väskan kom var den banne mig ingen EXTRA STOR sportväska! Det var en halvliten väska som jag inte vet vad den ska användas till. 44x28x20,5 cm!

Ringde såklart till Y.R. Orkade inte vänta i den superlånga kön så jag lämnade telefonnummer för att de skulle ringa upp "idag eller senast imorgon"!
Men inte fan ringde de upp!
Ringde i morse och fick prata med en trött medarbetare som inte fått några andra klagomål på väskan och inte tyckte att det var anmärkningsvärt på något sätt. Själv tycker jag att det måste vara trist för företaget att beställa en EXTRA STOR sportväska från kineserna (mitt antagande) och få en halvliten för samma peng?!
Nu ska damen skicka en ny väska till mig. Kanske var det bara den som var så liten...
Så snart är man väl ägare av två HALVSMÅ sportväskor.
Yippee.
Och jag måste ge mig ut på jakt efter en väska att ta med på resan. Suck.

"Man förlorar mer tid när man försöker vinna tid."

John Steinbeck

I väntans tider

Nu är det inte länge tills det dröjer...
sa sonen.

Såg på en annan blogg att det är svårt att jobba  få något gjort när man har barn hemma och herregud, vad jag håller med!
Stackars barn som har en närvarande men ytterst frånvarande mamma just nu. 
Varför är han inte på fritids då? undrar ni. 
Ja, varför...
Han byter skola och tydligen missade jag att beställa fritids i våras.
Nu har jag i alla fall undernådigast frågat om han kan få komma dit två timmar per dag under sin inskolningsperiod. Mellan 13 och 15.
Vore kanske inte för mycket begärt med tanke på att vi betalar över 700:- varje månad för just fritids.

Inskolning

Snart dags för skolstart. Nystart för sonen. Dags att lära sig någonting. Hoppas jag. Möte idag. Möten är inte min grej. Det är jobbigt och rätt så tråkigt. Ja, denna sorts möten alltså.
Han ska åka skolskjuts till skolan. Åka hemifrån en timme innan skolan börjar. Men bil tar det ca fem minuter att ta sig dit. Känns ju sådär.
Så då får vi väl själva skjutsa varannan vecka, kanske.

Och inskolningen är mjuk. Väldigt mjuk. Tre veckor av mycket korta skoldagar. Hoppas verkligen att det är rätta melodin. Så vänner, det  blir tre veckor längre sommarlov för mig också. 

Jobba? Nä, vem behöver det?

Höstblåst

Nu blåser det både ute och inne.
Blåsten ute är sådan där ganska vanlig men jobbig blåst.
Blåsten inne består mest av vardaglig turbulens. N´s epilepsi höll sig lugn i nästan en månad innan den åter började bete sig. Denna omgång i form av sparkar och dubbelvikta ryck. Vi höjde snabbt som tusan medicinen, men det hjälpte inte ett dugg. Och doktorn är på semester. Som tur är är inte alla doktorer på semester så jag fick tag i en i Lund. 
Lite turbulent kändes det att den nya avlastaren hoppade av sitt uppdrag efter två månader. Men, kära vänner, numera orkar jag faktiskt inte uppröras över sådana petitesser. Men jag tror det får vara nog med avlastare nu. 
Vem vet hur länge nästa tänker stanna? Känns inte schysst mot sonen.
Tar en paus från datorn ikväll och tittar på "Till vildingarnas land".

En sugen man

Trevlig blogg

Han var alltid sugen på något. Som tonåring började han röka. Ja, det var inte många som inte började röka när han var tonåring. Efter flera års cigarettrökning övergick han till att suga på pipa istället. Smakade bra och såg manligt ut. Av okänd anledning; det kan ha funnits barn med i beslutet, övergav han rökningen för att istället prova på snus. 
Det smakade mycket gott och han sög på snuset i flera år. Möjligen tyckte han att det blev lite kladdigt att stoppa snus under läppen och övergick därför snart till påssnus. När han närmade sig de femtio kände han sig månne lite ofräsch. Då nikotinet trivs så bra med alkohol, så hade det ett längre tag blivit en vana att halsa en mellanöl efter jobbet. Detta var inte populärt hos hans lagvigda maka, då hon såg alkohol i alla former som en snabb och säker väg till undergång. Han beslöt att rycka upp sig. Både för sin makas och för sin egen skull. Framför allt tog han beslutet att sluta snusa.
 
Samtidigt som han slutade snusa tyckte han att det var lika bra att begå en så kallad "Svensk Klassiker". Detta innebär att man genomför fyra specifika tävlingar under ett och samma år. Tävlingarna är Vasaloppet, Vättern Runt, Vansbrosimmet samt Lidingöloppet. Skidor, cykling, simning och löpning.
Att sluta snusa gick väl an, men nu behövdes något annat att stoppa i munnen, som gick bättre ihop med idrottandet. 
Han blev en storkonsument av tuggummit P.K. (det gula paketet - det blå fanns inte då). Hans käkar malde och malde, men diskret. Det skulle helst inte synas att han tuggade. Med hans jobb passade det sig inte att han tuggade tuggummi. (Egentligen var det väl på grund av hans jobb som han också övergick till påssnus. Det var mycket mer diskret än en vanlig prilla.)
Sparsamhet är en dygd, tänkte han, och lade ofta ut sina tuggummin lite här och där,  för att vid ett senare tillfälle stoppa tillbaka dem i munnen. 
Inget konstigt med det.

En sommar, flera år innan hörseln försvunnit, stördes han av ett ljud i bilen. Ett ljud som inte hörde dit. Det skramlade. Trots sin bakgrund som mekaniker hade han inget som helst intresse av bilmotorer, och det tog några veckor innan han slutligen funderade på att åka till verkstan.
På väg till verkstan i närmsta samhälle hittade han ett gammalt tuggummi som låg i fördjupningen ovanpå instrumentbrädan. Gott, tänkte han och stoppade det i munnen. I detsamma slutade skramlandet!
Hmm, tänkte mannen, det var hårt det här tuggummit, vände bilen och for hem.
Om det blev jobbigt för käkarna eller vad det nu var, så övergav han P.K. till slut. Nu valde han istället Läkerol halstabletter. Detta var på den tiden då det endast fanns gröna, röda och vita Läkerol. Det gröna paketet är det ursprungliga, klassikern, originalet. Valet föll på den gröna asken. Det fanns alltid en ask Läkerol tillhanda. Han sög och sög, ja, han kunde inte ens låta bli dem på nätterna. 
Örngotten färgades bruna av sömnens salivdroppar. Frun i huset var å andra sidan rätt nöjd, då fläckarna inte längre bestod av stinkande snus. 
Efter Läkerol tog chokladen över. Inte lika ofta och lika mycket, men i en stadig ström gled chokladen in i mannens mun. Hans behov av tuggmotstånd hade nu i flera år också bestått av ett ohejdat ätande på salta jordnötter. 

För övrigt hade han under årens lopp slutat äta kött och istället favoriserades rökt fisk till middag. Samt svamp. Ohyggliga mängder svamp! Hade han sålt all svamp han plockade under årens lopp till italienarna eller till svenska restauranger för all del, hade han tjänat grova pengar.
Men, nu är det ju så att mannens behov av att ständigt ha något i munnen har gett honom "orala besvär". Dessa besvär har lagats med guld. Så är det något mannen inte är i behov av så är det pengar. 
De finns vid behov i hans mun.
Tillsammans med något gott.

Sad monkey

Lånade apan  här.

Har man sett en mer dyster apa, eller? Kanske sitter den och tänker på alla de gamla släktingarna som gick åt till att göra mattor av en gång i tiden. 
Jag hoppas verkligen att sådana inte längre görs!
Fler fina bilder på guerezor hittar du här : )

Äventyrens man

Giga från Nordafrika
Lånade bilden här

Mattan som hängde på väggen i vardagsrummet var stor, ca 2  meter i diameter. Ingen vet hur många liv som ändades för att göra den. Aporna var svartvita, långhåriga och bodde i Etiopien. (Senare efterforskningar gör gällande att arten heter Östlig svartvit guereza.) De långa håren är både mjuka och sträva att klappa, det luktar päls. På vinden, en trappa upp, ligger ytterligare en matta, minst lika stor som den på väggen. Varje dag som han ser mattan på väggen minns han åren i Etiopien. Då, när han var ung och trivdes med livet. På andra sidan dörröppningen hänger en fiol, en trumma, en sköld och en svartvit flugpiska gjord av zebrans svans. Fiolen, trumman och skölden är gjorda av djurhudar, ihopsydda med senor från samma djur, fiolens enda sträng är gjord av tagel, den böjda trädgrenen (som är stråken) hålls ihop av mer tagel. De kommer från Etiopien.

En sabel och flera snirkligt utsirade knivar samt två spjut kommer också från Afrika. De pryder sin plats, har alltid funnits där. 

Ingen frågar längre var de kommer ifrån. Kanske ett barn frågade en gång...men utan att få något svar som tillfredsställde barnets nyfikenhet.

Mannen som fraktade hem dessa föremål tillbringade två år i Addis Abeba, Etiopiens huvudstad under det sena 40-talet.
Ett år efter andra världskrigets slut tillfrågades greve Carl Gustaf von Rosen av kejsare Haile Selassie om han ville bygga upp det etiopiska flygvapnet. Han accepterade förfrågan och med hjälp av män från svenska flygflottiljer grundade han det etiopiska flygvapnet.
På Frösön, Jämtland, låg F4, där mannen gjorde värnplikten under dessa år. 
Måhända lockade äventyret i Afrika? Han kom att jobba som flygmekaniker i Haile Selassies flygvapen. En gång blev han och hans kollegor bjudna på middag av kejsaren och hälsade på Lejonet av Juda där han satt i sin höga tron. Lejonen kedjade på var sida om tronen.(Det där sista kanske inte är sant. Vem vet?) 


På svartvita kort från de två åren syns störtade plan i ökensanden, plan redo att lyfta från marken, krokodiler, antiloper, zebror, gnuer, vackra kvinnor och gamla trötta farbröder. Sköna dagar med vänner. Jaktbilder. Fälld antilop, död krokodil. Inga apor.


Mannen lärde sig amarinja, Etiopiens officiella språk.
På 1970-talet knackade en etiopisk student på dörren. Han vandrade omkring och sålde böcker på sommarlovet. Mycket förvånad och glad blev han då hans knaggliga engelska besvarades på amarinja! I många år höll de sedan kontakten med årliga julkort.


Varje försök att få mannen att prata om dessa två år, berätta om hur det var, rann ut i sanden. Ingen vet än i denna dag hur det egentligen var där borta i hettan med sand överallt och tsetseflugorna som spred sömnsjukan till gamla farbröder. Varför åkte han dit, trivdes han, ville han stanna kvar? Blev han kär i någon där i Afrika och varför höll han inte kontakten med sina vänner? 
De såg ju ut att ha så roligt. 

På vägen hem genom Europa mötte han någon på Capri. Men i albumet finns endast limmet som fäste fotot kvar.

Nyfiken gul och blå

Lånade bilden här
Cockpit i Tunnan, mitt favoritplan. Så liten och knubbig  , men så snabb!

Ja, jag är nyfiken. Nyfiken på vem det är som läser mina texter. Det är en mycket liten, men ganska trofast skara. Det är roligt! Jag tycker det är roligare med en liten läsekrets som återkommer gång på gång, än en stor  läsekrets som liksom fjärilen bara fladdrar förbi. Som bara tar en sipp av nektarn och drar vidare. I min kalk stannar endast de som gillar smaken av mina ord. Ibland kan det smaka lite bittert eller beskt, men så glimtar det till av sötma och då stannar de trofasta kvar, trots att det ibland kan ta lång tid mellan godbitarna. Sådan är jag. Icke att lita på, vare sig i tid eller i smak.
Jag har noterat, lite sådär i förbifarten... att jag har en läsare som bor i soliga Californien.
Sånt tycker jag är väldigt roligt!
Jag antar att det sitter en glad utvandrare där på andra sidan oceanen som känner för att läsa lite svenska. Eller en infödd amerikanare som pluggar svenska och vill pröva sina språkkunskaper på en svensk blogg. Ja, vem vet?
Kanske jobbar han/hon på Mountain View´s Auto repair? Eller på Gorgeous Nail & Skin Care? Google Earth är väl fantastiskt?!
Om inte sagda person vill kliva fram och presentera sig i kommentarsfältet?
Ja, ja, det visar sig.


Och ikväll, om endast en timme, ska jag gå på bio. Cockpit. En lättsmält film, misstänker jag, men det kan vara lagom så här den första augusti. Annars kanske höstmelankolin lägger sig som en dimvåt filt över mitt sinne. 
Och det, det vill vi inte vara med om.

En enkel man?

Han är en enkel man. Utifrån sett. Vad som rör sig i hans inre vet ingen. Ibland undrar de om han vet det själv.
Hans vardag består av korsordslösning. Att finna det korrekta ordet för x antal rutor. Att slå i uppslagsböcker, atlas, bildlexikon. Han och hans fru prenumererar på Allers och Hemmets Journal. Där finns många, många korsord, ordflätor, bildkryss att lösa. Sudoku löser han inte. Svårast och bäst är dock söndagskrysset i Svenska Dagbladet. En fin utmaning för hans skarpslipade hjärna. För att få tag på detta korsord är han dock tvungen att ta bilen och handla tidningen i nästa något större samhälle, och det känns lite omständligt. Han lämnar inte gärna sin by. Utom en eller två kvällar i veckan då han spelar bridge. Det håller hjärnan i form och ger lite lagom socialt umgänge. 
Varje lördag sedan urminnes tider, mellan kl 10 och 11, har han och hans fru också löst Melodikrysset tillsammans. När de löst alla veckans kryss skickar de troget in dem i luggslitna kuvert. Alltid begagnade frimärken. 
Med sin kraftfulla, stiliga handstil adresserar han kuverten.
Men är han intresserad av att vinna? (Du vinner tio trisslotter. Varav alla tio garanterat är nitlotter.)

Han har minst en till syssla som utförs dagligen vid tjänligt väder. 
När det hela började förtäljer inte historien, men bevisen ryms i glasflaskor. Glasflaskorna är i storlek "liten mjölkflaska" från Arla, med en arlakossa inpressad i glaset. (Jobbigt för kossan, men vem har någonsin lyssnat på en arlakossas protester?)


Mannen tar sin bil, kör på tvåans växel (kanske att trean läggs i någongång. Vem vet?) de fyra kilometerna till Skogen.
I Skogen finns det björn och lo och allsköns knytt. Här finns också grustag, grusåsar, grus och skogsbilvägar. Det är här han hör hemma och det är här han gick vilse och nästan dog en höst härförleden. I grustaget finner han dagligen sina små skatter. Pärlor. Här har inte kastats pärlor för svin inte. Här har någon eller några under åratal skjutit med soft air gun. Det efterlämnar spår i naturen i form av små plastpärlor inskjutna i grustaget. Dessa små vita plastpärlor går han med glädje och upptäckariver och gräver fram dag ut och dag in för att sedan köra hem till sitt och lägga dem i mjölkflaskan. Denna ställer han sedan på spiselfrisen, nöjd med sitt dagsverke. Denna "display" kan han vid tillfälle använda som en "conversation piece".


Att ha något att tala om underlättar de fåtaliga sociala kontakter denna fåordiga man har. Med stigande ålder har socialt umgänge totalt förlorat sin tjusning. Ja, egentligen är det rätt länge sedan känslan av gemenskap med andra människor försvann. Det är svårt det där med vänner.


Tyvärr kan han inte riktigt utnyttja sin skatt då han, närapå, är döv och inte mycket annat återstår (som en sorts konversation) än att söka ögonkontakt och le. Alla undrar vad han tänker där bakom sitt pillemariska leende. 


Eftersom han är, och alltid har varit, en mycket privat människa finns det ingen, förutom möjligen hans fru, som vet vad som rör sig inom honom.
Hon är dessvärre rätt trött på honom. Det är jobbigt att leva med någon som inte hör vad man säger. Det irriterar. 
Hon vet att det inte är hans fel, men det är jobbigt. Jobbigt med en som inte hör. Jobbigt att leva med en enkel man när man själv inte känner sig så enkel.

Men, är han en enkel man eller är han så komplicerad att han inte orkar med sina egna tankar, utan maskerar sig till en man utan behov av god mat,fina kläder eller goda vänner? En man som nöjer sig med korsord och dagliga skogspromenader på vingliga ben. 
Vem vet? 
Ibland undrar de om han själv vet.


Slutsats: det finns ingen som vet vad som egentligen rör sig i en annans persons inre. I alla fall om den personen inte kan förmedla sina känslor och tankar. Oavsett hur många ord, platser, grekiska gudar och författarcitat han kan plita ner i x antal rutor.

En ...bok

Bild lånad från Bonnier pocket

Har läst en bok som heter Darling River. 

Boken dryper av svett, blod, lera, samt alla upptänkliga kroppsvätskor. 
Var, inte att förglömma. Mycket var. Och liggsår med flugor i. Det enda som faktiskt (till min förvåning) inte avhandlades var väl fekalier; ja, i alla fall inte mänskliga. Träck fanns det gott om... 
För övrigt handlade det om fetma, blindhet, fett hår, finnar. Stank av otvättat underliv. Stank av otvättat fett hår. Ett antal horor och män som knullade en trettonåring i flodens lera, ja, ibland tryckte de ner hennes huvud under leran. 
Och hon älskade dem. 
Pappan var tandläkare och körde omkring i sin bil med sin dotter hela nätterna. Mamman hade rymt.
Vartannat kapitel handlade om (eventuellt) en albino, i alla fall en frånstötande man med mycket stort huvud och mycket ljus hy. Han var forskare och skulle lära en honapa att teckna. Apan fick bo i sin avföring i en bur. Kläddes i en fin klänning och fick rosett runt huvudet. Plågades och dränktes nästan.  

Ja, just det: ett antal sena aborter och dödfödda barn fick också vara med i denna, denna... nej, detta rövhål till bok.
Men den var välskriven, det var den.
Och Sara har vunnit ett fint litteraturpris för sin andra bok "Drömfakulteten". Jag tror inte jag bryr mig om att ta reda på vad den handlar om. Nej, jag tror faktiskt att jag kan hitta något bättre.
Att jag läste ut hela boken beror på att någon i min bokcirkel hade valt den. Gud vet varför. Men hon hade väl heller ingen aning... eller?


Det ska bli mycket spännande att diskutera denna bok!
Hur tänker man när man skriver en sådan här helt igenom eländig bok?
Vad vill man ha sagt som författare?
Jag tycker att den påminner mer om konst. För konstverk kan vara precis vad som helst och utgöras av precis vilken skit som helst. 


Om någon läsare har läst denna bok, eller blir väldigt sugen på att läsa den!, var vänlig kommentera!


Ja här kan du läsa om någon som gillar boken också : )
Och här!


Jaha, då har jag väl fel då...? Fan, jag måste läsa lite litteraturvetenskap så jag lär mig vad som är bra och vad som är dåligt.

Ragnarök

A non-smoking generation?

Varje sommar drabbas jag av röksug. Märkligt på min ära. Jag är ingen vän av tobaksvaror till vardags. Inte ens till fest. Men på sommaren, varma sommarkvällar eller lata dagar på stranden... Då kan jag känna en liten längtan efter att suga i mig lite rök. Jag är ingen feströkare men kanske ska jag bli en sommarrökare?
Förra sommaren blev jag väldigt sugen. Då rökte jag en cigarill. Blev bjuden av en väninna. En eftermatencigarill. Gott. 
Sen rökte jag inte mer den sommaren. Eller hösten. Eller vintern, heller för den delen. 
I år kände jag det gamla välkända suget häromdagen på stranden. Låg och funderade på om det fortfarande finns små paket att köpa? Får se om jag blir bjuden i år igen, eller om jag rent utav ska köpa egna.
Men, det där med barn och rökning, det är ju inte okej.
Vad är man för mamma om man helt plötsligt börjar röka inför sina söner?!
Det finns ju en risk att trettonåringen blir intresserad, och det vore ju oförlåtligt: att lura in sin son på den fördärvliga vägen.
Återstår att smygröka.
Och det vet man ju hur bra det brukar fungera. Som tonåring tog man sig en promenad och smygrökte. Kom hem och trodde man luktade frisk luft... 
Nä, det funkar inte, tro mig.
Återstår att drömma på stranden. Det nöjet kan ingen ta ifrån mig i alla fall.


Och fredagens citat lyder:
"De uppförde sig som vilda djur. De varken rökte eller drack."


Aksel Sandemose