Höstsonat

En väktare i det gröna.

Ett Go-spel, sparris och loppisfynd.

Min fina bruna lampa har hittat sin plats.

Ett snett fotografi på ett litet höstväsen.

Resan, del 2

Morgonpigg värdinna dukade fram frukost redan kl 07. 
Samtliga noterade detta, vände på kroppen och somnade om. Kl 09 tyckte vi att det kändes lagom att ta trappan ner till det pastelliga köket/fiket. God och varierad frukost i muggar och på fat som matchade inredningen. Allt går i pastell. Eva har känsla för inredning! 

Så var det dags att kolla in affären igen. Vissa gick loss och sprätte en hel del pengar; själv sökte jag mig till REA-galgarna... Fick en blusjacka från Eva i Walla för endast 350:- och en svart sammetskorv att ha runt halsen för simpla 98:-. Ja men det känns som lagom, tycker jag.
Eva Kallhed är även författare och gav oss varsin bok innan vi åkte! "Nostalgiboken om leksaker". Tack så jättemycket!

Vi tackade för oss och drog iväg med den vita bilen. Det ballaste med den bilen är att man kan titta rakt upp i himlen i den! Glastak. Perfekt när man ska spana på alla rovfåglar som svävar uppe i skyn.
Första anhalt: ikonmålaren Gunilla Zacharias, som höll kurs just denna dag. Vi fick en snabblektion i ikonmåleriets "regler". Det var inte vi som gick kursen, nej, det var tre kvinnor som vi kom och störde i koncentrationen. Fina tavlor blev det. 
Andra anhalt: Galleri Peppinge som bjöd på så fantastiskt fina ansikten! Vill ha!
Köpte mig en rak glasburk utan lock för 20:- på loppiset som de också hade där.
Slirade in på ett ställe där de sålde linnevaror, men det mesta? var från Växbo i Hälsingland och det kan jag ju köpa där (om jag nu skulle vilja det...).

Åsa Melins fina, fina väktare på Galleri Peppinge

Vidare, vidare. Till Kåseberga och Ales stenar.
Men, innan vi besteg berget tog vi en god fisklunch vid hamnen i Kåseberga.
Morgonregnet hade försvunnit och solen gassade sommarvarm mot fiskebodarna. Mumsigt. 
Stenarna stod kvar och var sig lika. Rosenblad som färgade marken röd skvallrade om att ett bröllop ägt rum i centrum av skeppssättningen.
Rara får rände runt med blå prickar på rumpan. Kändes som Skottland, helt plötsligt.

Och så var det dags att återvända mot hemmen, med några avstickare för fika och äppelmust, cementpumpor och sådant. 
Vår eminente chaufför släppte av mig vid pass 19.00. Då, med förkylning tickande i kroppen. 
Nu idag, friskare och med många fina minnen i huv´et.

Nu återstår bara att hitta en bra sladd till lampan...

Resan, del 1

Jo, men visst är det nåt speciellt med Österlen, det kan man inte förneka!
Små , små byar med trånga, trånga gator. Nästan lite för trånga för muskelbilen vi for fram i! Tur vi hade en kompetent chaufför i Lotta.

Vi drog i lördags morse och kom snabbt till Åhus. In på Percys design. (Pööörsys disajn. Man kan inte säga Percy utan att tänka på Percy Nilegård, eller hur?
Intog medhavd fika bland sanddynerna i Haväng. Vidare till Knäbäckshusen, byn som fick "flyttas" från Ravlunda hed vid Haväng, 1957. "Det fanns 33 hus i byn och på dem, som det lämpade sig att flytta, höll vi auktion. Ett sexrumshus gick för en tia, det dyraste för sex tusen. De 18 bästa för vi nu upp här efter en på förhand uppgjord byplan. Innan husen revs gjorde vi mätningar och ritningar, så att vi kan rekonstruera dem i detalj".

Numera en rar by där de som bor får stå ut med att bli uttittade och fotograferade under sommarmånaderna. 

Som en Hobbit-by liksom. Foto från Google.

Vi for förbi herr Ranelids hus där en fin emaljskylt förkunnade att han signerade böcker. Vi funderade på om han verkligen vill ha besök när som helst av folk med böcker att signera? En mycket generös man i såna fall.

Huset, som man inte såg från gatan i o f s, låg några stenkast från Kiviks musteri, så han bör ha en hel del besökare varje år.

Väldigt fin keramik hittade vi på Krukmakargården i Södra Mellby. Och jag köpte mig en brun (!) sidenlampa, (form vitlök på vietnamesiska, men i Sverige kallas den luftballong), på Tamarind tvärs över gatan. Kort kommer när jag har hittat plats för den.

Sen på eftermiddagen var det dags att landa på Strandbadgårdens B&B söder om Löderup. Mycket fint! Vi fyra var de enda gästerna så här i slutet av säsongen och kunde njuta av hela anläggningen som vi ville. Eva Kallhed har också butiken "I Robe You" som hon generöst lät oss titta runt i mitt i natten om vi så ville! (Det ville vi inte; vi var ganska så trötta efter en cykeltur på 1½ mil till Kafferosteriet där vi åt på kvällen). Eller rättare sagt, vi åt på Söderberg & Sara som låg en kort promenad över innergården från tjusiga Kafferosteriet (som var fyllt med möbler från Norrgavel, suck, så fint!). 

Vi satte oss istället i växthuset bland gamla soffor och fårskinn och pratade en stund.

Resande

Jaha, då var det dags igen! Imorgon åker jag bort. Förvisso bara över en natt, men vilken natt! Jag och tre vänner åker till Skåneland. Självaste Österlen minsann, vid randen av det stora rytande havet. Kanske att det inte ryter så våldsamt imorgon utan mer nynnar och viskar i våra öron, då vädret inte har hunnit övergå till höst ännu. Strandbadens B & B. Där ska vi bo.

Den söta resmusen hittade jag på Etsy, såklart. Titta in i Johana Molinas affär vetja! "They are the cutest", som vi säger på amerikanska. Fast hon kommer faktiskt från Chile. Så då säger jag "Son muy, muy, lindo".

Jag har läst spanska i tre år men hoppas att google translate översatte rätt nu.
Själv har jag glömt en hel del måste jag erkänna...

Todeloo! A tout à l´heure! Auf Wiedersehen! Tjipp!

Salladsträd

Varje år sår vi plocksallad. Varje år äter vi också en hel del, men aldrig så att den tar helt slut. Inte så att vi planerar det så, det bara blir så.

Jag misstänker att det kan vara den något beska smaken som inte alltid smakar oss. Och ju längre in på sommaren desto beskare smak.

På bilden är det september och salladen och hela landet har lämnats åt sitt öde ett tag. Och oj vad det växer!

Till höger om salladsträden kan man skåda den enda grönkålsplantan som blev något, trots ett flertal såomgångar.

Till vänster ser man spaghettipumpan som väller omkring. Har ännu inte smkat något från den, men det börjar bli dags, innan man glömmer den, eller den blir frost.

Gräset i landet är ett hatobjekt. I våras tog vi bort allt synligt gräs och vi har hållit efter det i sommar, men fan också, så fort man lämnar landet så tar det över! I framkant för dig som är botaniskt intresserad: skogsklintsblad. 

Tiden går.

Vad hände? 
Dagarna bara gick och gick. Tecknade och tecknade och fick nya idéer och förkastade gamla.
Åkte till Skåne för ett trevligt avbrott i vardagen.
Köpte en bok av Ninni Schulman på Pressbyrån i väntan på ett tåg. Glad i hågen satte jag mig för att fika och läsa en stund. Som tur var är jag försiktig med mina böcker, för så snart jag hade börjat läsa insåg jag att den här boken har jag ju läst! Det var en hektisk kväll på Pressbyrån och kön var lång till kassan. Jag tog ett snabbt beslut att byta ut boken UTAN att blanda in kassörskan : )

Inte uppskattat, säkert, men priset var detsamma (trots en mycket tjockare bok) så den oordningen i systemet bjöd jag på.

Boken jag bytte till heter "Sonen" och är skriven av Philipp Meyer. Läs här om du vill veta vad den handlar om. Själv har jag precis börjat. Blir nog bra.
Eller har jag än en gång gått på snacket om "en episk roman", "en fantastisk bok" etc., och kommer att bli besviken? Hoppas ej.

Den här rutschkanan åkte jag, inte min son. Den finns vid Marinmuseet i Karlskrona.

Besökte museet för att beskåda Neptun, en ubåt. Besviken. Kunde inte vänta på den guidade turen och fick därför bara se nedre delen av båten, och det var inte mycket att se... Båten var 57 meter, typ, och vi fick knö runt oss på fem av dessa. Boring. 
Men vädret var strålande så besöket på Stumholmen var ändå trevligt.
Fick ju en tur i rutschkanan!

Sprakfåle promotion

Promotion time! Och tror du inte lilla hönan ville vara med och hjälpa till?! 
Jo, minsann! Alltid lika rar.

Tack- ack- ack- ack- ack!

Veteraner

Jag gillar att titta på gamla bilar. Gärna från tidigt 1900-tal.

Coola MG med rätta accessoarer är ju helt rätt också.

Gangsterbilar från 20-30-talet är ballt.

Och kan inte motstå en SAAB med resväska på taket.

En sådan SAAB har jag faktiskt kört en gång. 

Veteranbilsrally i Växjö 2014. (Där fanns också en massa sportbilar från 60-talet och även ännu yngre bilar, men nej, de intresserar mig icke).

Agilityhundarna var också rasande roligt att  titta på.

Det är nåt med djur som lär sig grejer som är så himla beundransvärt : )

Mer grönt

Bara ett till inlägg med ett grönt fynd.

En mintgrön luftfuktare som ska hänga på ett element.
Den oglaserade köpte jag för ett antal år sedan. Samma form på de båda.
Egentligen ska man väl ha såna där gamla fina radiatorer med breda springor emellan elementen där den spetsiga bakre delen på fuktaren ska gömma sig, för den är nämligen oglaserad.

Men nu har jag inga sådana radiatorer och får nöja mig ändå.

15:-  Nöjd.

Fyndar grönt

Ibland känns det bara så rätt. 
Så fort man får syn på något så vet man att det där ska jag ha. Det är mitt.

Igår hittade jag åtta tallrikar på Emmaus. Gröna, sköna från firma H Aynsley & co. Fyra assietter, fyra mattallrikar. "Englands heritage" heter motivet som är hästar som jagar fram över markerna; jag misstänker att det är jaktmotiv. Helt perfekt skick!
Kostnad: 55:-

Googlade såklart fyndet och fann att en tallrik kostar ca 150:- om man vill komplettera samlingen. Känns ju roligt, men roligast är att de var så fina och ovanliga!

Glaset som står på tallrikarna kostade 10:-. Nöjd.

Luktar illa

Sex surströmmingar tryckte jag i mig idag. Potatis och rödlök till. Tunnbröd och Bregott. Ja, det var gott, men fyyy, så mätt jag blev!

Så mätt att jag inte klarade av wienerbrödet som skulle glädja mig. 
Jag ratade det till förmån för en glutenfri kladdkaka med crème fraîche och hallon.
Det kan ha varit efterrätten som gör att jag nu mår lite spunk.
Försöker skölja bort allt ätande med iskallt vatten.


Vi satt ute i skönt solsken (tack och lov, för strax innan öste regnet ner) och vi fick äta fort fort, samtidigt som vi viftade med ena handen. Det här är mat som drar till sig flugor i mängd... Rätt sjukt att äta sånt som lockar spyflugor att störtdyka mot tallrikarna.

Grävde ner spad och rens i trädgårdslandet och bar genast bort burken inlindad i plastpåse, till återvinningen.
Diskade tallrikarna blixtsnabbt innan de sattes i diskmaskinen för vidare sanering.

Nu återstår bara smaken av en eventuell diskret rap (som jag hoppas slippa).

Årets surströmmingsskiva är över.
Årets födelsedag är också snart över. 
Gott, nu går vi vidare.

Jag gillar grönt

Min senaste ring i silver och peridot. Love it!

Min modesta mobil

Akrylfärg på paletten

Gammal fleece och en d:o handväska samt en Little traveller

Ryslig bok av Edward Gorey

Två skålar i köket

Trädgårdsböcker

Grönt te

Hemskt kakel, sliten basilika samt sonens termos med tepåse

Grönt fat från Karlskrona marinmuseum

Mjölk- och gräddkanna

Kiwi

Morris

Blomstergardin = Flower garden?

Selfies

 Jag har hört att man kan trilla ut för berg och slå ihjäl sig. Jag har hört att man kan kliva snett och bryta armar och ben. Det är helt enkelt livsfarligt att ta selfies! 

Så jag ställde mig mot en vägg och fyrade av. Det enda livsfarliga med de här bilderna är väl all amalgam jag har i käften!

Nämen titta här! Mitt alter ego - Sprakfålen.

Jäklar!

Nej! Det här är ju helt sjukt! Jag har beställt och fått (köpa) två nya glasögon på SmartEyes. Redan på affären visar det sig att den ena bågen inte alls passar min näsa och hamnar alldeles för långt ner, varpå skärpan blir obefintlig. Den fick jag faktiskt lämna kvar i affären.

De andra tyckte jag var "godtagbar", trodde de var bra.
Men när jag kommer hem märker jag att den har minimalt fokusområde och att jag nu inte kan läsa en tidning ens, vilket tidigare inte varit nåt problem.
Och när jag sitter vid datorn upptäcker jag att skärpan ligger lika långt från mina ögon som den andra bågen. 
Jag måste liksom lyfta ut bågen från ögonen för att få bra skärpa!
Och det går ju inte att leva så.
Faaan också.
Måste genast ringa tillbaka och se hur de ska lösa det här dilemmat...

Inspiration

Läste en krönika av f d The Ark-medlemmen  Sylvester Schlegel i lördags.
"Mitt alibi för slösurfande".

Och så rätt han har i det han skriver. Man surfar runt efter inspiration timme ut och timme in. Sällan drabbas jag av inspiration; snarare en rätt så dyster känsla av självkritik...

"Jag är ju konstnär och inspiration är den enda föda min känsliga själ förmår hantera. Jag lever av inspiration. Den är mitt bränsle och utan den är jag intet.Ty jag äro ett med konsten jag skapar."

Så skriver han den gode Schlegel i en ironisk ton.
Och så rätt han har. I att skriva ironiskt.
Bättre att göra något istället för att kolla vad alla andra har för sig. Eller hur?

"Träden. De är i vägen."

Och träden är slösurfandet, naturellement. Som är i vägen för skapandet som man ska ägna sig åt.

Läge att ta fram storyxan och hugga av... fingrarna? För det är ju inte internettets fel att fingrarna kliar tangenter och klickar på musen.
Eller saxen och klippa navelsträngen kanske?

Schlegel rekommenderade att man skulle bildgoogla Leigh Bowery. 
Men det vill inte jag rekommendera, det gav inte mig något i alla fall, i inspirationsväg. 

Gå på opera istället, eller ut i skogen, krama ett träd och känn livet; IRL!

Huseby

Jag och en vän var på Huseby häromveckan. I sitt grönaste flor befann sig herrgården och dess ägor. 
Men snart började det mullra i skyn och molnen tornade upp sig. 
Himlen mörknade och droppar började falla. 
För att inte tala om blixtarna som strax började perforera himlapället!

Innan dess klev vi torrskodda in i affären men blev sen kvar där i minst en timme på grund av det hällregn som begåvade trakten.
Som tur var fanns det mycket att titta på i butiken så oss gick det inte någon nöd på. Ingen annan heller, vad jag kunde se. 
Men de som vågade sig ut i värsta blixtvädret med paraplyer ovanför huvudena, hur bara vågade de?

Tvätten blev nog åter blöt... eller kan man tänka sig att den hängde där bara för att det såg så fint ut? Ernst-fint.

Imorgon kväll ska jag begå en opera-debut på Huseby. I masugnen.
Trollflöjten med Smålandsoperan.
Det ska bli roligt.
Samma kväll som jag var där förra gången, i hällregn ni minns; då hade de premiär. Imorgon, när jag åter sätter fötterna på Husebymarkerna, är det sista föreställningen som ljuder.

Tuuut! Snart är Trollflöjten slut!

Boklista

Hittade en lista som skulle besvaras med boktitlar. 

Då jag inte har så många boktitlar i huvudet, ej heller har tiden att tänka ut och leta upp en lämplig boktitel blev lösningen att svaren enbart skulle vara titlar ur Mara Langs digra författarskap. 

Ett tag gick jag på antikvariat och letade efter hennes böcker med gamla omslag. Fick tag på ett gäng som står i bokhyllan och är fina. Så svaren kan se konstiga ut, men många titlar passade oväntat bra som svar.

Tänker man ett varv till förstår man precis : )

Är du man eller kvinna? Att vara kvinna

Beskriv dig själv: En skugga blott

Hur mår du? Camilla vid skiljevägen

Beskriv stället du bor på: Intrigernas hus

Vart skulle du vilja resa? Dubbelsäng i Danmark

Beskriv din bästa vän: Tre små gummor

Vilken är din favoritfärg? Docka vit, docka röd

Hurdant väder är det just nu? Mörkögda augustinatt

Vilken är din favoritårstid? Kung Liljekonvalje av dungen

Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta? Ingen returbiljett

Vad betyder livet för dig? Vi var tretton i klassen

Hurdant är ditt parförhållande? Det är ugglor i mossen

Vad är du rädd för? Ofärd i huset bor

Dagens aforism: Mördaren ljuger inte ensam

Vilket råd skulle du vilja ge? Använd aldrig arsenik

Hur skulle du vilja dö? Siden, sammet

Ditt motto: Se döden på dig väntar

Bombat

Sitter just nu och scrollar mig genom Aftonbladets rubriker och mår rätt dåligt av allt skit som skrivs...
Vad som vi läsare förväntas klicka på. Vilka pseudohändelser som man skriver om. Herregud, så mycket oviktigt som skrivs varje dag i dessa blaskor!
(Herregud så oviktigt denna blogg också är.)

I det stora hela, vad är det som är viktigt? Betänk detta och gör det som är viktigt, det som betyder något, det som gör skillnad.
Just nu brinner det i Sverige.
"Intressant" på nåt vis för mig som bor där det inte alls brinner, snarare tvärtom. Här har det regnat hela dagen.
Det känns som om det pågår ett krig i Sverige. Och ändå är det "bara" en brand. Men vilken brand! 
Jag känner en kvinna som bor i farozonen för denna brand; som är på väg att evakuera. Vilken ovanlig situation för oss svenskar. Evakuering. Fullständigt okänt nästan. Som en liten (för)smak av vad som kan hända när ett land befinner sig i krig. Fly ditt hem! Du får en minut på dig att fly!

Skillnaden är väl att de människor som får fly i Salatrakten välkomnas av medkännande medmänniskor. Får, trots sorg och problem ändå känna sig hemma, eftersom de fortfarande befinner sig i sitt hemland.

Men gör nånting då!, tänker jag. Skicka helikoptrar, flygplan från hela Europa och vattenbomba elden för jösse namn. Om dimman ligger tät över Alperna, ta en jävla omväg då! Hur svårt kan det vara? 

Så tänker kanske en bortskämd nordbo?
Och vad tänker en palestinier i Gaza? En israelit i Israel? 
Och varför bombar man människor när man borde ägna sig åt att bomba elden som brinner i Västmanland?!

Förändring

Klibbig, värre än insidan på en burk honung, tar jag en dusch. 

I garderoben hittar jag en röd långklänning i linne, använd endast en gång på ett bröllop för säkert femton år sedan. Men så fin den är och så skönt att ha en långklänning på sig! Välklädd direkt, utan byxor eller tights.

Foto: Lena Nyberg

Ibland kan det vara välgörande att sätta på sig något annat än det gamla vanliga. Min garderob består av ett antal "chica kontorsklänningar". 
Grå, ärmlösa och figursydda. Köpta på second hand, såklart.
Problemet är att jag är liiite fylligare än vad klänningarna medger (eller vad jag medger, menar jag) och när säger jag, när ska jag vara chic? Kan säga att det är ytterst sällan jag finner anledning att klä mig i chic kontorsklädsel här hemma. Att jag köper dessa klänningar beror på att jag är en "sucker" för Meg Ryan och hennes klädstil i filmer som Sleepless in Seattle, You´ve Got Mail och vad de nu heter. Love it! 
Och vet du inte vad det innebär (hennes klädstil) så får du titta på filmerna. Bra, båda två.

Men, man kan ändra sig!
I många år använde jag inte jeans; kände mig bara obekväm i dem. Så,en dag i vintras hittade jag ett par jeans som passade mig väldigt bra, på MAXI av alla ställen. 299:-, som hittat! Mycket sköna och fina, tycker jag. Fick sen ett par mörka varianter av min sambo, men de har jag inte lyckat använda en enda gång... Märkligt.

Och idag; en synundersökning som visade att min syn försämrats endast minimalt. Bra det då. Två nya bågar ska det bli. Alltid spännande då man aldrig kan se exakt hur man ser ut (när man har så taskig syn som jag har) när man provar ut dem. Denna gång har jag förlitat mig på en väninna med god smak. Hoppas det blir bra. Kan tänkas att jag lägger upp mitt ansikte om några veckor, så får du själv se vad du tycker.

Jag blonderade mig "litegrann" häromdagen och helt plötsligt kanske det inte blev bra med det ena paret; färgen är liksom gulgrönbrun och det hade varit snyggt om jag fortfarande hade varit rödhårig. Men nu var ju det ändå länge sen, så nu får denna polska blondin nöja sig oavsett. Tids nog mörknar nog håret kan jag tro.

Synkronicitet

Visst är det lite spännande? Tanken att någon som nyligen dött kommer och säger hejdå i en annan skepnad.

För två dagar sedan gick en vän till en mig närstående, bort. 
En mycket vänlig, förtjusande gammal man som även jag har haft nöjet att träffa ett antal gånger. Men nu orkade han inte längre och gick vidare till en annan värld.

På dagen efter bortgången kom så en ovanligt stor fjäril fladdrande förbi min vän. Den fladdrade runt och gjorde sitt bästa för att bli sedd.
Imorse dök den åter upp på vännens balkong och flög runt huvudet på henne.

Lånade sorgmanteln av en häxa.

Några timmar senare sitter jag och jobbar (som vanligt) och vad dyker då upp? En stor, mörk fjäril (dock inte en sorgmantel) som fladdrar några varv över bordet! Jag hälsade på den och sen flög den vidare på sin avskedsturné.

Jag har hittills i år inte haft en enda fjäril inomhus, knappt sett några utomhus heller, men så dyker denna upp och säger hej! 
Säga vad man vill om döden, men den väcker min nyfikenhet.

Dagens boktips! En utav de bästa böcker jag har läst (eller i alla fall en som har satt sig i mitt sinne): Slump och synkronicitet av Robert H Hopcke.

Och denna fjäril var verkligen en synkronicitet.

Färdig!

En liten del av en större bild. Så blev den med "lite pyssel". För dig jobbar med bildbehandlingsprogram så kan jag berätta att det blev många lager att försöka hålla reda på. PHU!

Speciellt när jag efter "färdig" skulle lägga till ett antal skyltar i bilden.

Men inget är omöjligt, eller hur?

Mer konst åt foket!

Detta med konst. Det är något av det som påverkar mig mest, så där på en gång. Pang, tjoff, liksom! Känns i själen så fort jag tycker något är bra.
Inspirerar något alldeles väldigt.

Som denna mexikanska konstnär med sina små människor.

Absolut beundransvärt.

Och nu, lite glass!

Konstnärligt

Tänk att vara konstnär.
Man kommer på nåt häftigt man vill göra.
Och så GÖR man det! Va?!
Tänk...

Och här har vi en konstnär med ett helt team som har gjort något stort och tänkvärt och rätt så himla tjusigt.

Tänk på det, det är alltid mängden som gör det. Rätt mängd i alla lägen.
Och en tanke bakom. Ett hjärta. En känsla.

Boktips

Bokrekommendation: Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson.
FANTASTISKT BRA!

Köp eller låna och läs, tänk, känn, förfasa dig och fatta att det sker hela tiden. Fortfarande. Förtrycket av romer. Ett behov av att dela upp jordens människor i vi och dem. 
Kan vi inte bara samsas och hjälpas åt?

Va?

Biff

Måndag igen och nu är det beslutat att jag ska göra bilden. 
Så det är bara att jobba på.
Efter jobbmötet gick jag på Åhléns och köpte denna nödvändiga vän.

Ja, inte katten utan vännen bakom. Det är en "Sorgenfresser". Som heter Biff.

Om man känner sig lite nere skriver man ner sina sorger på en lapp, öppnar dragkedjan och stoppar ner lappen i munnen på Biff. Och på morgonen när man vaknar har alla sorgerna försvunnit! Häpp!

Väldigt rar vän, tycker jag. Tyckte visst Milo också.

Måndag

...och ute skiner solen.
Och inne sitter jag och tecknar, tecknar och tecknar. Flitens lampa lyser relativt stadigt. Det SKA bli en bra bild av torghandel i eko-logikens tecken. I höst har staden en Matmässa och min goda Bonde-vän ville att jag skulle rita en bild till denna tilldragelse. 
Nu ska det till att två gubar också tycker att det är en bra idé. Och det är inte alldeles så säkert, antar jag.
Tycker de inte det så ska den bli färdig i alla fall.

Detta är en liten del av en tanke, kan man säga...
Lite sagobokskänsla ska det föreställa. Och gubbarna (i bilden) hamnar säkert på ett annat ställe i den slutgiltiga versionen.

Bokfunderingar

Precis när jag hade bestämt mig för att gå ur den sista bokklubben och slippa dessa månatliga avbeställningar (eftersom jag så sällan tycker att jag har råd att köpa svindyra böcker)... just då kommer Månadens bok och frestar med två böcker! Ska jag köpa "Offer utan ansikte" av Stefan Ahnhem OCH "Systerland" av Curtis Sittenfeld för ENDAST 129:- per bok? Sen kommer den där sura frakten på 37:- som förstör nöjet. 295:- för två inbundna böcker är väl ändå ett bra pris, antar jag.

Men om jag köper från nätet kostar det 238:- eller 244:-. Då får jag en av böckerna på engelska och i pocket, vilket kan vara trevligt. 
Och då är det ju lika bra att jag ur bokklubben.

Ytterligare ett alternativ är att jag lånar böckerna på biblioteket.
Alldeles gratis!
Så får det nog bli. 
Älskar bibliotek. 
Ville bli bibliotekarie en gång i tiden, men tyvärr så fanns utbildningen bara i Borås då och dit ville jag ju inte flytta...
Nu finns den här och tiderna för biblioteken är inte de bästa. Det dras in och sparas även där. 

Bäst att passa på att låna medan de finns kvar!

Ulf Sturesson- En god dag

Ah, vi tar en till va?
I natt 03.30 hade vi en incident (som krävde Buccolam)igen. 
Men å andra sidan var det tre dagar sedan.

Och visste du att det finns något som heter änglanummer?
Visste inte jag, så jag googlade det.
Man kan lära sig så mycket på det där internet, eller hur?

Bra!

Ja, jag hoppas att du har det bra.

Jag har skaparklåda, eller vad jag ska kalla det. Första försöken att fästa en bild på papper kan vara frustrerande, men istället för att ge upp gnetar man vidare och vidare och till slut (om man har en jäkla tur) så blir det en godtagbar bild.

Torghandel är ämnet. Tiden är knapp och här trodde jag att jag hade nån sorts semester. Glöm det. Dags att hugga i och jobba lite!

Så jag har det i alla fall bra : )

Havet

Ingen vind idag, förutom brisen vid havet.
Vi har en speciell strand och en speciell plats dit vi alltid söker oss om vi ska till havet. Sandviken i Blekinge, bakom tallen. Nära till toaletten, glasskiosken och lekplatsen. Precis i korsningen av två vandringsstråk; där lägger vi oss i gräset på vårt bruna/blommiga täcke från det brunblommiga 70-talet.
Tallen skänker skugga åt vår kylbox och myrorna skänker irritation, men vi envisas med att detta är den bästa platsen ändå.
Extremt långgrunt, klart vatten. Idag även relativt varmt. 

Nä, inte vårt, men ganska likt.

Storebror stannade hemma : (
Ja, det är väl lika bra att han övar på att klara sig själv. Han är ju 15 år. 
För några år sedan gick man ju till sjöss i den åldern!
Idag får man vara glad om barnet klarar av att koka gröt för att överleva en dag! Yeah, way to go son!