Lars Hollmer - Boeves Psalm

Bästa psalmen ever!
En riktig fredagspsalm ; )

Den skulle vi ha haft till mammas begravning, men pianisten kunde den inte.
Skandal! Men här får du mamma, så här lite efteråt.

Svar sökes

Framme är vandraren
framme vid befrielsen
Själen har fått se
var källan är

Bo Setterlind

Jag mediterade och sökte svar.
di Spagna kom upp. Ett italienskt landskap kom upp. 
Förutom att di Spagna är en restaurang i Västerås så är det också Spanska trappan i Rom. 
Sökte vidare bland bilderna. 

Hade också sett en brinnande kyrka i ett italienskt landskap. 
Jesus på korset och en bedjande Maria.
Klickade på en bild på ett landskap och fick upp Sorico. Sorico ligger vid Comosjön. I den regionen finns det ett naturreservat som heter Pian di Spagna.
Fortsatte och hittade ett Torre di Sorico, ett torn som ser lite bränt ut.

Konst från Noahs Ark

Hade också "hört" "det är sant".
Googlade "Det är sant" och fick upp Bo Setterlind.
Under tidigare meditationer har namnet Bo dykt upp (känner ingen Bo).

Bo Setterlind, poet, religiös, har skrivit flera psalmer, visar sig vara född 24 augusti (en dag efter min egen födelsedag) och född i Växjö (vilket jag i o f s inte är) och flyttade från Växjö till Västerås! 

Men då fanns nog inte restaurang di Spagna...
Och varför ordet nystagmus också kom upp, det kan jag bara inte fatta.

Men visst hänger det mesta ihop : ) Eller är det bara i mitt huvud och inbillning?

Dikten ovan finns på Bosses gravsten i Strängnäs där han dog 1991.
Och med det hade jag ingenting att göra!

Det här var ju...

tråkigt.
Att jag skulle tappa inspiration och lust att skriva.
Men jag har ju skapat på andra sätt istället, förstår du.

Jag och min son ska ju ha utställning i Stockholm i april och det kräver en hel del har jag märkt. Bilder som ska göras. I rätt mått. Ramar som ska köpas och beställas. I rätt mått. Passepartouter som måste skäras om. I rätt mått.

Och presentationstext, visitkort, baksidestext på tavlorna ska skrivas.
Fint foto på sonen ska tas. Kanske ska det finnas ett foto av mig också, ja t o m ett foto på oss båda tillsammans vore att föredra! 
Ett sånt foto går inte att uppbringa då det alltid är jag som knäpper kort om det knäpps alls.

Tack och lov har jag lyckats locka med mig sambon (och sonen) att följa med till Stockholm så jag slipper fundera på transport av tavlorna dessutom. Att ta tåget blev alldeles för dyrt... så det får bli bil. 
"SJ, SJ, gamle vän, konstigt att du lever än."

Och i sommar ska vi ha utställning på stadsbiblioteket också minsann.

Jojo, det rör på sig. Oj, vad det svänger!

Och då hinns det ju inte med en massa snack. Och dessutom är jag väldigt hungrig nu, så slutsnackat var det här!

Problem

...eller problem, jag vet inte...

Sitter och letar på Pinterest, eller scrollar bland bilder som Pinterest har valt ut åt mig så att jag ska fastna mer och mer minut för minut.

Man fastnar liksom. Okänd artist för mig.

När man scrollat ner till vad som skulle kunna vara slutet på scroll-listen så bara fortsätter det i alla evighet och det är så svårt att slita sig!
Det finns så mycket otroligt kreativa och duktiga människor här i världen att man baxnar!
Och på Pinterest får man titta på konsten gratis. Och välja, och spara i sina egna mappar för att sen ta fram och titta och inspireras av kreativiteten.
Farligt tidsödande, men för själen, en lisa.

Här är mina samlingar om du vill se vad jag gillar.

Diverse snack utan större mening

Det snöar och snöar dag efter dag.
Men inga mängder, bara fint fjun som lägger sig som pudersocker på altanen.
Det lilla, tunna lagret kommer sen lillebror hem och skottar bort, glad i hågen.
Men, äntligen lite vinterväder.
Vi tar långa kvällspromenader i vintermörkret längs elljusspåret.
Jag borde vara ute på dagtid också men ägnar mig istället åt konstnärlig verksamhet. Roligaste jag har gjort på länge!
Jag och min son har ett samarbete som heter Noahs Ark. Noah målar och jag gör bilder av det målade. 
I april ska vi ha utställning i Stockholm!
Ingen offentlig dessvärre, utan i slutet sällskap.
En tavla som jag inte har bestämt ännu vilken det blir, ska också delas ut som ett "pris" på konferensen!
Har precis skickat iväg första filerna för provtryck, det ska bli intressant att se hur det blir. Det man ser på skärmen är dessvärre inte alls det man ser i tryck.

Snart är det Valentin-dagen. Tänk på det du.

Men just nu läser jag en synnerligen spännande bok med titeln: Till himlen och tillbaka av Eben Alexander. Hjärnkirurgen som låg i koma och samtidigt befann sig i "himlen". Mycket intressant.

Själv brukar jag också besöka himlen på kvällarna då jag lagt mig. Mediterar mig uppåt och upplever mycket spännande därute. 

Efter månader? av stickning och upprepning är den där rostbruna axelvärmaren färdig men nu då. Nu måste jag fästa alla trådarna... Kan ta några månader till. Visst är det sorgligt att jag inte kan förmå mig till att göra färdigt? 
Sjukt är vad det är!

Och jag är redan sugen på att sticka något mer, för det blev massor med garn över!

I say...

Igår satt jag och jobbade hela dagen till tonerna av ledmotiv ur brittiska tv-serier. Det började med att jag verkligen gillar serien "Endevaour" d v s Unge kommissarie Morse där tiden (60-talet), Oxford och musiken spelar så stor roll. Underbar musik av Barrington Pheolung!
Så jag var ju tvungen att försöka hitta musikslingan som gick i bakgrunden.
You Tube - here I come.

Hittade inte just den slingan : ( men en ocean av musik som Barrington är upphovsman till. På You Tube finns ofta samlingsvideor, så smidigt, så slipper man leta själv, liksom: det bara rullar på. 

Massor med fin musik har det spelats i brittiska serier. Tänk så talangfulla människor det finns! Inte bara musiken är bra, utan serierna är ju lika bra! Hittade en deckarserie som vi inte blivit begåvade med här i Sverige vad jag vet: Rosemary and Thyme. Verkar lite cosy, söker vidare.

Favoriten Barrington har också skrivit ledmotivet till den lika eminenta Oxford-serien Lewis. (Lyssna på klarinetten!) I den spelar den snygge Laurence Fox Detective Sergeant James Hathaway. Och, vad jag inte hade en aning om var att han också sjunger! Så nu sitter jag och lyssnar på hans låtar. Jag har dessutom fått reda på att hans släkt är världsberömda rävar såsom James Fox, hans farbror; den charmige Edward Fox och hans kusin Emilia Fox, som man sett i ett antal filmer och tv-serier. Jösses!

Photo: The Telegraph.

Märkligt är att hans mamma heter Mary Piper och att hans fru heter Billie Piper. Bara ett sammanträffande, antar jag. Hela livet består ju av coincidences. 



Eller?

Annorlunda början

Jag gillar verkligen Jonna! En klok kvinna i sina bästa år. Duktig fotograf och levnadskonstnär. Och så här ser hennes början på året ut.

Om jag bara hade en fönsterbräda som inte gick sönder av att jag satt på den, så hade jag nog också varit sådär vacker och harmonisk.

Förmodligen hade snön legat vit och orörd på marken också, istället för att, som nu, sakta förtäras av ett envist regn. 

Olika faller ödets lotter.

Eller så kan det vara så att man själv skapar sitt öde...

Nytt år minsann

Det hackar och knackar. Systemet.
Två steg fram och så tar det stopp.
Ett till och så lite vila.
Ska jag kanske skylla på det lilla odjuret?
Eller är det bara jag?
Besökte än en gång vårdcentralen och än en gång ska doktorn skriva remiss till lumbalpunktion. Och denna gång får jag väl genomgå eländet då.
Det har värkt lite här och där under julen men just nu är det OK.
Mitt ständiga sällskap tinnitus (sus i öronen) kan stundvis tystna men kommer envist tillbaka. Jag gör allt för att ignorera det, och det lyckas för det allra mesta.

Men jag har också fått healing några gånger. Förvisso på distans, men det känns att det fungerar. Värken försvinner.

Vågar dock inte riktigt tro på att det är helt borta. Bäst att inte dra på sig obotliga nervskador kan jag känna. Vilket ju ändå kan hända även om man får medicin... så jag kontaktade även min homeopat så att jag säkrar upp för alla eventualiteter.

Ute ändrade sig dagens grå blöta till årets andra snöfall och vips är det vitt och fint ute igen. Sonen lär bli överlycklig i sin skola.
Äldste sonen känner sig nog också nöjd då han idag för första gången på 1½ år tog bussen till skolan! Detta så avskydda färdmedel... men cykling i lervälling och regn tog knäcken på hans humör igår. 
Och alla vänner tog naturligtvis bussen igår. I smyg tycker jag att det är helt OK att han tar bussen: det visar på ett sunt intresse för att umgås med vänner, vara lite mer som andra.
Ja, det kan tyckas tråkigt att anpassa sin personlighet, men man måste kunna umgås med människor och vänner, inte bara gå sin egen väg jämt. Tycker jag.

Noah och jag fortsätter vårt konstprojekt och jag har nu döpt vårt samarbete till Noahs Ark. Här ett till exempel på vad vi kan åstadkomma.

Villa Vit av Noahs Ark

Julhälsning

Utifall att jag inte har tid att blogga på julafton vill jag passa på att önska er alla er RIKTIGT GOD JUL, där vi tänker (ännu mer) på de som icke har och på de som behöver vår hjälp. För det mesta kostar det inte så mycket, varken monetärt eller fysiskt att bry sig om sina medmänniskor. 
En get eller ett matpaket kostar bara några hundra, men betyder så mycket mer än vi kan föreställa oss. (Eller du kanske precis kan föreställa dig det, vad vet jag).
Hoppas på ett givmilt, hjälpsamt, medmänskligt 2015.
Kram!

It´s a jungle out there

Min yngste son gör en aktivitet i taget: äter frukost, diskar, målar eller något annat ansträngande. Sen går han och vilar! 

Antingen är han bara klok: tar vara på julefriden och jullovet, eller så är han trött av någon fysisk anledning: medicin som tröttar ut, organ som inte fungerar, näringsbrist... det finns mycket man kan fundera på i juletid.

Hoppas bara det kommer snö, för är han inte ute och skottar hela dagarna, då jäklar är han nog allvarligt sjuk!

Snart färdig med ramen runt pusslet med 1500 bitar. Sitter inte hela dagarna som ni förstår. Motivet är djungel. Grönt, om ni hajar, väldigt mycket grönt.

Foto från någon TV-såpa (grönsåpa förmodligen).

En rolig utmaning för den skumögde.

Radioskugga

Äntligen finns det tid över att ta det en gnutta lugnt. Sticka, lägga pussel och titta på en gammal finfin TV-serie från det gamla 90-talet: Radioskugga.
En serie i sann Twin Peaks-anda; mystisk, mysig och med en hel del fina karaktärer.
Har bara sett två avsnitt än så länge och kommer väl inte ihåg så mycket av själva händelseförloppet. Det kan kanske bero på att det inte hände så mycket? Det är ett påtagligt lugnt tempo med lugn, fin musik som ackompanjerar radioprat och blickar.
Jag blev så förälskad i byn där dramat utspelade sig, men tror att den bara var kulisser och dataanimation om jag kommer ihåg rätt.
Påminner starkt om någon norsk fantasiby mitt emellan bergen. Husen i pastellfärger, en känsla av 50/60-tal.

Gillade Stina Rautelins finlandssvenska, hennes blonda väsen, klädstilen och förälskade mig i söte Daniel Götschenhjelm (numera gift med Sofia Helin! Arn och Bron, du vet).
Rebecka Hemse var cool. Figge Norling tycker jag idag pratar som om det är teater. Kändisarna stod som spön i backen i den TV-serien. Till och med Maud Adams var med!

Titta och njut på svt.se öppet arkiv.

Fattar inte varför vissa serier aldrig visas i repris?!

Dilemma

Nu sitter jag med 20 C5-kuvert samt x antal utskrivna julkort. 
Och undrar: ska jag skicka några i år? 
Ibland slår jultröttheten till redan innan jul : (

Klarinettist, javistt!

Klarinetten har anlänt!
Snabbt packade jag upp klenoden och började montera, vilket gick rätt trögt.
Tog min iver i örat och googlade på hur man monterar sin klarinett och fick då insikt i att fett är nyttigt även för kork.
Vänligt nog fanns det en burk fett medskickad så jag smorde in korkdelarna och lät instrumentet acklimatisera sig medan jag åt middag.
Vita bomullshandskar fanns också medskickade så jag antog att de skulle sitta på vid hanteringen av dyrgripen.
Kände mig som en historiker när hen bläddrar i böcker av oersättligt värde eller hanterar en vas som inte får gå i kras.
Väl monterad, så ska man ju hantera röret med salivvätning och det ska sättas fast på ett exakt sätt, och de linjer som brukar finnas fanns inte, så nu hoppas jag att allt sitter rätt ändå!

Och så... blåste jag till.

Men när jag blåst en stund kokade huvudet av syrebrist, så nu måste jag lära mig att andas samtidigt som jag spelar, annars kommer jag att svimma varenda gång.

Lite teknikövningar skulle jag behöva, känner jag. 

Tut. Flås. Tut. Flås.

Pyssel och papp

Idag frost utomhus och en skön promenad.
Sen nödvändig handel. Sällan passerar en helg utan att man handlar mat eller andra nödvändigheter. Så tråkigt!

Klädde granen igår, rekordtidigt. Så får man jobba på julstämningen nån vecka längre i år. Kan behövas. Lite frost på morgonkvisten räcker inte riktigt för mig. Dags för snön att visa sig, tycker jag.
Gjorde alldeles nyss två julstrutar.

Lånad bild från Pinterest.

Men du, det där med fina lackstämplar, det är inte lätt.
Så jag tog ett klistermärke istället. Det fick faktiskt duga. Den lackstämpel jag har är alldeles för stor, så man får kleta och kleta med lacket tills det inte ser klokt ut! Om strutarna hänger i ett ganska så mörkt hörn, då ser klistermärket rätt bra ut : )
Och sambon sa: "Det vackraste jag vet är en tom yta".

Så ni förstår att det är roligt att pyssla och pynta så här till jul ; )

(Asch, så illa är det inte. Jag tar inte illa upp och några fria ytor brukar det faktiskt bli.)

Glad Lucia

Idag vill jag, dagen till ära tipsa om en förtjusande blogg.
Den tjejen vågade det jag tror att jag gärna skulle ha gjort (så här i bakåtperspektiv) en gång i min ungdom. Kanske är det inte försent att dra sig tillbaka och leva med naturen? Här får du en fin Lucia-morgon i alla fall.
Klicka på länken för att komma till hennes blogg där hon har lagt upp en film som man kan kalla vacker.

Klarinettdrömmar

Ikväll vid middagen berättade jag att jag hade skrivit en önskelista som nu satt på kylskåpsdörren. Jag brukar vanligtvis inte göra det, skriva önskelistor, men jag vet ju hur svårt det är om någon nu skulle vilja köpa/göra något till mig i julklapp; att veta vad jag vill ha...

-Jaha, en klarinett då, eller?, sa genast min snabbtänkte sambo.
-Näe, den har jag redan köpt själv!, svarade jag och rodnade stolt.
-Jaha.

(Som om jag tjatat om detta? Nä, inte vad jag vet).

Och det gjorde jag faktiskt idag. Tog tag i en tanke som länge gnagt i mitt bröst (flera år faktiskt). Att jag vill ha en klarinett.

Mellan nio och tolv spelade jag klarinett, både i skolans musikundervisning och även i en liten ensemble på kvällstid. Men det där var ju inget jag ville, egentligen...
Och när jag kom till lektionen med trasigt rör, vilket mycket tydligt berättar för musikläraren att jag inte gjort läxan, surnade han till och tyckte att det var lika bra att jag slutade spela klarinett!

Sagt och gjort. 
Skönt, tyckte jag såklart då, men nu kan jag ju ångra mig.

Så nu ska jag återigen ta upp detta ädla instrument.

Vet att det inte är så lätt då jag för 20 år sedan lånade en klarinett ett tag och insåg till min stora häpnad att jag inte riktigt kom ihåg var tonerna låg! 
Då bodde jag i lägenhet och var rädd att störa grannarna (så j-la fin i kanten man var då) blev det inte så mycket med spelandet.
Men nu ska jag försöka ta det från början och göra det ordentligt.
Ska bli väldigt roligt. 

I alla fall för mig.

Dagens musik: "Koppången" på Spotify. Väldigt många varianter och artister med denna fantastiska låt.

Min syster tyckte jag skulle börja öva på denna klarinettkonsert in A major K 622 Adagio. Mozart. Här har du hela konserten.

Efter helgen kommer den, min klarinett. Då ska jag börja öva!

Vad stod det på önskelistan undrar du. Eller inte.
1. Lars Lerins bok Naturlära.
2. Suzanna Dilbers bok Dubbelexponering.
3. Amanda Hellbergs bok Snögloben.

De två sistnämnda finns ju i pocket så det bör inte tynga plånboken så farligt...

En seg månad

Vad hände?
Jag fick borrelia och åt antibiotika i tio dagar i mitten av oktober.
Under tiden, och efteråt mådde jag rätt så konstigt. Dimmig i huvudet, tinnitus, glömde saker och kände mig allmänt konstig. Fick då göra neurologiskt snabbtest som jag passerade, men fick också ta ett blodprov för ett antal eventuella tillstånd. 
Dessvärre körde tanten nålen genom blodådern och gav mig en utgjutning samt kraftig blödning i armen. Grattis,liksom.
Har fortfarande, en månad senare lite obehag  och ont i armen!
Detta tog hårdare än jag trodde och jag tappade fullständigt styrfart och all skrivlust försvann för vinden.
Hoppade ryggmärgsprovet (kände inte för fler nålar just då) och hoppades på kroppens inneboende läkekraft. Fick även hjälp av en healer och vips så kändes det mycket bättre!

Så nu ska jag försöka varva upp inför julens ledighet : )

Idag slår jag in almanackor i paket. En ska gå till USA också, fast jag förstår inte varför hon vill ha en svensk almanacka; men vem är väl jag att förneka henne detta nöje? 

Utanför snöar det faktiskt! Blötsnö...

Och hur går det med axelvärmaren, tänker du.
Kan berätta att jag stickade halva, insåg att jag stickat för långt, repade upp, provade den och insåg att den var bautastor!
Började om från början, med en storlek mindre, insåg att även den var för stor...
Började om från början och drog då bort 40 maskor från mönstret! Och nu är jag snart färdig och hoppas att den inte blev för liten.

Men nu ska jag skaffa mig en ny hobby. Husbygge! 
Minivarianter. Hoppas kunna visa några något färdigt så småningom.

Under tiden: ta det lugnt.

Kreativa ljus

En gammal (ja, lika gammal som jag) vän la upp de här bilderna på Facebook.
Kreativt! Ljus och servetter från IKEA och sen smälta ihop (vet inte hur) och vips har man juleljus! Kul!

Best friends, NY ALMANACKA 2015

Sprakfåles andra almanacka för i år heter Best friends. 
Storlek: Liggande A4
Pris: 175 SEK plus porto 26 SEK

Vill du köpa så skriv en rad till gunilla@sprakfale.se
Du kan också kolla på Sprakfåle på FB och beställa där.

Sticksugen

Höstkylan biter i kinderna under kalla nätter. Sover alltid med fönster öppet eller/och elementet avstängt. Och kallt blir det!
Det är då man förstår att väldigt många procent värme lämnar kroppen genom huvudet och jag förstår bruket av nattmössa. 
Men, det går också bra att svepa täcket över huvudet och endast spara en öppning för friskluftsandning.

Eftersom vinter och kyla står och bankar på dörren ska jag sticka mig en poncho. Hittade ett väldigt fint mönster av Eline Oftedal fra Norge. Tog ett djupt andetag och beställde garn från en trevlig liten shop på nätet. Inte många dagar senare kom paketet med härliga rostbruna garnnystan.

Men, den tilltagande förvirringen i hjärnkontoret hade slagit till och jag hade bara beställt halva mängden av nödvändigt antal nystan... Med frakt så blev det ju nästan 200:- ändå, så det kändes ju onödigt surt att behöva beställa lika mycket en gång till. 

Kontakt med stans fina garnaffär och där hade hon likadant garn som var lika fint. Och son tur var, lika billigt som på nätet! Och när jag ändå var där... ja, då köpte jag såklart rundstickor som man kan skruva på och av olika längder; 40 och 80 cm. Drygt 300:-, tack. 

500:- på en grej som inte ens är påbörjad : ) Men NU ska jag börja, fortsätta och slutföra detta projekt och DU är mitt vittne! Fråga mig vad som händer, om jag inte är färdig snart?! För det behöver jag.

Och jäklar vad snygg den ska bli och jäklar vad varm jag ska bli!

Doomsday?

Jag läser en bok i vår bokcirkel "Dagny".
Den heter "Slutet på kedjan" och är skriven av Fredrik T Olsson.
En s k spänningsroman i samma anda som da Vinci-koden.
Koder och undergång. Spännande, om än lite märkligt språkbruk. Tycker jag.

Och så får jag se en film på Facebook i morse.
En privat film från en motorväg i USA. Polis har stoppat alla privatbilister och istället kör lastbil på lastbil i en ändlös karavan. Minst etthundra stycken. Från Coca-Cola, WalMart och andra obskyra företag...

Liksom lite creepy, alltså. Varför kör det minst etthundra lastbilar övervakade av polisen "genom" USA? Känner ni olusten komma krypande? Vad är det i lastbilarna? Vapen? Militär? Vaccin? DÖDEN?!

Detta är ryska lastbilar på väg till Ukraina. Ännu mer skrämmande. foto: sr.se

Men då kom min lillebror med svaret. Och jag bara FATTAR INTE hur jävla korkade de är i USA ibland?!

Detta var då en konvoj (världens största naturligtvis) för att visa sitt stöd för handikapp-OS, Special Olympics. Och såklart för att visa sitt stöd för lastbilsförare i USA. 

Men ursäkta en surkärring; finns det inte bättre sätt att visa sitt stöd för handikappade människor än att spy ut avgaser över dem och blockera vägar för andra bilister (som också spyr ut avgaser)? Jag bara undrar.

Vågar du åka till Gekås?

Ännu en gång ett besök på Gekås i Ullared.
Andra gången.
Första gången var för sisådär 15 år sedan.
Ärligt talat. Vad är grejen med det där varuhuset?
Hittade ingenting som slog oss med häpnad över hur billigt det var.
Men handlade ändå för 1900:-
Ett antal kalsonger, några t-shirts och... ja, vindrutetorkare! De senare var billiga, i alla fall. Smågodiset för 47:-kg var ju också billigt så vi plockade ihop två påsar. Inte överdrivet tunga men skönt att slippa tänka på hur dyrt det skulle bli.

Men, när vi kollade på kvittot vägde den ena påsen 1, 8 kg och den andra 1, 6 kg!? Eftersom vi redan tagit oss tillbaka till bilen (och då parkeringarna är stora och många orkade vi inte gå tillbaka. Sa jag att det var galet mycket folk där också?) Tog med påsarna hem och vägde den ena på brevvåg, minsann. Och se där, Gekås vågar lägger på ett kilo på det du köper! Inte konstigt att de tjänar pengar. 

Men jag är ju inte den som ger bort pengar i onödan och tycker att rätt ska vara rätt. Hur många andra skinnar de på samma sätt varje dag? Hur många miljoooner drar de in per dag med tanke på hur jäkla proppfullt med människor det var överallt? Måste de då också lura sina kunder, undrar jag

Inte vår påse, och här fungerade visst vågen korrekt!

.Ringde till kundtjänst och fick tillbaka mina pengar utan prut! Inga problem där inte. Och innan vi la på hann jag pipa ur mig att de skulle ta en titt på hur vågarna fungerar. Javisst, log hon (säkert).

Nu kommer jag knappast att besöka Gekås fler gånger i mitt liv, då jag inte alls tycker att det är en spännande affär, överhuvudtaget. Men för dig som ska dit: kolla kvittot innan du åker därifrån eller ring kundtjänst dagen efter.

IKEA, Portland, OR, USA

Måste väl lägga ut de foton som Kathy från Amerika lade ut på Facebook imorse. Lite förvånande att de finns fler motiv på tallriksunderläggen. 
Jag tog för givet att det bara var det enda motivet som jag såg på IKEA i Älmhult, som var producerat. Men då får jag väl anta att de andra motiven var helt slutsålda! 
Och detta två veckor in i julförsäljningen. Jovars.
Inte så illa. 
Själv använder jag aldrig underlägg, så jag har inte hjälpt till med försäljningssiffrorna.

Jag gillar böcker

Kunde inte motstå. 
På IKEA i en lägenhet låg denna gedigna, välgjorda, urfina bok på ett bord. 
Vi bläddrade i den och kände pulsen öka. En bok man inte kan motstå, helt enkelt. Översatt till engelska, men jag väljer svenska när det handlar om faluröda hus.
Jag köpte den och nu ligger den på ett bord i mitt hem och bara glöder.

En annan bok jag inte heller kunde motstå av sentimentala skäl är en ny bok om Poirot. Nej, det är inget gammalt nyupptäckt manus av Agatha, utan en helt ny bok i samma anda. Och jäklar om den inte lever upp till min högt ställda förväntningar! "Monogrammorden". Tjusig titel.

I en postlåda i min omedelbara närhet snart hoppas jag.

Men just nu måste jag plöja "I slutet av kedjan" av Fredrik T Olsson. En rätt så stabil bok som jag ska vara färdig med till den 4:e november. Och då ska jag också presentera en ny bok för bokklubben "Dagnys". 
Oh, hur ska jag hinna allt?! 

(Där kände jag mig som en av damerna i Downton Abbey. Hur hinna med allt som ska göras varje dag, med klädbyten och allt? Och nu har ju radion kommit till slottet också. En tidstjuv, minsann!)

Fredagsmys

Nä men, hör ni ni. Det är fredag. Vad ska ni göra i helgen?


Vi ska ha ett par på middag.

Pysslig torsdag

Let me introduce to you: Felix the Fox.
Extremly cute!

This is Charlotte Fox.
Like to be Felix´girlfriend any day.

And when the rain pours down, this is the umbrellawhich saves them from the cats and dogs.

Om du vill sy de här rara djuren och bygga ett paraply, eller nåt annat kul, så hittar du allt här på Cynthia Treens Etsy-shop. 

Själv känner jag mig lite klen (speciellt om jag känner efter...); jag har drabbats av den icke-populära sjukdomen borrelia!

Visade sig som extrem trötthet och influensliknande symptom förra veckan, för att gå över i ett ryggont som jag inte känt på år och dag, över helgen. Idag känner jag att det börjar göra ont i det fem centimeter stora märket på underarmen. Men jag kämpar emot med kollodialt silver både ut- och invärtes. I kombination med antibiotika kan jag bara hoppas att jag ska lyckas ta död på bakterierna, så jag slipper ett livslångt handikapp... för det är jag inte alls sugen på : (

För övrigt bevistade jag IKEA i förrgår, men jag var inte imponerad av mina julsaker så jag inskränkte handeln till ett paket servetter... Tycker inte IKEA har förvaltat denna bildskatt (MOHAHA!) på rätt sätt. 

Nu jobbar jag på andra bilder. Ett konstnärligt samarbete med min yngste son. Det är SÅ roligt och jag hoppas att det ska bli succé så småningom. För det är han värd!

Jul på IKEA 2014

Klart fåglarna ska få en havrekärve.

Dags att bärga granen.

I väntan på tomten.

Julafton i stallet.

Nu är det jul igen!

Tänkte att jag snart måste åka till IKEA och kolla vad, av mina bilder, som finns i deras julkollektion. Har sett julklappspapper, men inget annat. Alltid lika spännande...

En pumpa

Jag tänker mig att jag är den nya Ernst. Tar liksom det som finns och gör något... av det. En avbruten gärsgårdsstör, resterna efter sambons äppelträdsbeskäring ihopsnodd till en krans. En pumpa uppträdd på en tunn grillpinne. Vips, så har man en höstskapelse!
Satte först dit ett äpple för att fåglarna skulle komma och äta, men de var inte intresserade, så då fick det bli en pumpa istället. 
Lite senare i höst vill jag sätta dit något som fåglarna ska äta av. Jag behöver då bara vända på huvudet där jag sitter för att få lite gratis underhållning.

Har redan köpt en större pumpa som fick sin plats på bron bland ljung och sånt. Kände mig lite "stressande" då jag var en månad för tidigt ute med pumpan, men nu har jag blivit så gammal att vad grannar och andra tänker inte rör mig i ryggen! 

Det är ju sant som de säger; ju äldre du blir desto mer kan du strunta i vad andra eventuellt anser om dig och vad du gör. Rätt så skönt, faktiskt.

Släkt i Togo!

Dear Byström

I wish to request your devoted attention to this very important
message. I am barrister Martin Oduk ESQ and i'm writing to inform you
about the death of my late client (Dr. G. Byström). As his personal
attorney, i want to bring to your notice, a huge amount of money that
he deposited in a commercial bank in my country Togo before his death.
I do hereby solicit/request for your assistance to stand as his next
of kin since you bear the same Surname with him (Byström) to claim
this money before the bank confiscate it as there was no WILL before
his death.
Contact me for more information.

Sincerely,
Martin Oduk ESQ.
Private Email: martinoduk@gmail.com

Kolla!

Hade ingen aning om att jag hade en släkting i Togo!

Så ballt liksom.

Men så synd att han har dött.

Samtidigt som det måste betyda att jag kommer att ärva JÄTTEMYCKET pengar!

Jädra gött!

Martin Oduk, så glad jag är att du hittade just mig!

K som i kalender

Mina senaste glasögon vilar på almanackan från Danmark, tillsammans med en brosch jag köpte från Etsy härförleden. Noaks ark. Fin va?

O som i owl, ostkupa och oktober

Ho ho!

Nyponrött

Oktoberfynd

Gjorde mig ett besök på "Mormors spetsar" häromdagen. En affär som ligger en liten bit från Storgatan och därför "inte finns". Växjö är en stad med konstiga invånare. Om affären inte ligger på Storgatan (som leder rakt genom staden), så faller den ur medvetandet hos många.
Kanske tillhör jag också de där galna invånarna, eftersom jag inte besökt "Mormors spetsar" på länge. 
Men detta misstag ska inte upprepas!

Ägarna till affären ägde tidigare en supermysig blomsteraffär, men valde att sälja den och istället öppna en inredning/klädaffär i en källarlokal med små rum i fil, lågt i tak och väldig charm. Vid samtal med ägarinnan visar det sig att hon också äger en stor portion klokskap och charm : )

Jag hittade denna rara "ostkupa" och en inbunden almanacka för 2015 från Jeanne d´Arc Living med vackra bilder i. Dessutom på danska, detta språk som jag verkligen avskydde i min ungdom men som jag godt kan lide nu!

Tror det beror på alla bra danska program vi ser på i Sverige. Man vänjer sig liksom. Men utan översättning så fattar jag ingenting!

"Hur eller hur", som en lärare till mig brukade säga och som jag tyckte lät så konstigt att jag numera använder mig av samma uttryck, men mer  som ett konstigt sätt att prata än i seriösa sammanhang (fattar´u?)... så älskar jag dessa små personliga affärer, i personliga lokaler med pryttlar och kläder i en finfin blandning!

Vi har ju ett rätt så stort köpcentrum utanför stan och fi tusan så tråkiga lokaler! Som avlånga tarmar, helt könlösa och ocharmiga ligger de vägg i vägg och tråkar ut mig. 

Problemet med Växjö är att hela staden är uppbyggt i ett rutnät. Inga mysiga, slingrande gränder, ingen kuperad terräng mitt i centrum, inga överraskningar liksom. 
En gång i tiden fanns Båtsmansbacken som väl räknades till slummen. Men den låg mitt i centrum. Riv skiten, sa kommunen, släta ut kullen och bygg asfula betongklossar istället. OK. Så gjordes på 1950/60-talet och idag har vi de fula byggnaderna kvar, totalt befriade från charm, mitt i stan... Synd på så rara ärter. Två hus lyckades överleva rivningshysterin och innehåller nu Kafé de Luxe: en cool restaurang/kafé/club med gammal inredning. Fint!

Från ostkupa till betongklossar. Tanken vindlar. Ha en skön helg!

Höstsonat

En väktare i det gröna.

Ett Go-spel, sparris och loppisfynd.

Min fina bruna lampa har hittat sin plats.

Ett snett fotografi på ett litet höstväsen.

Resan, del 2

Morgonpigg värdinna dukade fram frukost redan kl 07. 
Samtliga noterade detta, vände på kroppen och somnade om. Kl 09 tyckte vi att det kändes lagom att ta trappan ner till det pastelliga köket/fiket. God och varierad frukost i muggar och på fat som matchade inredningen. Allt går i pastell. Eva har känsla för inredning! 

Så var det dags att kolla in affären igen. Vissa gick loss och sprätte en hel del pengar; själv sökte jag mig till REA-galgarna... Fick en blusjacka från Eva i Walla för endast 350:- och en svart sammetskorv att ha runt halsen för simpla 98:-. Ja men det känns som lagom, tycker jag.
Eva Kallhed är även författare och gav oss varsin bok innan vi åkte! "Nostalgiboken om leksaker". Tack så jättemycket!

Vi tackade för oss och drog iväg med den vita bilen. Det ballaste med den bilen är att man kan titta rakt upp i himlen i den! Glastak. Perfekt när man ska spana på alla rovfåglar som svävar uppe i skyn.
Första anhalt: ikonmålaren Gunilla Zacharias, som höll kurs just denna dag. Vi fick en snabblektion i ikonmåleriets "regler". Det var inte vi som gick kursen, nej, det var tre kvinnor som vi kom och störde i koncentrationen. Fina tavlor blev det. 
Andra anhalt: Galleri Peppinge som bjöd på så fantastiskt fina ansikten! Vill ha!
Köpte mig en rak glasburk utan lock för 20:- på loppiset som de också hade där.
Slirade in på ett ställe där de sålde linnevaror, men det mesta? var från Växbo i Hälsingland och det kan jag ju köpa där (om jag nu skulle vilja det...).

Åsa Melins fina, fina väktare på Galleri Peppinge

Vidare, vidare. Till Kåseberga och Ales stenar.
Men, innan vi besteg berget tog vi en god fisklunch vid hamnen i Kåseberga.
Morgonregnet hade försvunnit och solen gassade sommarvarm mot fiskebodarna. Mumsigt. 
Stenarna stod kvar och var sig lika. Rosenblad som färgade marken röd skvallrade om att ett bröllop ägt rum i centrum av skeppssättningen.
Rara får rände runt med blå prickar på rumpan. Kändes som Skottland, helt plötsligt.

Och så var det dags att återvända mot hemmen, med några avstickare för fika och äppelmust, cementpumpor och sådant. 
Vår eminente chaufför släppte av mig vid pass 19.00. Då, med förkylning tickande i kroppen. 
Nu idag, friskare och med många fina minnen i huv´et.

Nu återstår bara att hitta en bra sladd till lampan...