(H)jul i augusti

Idag har jag tecknat en cyklande tomte.
Det är väl den tiden på året, antar jag.
Omväxlande solvärme - kylande vindmoln. 
Önskar mig en stuga i the Adirondacks, där kan jag sitta och vara hur kreativ som helst, avbruten av ingen.

Kolla här hur man kan ha det i the Adirondacks. 
(Jäkla knepigt namn det där, lite knepigt att uttala tycker jag).
Öhdajrondäcks.

Men säkert alldeles underbart!

Snart gör sig träden i nordöstra Amerika sig färdiga för att ösa ut de mest häpnadsväckande mängder höstfärger över folk och fä. Underbart vackert, frostigt och pumpor överallt. Rekommenderas varmt!

Känns lite sådär att lyssna på julsånger just nu, men jag söker efter en alldeles speciell en som jag naturligtvis har glömt namnet på. Trots att det är min favoritlåt. Säger väl allt om mitt huvud.

Bränd apelsinhöst

Jag sitter i min sköna tröja i färgen bränd orange inköpt på H&M i somras (skäms att erkänna att jag har köpt ett plagg där).
Bränner ett värmeljus under apelsindoftande aromaolja. Det ska man bli uppiggad av, doften alltså, innan själva eldandet.
Ser två burkar till hälften fyllda med ringblommor i fönstret. I den ena burken mandelolja över blommorna och i den andra Absolut vodka, som jag så påpassligt fick av en vän i present samma dag (dessutom iklädd Pride-färgerna, vet inte om hon tänkte på nåt speciellt?)
Bredvid mig ligger min sons målningar i mörkt orange och lila i vacker kombination.
Är det hösten som på detta sätt vill knacka på och påminna mig om att sommaren är ändlig?

Letade efter dikter om hösten men det var då bara eländesskildringar, så jag får nog skriva en egen, något mer positiv, tror jag.

Professor eller dement?

I cirka en månads tid har vi varit tvungna att ha sele på, och koppla vår katt. Jag investerade i ett teleskopkoppel för liten hund. Tyvärr endast fem meters löplina, men det var vad som fanns i vår affär.
Vi "hänger upp honom" i en lämplig buske eller träd och han lägger sig oftast i en djungel av gräs och njuter av solvärmen. I det mest negligerade landet av dem alla växer det allsköns gräs och växter i en skön röra. Där han har boat in sig på flera ställen. Ser rätt skönt ut, onekligen.
Ja, vi kollar till honom ständigt för att se att allt är OK med honom, oroa sig icke. Vi tar också språngmarscher på gräsmattan, men även promenader i trädgården.
Nåväl, detta har fungerat över förväntan. 
Tills idag, då han sov ovanligt länge (typ halva dagen) och jag sen släppte ut honom; noterade att han hade en stor tuss katthår under ena tassen: tänkte "Bra, ta med dig den ut du", och tänkte inte mer på det hela.
Men, JAG GLÖMDE ATT KOPPLA HONOM!

I över en månads tid har jag vetat att vi ska åka utomlands, och på ett ungefär vetat vilka dagar vi ska åka. Det föll på mig (som alltid) att ansöka om ledighet på blankett för yngste sonen (då den äldste aldrig skulle få för sig att lämna sitt hem!). Lämnade in blanketten ordentligt påskriven men fick den i retur samma eftermiddag med noteringen "fyll i datumen också"...
Fyllde i datum och lämnade in lappen igen. Fick tillbaka lappen igår påskriven av rektorn med ett godkännande av ledighet. Men ser då att jag har skrivit fel datum för återkomsten TROTS att jag vet att han inte ska gå i skolan samma dag som vi kommer hem!

I över ett års tid vet jag varje år att jag ska fylla år i augusti, men det kommer alltid som en obehaglig överraskning en eller två dagar innan att "just fan, jag fyller ju år!" Jag kan se att datumet närmar sig, men jag REGISTRERAR INTE KONSEKVENSEN AV INFORMATIONEN!

De här tre exemplen är dessvärre inte på långa vägar alla tecken på att jag antingen är en disträ professorstyp eller... på väg att tappa all kontroll över tillvaron.
Kanske det enda vettiga är att sätta på sig fezen, rocken och tofflorna och röka en cigarr?

Lycklig mattägare i lampans sken

I lördags for vi till MIO-butiken.
Det har varit REA länge så det var hög tid att haffa något fint, om där fanns.
Har länge (ca tre år) spanat in en randig kelimmatta, men den har kostat 4000:- och det ger jag inte bara bort sådär, liksom. (Den ser ut som IKEA:s Stockholmsmatta men i rött och natur)Troget har jag besökt mattan varje år, och lika troget har mattan legat där och väntat på mig. Men, så länge den kostade 4000:- så stängde jag mitt hjärta, vände på klacken och gick hem.
I år gick jag samma runda i butiken, det pirrade i magen av spänd förväntan: skulle mattan ligga kvar, skulle den vara med på REA:n?
Jo, där låg den!
Allra längst ner i hela matthögen låg den.
Men va fan nu då?! Båda hörnen var utav ålder och slit mer eller mindre trasiga!
Man hade väl dragit och lyft i hörnen tills de gav efter. 
Och vad kostade den?
2000:-
Näe, jag köper ingen trasig matta för 2000:-, men varför inte pruta?
Jag föreslog 1000:-, hon sa 1500:-, jag vägrade, hon och jag möttes på halva vägen och kom överens om 1250:- Jag är ingen mästerprutare och tänkte att det priset får jag vara nöjd med.
Nu ska jag bara komma på ett sätt att laga det ena hörnet. Det andra var det ingen fara med. Lite för kort varp helt enkelt, och så gick den sönder.
Funderar på att köpa skinn och sy/limma på. Bättre att öppet redovisa en reparation än att försöka sig på en perfekt lagning (för det kommer den inte att bli).
Till detta ypperliga inköp lades en golvlampa "by Rydéns" som sades vara trasig, men ingen visst på vilket sätt. Från 1800:- till 600:-. Tack den tar vi. Även den är röd och ser ut som en fez (utan tofs i o f s), och jag älskar fezer!
Nu hade det varit rart att lägga upp foton men just idag blir det inga foton på dessa raringar!

Kommer nog lite längre fram i höst när det mulliga mörkret har lagt sig och jag har mullat till inredningen för att matcha hösten.

PS. Fem minuter efter detta inlägg köpte jag en fez på eBay! Sedan fick jag förslag på annat jag skulle vilja köpa based on my purchase: Harry Potter-slipsar, lösöron (fe-öron), vampyrtänder, steampunk goggles etc. Vad tror dom? Att detta inte var ett SERIÖST köp?! Att jag tänker KLÄ UT mig? Upprörande. 
Köpt direkt från Turkiet, kan det bli mer seriöst?
Nu saknas en paisleymönstrad rökrock, spetsiga tofflor och en cigarr, sen kan hösten komma!

Fredag

Det känns som 30 grader utomhus.
Det är då energin slår till och jag städar köket i tre timmar.
Hur knäpp får man bli?
Så knäpp att jag nu går över till att städa vardagsrummet!

Jo, men är det fredag så är det!

Bok

Har precis läst ut "Konsten att höra hjärtslag" av Jan-Philipp Sendker.
Jag uppskattar verkligen att läsa en bok som utspelas i Burma, man ser landskapet och husen framför sig. Känner värmen och ser människorna.
Fin kärlekshistoria.

Men... det haltar lite på slutet.
Varför lyder man en okänd släkting?
Varför skrev han aldrig några brev från New York?! Helt ofattbart för mig. Och det gör ju att betyget sänks. Böcker måste ju hålla ihop hela vägen! Det får inte bli ologiskt. Basta!

Då miljöbeskrivningar nästan blir det viktigaste för mig i böcker (finns det böcker med den inriktningen? Förutom reseböcker?) tyckte jag ändå om boken.
Gillade också lugnet jag erfor vid läsandet. 
Det är lätt att dra paralleller till "Lyckan, kärleken och meningen med livet"
(Eat Pray Love) av Elizabeth Gilbert. Jag är väl en sucker för exotiska miljöer och livsfunderingar.

Med handväskan som vapen

Ute på landet, ca 7 km från stadens brus, ligger en herrgård. 
Där bor det en greve! Han har en massa byggningar, ladugårdar och stall, mejeri, vaktmästarbostad, undantag och en himla massa hagar med vackra marker.
Där finns också ett fint rött hus med vita knutar.
I det fina röda huset finns "Svenska tantens café" med bakverk som mäter ca tredubbla storleken mot vad normal svensk kakstandard bjuder.
Och utställningar.
Konstnären Susanna Arwin ställer ut sina tantskulpturer och målningar i rummet längst in. Innanför de fina fina rummen med gamla möbler, guldramar, fantasilampor.
Och jag blev så sugen på att köpa mig en blytung handväska i... tung metall.

Visst är den fin?! Den heter Vapnet 1.
Foto av Agardh-Tornvall

Det fanns en något mindre också, men den här var nog finast, tror jag.
2300:- är väl inte för dyrt för en rejäl handväska?
Kan användas som en rejäl dörrstopp eller som vapen mot inbrottstjuvar (fast man orkar tyvärr inte lyfta den) eller bara som ännu en vacker sak att njuta av.

Gulmåran

Gulmåra.

Se så den trasslar! Läs mer på mittnu.se

När vi cyklar till badstranden på varma sommardagar. Cyklar emellan hästhagarna där hästarna ibland springer med en bit, men för det mesta bara äter och äter. Då. Då doftar det magiskt.
Och det är gulmåran som luktar så förföriskt.
En illgul blomma som växer bland gräset, trasslar sig, gör inget väsen av sig mer än att den lyser och doftar extremt mycket.
Nu är jag inte så förtjust i gula blommor (har rensat landen på allt gult, men det kommer tillbaka, år efter år...), men jag kunde inte motstå tanken på ett välparfymerat hem och plockade några stycken på vägen hem.

En fin svart pokal som min pappa vann år 1948: tionde plats i "Störtloppet i Åre" (X måste väl stå för 10 i detta sammanhang? Inte finns det väl extrapris i störtlopp?) fick bli vas till de gula små vännerna. Tillsammans med IKEA:s svarta mortel i sten och en NoahsArk-tavla i gråsvarta nyanser blev det något fint att titta på.

Livet gick vidare.

Plötsligt kände jag en lukt av nyplast. Ni vet som det luktar av nya väskor t ex. Oftast made in China. Började fundera på vad sambon hade dragit hem för "skit" nu igen (hatar lukten av kemikalier). Det tog några dagar; det luktade liksom inte hela tiden, innan jag insåg att det var den rara gulmåran som stank i mitt hem! Ut åkte de nu vissna, men plastluktande blommorna.

Vad kan man lära av detta?

Plocka inte in gulmåra, det luktar äckligt. 
Låt den stå där och trassla med sina gräsvänner, dra djupa andetag och njut när du cyklar eller går förbi.
Underbart är kort.

Etsy

Catch the moon by NoahsArk

Populäraste bilden! Och äntligen har vi sålt en i vår etsy-shop!
Glädjande nog kom den fram hel och ren också. Tack Postnord.

Titta gärna in i vår shop och se om du hittar någon bild du gillar.
Jag lovar, de är ännu bättre i verkliga livet. Färgerna och djupet är outstanding!

NoahsPaper heter shopen på etsy. 

Välkommen dit!

Love is all you need

Love trail by NoahsArk

NoahsArk gör ett litet inlägg angående Pride-veckan. 
Vägarna kan vara snåriga och svåra, men vi vet ju att kärleken är till för alla, och den som kan älska och ta emot kärlek kan skatta sig lycklig!

Peace!

Nytt på Etsy!

Tog tag i saken och lade ut ett antal nya tavlor på NoahsPaper idag.
Klapp på ryggen och en djup suck av lättnad.
Skönt att få det avklarat!

Granit av NoahsArk. Den här har jag själv på väggen. Lugnande.

Jag har slutat äta griskött.
Det får vara nån måtta på vad man trycker i sig, tycker jag.
Efter många år då jag, trots att jag vetat bättre, ätit griskött i alla former, har jag nu fattat ett (lätt) beslut att avstå. Detta för att jag har en "reumatisk disposition" och vill inte alls ha ont i kroppen. Kan redan känna ont i fingrar då jag har ätit något olämpligt (eller typ druckit sex glas rosévin) och det är bara som små varningsblinkers som jag nu måste ta på allvar. Än så länge har det onda gått över, men en dag tippar det över är jag rädd.

Istället åt jag idag en portabellasvamp för första gången i mitt liv. Kändes som en stor stek ungefär, och några timmar senare är jag fortfarande mätt.
Det får bli något lättsmält ikväll. 
Typ nåt glas... eller två, rosé!

Krasch

Min fina Birda föll i golvet för sisådär en fyra dagar sedan. Pang! Eftersom hon är gjord av papperslera är hon ganska skör, så jag räknade med att hon skulle falla i småbitar. Men, såvitt jag kan se så har bara överkroppen släppt från underkroppen. Grejen är den att hon ligger där än.
Jag kan titta ner till vänster om bordet där jag sitter och se henne ligga där på parketten tillsammans med ett vadderat kuvert, en tidning från SOMA, en kartongbit, damm och sladdar...
Och jag orkar inte bry mig tillräckligt för att plocka upp den stackars Birdan!
Hela bordet ser återigen ut som en krigszon. Så mycket att göra och så liten lust. 
Semester kallas det visst. 
Och jag är inte den som tänker hetsa upp mig över ogjorda saker; det är liksom ingen idé; inget blir mer gjort för det.
Ska bara koncentrera mig lite och hitta intresset igen!

Först ska jag plocka undan allt, för att sedan kunna plocka fram lite igen.
Och så tror jag att jag ska lyfta upp Birda ur misären på golvet. 
För det är hon värd.

Att lära är att leva

Nu stundar nya tider.

Jag har börjat Instagramma och återuppväckt mitt Twitterkonto från 2009!
Köpte mig en Huawei (uttalas visst woawi) för att kunna swisha, typ.
Lite beige att behöva ge sambons mobilnummer till folk som vill betala till mig. Numera är jag alltså något mer självständig, och det känns ju bra såhär år 2015.
Instagram blir nog ett fortsatt promotande av NoahsArk.
Twitter ska bli ett utlopp (avlopp?) för eventuella tankar, och NoahsArk.
Just nu är det det absolut roligaste jag har ägnat mig åt på ett antal år.

Annars söker jag nu efter kurser i örtkunskap och aromaterapi.
Min släkt har bestått av folk som kan stämma blod, drömma sanndrömmar och ta bort vårtor och vi har t o m haft en kuckelgumma i släkten, så varför skulle inte jag fortsätta den traditionen?!
Mycket att lära sig, men intressant ska det bli.

Varför lever man, om inte för att lära?

Se där, en mening att lägga ut på twitter! 

En twitterfågel.

Kändisar

 Jo´rå så att nu är vi kändisar. Åtminstone bland de som läser tidningen och de som läser Fäjsbukk. Att analysera detta vidare låter sig inte göras. Semestern tar på krafterna.

Ett menlöst inlägg

Det är nu jag skulle lägga upp en massa härliga bilder från lägret vi just kom hem från igår. Lägret anordnas av TSC-Sverige för barn och vuxna med Tuberös Skleros och deras anhöriga. 
Men, när jag kom hem och packade upp kunde jag inte hitta adaptern till mitt minneskort i kameran. Det konstiga är att jag inte hittade den i stugan vi bodde i heller. Så var är den? 
Ingen idé att leta längre, jag får helt enkelt köpa en ny.
Sen kommer några bilder.
Men ärligt talat har jag blivit riktigt dålig på att dokumentera mitt liv, både i bild och text. Kanske det är som någon sa, att det är viktigt att ha en bra kamera... och ha något att säga, kanske?
Samtidigt tycker jag att det är bara för mycket med "alla" som fotograferar HELA TIDEN. Kanske kan det vara en idé att försöka uppleva lite utan att ha en lins mellan sig själv och upplevelsen? 
Jaha, vad gick detta ut på nu då?
Bäst att låta alla göra som de vill, det är alltid bäst, så länge ingen skadar någon!

Och nu - tandborstning!

Utställning på bibliotek

Här hade vi utställning i nästan två veckor i juni, jag och min son.
Pratade i god tid med tidningen för att få lite uppmärksamhet för Tuberös Skleros. Att vi hade en förening i ryggen var garantin för att få ställa ut.
Tidningen tyckte det var bra att komma under de veckor som utställningen höll på och än har reportaget inte kommit i tidningen.

Men, snälla nån, kommer tid kommer råd!
Gapa inte efter för mycket.
Nästa vecka ska vi dra iväg på läger och dit drar vi en himla massa tavlor för en till utställning. Kul!

Konstutställning

I am coming

Vi har utställning i Öja. På Fattighuset. 
24 grader utomhus hos konstnärsvännerna som har en jättehög häck som ger subtropiskt klimat i deras trädgård. 
Pust.
Vilar ut i vår kvällsblåsiga trädgård.

Ola målar stort och Marias målningar missade jag.

Sommarblues

Körv

Lyssnar på Niklas Lind, denna eminente sångaren.

Han har precis släppt en ny EP-CD med tre nya låtar. Denna EP heter Sommar.

Och nu undrar jag vart denna sommar är på väg...

Hans förra EP hette Höst. Passar även i juni.

Idag viner vindarna, eller ska vi säga höststormarna, så det skallrar i väggarna. Börjar bli lätt less på detta.

Korvarna ovan grillades också i friska vindar, förra helgen.

Det bara blåser och blåser och blåser.

Och blåst är mitt värsta väder! Makes mama mad...

För att råga måttet så är äldsta sonens cykel stulen igen (fem månader efter den första blev stulen) vilket innebär att han använder min cykel.

Idag ska han till tandis och till sjukhuset. Den ena kl 11 och den andra kl 15.

Samtidigt har hans mamma lovat yngste sonen att han ska få stanna på fritids idag så han kan leka med sin kompis, till kl 16.

Men, som ni kanske vet så får barn på fritids ingen skjuts hem; det får hemmet själv ordna. 

Tänkte då mamman i familjen cykla och hämta honom.

Så nu hänger det på att son nr 1 får komma in i tid på sjukhuset för ett kort möte, så att han sen kan cykla hem snabbt som fan och jag i min tur får cykla snabbt som fan (i svinblåst och eventuellt regn) de fyra kilometerna för att hämta son nr 2 och cykla lika lång väg hem. 

Å sen då, laga mat! Aaarrggghhhh,  va´ jobbigt livet kan te sig ibland (när man är bortskämd).

Etsy-butik

Öronpina

Lyssnar på en bok. Det brukar vara rätt okej underhållning. Men oj, va svårt det är att lyssna när det är en dålig inläsare. Jag har aldrig läst deckarförfattaren Kjell Eriksson, så jag tog den första: "Den upplysta stigen". Inläst av Hilderun Gorpe. 
Å så konstigt det kan bli.
Hon läser långsamt, dystert, argt, intensivt, sorgset, hårt så det skär i öronen.
Men det kan ju också bero på texten som är väldigt speciell. Vet inte om jag skulle uppskatta den om jag läste den själv ens.
Någon som har läst som vill berätta om det blir bättre?
Roligt för Kjell Eriksson är att han äger en egen ö i Brasilien.
Kan inte vara det vanligaste att äga bland författare, eller?

Nu har jag tecknat tre bilder till Länsstyrelsen i Växjö. Ytterligare en vill de ha, tack, tack! 

Del av bild, Sprakfåle

När man har sålt fyra tavlor till en person och den personen inte betalat dem ännu, hur länge ska man vänta innan man kontaktar personen i fråga? Kan någon tro att man ska vänta en månad innan man betalar? Som räkningarna liksom. Har inväntat den 25:e, men inga pengar än... 

Pappersarbete

Nu är jag igång igen med tillverkning av nya bilder.
Känns lite ovant då det var ett tag sedan. All energi och tid gick åt till förberedelser inför utställningen, sen gick förra vecka åt till ett annat ritjobb.

Idag har jag väldigt spontant, som det brukar bli... (mitt under våffelgräddningen, faktiskt), inhandlat en fin bok för halva priset av den mycket duktiga konstnären Su Blackwell!
Tittade igenom nyhetsbrevet från Illustration Friday där de länkade till hennes hemsida och blogg, och vips så hade jag shoppat loss.
Se här, du kanske också vill handla en bok? Passa på!

Inte denna bok, men åh så fint!

Och apropå pappersarbete: guuuud så skönt att lämna bort sånt elände till någon som tycker det är roligt! Mitt liv har blivit sååå mycket bättre sen jag slapp den årliga ångesten i april-maj. Det får kosta vad det vill.

Vernissage

Imorgon bär det äntligen av till storstaden Stockholm.
Nu ska vi begå vernissage med våra tavlor Noah och jag.
Nedpackat finns 27 stycken tavlor, vi får väl se om de får plats i konferenslokalen.
En bautastor tavla drar vi också med oss; den som professor Paul Uvebrant från Astrid Lindgrens sjukhus skall föräras. Eller, egentligen är det väl vi som har den äran, som har fått uppdraget att göra tavlan!
Den är nu tryckt i endast ett exemplar och kommer inte att tryckas i fler. Hoppas han känner sig utvald : )

Upwards and onwards by Noahs Ark

Med risk för att bli tjatig men så här ser den ut, utan ram.

Ikväll trär jag en/ett mala: ett buddhistiskt halsband. 
Men så särskilt insatt i buddhismen är jag ju inte. Gillar bara utseendet på dem.
Mitt blir med röda pärlor med "turkost" snöre och knutar mellan alla pärlor. Det "ska" vara 108 pärlor samt en större avvikande mörkgul pärla med "tassle" i petroleumfärgad broderigarn. Så tjusigt, om jag får ihop det hela.

Och bredvid mig sitter Noah och målar sönder ännu ett papper. Konstnär i själ och hjärta : )

Klockringning

Vad tror ni om det här som en ny hobby?
Nä, verkligen inte för min del i alla fall.
Men visste ni att det finns ett stort intresse för kyrkklockor och dess olika ringningar? 
Långt om länge läser jag Dorothy Sayers deckare "De nio målarna". En gammal goding från 1934. I förordet får man sig till livs hur växelringning av kyrkklockor går till. Olika namn för de olika matematiska systemen som ingår i en växelringning (Change ringing). Systemen ser mer ut som ett knyppelmönster om du har sett nåt sånt.
Helt otroligt hur man kan hålla reda på vilken som drar när och hur!
Massor med olika uttryck för var klockan befinner sig på hjulet. 
Den som leder spektaklet ropar ibland "Bob!" eller "Single!" och då vet ringarna hur de ska ringa. 
Om man ringer med tolv klockor samtidigt kallas den ringningen Maximus. Större än så lär det inte bli!
I boken ringer de i nio (9) timmar för att slå nåt rekord. 
Tänk dig att stå och dra i ett rep i nio timmar och samtidigt hålla reda på när du ska dra. Wow!

Tveksam till att detta nöje finns även i Sverige men i England, ett land med roliga nöjen, där frodas det säkert.

Stjärnklart

If the stars were mine
I'd give them all to you
I'd pluck them down right from the sky
And leave it only blue

I would never let the sun forget
To shine upon your face
So when others would have rain clouds
You'd have only sunny days

If the stars were mine
I'd tell you what I'd do
I'd put the stars right in a jar
And give 'em all to you

If the Stars Were Mine by Noahs Ark

Början på texten till den underbara Melody Gardots låt: If the Stars Were Mine.

Kvällsmusik

Kväll igen. Tänk att det blir kväll varenda dag. Eller kväll.
Köpte penséer idag, ljuva ljusblå små raringar. Samt ljuva ljusblå pärlhyacinter.
Samt en bokhylla, på Blomsterlandet! Tidigare kostnad 3000:-, nu snodde jag den för 400:-. Bra jobbat där.
När jag gick där på blomsteraffären slog ljuva dofter emot mig. Det var apelsinblommor som fyllde luften med sin underbara sötma. Hade jag en vinterträdgård så skulle jag köpa mig ett träd.

För övrigt var jag på konsert med Jill Johnsson häromda´n. Vacker som en dag och sjunger som en lärka, eller kanske lite coolare; som en koltrast.
Mycket korta kjolar kör hon med. När hon till slut kom ut i en svart body ylade min granne till i ett riktigt countryvrål "Yeeehaaa"! Så var väl hans kväll räddad : ) För övrigt en god vän till mig. Det unnar jag honom.

En något annorlunda sånglärka lyssnade jag på för flera veckor sedan.
Tillsammans med sin bror spelade Margareta Bengtsson harpa och sjöng, musik från 1500-talet och framåt. Hennes namn får mig att associera till en 70-årig gammal dam, men hon är väl något yngre. Onekligen. Margareta är dessutom en av grundarna till The Real Group. Jo jo. Bra jobbat där Maggan!
Hennes brolla spelar tvärflöjt och lite annat, bland annat i BAO.
Så, det var alltså stora stjärnor vi fick lyssna på. Inte i något konserthus, utan i en sal på Utvandrarnas hus.
Det var vi och så pensionärerna i V-ö.
Men vackert var det.
Se här bara.

Margareta, direkt från hemsidan.

Sorgligt

Nåddes nyss av nyheten att Dr Emoto har dött.

Förvisso redan i oktober förra året... men det är ju lika sorgligt för det!
Dr Emoto var japanen som visade hur vatten reagerade på vänliga respektive ovänliga ord. Till och med ord som bara var skrivna på lappar som visades för vattnet!
Vänliga ord - vackra kristaller, ovänliga ord - oreda i kristallvärlden.
För att visa kristallerna frös man ner vattnet direkt efter exponeringen för ordet.
Han visade också att healing fungerade på förorenat vatten!

Förstå då hur viktigt det är att vi tänker positivt om oss själva och om de vi möter på vår väg, men tanke på att människan består av ca 70% vatten.
För att inte tala om vår jord som också är full av vatten!
Tänk snällt, tala snällt!

"Om vi fyllde våra liv med kärlek och tacksamhet för alla blir detta medvetande en underbar kraft som sprider sig över hela världen. Det är detta iskristallerna försöker förmedla till oss." (Emoto)

Fredag den 13:e

Efter ett fantastiskt crescendo på en FB-sida pös luften ur mig och den här veckan har varit osedvanligt klen på skaparlust. 
Är det inte så typiskt?
Man tycker det är trevligt att så många gillar det man gör, men sen kommer tomheten. Klassisk reaktion, tydligen.
Den här veckan har istället gått åt till studier av allehanda slag.
Och idag har vi återigen en fin kvällshimmel, rosa och blå.
Sambon går på slutspelshockey och jag tar ett tångbad.
Fredagskväll när den är som bäst : )

Kanske festar jag till det med popcorn och iskallt vatten lite senare till Postkodmiljonären. Följs av Let´s Dance  och självklart måste jag titta på Ack Värmland! Mia Skäringer, den lilla godingen, kommer förmodligen att roa mig omåttligt. 
Följer även serien om paren som gifter sig vid första ögonkastet och tycker att det är väldans spännande. Hur ska det gå? Ska det väldigt förälskade paret gå isär, och ska det distanserade paret hitta varandra? Två avsnitt kvar för mig att titta på. Har förstått att man inte ska tycka om det här programmet "SVT kan inte göra dokusåpor", men jag tycker det är kvalitet jag!

Bredvid mig sitter sonen med korkskruvslockar i nacken. Och precis när jag skriver det säger han "men först ska du väl torka mitt hår". Han har full koll på mina tankar den lille.

Betraktelse över axeln

Så här tillbringar jag mina dagar, med handen framför munnen stirrandes in i en skärm. Ibland släpper vänsterhanden sitt grepp och skriver lite med tangentbordet. Mellan mina ögonbryn har jag två kraftiga "bekymmersrynkor" som gör att jag ser väldigt koncentrerad ut (vissa skulle säga: arg).
Det svarta till vänster om mig är en helt vanlig vinterdag utanför fönstret.

Trakasserad

Blir man inte avgrundstrött på telefonförsäljare som inte respekterar ett NIX-nummer? Blir man inte galen på att de ringer alla tider på dygnet? Gärna sent så att sonen vaknar. Gärna både på den fasta telefonen och på mobilen.

Tänker att de är sinnessjuka som inte förstår att om mottagaren lyfter på luren och lägger tillbaka den lika snabbt, så är mottagaren förmodligen, eller med all jävla säkerhet inte intresserad av vad de än vill prata om?!

Just nu är det två nummer som ringer varenda dag. Varenda dag.
Just nu lyfte jag på luren och lade den på byrån och gick därifrån.
Förr kunde man ju inte ringa vidare om mottagaren inte hade lagt på luren, men det listiga tricket gäller dessvärre inte idag.

Jag prisar Gud för min nummerupplysare! Så många onödiga samtal jag har sluppit. Men tyvärr måste jag ju gå och titta efter vilket nummer som ringer.
Men har valt att se det som motion. Det är ju viktigt att röra på sig flera gånger per dag och det, det får jag göra...

Beklagar dessa stackare som måste jobba som telefonfuckingförsäljare: världens mest avskydda och onödiga arbete alla kategorier.
De gör, så vitt jag kan se, ingen som helst nytta. De är som fästingar. 
Totalt jävla onödiga och vidriga. 
Jag köper inget, inget, ingenting per telefon. Aldrig.

Vet inte riktigt vem som har gjort den här finfina bilden.

Och nu ska jag lägga på luren, till nästa gång de ringer. Suck.

Noah = Gabriel

Dagens konstigaste.
Googlade på ärkeängeln Gabriel.
Läser den korta texten på Wikipedia och häpnar!
Jag har aldrig kollat detta namn förut, eller något annat av Noahs namn för den delen.
Då står det så här: Gabriel och Noa betraktas som en och samma individ; Noa anses vara hans jordiska namn och Gabriel hans himmelska.
Say what?!

När Noah var nyfödd och vi låg på BB, funderade jag på vilket fint namn han skulle få. Det var svårt, tyckte jag.
Men så föll min blick på den stora röda larmknappen med ordet SIGNAL bredvid och vips visste jag att han skulle heta Sigge! Jättefint, tyckte jag.
Tänkte kanske lite på att det lät som en busunge och tänkte att "en sån vill man ju inte ha" ( d v s en väldigt busig/besvärlig unge).
När vi kom hem och berättade om namnvalet för farföräldrarna ryggade de bakåt i fasa! Typ.
Farmor hade erfarenhet av "StamSigge", byfånen som stammade och farfar hade någon annan negativ erfarenhet av en person med det namnet...
Hur kul kändes det då då? Nä, en byfåne ville man ju inte ha.
Av någon anledning tänkte vi om och hamnade på det mulliga, snälla namnet Noah (med eller utan h; vi tycker det ser mer komplett ut med h).

Nicanor heter han också, för det hette min farfar som jag aldrig träffat, men det är ett kul, ovanligt namn som flera andra i min jämtländska släkt har döpt sina söner till.

Men sen kände jag att det saknades ett namn. Redan som pytteliten kändes han skör och änglalik och en dag kom namnet till mig genom världsrymden: Gabriel.
Min sambo ryckte på axlarna och tyckte väl inte det var värsta namnet, men jag stod på mig, tvärsäker på att han skulle heta det också.

Och nu förstår jag ju varför : )

Gabriel är ju också en budbärare, och det kan man ju lugnt säga att Noah har varit: han har ändrat mitt sätt att se på människor, kan man säga...

Viktig fråga

Apropå det där om att allt hänger ihop...
Kolla det här inlägget.
Och minns att mitt och sonens gemensamma projekt heter Noahs Ark.
Jag bara säger det...

Och vad tycker ni?
Kan jag kalla våra bilder för "Temperamental art"? 
Kanske ska det vara konst istället för art?

Han målar ju med temperafärg.
Mental i betydelsen "ande" gäller ju alltid liksom.
Men, ordet temperamental betyder "någon som har nära till känsloutbrott", typ teaterdivan eller någon annan drama queen (vilket i o f s stämmer ibland) vilket kanske inte stämmer med uttrycket i bilderna?
Är de känslofulla, kan man tänka sig den tolkningen, kanske?

Känns som ett schablontryck i en hälsingegård och det är ju känslosamt : )

Jag måste göra ett visitkort till utställningen och funderar på några ord som kan beskriva det hela.
Eller ska det vara något om samarbete? Och i så fall något roligare ord än just samarbete tack. Gärna dubbeltydigt, då jag har en förkärlek för det.

Kom igen! Hjälp mig!

Relativt frisk

Igår fick jag redan svar angående lumbalpunktionen.
Ingen borrelia, tack och lov! End of that. 
Men blodproven som togs "visar på reaktioner som ses vid exempelvis reumatologisk sjukdom".
Om jag är intresserad av en utredning ska jag vända mig till min vårdcentral.

Detta är dock ingen nyhet för mig. Och jag kommer inte att utreda detta. Det finns ju risk att man vill börja medicinera så småningom! Och då vet man ju vart det bär...

Redan för fem år sedan berättade ett medium för mig att jag förmodligen hade en ärftlig belastning på lederna.
Och så har det fortsatt med tips på att avstå från fläskkött, socker, alkohol av homeopater, naturläkare och fler medier.

Nu har jag dragit ner glutenintaget till ett minimum men dessvärre tror jag vi äter mer kött än nånsin i vår familj, och ofta griskött : (
Socker intar jag så sällan att det är försumbart som man säger inom politiken. Samma med alkohol; intas sällan och då i små mängder.

Kan känna hur det värker i fingrarna ibland och då kan jag alltid relatera det till intag av gluten dagen innan.
Påsar under ögonen efter alkoholintag.

Är detta en reumatisk hand? Mitt lillfinger spretar precis som sonens lillfinger : )

Född i jungfruns tecken är jag följaktligen hälsointresserad (men hade jag varit lika intresserad om jag inte fått min yngsta son?) men tydligen inte tillräckligt för att avstå från svinmat... och verkligen inte tillräckligt för att röra på mig!
Så dåligt.

Men så snart snön drar sig undan (nytt lager igår) och vårsolen värmer ordentligt ska jag börja cykla med sonen till skolan igen.
Ba´så´ru vet!

Skogens betydelse för mänskligheten

Jonna är betydligt flitigare än jag vid tangentbordet.
Och mer reflekterande än jag orkar vara just nu.
Idag skriver hon om skogens betydelse för välmåendet och jag kan bara hålla med i allt hon skriver.

Bästa doften jag vet är doften av torr barrskog!
Helt magisk; den tar mig med in i lugnet och njutningen.
Kunde jag skulle jag bo i den doften, alltid.
Problemet är väl att jag då inte skulle känna den lika intensivt, om alls, som jag gör när jag kommer ut i skogen en varm sommardag.

Skogen av Noahs Ark

I kommentarsfältet hittade jag ännu en dikt av Bo Setterlind, den gamla poeten!

"Skogen"

Har du glömt att skogen är ditt hem, att den djupa stilla skogen står och väntar på dig som vän?
Lämna stadens oro, kom till skogen åter, endast så kan du bli hel igen.
Har du glömt att skogen är din vän?
Myrans vägar under himmelen, källan, där det växer upp små ljusa samtal, gläntan, där man leker med ett regn, är de glömda - minns du inte dem?”

Duktig, den där Bo!

Lumbalpunktion

Kommande onsdag är det två veckor sedan jag la upp mig och blottade min ryggrad för unge doktorn. Men innan det berättade jag att jag kunde mycket väl svimma och krampa och bete mig. "Bara så ni vet".
Doktorn berättade i sin tur att det kunde göra ont/rycka i benen och då var det viktigt att tala om vilket så han kunde styra om nålen. 
Oh, tack för det.
Åsså sprakade det till i vänster ben, åsså sprakade det till i höger ben och sen kom han rätt! 
Och nu behöver du bara ligga blickstilla i tio minuter...
"Tack, goe doktorn det ska jag göra."
Tick, tack, tick, tack... efter fem minuter började händerna dra ihop sig i kramp och sen följde magmusklerna och benen efter, och jag låg ståndaktigt stilla.
Inte p g a ståndaktighet utan p g a att jag inte kunde annat.

Ja, ni förstår ju att jag hade velat maxa just den dan...

Efter tio minuter då tre rör fyllts med min droppande benmärgsvätska, var det dags för sköterskan att ta ett blodprov ur armen.

"Sorry, just nu kan jag inte röra mig, du får vänta en stund."
Där låg jag och kände mig stel, men det släppte fortare än det brukar så nåt har väl kroppen lärt sig efter alla år.
Fick ligga och läsa en god bok i en timme efteråt då det finns risk för grav huvudvärk om man studsar upp och studsar runt. Man får t ex inte träna samma dag. Det kändes ju som en svår begränsning då jag hade tänkt maxa mig just den eftermiddagen (som min käre sambo sa, samtidigt som vi alla vrålade av skratt vid den absurda tanken).

Lyckades sakta ta mig ner på stan och göra några ärenden innan jag for hem och la mig ner. Huvudvärken var ändå rätt snäll, men där.
Man får ju ett hål i ryggmärgen s a s, och det läker inte på en gång utan fortsätter att läcka ut i kroppen... Vilket kändes som en kudde på ryggen efter några dagar. Mycket obehagligt. 
Jag hävde i mig kaffe, då koffein hjälper mot huvudvärken och höll mig ofta i horisontellt läge, vilket jämnar ut vätska i ryggkanalen och lättar på trycket i hjärnan. 
En konsert på söndagen blev en pina då huvudet värkte som fan, tills jag fick en kaffepaus och lyckades må lite bättre, men oj, vad jag ville ligga ner hela tiden!

En vecka senare hade jag haft värk varenda dag och dessutom en galopperande tinnitus. När det började pipa en sen kväll, då var jag inte så glad. Ett ständigt susande, mer och mindre högt tyckte jag räckte mer än väl.

På den sjunde dagen vaknade jag och åt frukost utan ackompanjemang av värk och plågan var över! Häpp! 
Nu väntar jag på svar om två-tre veckor. Har jag borrelia? Förmodligen inte.

Behandlar också min tinnitus med musik som jag köpte för många år sedan, till min son. Speciellt tänkt att hjälpa hörseln.

Mmmjukt och mmmysigt!

Och jäklar! Efter två dagar har suset minskat till nästan försumbart, och igår hörde jag inget alls (av suset) i flera timmar! Och då har jag bara kört spår ett av tio! Varje spår ska jag lyssna på i sex dagar, sen byta.
Tror jag kommer ihåg rätt, då instruktionerna gavs för säkert åtta år sedan!
Läs mer här om du har klen hörsel eller tinnitus eller andra problem som kan ha med hörseln att göra!

Vestibularis is the shit, tror jag!

Lars Hollmer - Boeves Psalm

Bästa psalmen ever!
En riktig fredagspsalm ; )

Den skulle vi ha haft till mammas begravning, men pianisten kunde den inte.
Skandal! Men här får du mamma, så här lite efteråt.

Svar sökes

Framme är vandraren
framme vid befrielsen
Själen har fått se
var källan är

Bo Setterlind

Jag mediterade och sökte svar.
di Spagna kom upp. Ett italienskt landskap kom upp. 
Förutom att di Spagna är en restaurang i Västerås så är det också Spanska trappan i Rom. 
Sökte vidare bland bilderna. 

Hade också sett en brinnande kyrka i ett italienskt landskap. 
Jesus på korset och en bedjande Maria.
Klickade på en bild på ett landskap och fick upp Sorico. Sorico ligger vid Comosjön. I den regionen finns det ett naturreservat som heter Pian di Spagna.
Fortsatte och hittade ett Torre di Sorico, ett torn som ser lite bränt ut.

Konst från Noahs Ark

Hade också "hört" "det är sant".
Googlade "Det är sant" och fick upp Bo Setterlind.
Under tidigare meditationer har namnet Bo dykt upp (känner ingen Bo).

Bo Setterlind, poet, religiös, har skrivit flera psalmer, visar sig vara född 24 augusti (en dag efter min egen födelsedag) och född i Växjö (vilket jag i o f s inte är) och flyttade från Växjö till Västerås! 

Men då fanns nog inte restaurang di Spagna...
Och varför ordet nystagmus också kom upp, det kan jag bara inte fatta.

Men visst hänger det mesta ihop : ) Eller är det bara i mitt huvud och inbillning?

Dikten ovan finns på Bosses gravsten i Strängnäs där han dog 1991.
Och med det hade jag ingenting att göra!

Det här var ju...

tråkigt.
Att jag skulle tappa inspiration och lust att skriva.
Men jag har ju skapat på andra sätt istället, förstår du.

Jag och min son ska ju ha utställning i Stockholm i april och det kräver en hel del har jag märkt. Bilder som ska göras. I rätt mått. Ramar som ska köpas och beställas. I rätt mått. Passepartouter som måste skäras om. I rätt mått.

Och presentationstext, visitkort, baksidestext på tavlorna ska skrivas.
Fint foto på sonen ska tas. Kanske ska det finnas ett foto av mig också, ja t o m ett foto på oss båda tillsammans vore att föredra! 
Ett sånt foto går inte att uppbringa då det alltid är jag som knäpper kort om det knäpps alls.

Tack och lov har jag lyckats locka med mig sambon (och sonen) att följa med till Stockholm så jag slipper fundera på transport av tavlorna dessutom. Att ta tåget blev alldeles för dyrt... så det får bli bil. 
"SJ, SJ, gamle vän, konstigt att du lever än."

Och i sommar ska vi ha utställning på stadsbiblioteket också minsann.

Jojo, det rör på sig. Oj, vad det svänger!

Och då hinns det ju inte med en massa snack. Och dessutom är jag väldigt hungrig nu, så slutsnackat var det här!