16 februari, 2016
Snöfall
Det är kallt ute igen. Minst 11 minusgrader. Med sol som värmer mot väggen.
Kanske man skulle gå ut idag? De pratar om träning på radion. Ja, visst borde man röra på sig...
12 februari, 2016
Blå huset av NoahsArk
![]() |
| Så här kan det se ut när jag fotograferat Noahs målning |
![]() |
| Här är målningen lite bearbetad men inte alls färdig |
![]() |
| Här hamnade det stora "blå" huset i ett annat sammanhang och fann sin plats bakom det gula trädet. |
När jag gjorde den här bilden lyssnade jag på "Ljuset vi inte ser" av Anthony Doerr. En bok om andra världskriget; om en blind fransk flicka och en tysk pojke som går med i Hitler jugend.
Kanske är det huset hon bor i? Eller modellen av huset hon bodde i?
Boken är väldigt bra! Läs den.
08 februari, 2016
Nytt år
Idag startar det nya året.
I Kina. Apans år. Eller the Fire monkey, som man tydligen säger på utrikiska.
Och det är nymåne.
Kan det bli mer nytt?
Sov väldigt dåligt och började det nya året med att sova vidare till ca 10.
How´s that for a brand new start?
Upptäckte att sonen har målat så intensivt att den fina ullmattan under bordet hade fått blå och gula färgfläckar. Saaatan! Fick intensivvårda den med varmt vatten, diskmedel, mer vatten, citron och bikarbonat. Tog alla hushållsvarianter jag kunde komma på.
Tror att den blev fläckfri till slut.
Var kallad till ett möte idag. Ute regnade det och cykel var det enda fordon som stod till buds. Jag blev blöt, visst. 8 km i regn, då blir man blöt.
Men visst är det härligt med en nystart?!
Ja!
I Kina. Apans år. Eller the Fire monkey, som man tydligen säger på utrikiska.
Och det är nymåne.
Kan det bli mer nytt?
Sov väldigt dåligt och började det nya året med att sova vidare till ca 10.
How´s that for a brand new start?
Upptäckte att sonen har målat så intensivt att den fina ullmattan under bordet hade fått blå och gula färgfläckar. Saaatan! Fick intensivvårda den med varmt vatten, diskmedel, mer vatten, citron och bikarbonat. Tog alla hushållsvarianter jag kunde komma på.
Tror att den blev fläckfri till slut.
Var kallad till ett möte idag. Ute regnade det och cykel var det enda fordon som stod till buds. Jag blev blöt, visst. 8 km i regn, då blir man blöt.
Men visst är det härligt med en nystart?!
Ja!
04 februari, 2016
Hermès
![]() |
Hermes 25cm Jaune€19.007,10 |
![]() |
| Frågan är om man har råd med falukorv ens? |
Alla varorna är märkta med de mest fantastiska priser. Verkligen härligt.
Får en att veta sin plats på nåt sätt.
Å andra sidan är ju gul inte min favoritfärg, så förlusten är försumbar, både själsligt och monetärt.
02 februari, 2016
Schack
Jag har äntligen fått koll på hur pjäserna rör sig i schack.
Efter åratal av svår ångest för att jag aldrig kan lära mig hur de går, har jag nu hittat en hemsida där jag har spelat mot datorn. Från nivå 1 har jag nu tagit mig till nivå 4 av 10. Jag har inte helt behärskat den där framförhållningen i dragen men har väldigt roligt när datorn slår ut mina pjäser, eftersom jag genast gör ett dödande motdrag. Mohahaha!
Mycket tillfredsställande.
Och undrar hur mycket av pappa jag har i mig... han köpte en schackdator nån gång på 80-talet och satt och funderade timme ut och timme in på listiga schackdrag.
Jag lovar att inte sitta så länge varje gång.
Men min dröm om att få spela brädspel med mina söner kommer nog aldrig att gå i uppfyllelse. Bistert.
Vilken tur att det finns datorer.
Du känner till att Alice i Underlandet spelar schack, eller hur? Hon har alltid varit en stor inspirationskälla för mig, den goda Alice.
![]() |
| Makabra AiU på Pinterest |
Mycket tillfredsställande.
Och undrar hur mycket av pappa jag har i mig... han köpte en schackdator nån gång på 80-talet och satt och funderade timme ut och timme in på listiga schackdrag.
Jag lovar att inte sitta så länge varje gång.
Men min dröm om att få spela brädspel med mina söner kommer nog aldrig att gå i uppfyllelse. Bistert.
Vilken tur att det finns datorer.
![]() |
| Här är en tjej som gillar AiU |
29 januari, 2016
Snart februari
Va? Är julen över? Jasså.
Men julkalendern från Nordiska museet är så fin; målad av Gunna Grähs och den röda hästen från någon hemslöjd någonstans, den måste jag ju ha framme. Muggarna med Elsa Beskow-motiv gillar jag stenskarpt! Men de randiga pappersstjärnorna blev inte bra, trots att jag följde instruktionerna på YouTube.
Den vitprickiga Sprakfålen klär också växten, tycker jag.
Tråkigt var att jag hade fyra finfina glöggmuggar med julbocken på, även det motiv från Elsa Beskows böcker, som jag hittade i en julkartong när jag packade ner julen... Då kanske man har för mycket, eller?
Men det finns fler muggar jag vill ha, nämligen de med sotaren på, men de har jag inte hittat ännu.
Jag har lovat och håller att jag inte ska handla allt jag vill ha, men vissa saker måste man bara ha. Visst är det väl så?
28 januari, 2016
I kungens tjänst
Spelade in ett program kl 03 inatt.
Det var Jim Parsons (Sheldon Cooper i Big Bang Theory) som fick reda på sin släkthistoria i det amerikanska "Vem tror du att du är?" Han valde att följa sin avlidne fars släkt bakåt i tiden, då det hade ryktats om att förfäderna kom från Frankrike.
Det visade sig att hans farfar i sjunde ledet (alltså på 1700-talet) bodde i Paris och levererade marmor till Louis XV, minsann. Men, inte nog med det; han lät sin son utbilda sig till arkitekt. Sonen var duktig och fick ett stipendium för att läsa i Rom i tre år, varpå han återvände och fick jobba som kunglig hovarkitekt!
Högre är så gick väl nästan inte att komma.
Så småningom kom tiden för den franska revolutionen (1789) och som kungens egen arkitekt skulle han ha lätt ha kunnat hamna i giljotinen. Men han hade också låtit bygga betydligt enklare byggnader i den anda som upplysningstiden föreskrev: mer jämlikhet åt folket. Han var också god vän med en upplysningens man i Frankrike och självaste Benjamin Franklin och John Marsh.
De hade bott hos honom och därför överlevde han "la revolution".
Vicken grej, va?!
Nästan släkt med Louis XV, typ...
Det var Jim Parsons (Sheldon Cooper i Big Bang Theory) som fick reda på sin släkthistoria i det amerikanska "Vem tror du att du är?" Han valde att följa sin avlidne fars släkt bakåt i tiden, då det hade ryktats om att förfäderna kom från Frankrike.
Det visade sig att hans farfar i sjunde ledet (alltså på 1700-talet) bodde i Paris och levererade marmor till Louis XV, minsann. Men, inte nog med det; han lät sin son utbilda sig till arkitekt. Sonen var duktig och fick ett stipendium för att läsa i Rom i tre år, varpå han återvände och fick jobba som kunglig hovarkitekt!
Högre är så gick väl nästan inte att komma.
Så småningom kom tiden för den franska revolutionen (1789) och som kungens egen arkitekt skulle han ha lätt ha kunnat hamna i giljotinen. Men han hade också låtit bygga betydligt enklare byggnader i den anda som upplysningstiden föreskrev: mer jämlikhet åt folket. Han var också god vän med en upplysningens man i Frankrike och självaste Benjamin Franklin och John Marsh.
De hade bott hos honom och därför överlevde han "la revolution".
Vicken grej, va?!
Nästan släkt med Louis XV, typ...
PS. Louis XV dog redan 1774, i smittkoppor, så det måste ha varit Louis XVI som blev avrättad så småningom (1793), och jag antar att arkitekten då jobbade för honom också.
Så fick jag lära mig det också. DS.
27 januari, 2016
(En del) män
Har precis lyssnat färdigt på Martina Haags senaste bok. Tungt.
Vartannat kapitel i fjällen som stugvakt i en fjällstuga (vilket härligt jobb, förresten! Fick mig att kolla upp det), och vartannat i dåtid; att upptäcka att ens man bedrar en och hur det känns. Det känns. I hennes röst hörs smärtan fortfarande. Och att dessutom behöva genomlida det på löpsedlar och TV.
Fi fan.
Hade nog gärna läst en bok som bara behandlade det riktigt tunga. Men att skriva mer om eländet hade väl varit en övermänsklig uppgift, kanske?
En del män verkar föredra att till varje pris undvika att berätta att de har tröttnat/hittat en annan/inte vill mer/ spyr på dig.
En del kvinnor gör det också.
"Bodis" sa en sak i morse på radio som lydde ungefär så här: de flesta män i medelåldern tänker enbart på en sak: sig själva. Hur påverkar det här MIG. Hur kan JAG dra nytta av denna situation?
Stämmer rätt bra det där.
(Och jag hade ALDRIG behållit mannens efternamn efter en skilsmässa. Oavsett vad barnen hette. Tänk att alltid bli påmind om mannen varje gång du skriver ditt namn. Blärk).
Vartannat kapitel i fjällen som stugvakt i en fjällstuga (vilket härligt jobb, förresten! Fick mig att kolla upp det), och vartannat i dåtid; att upptäcka att ens man bedrar en och hur det känns. Det känns. I hennes röst hörs smärtan fortfarande. Och att dessutom behöva genomlida det på löpsedlar och TV.
Fi fan.
Hade nog gärna läst en bok som bara behandlade det riktigt tunga. Men att skriva mer om eländet hade väl varit en övermänsklig uppgift, kanske?
En del män verkar föredra att till varje pris undvika att berätta att de har tröttnat/hittat en annan/inte vill mer/ spyr på dig.
En del kvinnor gör det också.
"Bodis" sa en sak i morse på radio som lydde ungefär så här: de flesta män i medelåldern tänker enbart på en sak: sig själva. Hur påverkar det här MIG. Hur kan JAG dra nytta av denna situation?
Stämmer rätt bra det där.
(Och jag hade ALDRIG behållit mannens efternamn efter en skilsmässa. Oavsett vad barnen hette. Tänk att alltid bli påmind om mannen varje gång du skriver ditt namn. Blärk).
25 januari, 2016
Inredningsblogg
![]() |
| Ljusstake från IKEA, mossa från skogen, vita "snönålar" nedtryckta i en nysilverskål. |
![]() |
| Gröna granar från en modelltågfirma plus fuskmossa, små får och en gammal skolplansch i miniformat. |
![]() |
| Ny kombo efter jul, vinter 2016. Det gäller att variera sig... I bakgrunden ser du garner som jag har virkat vantar av och de där gamla mormorsrutorna som aldrig blev nån större succé. ![]() |
24 januari, 2016
Söndag
Snart är det dags igen. Om ca 45 minuter sitter jag där i en ring och andas djupt med slutna ögon. Meditationskurs.
Skänker lugn och ro och en djupare insikt i mig själv.
Faktiskt riktigt skönt.
Skänker lugn och ro och en djupare insikt i mig själv.
Faktiskt riktigt skönt.
En liten stunds lycka, liksom.
22 januari, 2016
Missnöjd
Näe. Jag kan inte tycka att denna bok är bra.
Inte dåligt skriven men helt enkelt inte i min smak.
För mycket blod, hjärnsubstans och kladd.
Himla tur att jag kunde lyssna på den istället för att behöva plåga mig genom 400 sidor alldeles på egen hand. Tyvärr var väl inte uppläsningen av yppersta klass heller, men det fick gå.
Vi har valt ett nytt tema i bokklubben The Dagnys: Mörker, tror jag det blev.
Första boken ut blev "Lilla stjärna" av John Ajvide Lindqvist, författare till "Låt den rätte komma in".
Lyssnade nyligen på "Färjan" av Mats Strandberg. Samma genre. Gillar nog inte
den genren, så nu ska jag inte ägna tid mer åt liknande.
Nu har jag några månader på mig att fundera på hur jag ska tolka "mörker".
Det finns nog en hel del sätt att tolka det ämnet.
Vinter, politik, nätter, känslor; det mesta, typ.
Inte dåligt skriven men helt enkelt inte i min smak.
För mycket blod, hjärnsubstans och kladd.
Himla tur att jag kunde lyssna på den istället för att behöva plåga mig genom 400 sidor alldeles på egen hand. Tyvärr var väl inte uppläsningen av yppersta klass heller, men det fick gå.
Vi har valt ett nytt tema i bokklubben The Dagnys: Mörker, tror jag det blev.
Första boken ut blev "Lilla stjärna" av John Ajvide Lindqvist, författare till "Låt den rätte komma in".
Lyssnade nyligen på "Färjan" av Mats Strandberg. Samma genre. Gillar nog inte
den genren, så nu ska jag inte ägna tid mer åt liknande.
Nu har jag några månader på mig att fundera på hur jag ska tolka "mörker".
Det finns nog en hel del sätt att tolka det ämnet.
Vinter, politik, nätter, känslor; det mesta, typ.
19 januari, 2016
Edgar
På vinden satt herr Edgar och skrev på sin maskin. Hans långa och smala fingrar drev fram orden ur tangenterna och ned på det grova papperet. I rummet där han satt, han kallade det vindskontoret, var det kallt. Den enda värmekällan i rummet var det öppna fönstret.
Utomhus var det nämligen varmare än inomhus. Inte många grader, men Edgar tyckte ändå att han kunde förnimma skillnaden.
Över hans krumma axlar låg en långhårig afghanhund och värmde.
Tyvärr vägde hunden också sina modiga 25 kg och det kändes i ryggen efter en stund. Men värmen vägde tyngre så att säga, tänkte Edgar och drog lite på smilbanden.
På fötterna bar Edgar ett par rejäla yllesockor från 1:a världskriget (hans mor hade stickat tusentals sockar till soldater i krig) samt ett par tofflor i skinn av högsta kvalitet (även de från det första världskriget). Ovanpå dessa sockar och tofflor vilade ytterligare en afghan, men denna afghan var en pläd och inte en hund.
"Tyvärr", tänkte Edgar ofta, då hunden hade skänkt mer värme än den virkade filten. (Hans mor hade även virkat en omåttlig mängd filtar under sin livstid.)
Att hans rygg förmodligen hade mått mycket bättre av den lätta afghanpläden och att hans fötter hade hållit sig mycket varmare med hjälp av afghanhunden, var inget han hade reflekterat över. Hans enda tanke var att han då skulle nödgas köpa en hund till, och det fanns det varken rum eller pengar till ansåg Edgar. Den gode Edgar var en man med stor hjärna men med litet förstånd.
18 januari, 2016
Sill med löksås
En gång för flera år sedan, åt vi salt sill med löksås. Väldigt gott!
I höstas ville jag upprepa succén och köpte två paket salt sill. De skulle inte gå ut förrän sent i februari så det var ingen brådska att äta dem. Sen har de naturligtvis legat i kylskåpet och varit i vägen sen dess. Tills idag då jag har lagt dem i blöt. Nyss. Det står på paketet att de ska ligga i blöt i 8-12 timmar!
Det har vi inte tid med!
Det är tomt på annan mat både i frys och kyl, så nu måste vi äta sill idag.
Oavsett hur länge den har legat i blöt.
Men det luktar inte gott om vattnet/sillen. Hoppas den är tjänlig...
Ute är så j-la frostigt och osoligt att det känns som om världen hålls i ett köldgrepp. Och inne är det inte heller särskilt varmt, vilket i o f s inte gör något. Det finns ju kläder.
Fick inte ett jobb jag har sökt, idag, trots två intervjuer. Eller kanske just därför...
Jag läste boken "Den frusna trädgården" och tyckte den var bra. Den växlade mellan nutid och en "saga" som modern i boken berättade. Sagan var naturligtvis ingen saga utan moderns uppväxt. Nåväl, det som var intressant var att modern hade vuxit upp i Leningrad under 2:a världskriget. Leningrad blev belägrat av nazisterna under 900 dagar vilket innebar fasansfulla förhållanden för de som var kvar i staden. Kanske så mycket som en miljon människor svalt ihjäl! Detta beskrivs mycket bra i boken och som en bra berättelse ska göra så lockar det mig att undersöka sanningen bakom berättelsen.
Och med lite mer vetskap om denna belägring känns det extra tungt med kriget i Syrien och den belägring som pågår där, där barn och vuxna också håller på att svälta ihjäl. Idag, nu! Fattar inte hur vidriga människor kan vara! Kan man inte bara bomba bort dessa avskum från jordens yta?
Jag lovar att inte gnälla om sillen med löksås inte blir perfekt.
I höstas ville jag upprepa succén och köpte två paket salt sill. De skulle inte gå ut förrän sent i februari så det var ingen brådska att äta dem. Sen har de naturligtvis legat i kylskåpet och varit i vägen sen dess. Tills idag då jag har lagt dem i blöt. Nyss. Det står på paketet att de ska ligga i blöt i 8-12 timmar!
Det har vi inte tid med!
Det är tomt på annan mat både i frys och kyl, så nu måste vi äta sill idag.
Oavsett hur länge den har legat i blöt.
Men det luktar inte gott om vattnet/sillen. Hoppas den är tjänlig...
Ute är så j-la frostigt och osoligt att det känns som om världen hålls i ett köldgrepp. Och inne är det inte heller särskilt varmt, vilket i o f s inte gör något. Det finns ju kläder.
Fick inte ett jobb jag har sökt, idag, trots två intervjuer. Eller kanske just därför...
Jag läste boken "Den frusna trädgården" och tyckte den var bra. Den växlade mellan nutid och en "saga" som modern i boken berättade. Sagan var naturligtvis ingen saga utan moderns uppväxt. Nåväl, det som var intressant var att modern hade vuxit upp i Leningrad under 2:a världskriget. Leningrad blev belägrat av nazisterna under 900 dagar vilket innebar fasansfulla förhållanden för de som var kvar i staden. Kanske så mycket som en miljon människor svalt ihjäl! Detta beskrivs mycket bra i boken och som en bra berättelse ska göra så lockar det mig att undersöka sanningen bakom berättelsen.
Och med lite mer vetskap om denna belägring känns det extra tungt med kriget i Syrien och den belägring som pågår där, där barn och vuxna också håller på att svälta ihjäl. Idag, nu! Fattar inte hur vidriga människor kan vara! Kan man inte bara bomba bort dessa avskum från jordens yta?
Jag lovar att inte gnälla om sillen med löksås inte blir perfekt.
16 januari, 2016
Kallt möte
![]() |
| "Möte på isen" av NoahsArk |
Vad var det?!
Förmodligen isen som sprack någonstans.
Kommer ihåg den gången jag åkte skidor på en fjällsluttning och rakt ner på en isbelagd sjö som vi skulle korsa för att komma hem till stugan. I full fart och med en höjdskillnad ner till isen - å fan vad det smällde till i sjön när jag landade! Trodde hela isen skulle öppna sig och sjön svälja mig hel. Kröp med skidorna på mig i full panik några meter innan jag insåg att isen fortfarande var hel. Respekt. Har jag för isar.
15 januari, 2016
13 januari, 2016
Oh, David!
Min tribut till David Bowie.
Låten är väldigt rolig. Lyssna på en hostande David
och känn stämningen : )
12 januari, 2016
11 januari, 2016
Oh, David!
Ett mycket tidigt och fantastiskt album - David Bowie. Lyssna på en annorlunda David som jag gillar. Också!
Mycket ledsamt och naturligtvis överraskande att David Bowie gick vidare igår.
Jag instämmer i hyllningskörerna.
Tittade och lyssnade på hans video "Lazarus" och tycker han är så otroligt cool!
Lätt skrämmande med bandagerat ansikte med knappar till ögon ligger han i en sjukhussäng. Jösses, han visste att han bara hade kort tid kvar. Så bra.
Hans röst, så unik.
Och nu sjunger han väl i himmelen. Lyllos dem.
![]() |
| So cool. |
Även han jobbade med musik resten av livet. Och såg ut som en thin white Duke...
10 januari, 2016
09 januari, 2016
Heminredning I & II
![]() |
| Tack inredningsvis.se! |
![]() |
| Tack sprakfalen.se! |
Ser du fezen som jag köpte? Och lampan som inspirerade till köpet? Det är så jag jobbar. Men jag gillar inte ljuset i den här bilden. Då är det mycket finare på kvällarna då ljusen brinner i högan låga. Det som ser ut som skador på bortre väggen är vita fåglar som fick ta plats, istället för den svarta jordgloben, till jul.
08 januari, 2016
07 januari, 2016
Skönt med egen kuppe (hade det varit)
Hej igen.
Katten och jag här.
Igår, på väg hem. Jag valde att åka vanlig kupé denna resa, inte tyst som jag brukar (den brukar ju ändå inte vara så särskilt tyst).
Märker då att en icketyst kupé tidvis är rätt så högljudd... en hel del barn på resa, om man säger så. Från bebisar som gråter länge länge, till femåringar som har mundiarré: "Pappa, pappa, varför ser det ut så? Pappa, får jag fråga en fråga? Pappa, pappa..." i all oändlighet. Pappan sitter mitt i pratet och svarar inte varje gång vilket naturligtvis gör att barnet tjatar ännu mer. Storebror säger inte så mycket, men när han försöker få en syl i vädret babblar lillasyrran på ännu mer. Stackar´n.
Nästa gång blir det tyst kupé igen. Bara för att jag kan.
Vid tågbyte i Alvesta skulle jag återigen tvingas vänta i 30 minuter, men denna gång hörde jag ett utrop för ett Öresundståg som skulle gå samma väg om några minuter! Varför vänta? tänkte jag och bytte perrong och bordade tåget. Eller äntrade.
Satte mig ute i vestibulen på ett enkelt säte vid första vagnen som var en 1-klassvagn. En äldre kvinna ropade tillbaka sin man som hade äntrat vagnen: "det är ju inte ett SJ-tåg! Vi får vänta!"
Där började jag tänka att det kanske vore smart att gå längre bak i tåget för att slippa en eventuell biljettkoll, men om det blev en (vilket det ytterst sällan är på den korta sträckan) så skulle jag kosta på mig en ny biljett, tänkte jag lugnt. Och satt kvar.
Satt bredvid en annan tjej som klev på samtidigt som jag.
Då hör jag konduktören ropa "nypåstigna" och inser att jag kan sitta i en prekär situation, vet inte varför riktigt. Tjejen bredvid mig visar sin biljett, men jag sitter och läser på min mobil, helt absorberad av texten och (som i en spionfilm från 40-talet) ignorerar konduktören. Hon måste ha känt av min stencoola jag-har-suttit-på-det-här-tåget-i-en-jävla-massa-timmar-attityd och gick bara vidare in i nästa kupé. Skönt, tänkte jag, där sparade jag några kronor.
När jag klev av tåget en stund senare ser jag anslaget på dörren, på fyra olika språk: "Det går ej att köpa biljetter på tåget. Vid biljettkontroll utan giltig biljett tas en bötesavgift på 1000:- ut."
Tack gode Gud för intuition!
Katten och jag här.
Igår, på väg hem. Jag valde att åka vanlig kupé denna resa, inte tyst som jag brukar (den brukar ju ändå inte vara så särskilt tyst).
Märker då att en icketyst kupé tidvis är rätt så högljudd... en hel del barn på resa, om man säger så. Från bebisar som gråter länge länge, till femåringar som har mundiarré: "Pappa, pappa, varför ser det ut så? Pappa, får jag fråga en fråga? Pappa, pappa..." i all oändlighet. Pappan sitter mitt i pratet och svarar inte varje gång vilket naturligtvis gör att barnet tjatar ännu mer. Storebror säger inte så mycket, men när han försöker få en syl i vädret babblar lillasyrran på ännu mer. Stackar´n.
Nästa gång blir det tyst kupé igen. Bara för att jag kan.
Vid tågbyte i Alvesta skulle jag återigen tvingas vänta i 30 minuter, men denna gång hörde jag ett utrop för ett Öresundståg som skulle gå samma väg om några minuter! Varför vänta? tänkte jag och bytte perrong och bordade tåget. Eller äntrade.
Satte mig ute i vestibulen på ett enkelt säte vid första vagnen som var en 1-klassvagn. En äldre kvinna ropade tillbaka sin man som hade äntrat vagnen: "det är ju inte ett SJ-tåg! Vi får vänta!"
Där började jag tänka att det kanske vore smart att gå längre bak i tåget för att slippa en eventuell biljettkoll, men om det blev en (vilket det ytterst sällan är på den korta sträckan) så skulle jag kosta på mig en ny biljett, tänkte jag lugnt. Och satt kvar.
Satt bredvid en annan tjej som klev på samtidigt som jag.
Då hör jag konduktören ropa "nypåstigna" och inser att jag kan sitta i en prekär situation, vet inte varför riktigt. Tjejen bredvid mig visar sin biljett, men jag sitter och läser på min mobil, helt absorberad av texten och (som i en spionfilm från 40-talet) ignorerar konduktören. Hon måste ha känt av min stencoola jag-har-suttit-på-det-här-tåget-i-en-jävla-massa-timmar-attityd och gick bara vidare in i nästa kupé. Skönt, tänkte jag, där sparade jag några kronor.
![]() |
| Här sitter jag och ignorerar konduktören. Om jag liknar Mata Hari kan det bero på att vi har samma coola attityd. |
Tack gode Gud för intuition!
06 januari, 2016
Lysande konst
Sitter återigen framför datorn. Katten är ute i svinkalla kvällen om du undrar.
Ungefär två dagar i Stockholm går relativt fort.
Men det räcker med några sekunder för att bli förälskad!
Vi tog färdtjänst till Hallwylska; en vådlig taxifärd genom en snöig stad. Taxin var lite sen så vi bad chauffören snabba på. Det tyckte han var roligt och körde som en biltjuv. "Håll i dig nu, Lundberg!" sa han och trampade på pedalen : )
Väl framme var ändå biljetterna slut för guidning, så vi fick gå själva.
Och har du problem med benen så är väl inte palatset det rätta stället att besöka. Min väninna tog sig i alla fall upp till den första våningen, men den andra fick jag gå upp till själv. Hon fick sätta sig i trappen och vänta på mig.
Är det inte lite tokigt att inte ha någon sorts möjlighet för de bensvaga att vila någonstans?
På övre plan blev jag kär.
Där visades en utställning om Mariano Fortunys design.
Förutom extremt plisserade kläder och tyger designade han också lampor.
Och vilka lampor sedan! Jag blev helt förtrollad utav denna fantastiska lampan (se ovan). Och vet du vad? Man kan köpa den än idag.
Den kostar bara ca 13.000.
Ungefär två dagar i Stockholm går relativt fort.
Men det räcker med några sekunder för att bli förälskad!
Vi tog färdtjänst till Hallwylska; en vådlig taxifärd genom en snöig stad. Taxin var lite sen så vi bad chauffören snabba på. Det tyckte han var roligt och körde som en biltjuv. "Håll i dig nu, Lundberg!" sa han och trampade på pedalen : )
Väl framme var ändå biljetterna slut för guidning, så vi fick gå själva.
Och har du problem med benen så är väl inte palatset det rätta stället att besöka. Min väninna tog sig i alla fall upp till den första våningen, men den andra fick jag gå upp till själv. Hon fick sätta sig i trappen och vänta på mig.
Är det inte lite tokigt att inte ha någon sorts möjlighet för de bensvaga att vila någonstans?
På övre plan blev jag kär.
Där visades en utställning om Mariano Fortunys design.
Förutom extremt plisserade kläder och tyger designade han också lampor.
Och vilka lampor sedan! Jag blev helt förtrollad utav denna fantastiska lampan (se ovan). Och vet du vad? Man kan köpa den än idag.
Den kostar bara ca 13.000.
04 januari, 2016
Kultur på kul tur
Trodde jag skulle somna inatt när jag lade mig vid 00-tiden, men icke.
Inspirationen, idéerna och framtidsplaner rusade runt i skallen på mig. Tog fram anteckningsboken och skrev ner alla briljanta idéer : )
Klockan ringde vid 10-tiden, men det gick inte att kliva upp. Jag fick dra mig en halvtimme till. Måste öva mig i att kliva upp i svinottan igen. Vardagen kallar.
Men inte förrän jag har varit en sväng i Stockholm!
Imorgon tar jag tidigt tåg till storstan. Ska besöka Hallwylska palatset och senare på kvällen ska jag och min 94-åriga väninna gå på bio: "En man som heter Ove". Frågade om hon ville gå på bio (med föräldrar som nästan aldrig gick på bio, och en sambo som ALDRIG vill gå, tänkte jag att hon kanske inte var intresserad), och då berättade hon att släktingar till mig i 80-årsåldern hade varit på just den filmen och tyckte den var bra : )
Härligt med människor som inte lägger sig ner och dör i förtid, eller hur?
Inspirationen, idéerna och framtidsplaner rusade runt i skallen på mig. Tog fram anteckningsboken och skrev ner alla briljanta idéer : )
Klockan ringde vid 10-tiden, men det gick inte att kliva upp. Jag fick dra mig en halvtimme till. Måste öva mig i att kliva upp i svinottan igen. Vardagen kallar.
Men inte förrän jag har varit en sväng i Stockholm!
![]() |
| Foto: Hg2 |
Härligt med människor som inte lägger sig ner och dör i förtid, eller hur?
03 januari, 2016
Socker och garn
En känsla av dejá vu... katten slängde sig upp precis när jag satte mig ner.
Idag var det fullt av containersopor hemma. Dags att ta tag i eländet innan huset fylls. Och kombinera det med en uppfriskande promenad innan mörkret åter sänks över våra huvuden. Idag vaknade vi nämligen kl 13...
Jag vaknade då för andra gången. Första gången var klockan 07.30 då kattskrället sin vana trogen krafsade på dörren, och jag min vana trogen stängde in honom i köket. Tyvärr ett måste.
Kunde inte somna om, låg och läste den där boken (se tidigare inlägg) i minst en timme och somnade sen om. Rejält.
*
Igår kväll kunde jag nöjt fästa de sista trådarna i mina vintervantar; de är vita med röda och gröna detaljer. Känns som ett par vantar från 1940-talet; som emaljerade kärl med ett rött sidenband till jul.
Gick vi så i den kalla vinden och högerhanden blev riktigt kall. Kan bero på att jag tidigare hade blottat den då jag plockade grankottar som jag nu ikväll har penslat med äggvita och bestrött med socker; allt för en frostig känsla. Tycker det är synd att förstöra fin frukt på detta sätt, men kottar, det stör mig inte. Jag har plockat bort julmossan och adventsstaken, bytt ut mot en annan avlång behållare med ljus. Där passar de frostade kottarna in rätt fint.
Alltså, för att återgå till storyn: där gick jag och frös om höger hand. Trots den nyligen virkade vanten i två- eller tretrådigt ullgarn. Så jag tittade förargat på vanten och ser till min bestörtning att vanten är uppdelade i två färgfält: ett milt emaljvitgult och ett i en något vitare nyans!!!
Aaaahhhh, i hemmets dunkla vrå med lampor och stearinljus som enbart skänker ett gulaktigt sken har jag inte sett, trots jämförelse, att garnen inte har samma nyans av vitt. Dessa garnnystan har funnits i min ägo i säkert 30 år, inköpta, eller ärvda?, vid olika tillfällen. Då kan man inte räkna med att nyanserna ska stämma överens, tyvärr.
Återstår att leta upp fler garnsnuttar och jämföra färger i morgondagens dagsljus och hoppas på att det finns matchande färgbad. Riva upp halva vanten och tummen och virka om.
Imorgon ska jag också göra någon besviken, då jag ska returnera de petroleumblå byxorna. Tja, världen kan vara grym ibland.
Imorgon kliver vi också in i en begränsande värld då Sverige av alla länder, i princip stänger gränserna. Det känns väldigt långt ifrån 1945 då Sverige var mer generöst. Då tyckte man på nåt sätt synd om de som flydde; idag tycker man mest att de är till besvär.
Men än värre är det väl att så många länder i Europa fortfarande inte tycker att de måste öppna sina gränser överhuvudtaget.
Idag var det fullt av containersopor hemma. Dags att ta tag i eländet innan huset fylls. Och kombinera det med en uppfriskande promenad innan mörkret åter sänks över våra huvuden. Idag vaknade vi nämligen kl 13...
Jag vaknade då för andra gången. Första gången var klockan 07.30 då kattskrället sin vana trogen krafsade på dörren, och jag min vana trogen stängde in honom i köket. Tyvärr ett måste.
Kunde inte somna om, låg och läste den där boken (se tidigare inlägg) i minst en timme och somnade sen om. Rejält.
*
Igår kväll kunde jag nöjt fästa de sista trådarna i mina vintervantar; de är vita med röda och gröna detaljer. Känns som ett par vantar från 1940-talet; som emaljerade kärl med ett rött sidenband till jul.
![]() |
| Lånat bild från Linne och Lump antikaffär. |
Alltså, för att återgå till storyn: där gick jag och frös om höger hand. Trots den nyligen virkade vanten i två- eller tretrådigt ullgarn. Så jag tittade förargat på vanten och ser till min bestörtning att vanten är uppdelade i två färgfält: ett milt emaljvitgult och ett i en något vitare nyans!!!
Aaaahhhh, i hemmets dunkla vrå med lampor och stearinljus som enbart skänker ett gulaktigt sken har jag inte sett, trots jämförelse, att garnen inte har samma nyans av vitt. Dessa garnnystan har funnits i min ägo i säkert 30 år, inköpta, eller ärvda?, vid olika tillfällen. Då kan man inte räkna med att nyanserna ska stämma överens, tyvärr.
Återstår att leta upp fler garnsnuttar och jämföra färger i morgondagens dagsljus och hoppas på att det finns matchande färgbad. Riva upp halva vanten och tummen och virka om.
Imorgon ska jag också göra någon besviken, då jag ska returnera de petroleumblå byxorna. Tja, världen kan vara grym ibland.
Imorgon kliver vi också in i en begränsande värld då Sverige av alla länder, i princip stänger gränserna. Det känns väldigt långt ifrån 1945 då Sverige var mer generöst. Då tyckte man på nåt sätt synd om de som flydde; idag tycker man mest att de är till besvär.
Men än värre är det väl att så många länder i Europa fortfarande inte tycker att de måste öppna sina gränser överhuvudtaget.
02 januari, 2016
Pengar in och ut
Dag två.
Tog en tur ner på stan i snövädret.
Ett tyst löfte har jag givit mig själv (det gjorde jag för övrigt förra året också): att inte köpa så mycket. Tänka till innan. Överväga och helst säga nej till mina köplustar. För att på så sätt minska de månatliga utgifterna och ha mer kvar på banken varje månad.
Det gick bra. Inte ens på Emmaus handlade jag någonting.
Men sen gick jag till affären med det osannolika namnet "Fräcka kläder".
Jag vet inte riktigt om det namnet appellerar till mitt sinne precis... men hon har dyyyra linnekläder där och nu är det ju läge att handla på dyyyra affärer. Hon slet genast ner ett par petroleumblå ("ny" älsklingsfärg) linnebyxor till mig. Halva priset!
Endast 700:- Wow! Jag såg nog att de inte skulle passa men köpte ändå hem dem på öppet köp, då affären redan var stängd, egentligen.
Mycket riktigt, de var alldeles för långa för mina taxben och jag tänker INTE sätta mig och sy på ett par nya dyra byxor. Tillbaks med dem på måndag och 700:- rikare igen : )
Men, det börjar bli kris i min garderob. Alla tunna linnebyxor från KappAhls har gått sönder (värdelös kvalitet) och jeansen har gått sönder mellan benen. Klassiskt.
Så, vissa utgifter får jag ändå räkna med i år, trots föresatser.
Tog en tur ner på stan i snövädret.
Ett tyst löfte har jag givit mig själv (det gjorde jag för övrigt förra året också): att inte köpa så mycket. Tänka till innan. Överväga och helst säga nej till mina köplustar. För att på så sätt minska de månatliga utgifterna och ha mer kvar på banken varje månad.
Det gick bra. Inte ens på Emmaus handlade jag någonting.
Men sen gick jag till affären med det osannolika namnet "Fräcka kläder".
Jag vet inte riktigt om det namnet appellerar till mitt sinne precis... men hon har dyyyra linnekläder där och nu är det ju läge att handla på dyyyra affärer. Hon slet genast ner ett par petroleumblå ("ny" älsklingsfärg) linnebyxor till mig. Halva priset!
Endast 700:- Wow! Jag såg nog att de inte skulle passa men köpte ändå hem dem på öppet köp, då affären redan var stängd, egentligen.
Mycket riktigt, de var alldeles för långa för mina taxben och jag tänker INTE sätta mig och sy på ett par nya dyra byxor. Tillbaks med dem på måndag och 700:- rikare igen : )
Men, det börjar bli kris i min garderob. Alla tunna linnebyxor från KappAhls har gått sönder (värdelös kvalitet) och jeansen har gått sönder mellan benen. Klassiskt.
Så, vissa utgifter får jag ändå räkna med i år, trots föresatser.
01 januari, 2016
Nytt år, nu igen.
Ett nytt år är som en katt som kommer upphoppandes precis framför tangentbordet när man ska sätta sig och författa några ord. Och sen lägger sig ner. Fullt av möjligheter, och hinder.
Min nyårsdag började med långfilmen "Små citroner gula", inspelad igår medan jag roade mig med annat.
Jag tyckte boken var rätt så... dålig.
Men filmen var rätt så trevlig! Pluspoäng där.
Snön dalade ner utanför fönstret. Trevligt.
Jag var "ensam hemma", barnen sov, sambon tränade... (ursäkta om jag spyr lite). Vid hans hemkomst tog det inte många minuter innan luften surnade.
Något senare: en lång promenad i vintersnö. Plus.
Vid hemkomsten stannade barnet och pappan ute och skottade. Jag tände ljus och kände en viss harmoni inombords.
Sen var det dags att rodda lunch vid 16-tiden. Vardag. Plocka ur diskmaskinen, plocka i, handdiska det som inte blev rent, handdiska alla skärbrädor.
Lunch: repris på gårdagens köttfärssås och spaghetti samt ris till barnen.
16-åringen kan alltid finna, och säger alltid något negativt om maten. Vardag.
Tänkte efter maten, ett snabbt svagt ögonblick, fråga om någon ville spela ett spel vid matbordet? Men hejdade mig innan ett ord sluppit ur min mun. Det finns ingen i det här huset som vill spela spel.
Gick och satte mig för att skriva en "nyårskrönika" (hahahaha) då katten kom upp och krävde uppmärksamhet. Strax därefter kom 16-åringen och hängde sig på mig (bokstavligen, ja) och försökte tvinga mig att titta på YouTube: TopGear, hans nya favoritprogram. Jag lyckades vrida på mig och hittade "Bland tomtar och troll" åttionionde årgången, i fönstret. Hela boken är illustrerad av Hans Arnold som jag beundrar så. Så jag har nu börjat läsa sagan "Prinsessan som hade svans" med sonen hängandes på mig. Riktigt spännande. Sonen blev till slut ombedd att sluta hänga då ryggen började värka. Så nu sitter han vid sin dator, jag vid min, sambon vid sin och minsta sonen är ute i kolmörkret och hoppar studsmatta.
Ett nytt år kan vara början på något alldeles nytt. Eller bara som en fortsättning på något man känner igen. Återstår att se vad jag kan göra åt detta år. Jag ska kämpa för att göra det bättre än förra året, det är ett löfte.
Min nyårsdag började med långfilmen "Små citroner gula", inspelad igår medan jag roade mig med annat.
Jag tyckte boken var rätt så... dålig.
Men filmen var rätt så trevlig! Pluspoäng där.
Snön dalade ner utanför fönstret. Trevligt.
Jag var "ensam hemma", barnen sov, sambon tränade... (ursäkta om jag spyr lite). Vid hans hemkomst tog det inte många minuter innan luften surnade.
Något senare: en lång promenad i vintersnö. Plus.
Vid hemkomsten stannade barnet och pappan ute och skottade. Jag tände ljus och kände en viss harmoni inombords.
Sen var det dags att rodda lunch vid 16-tiden. Vardag. Plocka ur diskmaskinen, plocka i, handdiska det som inte blev rent, handdiska alla skärbrädor.
Lunch: repris på gårdagens köttfärssås och spaghetti samt ris till barnen.
16-åringen kan alltid finna, och säger alltid något negativt om maten. Vardag.
Tänkte efter maten, ett snabbt svagt ögonblick, fråga om någon ville spela ett spel vid matbordet? Men hejdade mig innan ett ord sluppit ur min mun. Det finns ingen i det här huset som vill spela spel.
Gick och satte mig för att skriva en "nyårskrönika" (hahahaha) då katten kom upp och krävde uppmärksamhet. Strax därefter kom 16-åringen och hängde sig på mig (bokstavligen, ja) och försökte tvinga mig att titta på YouTube: TopGear, hans nya favoritprogram. Jag lyckades vrida på mig och hittade "Bland tomtar och troll" åttionionde årgången, i fönstret. Hela boken är illustrerad av Hans Arnold som jag beundrar så. Så jag har nu börjat läsa sagan "Prinsessan som hade svans" med sonen hängandes på mig. Riktigt spännande. Sonen blev till slut ombedd att sluta hänga då ryggen började värka. Så nu sitter han vid sin dator, jag vid min, sambon vid sin och minsta sonen är ute i kolmörkret och hoppar studsmatta.
Ett nytt år kan vara början på något alldeles nytt. Eller bara som en fortsättning på något man känner igen. Återstår att se vad jag kan göra åt detta år. Jag ska kämpa för att göra det bättre än förra året, det är ett löfte.
28 december, 2015
P.S. till Mellanlägg
En bok jag har läst dagligen med stor behållning är "Lyckan i det lilla" av den gode Ernst Kirchsteiger.
Läs den gärna själv. Han har så rätt i så mycket, tycker jag.
En bok att läsa i lite då och då för att stärka sig med.
Kram, Ernst!
Läs den gärna själv. Han har så rätt i så mycket, tycker jag.
En bok att läsa i lite då och då för att stärka sig med.
Kram, Ernst!
Mellanlägg
Har precis avslutat ett läsprojekt: Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón.
Den började som en spännande bok, men slingrade in sig i så många labyrinter att den till slut blev lite halvjobbig att läsa. Och ca 500 sidor lång blev lite för jobbigt för min numera krympta hjärna (?)
Att den vindlade runt i en labyrint var ju å andra sidan helt rätt då boken började i De bortglömda böckernas labyrint, där glömda och gömda böcker ligger gömda för omvärlden.
Nu har han, Carlos, visst kommit ut med en till bok om dessa Barcelona-bor.
Hm, får se om jag orkar ta tag i den någon gång. Just nu lockar det tyvärr inte.
Men. När jag läser recensionen (om du klickar på länken), så inser jag ju att det ÄR en bra bok. Absolut. Problemet är kanske att jag alltid läser innan jag somnar, och då är det ju lätt att somna med näsan i boken. Kvällen efter kommer man inte riktigt ihåg vad man läst och så får man backa några sidor. Det KAN ju vara det som gjorde det lite jobbigt...
Igår läste jag en entusiastisk "recension" (snarare ett uttalande) om boken "Den frusna trädgården" av Kristin Hannah. En bok på 400 sidor, som säkert blir mer lättläst misstänker jag då jag ser typsnittet på bokens omslag. Det ropar "kom och läs, jag handlar om romantik och är jättehärlig!"
Samma sorts omslag som Lucy Dillons böcker har begåvats med...
Bakelser med lite bittermandel i.
Jag är inte föraktfull på nåt sätt. Bara det att man ser direkt på omslaget vilken sorts bok det är, kan göra att jag tycker det blir alltför förutsägbart.
Men det är ju bakelser också.
Ja, så ni inte missförstår mig: jag cyklade idag till biblioteket (dessa himmelska tempel!) för att lämna tillbaka "Vindens skugga" (jag har lånat om den TRE gånger för att jag inte hunnit läsa ut den inom den givna månaden) och passade då på att lyfta "Den frusna trädgården" ner i min bokkasse. Så jag ska alltså läsa denna på FB så rosade bok!
Och jag medger; att sjunka in i en lättläst bok är som ett skönt bad i stearinljusens sken...
Egentligen ska jag läsa "De italienska skorna" av Henning Mankell då vi snart ska ha möte i bokklubben Dagnys,men den fanns inte på det lokala biblioteket så jag får baxa mig ner på stan. Och det är ju alltid en bedrift.
Igår kom snön, den vita. Den föll i några timmar, sen kom regnet. Och den eviga blåsten. Visst är det sorgligt att mänskligheten har ställt till det så att vi kommer att blåsa av den här planeten så småningom. Men, inte mer än rätt. Om du tar mer än du ger, så har du ingen plats här.
Den började som en spännande bok, men slingrade in sig i så många labyrinter att den till slut blev lite halvjobbig att läsa. Och ca 500 sidor lång blev lite för jobbigt för min numera krympta hjärna (?)
Att den vindlade runt i en labyrint var ju å andra sidan helt rätt då boken började i De bortglömda böckernas labyrint, där glömda och gömda böcker ligger gömda för omvärlden.
Nu har han, Carlos, visst kommit ut med en till bok om dessa Barcelona-bor.
Hm, får se om jag orkar ta tag i den någon gång. Just nu lockar det tyvärr inte.
Men. När jag läser recensionen (om du klickar på länken), så inser jag ju att det ÄR en bra bok. Absolut. Problemet är kanske att jag alltid läser innan jag somnar, och då är det ju lätt att somna med näsan i boken. Kvällen efter kommer man inte riktigt ihåg vad man läst och så får man backa några sidor. Det KAN ju vara det som gjorde det lite jobbigt...
Igår läste jag en entusiastisk "recension" (snarare ett uttalande) om boken "Den frusna trädgården" av Kristin Hannah. En bok på 400 sidor, som säkert blir mer lättläst misstänker jag då jag ser typsnittet på bokens omslag. Det ropar "kom och läs, jag handlar om romantik och är jättehärlig!"
Samma sorts omslag som Lucy Dillons böcker har begåvats med...
Bakelser med lite bittermandel i.
Jag är inte föraktfull på nåt sätt. Bara det att man ser direkt på omslaget vilken sorts bok det är, kan göra att jag tycker det blir alltför förutsägbart.
Men det är ju bakelser också.
Ja, så ni inte missförstår mig: jag cyklade idag till biblioteket (dessa himmelska tempel!) för att lämna tillbaka "Vindens skugga" (jag har lånat om den TRE gånger för att jag inte hunnit läsa ut den inom den givna månaden) och passade då på att lyfta "Den frusna trädgården" ner i min bokkasse. Så jag ska alltså läsa denna på FB så rosade bok!
Och jag medger; att sjunka in i en lättläst bok är som ett skönt bad i stearinljusens sken...
Egentligen ska jag läsa "De italienska skorna" av Henning Mankell då vi snart ska ha möte i bokklubben Dagnys,men den fanns inte på det lokala biblioteket så jag får baxa mig ner på stan. Och det är ju alltid en bedrift.
Igår kom snön, den vita. Den föll i några timmar, sen kom regnet. Och den eviga blåsten. Visst är det sorgligt att mänskligheten har ställt till det så att vi kommer att blåsa av den här planeten så småningom. Men, inte mer än rätt. Om du tar mer än du ger, så har du ingen plats här.
22 december, 2015
GOD JUL!
"No, no, no, this is NOT your fleece!"
Och med denna bild vill jag önska alla mina läsare en synnerligen GOD JUL.
Ät inte för mycket och ta det lugnt, må helt enkelt jättebra!
Hälsar Sprakfåle
18 december, 2015
16 december, 2015
Tradera
Näe, vilken otur! Auktionen är redan avslutad!
Annars, vilket fynd!
Vilken design!
Och den här auktion likaså!
Kul att se de gamla tomtarna på vift.
Jag fick ett mail härom veckan där skrivaren gärna ville veta vilken nationalitet tomtarna innehade, så hon fick en grundlig redovisning av dem alla : )
Det är kul med folk som bryr sig!
Annars, vilket fynd!
Vilken design!
Och den här auktion likaså!
Kul att se de gamla tomtarna på vift.
Jag fick ett mail härom veckan där skrivaren gärna ville veta vilken nationalitet tomtarna innehade, så hon fick en grundlig redovisning av dem alla : )
Det är kul med folk som bryr sig!
![]() |
| Det här är den enda "tomte" som aldrig användes, tror jag. Kan förstå det då det är svårt att se något tomtigt i den, förutom de röda fjädrarna. |
14 december, 2015
Julfåglar
![]() |
| Röd kardinal |
![]() |
| Röd ibis |
![]() |
| Röd lori |
![]() |
| Röd tanager |
När en liten önskan om att dessa vackra färgglada fåglar skulle besöka kalla nord någon gång, så att jag fick se en hel flock. Hur fint vore inte det?
Det färggladaste vi har i Sverige är väl sidensvansen, och de är ju så stirriga; sitter aldrig still, så man hinner knappt se deras vackra fjäderdräkt. Synd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

















































