Helt otippat har jag nu blivit arbetsförmedlare, eller kanske headhunter låter bättre?
Inget yrke jag någonsin längtat efter att inneha. Jag brukar mest känna ett pysande förakt för dessa skrivbordsnissar som bara skyfflar papper och sällan eller aldrig hjälper någon till ett arbete. (Based on a true story).
Hittills har jag förmedlat två jobb.
Nummer ett var faktiskt ett illustrationsjobb! Hur galen kan man vara tänker du då. Texten var för mig obegriplig (måste bero på mig) och då det redan fanns färdiga figurer att försöka efterlikna kände jag att detta INTE var min grej. Hade det varit den första boken och jag själv fick utforma figurerna hade det nog känts lättare.
Däremot visste jag en som detta jobb verkligen skulle passa. Så jag passade över jobbet till henne och visst, hon fick det och jobbar nu som bäst på bilderna! Och författarinnan är mer än nöjd : )
Jobb nummer två hittade jag i bloggosfären. Koladrottningarna på Pärlans konfektyr sökte en kille med muskler som kunde skära kola och vara en glädjespridare. Nu råkade jag känna just en sån kille boendes i Stockholm.
Jag slängde genast iväg en länk och igår började han sitt nya jobb!
Grattis säger jag till honom. Tyckte han kunde börja dansa Lindy hop också, men det ville han gärna slippa. Varför då?! Han kanske tänker om när kolorna börjar lägga sig om midjan...
Känns så jädra gött att kunna hjälpa till : )
Nu väntar jag med spänning på en STOR sändning kola. Nåt ska man väl ha när man jobbar som arbetsförmedlare? Stor midja till exempel.
2 kommentarer:
Kära Sprakfåle
Både sambon och jag vill ha nya roliga jobb!!! snälla....
I er hemstad då, antar jag...
Ja, jag ska se vad jag kan hitta på
; )
Skicka en kommentar