Kung Konvaljlilja

Det luktar konvaljlilja, sa sonen. 

Och så rätt han hade. Lilla mammi har köpt lukta gott-produkter från Yves Rocher, och duttat på sig. Hudkräm och ådetoalett.

Och det luktar gott. Flyktigt, men gott.

Som liten flicka ägde jag en liiiten rektangulär flaska med ljusgrönt innehåll.
På etiketten några rara liljekonvaljer. Den flaskan fanns kvar i många år (och känner jag min mamma rätt så kanske den finns ännu...) och den doftade som en hel bukett liljekonvaljer. 

Nu kan jag återuppleva doften. Vet inte om jag ska känna mig barnslig som luktar liljekonvalj? Men å andra sidan är jag ju rätt barnslig, så då fortsätter jag väl och duttar.

Fin ring jag har köpt, va?

Boktips: Kung Liljekonvalje av dungen av Maria Lang. 

Död och liljekonvaljer i en härlig blandning.

ur Gustaf Frödings Stänk och flikar
Kung Liljekonvalje av dungen, kung Liljekonvalje är vit som snö, nu sörjer unga kungen prinsessan Liljekonvaljemö.
Kung Liljekonvalje han sänker sitt sorgsna huvud så tungt och vekt, och silverhjälmen blänker i sommarskymningen blekt.
Kring bårens spindelvävar från rökelsekaren med blomsterstoft en virak sakta svävar, all skogen är full av doft.
Från björkens gungande krona, från vindens vaggande gröna hus små sorgevisor tona, all skogen är uppfylld av sus.
Det susar ett bud genom dälden om kungssorg bland viskande blad, i skogens vida välden från liljekonvaljernas huvudstad.